
Igår kom första numret av Holgers julklapp till mig med posten. Jag, en i vanliga fall ganska antidamtidningstjej, fick nämligen en prenumeration på Grönlands första och enda damtidning/tjejtidning, Arnanut (= För kvinnor), av honom.
Och oj, vilket skratt jag fick mig denna gången! Det var pinsamt, men samtidigt kunde man ju inte låta bli att skratta. Och det rejält! *hahaha*
Min chef, hon jag nu vikarierar för under hennes mammaledighet, var kvinnan som fick snilleblixten att starta denna mycket populära tidning, vars första nummer kom i 2003 och sedan dess har kommit ut med fyra nummer om året.
Det är en tidning som dels innehåller lite av sånt som jag nu är ganska ointresserad av att läsa om, som smink & mode, men även lite grönländska recept "med knorr", roliga inredningstips och liknande.
Allra främst är det dock en tidning som tar upp saker som är viktiga och intressanta för kvinnor (och män) just här i landet. Det handlar om att bryta mönster efter en dålig barndom och missbruk, om att starta eget, om barnuppfostran, diverse tips & råd osv. Allt utifrån grönländska förhållanden.
Innehållet är alltså ofta något som ger en positiv spark i ändan och en dos av energi till de grönländska kvinnorna av idag. Något som ger dem (/oss?) en känsla av ”kan andra så kan jag”, typ.
Det allra flesta andra tidningar, TV-program och liknande man ser här är ju inte något som i grunden är gjort för grönländare, för grönländska förhållanden och med utgångspunkt i grönländsk kultur & livssyn. Det är det dock behov för i ett samhälle som detta – en gammal koloni, med allt vad det innebär av problem osv, samtidigt som det är en liten befolkning med en väldigt speciell kultur, jämfört med den i den gamla kolonimakten och större delar av västvärlden i övrigt. Ganska lite av all fakta och upplysningar som finns idag, finns därutöver översatt till grönländska. Därför fyller denna damtidning en väldigt viktig funktion för många. För mig kunde det väl egentligen kvitta, men jag vill ju ändå stödja tidningen och jag har därför köpt nästan varje nummer sedan den startade.
Och sedan är det ju något annat med den, som ”lockar” mig...:
Med en damtidning i ett land med bara drygt 56.000 invånare, som dessutom har sin redaktion i min hemstad, så är det ju oundvikligt att man stöter på personer man känner personligen i reportagen. *hihi* Både sådana man känner väl och sådana man bara känner lite mer flyktigt. Det slår aldrig fel; i varenda nummer är det minst en (och för Holgers del många...).
Det var just detta som fick mig så till att skratta så igår. Holgers bästa kompis här i stan, som inte är en av kökslådans skarpaste knivar om man säger så, var nämligen med i detta, det senaste numret.
Reportaget – som deffinitivt var smått ”sensationsartat” för att vara i Arnanut - handlade om mäns tankar om sex: 5 män skulle svara kort på frågor om vad förspel betöd för dem, vilken ställning de föredrog, om de haft trekant osv. Syftet var väl på något sätt för att visa att män också har känslor typ (eller nått... ;-) ). Men vår kära vän, ja han är ju inte den klyftigaste och svarade därför så att man smått fick dåndimpen!! Dessutom är ju kanske detta saker man inte nödvändigtvis vill veta om sin pojkväns bekanta...?! *hahaha*
Holger storgarvade dock, när jag läste upp ett par av hans svar i telefonen. Och känner jag kompisen rätt, så bjuder han mer än gärna på de skratten. Om det är för att han inte förstår bättre, eller helt enkelt inte bryr sig, ska jag dock ha osagt. :-)
Men modigt av de 5 männen ändå, att svara på dessa frågor. ALLA här läser nämligen Arnanut och det är som sagt ett litet land där många verkligen känner varandra. Jag vet ju heller inte hur glad kompisens smått ”korrekta” mamma blir när hon till eftermiddagskaffet får läsa om sin sons ”bravader”, väl vetande att alla hennes vänninor och hela hennes henstad (hon bor i en något mindre stad än Nuuk) har läst det samma... *hihihi*
Avslutningsvis något helt annat: Som så många andra bloggare har jag nu gjort boknördstestet, som ju var lite småkul. Och resultatet var väl inte så pjåkigt ändå, för alltför nära 100% vill man kanske inte vara trots allt... *hihi*

















































