Farväl, god dag & farväl igen

Uppdaterat: Ursäkta för alla slarvfel. De flesta är nu rättade (ja, ni hittar säkert fler. Jag är nämligen smått ordblind). Var nog lite trött igår när jag skrev trots allt. *hihi*
------------------------------------

Bildtext: Aaju på sin första blogg-träff... ;-)

Jag har skrivit om det förr; att bo i en ”transitstad” som Nuuk gör det svårt att behålla vänner. Normalt umgås jag dock, på gott och ont, mest med grönländare och de har ju trots allt en tendens att återvända in i ens liv. Om man inte möts här i stan, så möts man någon annanstans. Eller möter man inte dem, så möter man deras vänner och så går vi från flyktigt bekanta till att bli mer ”riktiga” bekanta typ. Större är ju inte befolkningen.

Att lära känna personer ”utifrån” för dock till lite mer ”drastiska” avsked. Många av dessa personer ser man ju verkligen aldrig mer efter att de lämnat ön. Andra är man lite mer säker på att få möta igen eller i alla fall behålla kontakten med.

I söndags tog jag avsked av min åländska kompis. Vi träffades för första gången för tre år sedan och har sedan dess fikat & gått på bio lite då och då. Det är faktiskt först på det senaste som vi umgåtts mer "intensivt". Det är dock tråkigt att hon kände att Grönland blivit för mycket & för litet för henne. Men jag förstår henne; isolationen generellt, den speciella kulturen och det att alltid känna sig annorlunda och utanför, gör så med folk.

Tidigare samma dag sade jag dock hej till en ny, svensk bekantskap – Sara. Mitt första bloggarmöte kan man väl säga, även om hon fått min bloggadress av en gemensam bekant. Liksom jag gjorde en gång för över 7 år sedan, har hon kommit hit för att sommarjobba några veckor. Tillsammans med en smått allrådande Aaju, tillbringade vi över 4 timmar strosande runt på stan. Förhållandevis stor del av tiden hängde vi lite ofrivilligt vid sandhögen vid den i Nuukska mått mätt hårt trafikerade vägen med noll utsikt, medan Aaju gladeligen hoppade runt... :-)

Idag tisdag fick jag så träffa ytterligare två som är med i samma utbytetsprogram för nordiska ungdommar som Sara (Nordjobb); ytterligare en svensk samt en finsk. Jag hade bjudit hem dem allihop på middag. Jättetrevligt, även om jag är lite rädd för att mitt jäspande skrämde bort dem tillslut.

För nej, maten skrämde i alla fall inte bort dem. Förrätt bestående av torkad torsk samt mattak (rå valhud med späck) som de kunde doppa i aromat eller kinesisk soya och middag bestående av myskoxewook. Allt gick ner med (förvånandesvärt) stor aptit. :-)

Men visst är det typiskt; semester i juli är verkligen ingen hit. För till det att jag kommer tillbaka är det redan dax för Nordjobbarna att åka hem igen. Ja, en av dem har redan åkt hem då. Brukar ju vara så kul att kunna hjälpa till, berätta om Nuuk och Grönland och samtidigt få lite nya inputs. Och ja, sedan är ju bara juli så underbart vacker här samtidigt som Europa känns som en enda stor kö till allt, eftersom allt och alla andra också är på semester i juli.

Men nu ska det ju inte klagas; på fredag bär det ju ändå av på en länge väntad semester och ja, idag kom den också ut; personaltidningen! Riktigt roligt jobb, men ändå skööönt att ha den "överstökad"! :-) Här kommer ett litet smakprov, även om det är för litet för att ni ska kunna läsa...:


Personaltidningen heter NUKIK.


Min egna 3-sidiga artikel om kollegorna som var på konferens i Barcelona + tillhörande turisttips, har inspirerat mig till att kanske återse min gamla studiestad.


Tidningen är 2-språkig. Vänsterspalten är på grönländska och högerspalten på danska.


Som något nytt i detta nummer har vi bland annat en tävling (till vänster) och egna ”reklamer” (till höger - just denna är en påminnelse om att anmäla sig till höstens interna språkkurser - kvinnan på fotot var min första kvinnliga bekantskap/vän här i landet, som nu "flyttat över" till "mitt" företag).