Grattis och svenskarna invaderar

Kusinerna i Polen, juli 2008.

Först; ett STORT grattis till kusin Petrine (alltså Aajus grönländska kusin, som var med oss på Europasemestern i somras) som fyller 15 år idag!! Den fina presentent som jag har i åtanke till dig är på g, men den har bara inte nått riktigt fram ännu.


Annars? Ja, jag kan konstatera att mitt liv just nu är väldigt omsvärmat av svenskar. Ett ytterst ovanligt fenomen för mig kan man väl säga. Förra måndagen hade jag ju besöket från svensk radio, en journalist/skollärare som bara var här på en veckas besök.

Samma måndag landade en svensk sjuksköterska, som liksom journalisten, fått kontakt med mig via nätet. Hon ska vara här och jobba i 3 månader (det är ganska vanligt med dessa, här kallade limousine-sjuksköterskor, som kommer hit via bemanningsföretag i Scandinavien). Hon kom så över på en kopp kaffe i söndagsoch till helgen ska vi höras vid igen. Jättetrevligt.

Och alla (goda?!) ting kommer ju i tre. I fredags svarade jag i telefonen, inställd på att det skulle vara från produktionsbolaget som gör våra informationsreklamer (a la svenska Anslagstavlan). Och jo, visst var det från dem, men det var inte grönländaren som jag brukar prata med, utan det var en svensk man! Lika överrumplade var vi båda två. Hur som helst, efter att pratat om hur han nyligen flyttat hit med sin, sedan några år, grönländska fru, fick vi avtalat tid och plats för filmandet av den sista ”filmen”. Hemma i mitt kök och som det skulle visa sig; mitt badrum..!

Efter att ha släppt in den svenske kameramannen idag på eftermiddagen, unnade jag mig ett par timmars knatande på stan (även i lååångsamt tempo hinner man mer än väl avverka de flesta affärer här, inklusive mataffären, på den tiden ;-) ). När jag väl kom hem, med Aaju i handen, möttes jag som det allra första, döm av min förvåning, av en helt främmande grönländsk man endast iklädd en handduk runt midjan och med vått hår. Det var skådespelaren och han blev t.o.m mer förlägen än jag... ;-)


Aaju var sådär lagom ointresserad av ”filmsnubbarna” och alla deras saker.


Ja, har vi inte alla en sån kamera stående i köket...?!

Jag har även foto på när de är i full gång med att filma, men dem sparar jag till personaltidningen som kommer ut på onsdag! :-)

Annars, ja Aaju fick sig en klippning i söndags:



Jag fyndade inget större på stan idag tyvär. Det blev en ”mössa” till Aaju...



...och ett litet etui till kameran. Färgen ser lite konstig ut på fotot nedan, men den var alltså grön. ;-)




Och ja, såhär ser det ut i vardagsrummet efter att man suttit framför datorn och skypat med pappa/morfar. Undrar vem det är som stökat till det så... ;-)

Nya fredagsteman

Så har jag lagt ut oktober månads fredagsteman från Anna, Fair & True, här i bloggens högerspalt. Hojta till om ni vill hänga på, så lägger jag till er på listan. :-)

Familj i storstädartagen

Idag hände det saker. Som t.ex: Aaju dammsugade…


...ballonger. :-)

Och jag rensade...


...bland papper.

Redan igår fredag, fick jag ett ryck. Efter att ha skrivit här på bloggen tidigare på dagen, om rummet jag inte fått någon ordning på, beslöt jag mig för att göra om lite. Efter sista artikeln för dagen var skriven, sisådär omkring kl 22, gick jag därför igång. Så klart blev det bara lite enkelt pyntat om med saker jag redan hade (”man tager vad man haver”), men det får väl duga till att jag får möjlighet för att titta mig runt efter något nytt, inklusive lite inramade förstorningar. Betongkrokarna har jag redan köpt! ;-)

Resultatet (att jämföra med fotona i fredagens första inlägg):



Alltså:



Ett foto av en kines, Aajualster och ett stoort flygfoto över Nuuk blev det också till.

Garderoberna förresten, de såg ut såhär när jag tog bort de där flygkartorna:



Garderoberna såg verkligen värre ut i verkligheten än på fotot. Hålen går rakt igenom och är alldeles ”flikiga”. Inte fint alls.

EFIT mitt i intensivaste jobbperioden

I torsdag var det ju EFIT-dag (Ett Foto I timmen) och jag valde att vara med. Här följer min dag:


5.55
Jag hade satt mobilen på ringning kl. 5, men för ovanlighetens skull somnade jag om och kom inte upp före drygt 50 minuter senare. Och då var det alltså dax att börja jobba.


6.58
Jag stod i duschen.


7.59
På väg till dagis kom Aaju på att man ju kan fiska med vantarna om man kastar ut den ena vanten ner för trapporna... ;-) (Och ja, så ”vacker” är vår trappuppgång. En mer anledning till att se sig om efter något nytt och eget.)


8.49
På jobbet kopierades dopbevis och liknande. Kvällen innan fyllde jag i ansökan om det som på danska kallas barnbidrag. Nu står det stilla i huvudet och jag kommer inte på vad det heter på svenska; alltså de pengarna som den förälder som inte bor med barnet betalar till den andra föräldern. Inte för att de täcker så mycket, men alltids gör det något; 1100 danska kronor (1400 svenska med dagens lite extrema växelkurs) i månaden har man rätt till. Bara dagiset kostar över 2500 danska kronor (över 3200 svenska) så bidraget täcker inte ens halva den avgiften, men många bäckar små. Och ja, 1100 är ju ändå inte pjåkigt.


9.46
Som jag nämde för några dagar sedan, så har jag börjat läsa två kurser på jobbet, 3 timmar per kurs per vecka. Mellan kl 9-10 var det dax för kurs igen. Detta är vad som finns i kurslokalens fönster. Är det någon som vågar sig på en gissning, vad det är jag pluggar? ;-)


11.02
I torsdagens tidning hittade jag en artikel där Lullun-citat fyllde ca 75 % av teksten. Dock hade de fattat mitt namn fel och ersat efternamnets -sson med ett -sen. De lär sig verkligen aldrig. (Mannen på fotot är en kollega)


11.56
Detektivarbete. Kollade igenom gamla personaltidningar från 90-talet, för att hitta en bestämd artikel med ett besämt, efterlyst foto.


12.47
Lunchen uppäten. På väg ut ur matsalen kollade jag in nya kaffemaskinen (likadan som den förra kunde jag konstatera, bara röd). Den lär jag inte använda för ofta kan jag lova! ;-)


13.50
På jakt efter ett nytt intervjuoffer.


14.52
Såhär ser mitt skrivbord ut när jag är inne i den mer intensiva delen av tidningsproduktionen (idag fredag var det än mycket värre). Och ja, till höger kan man ana han som fått oturen att få Lullun som chef... *hihi*


15.56
Medan jag var på jakt efter ett sista ”intervjuoffer” fick jag också tid till lite fnittrigt sms:ande med åländska kompisen som numera bor i Sverige (flyttade dit från Grönland). :-)


16.15
Den magiska timmen då mycket hinns med. Här ses Sveriges konsul i Grönland (en grönländare) med följe gå in i stadens församlingshem (Folkets Hus), för att vara med i firandet av Jonathan Motzfeldts 70-årsdag. Hela stadens invånare var bjudna när ”landsfadern” och tidigare motsvarande statsministern fyllde år. Jag gick inte dit dock, men Aaju hade visst varit där med dagis tidigare på dagen.


16.23
På posten fick jag skickat iväg min ansökan, ett paket till lilla nyfödda syskonbarnet samt ett brev med utskrifter från bloggen till pappa (jag skickar det med 2-6 veckors mellanrum).


16.30
Och i mataffären Pisiffik blev det handlat. Lillen skulle ju ha en present, om inte annat...


16.48
På väg hem från dagis träffade vi på en tidigare dagiskamrat som börjat skolan. Barnen sprang i förväg, glada åt att träffas. ;-)


17.54
Aaju skulle ha en present var det ja, vilket var denna tvålflaska + ett kinderägg (utbudet i mataffëren var väl begränsat kan man säga ;-) ). Båda sakerna var mycket populära.

Anledning till present: Det skulle ha varit Aajus farbrors födelsedag denna dag, och då man enligt traditionell inuitisk tro döper barn efter avdöda personer, så att en del av deras själ kan leva vidare i den nya kroppen. Ja, pga det, så hade ju även Aaju lite födelsedag idag. För ja, han är döpt efter sin farbror (som hette Niels, men som kallades Aaju av sin lillebror, Aajus pappa).


18.51
När det är ens ”extra födelsedag” får man så klart lov att göra sig en kopp oboj. ;-)


19.49
Aaju tog sig ett dopp i badbaljan innan det var dax för natti-natti.


20.54
Såg dessa jordgubbar i affären, på extrapris dessutom (drygt 50 svensk kronor). Blev så överraskad att jag inte kunde motstå. 3:e förpackningen jag köpte här i år. Mmmm...


22.02
Fredagstemainlägget förbereddes.

Strax efter kl 23 somnade jag på soffan, utan att ens ha börjat på de artiklar jag lovat bli klar med till fredag morgon. Det blev att stå upp klockan 4 dagen därpå istället (alltså idag fredag), vilket var ultimata lösningen. Arbetslivet här på Grönland är rejält stressbefriat, men jag älskar verkligen dessa få, intensiva perioder. Även om det också ska bli skönt när den är över nästa vecka. ;-)

Detta var min torsdag. Hur var er?

Fredagstema: Tid till förändring

Petras sista fredagstema är kort och gott ”Väggar”.

Vad passande, för jag står just nu med ett väggproblem. ”Datarummet” var nämligen inredningsmässigt ”Holgers rum”. Dvs, det var där vi hade, och har, allt flygrelaterat. Jag har dock gjort om det lite sedan Holger flyttade i juni. Lite dataskärmar och helikoptertillbehör har försvunnit, men det finns fortfarande mycket att göra.



Det inramade stridsflygplansfotot av Robert Madden tänkte jag skicka ner till honom. Hade det varit ”orginaltavlan”, som kroken i väggen var ditsatt för, den som mystiskt ”försvann” en nyår då jag var i Sverige. Ja, hade det varit den – en mycket större, inramad ”plansch” av en oljemålning med en fantastisk himmel med flygplan i fjärran – så hade avskedet varit aningens tyngre. Nu är det största bekymret vad som ska hänga där istället. Förslag?



Denna stora plansch, med flygplan från 2:a världskriget, hänger på motsatta väggen. Den hamnar nog inne på Aajus rum – Holgers egna önskan.



Och ja, vad med dessa? Jag älskar verkligen kartor, men en tvådelad flygkarta (ja, jag vet inte vad det heter på svenska, men en sådan som piloter använder) över New York är ju lite knas. Men inte kan jag ta bort dem innan jag hittat något nytt heller, för de döljer nämligen flera hål som går rakt igenom garderobsdörrarna. De uppkom samma nyår, 2005/06 , då Aaju och jag var i Sverige. (UPPDATERAT: Helt sant Petra, vi var inte i Sverige tillsammans 1995/96 - det är visst andra gången jag gör det där 10-årsfelet och du upptäcker det. *hihi* Konstigt att ingen annan har reagerat, men nu är det iaf rättat. Tack! ;-) ) Samtidigt ”försvann” dörren in till själva rummet. Sånt har aldrig hänt, varken före eller efter den nyår vill jag lova. Vad som egentligen hände då vill jag nog inte veta, men helt klart; en stor del av lägenhetsdepositionen lär ryka om jag inte får fixat dessa saker själv innan jag flyttar...

Datarummet är verkligen lägenhetens absolut mest ”glömda” rum. Så piffas upp ska det, helt klart. Fast nej, jag ger mig inte på att byta ut skrivborden före jag får någon form av hjälp, så det är först och främst väggarna som det kan göras något åt. Vi bor ändå på 4:e våningen utan hiss och speciellt det högra skrivbordet är megatungt. Och sedan blir det väl inte några riktigt drastiska ändringar, då det ju ändå är en hyreslägenhet och då jag lite smått går i tankar om att köpa mig en helt ny, egen lägenhet till nästa eller nästnästa år. Så var det avslöjat... :-)

Vill ni läsa andras fredagstemainlägg om väggar, klicka in er här.
Eller vill ni bara få reda på vad fredagstema är, kolla här.

PS 1: Jag kommer att uppdatera listan i högerspalten med oktober månads teman nu i helgen.
PS 2: Ikväll eller imorgon lördag kommer ett inlägg med min/vår EFIT-torsdag. :-)

Wasa håller mig svensk

Jag hör ju till dem som inte ens reagerade när jag fick brevet från svenska myndigheterne om att jag blivit utskriven som svensk. Ja, två gånger har jag fått det brevet utan att reagera och det trots att jag andra gången visste att det fanns en stor chans för att det var en flytt för gott.

Fast visst har även jag märkt av att jag blivit mer svensk av att bo utomlands. För visst har även jag många gånger kommit på mig själv med att irritera vänner när jag hör en svensk låt på radion eller när det kör en Volvo förbi. Jobbigast får alltid en nybliven partner vad sånt angår; han ska ju lära sig var det är jag kommer ifrån ju. *hihi*

Fast det blir mindre även av sånt med åren, kanske för att jag nu har vant mig vid det varu-utbudet det är här och pga att jag nu har noll koll vad som är svensk musik och inte t.ex. Jo, de gamla klassikerna kan jag så klart, men kommer vi i närheten av 2000-talet så har jag dålig koll, om de inte sjunger på svenska alltså (fast även då kan jag tveka. Jag erkänner; ofta reflekterar jag inte över om det är svenska, norska eller danska jag hör, jag bara hör... ;-) ).

Men nej, generellt går jag inte så mycket upp i Sverige och svenska saker. Jag får inga direkta matleveranser längre (trots att det där med makaroner i mataffären här bara var en kort fluga), det dimper inte ner några svenska tidningar med posten och jag har inget svenskt vykort vid min arbetsplats - ett frivilligt val; jag har helt enkelt inget behov för det. Sist gång jag var i Sverige köpte jag bara med mig lite kryddor (svartpeppar och paprikapulver sälgs bara i miniminiförpackingar här) och en del böcker. Men hade det inte varit för att vi bara har en jätteliten bokhandel här, så hade kanske inte det senare heller blivit så aktuellt.

Fast det är klart, tittar man i mitt skafferi så ser man något som avslöjar mig. Eller vad säger ni? Det är väl inte direkt normalt att grönländare har 7 olika sorters knäckebröd där hemma skulle jag tro... *haha* Men vad gör man; ena veckan var det extrapris ("köp två, betala för en"-pris) och en annan gång så hade de fått in flera sorter som de inte haft förr. Med tanke på att detta är Grönland, med smått växlande varuutbud, måste man ju passa på och hamstra. :-)



Fast det största kapet jag gjort på det senaste var kanske ändå ostarna. Må vara att jag betalade ca 140 svenska kr för dessa 3 ostar, med en samlad vikt på omkring ett halvt kilo (och ost är annars ganska billigt här jämfört med mycket annat i matväg). Det speciella med dessa är nämligen något så otroligt unikt som att de inte tillhör den i kyldisken annars totalt dominerande kategorin danska spyostar (dansk ost luktar och smakar spy, fast jag har vant mig och kan gilla det också ibland).

Japp, jag hittade både en liten Port Salut, en riktig Gouda och en ost med ett mystiskt namn, som visade sig vara Edammer. Det senare tycker jag inte ens om, men vilken lyx ändå!! Helt otroligt! Efter 7 år hittade jag icke-dansk ost att ha på knäckebrödet! :-)

En dag med blandad kompott

Det blåser på toppen.

Vilken dag! Ännu en av dem, då det bara händer en hel massa. Dagen som dessutom är Aajus ataatas (pappas) födelsedag, så ett stort grattis till honom! .-)

Det var dock tyvär något som skulle ”firas” med ännu en konfrontation av deffinitivt mindre roliga mått. Inget mer skrivande om det här på bloggen dock, där går nämligen ”privatgränsen”, eftersom det så uppenbart involverar någon annans känslor. Men nej, roligt var det inte och har heller inte varit i lång tid. I morse var i alla fall jag verkligen nära gränsen av vad jag kan klara att höra och ta emot. Försöker verkligen sköta detta fint, med Aaju i fokus, men inte alla har möjligheten att ta det hela med så rak rygg tyvär.

Turligt nog har jag en förståndig pappa som lyssnar och lyssnar, via telefon. Och en ”lärare” som är snäll och ger mig en bamsekram när hon ser att jag har det hårt, utan krav på en förklaring varför jag ”ställer in” en av dagens lektioner. Ja, lärare ja; det är något jag ska återkomma till här i bloggen i veckan. Jag har nämlig börjat på två olika kurser på arbetstid, båda med min gamla kollega och vän som lärare. ;-)

Morgonens bekymmer blev dock hastigt och lustigt lagt på hyllan. På förmiddagen fick jag nämligen besök av en jounalist. Ja, det är ju egentligen vardagamat; jag pratar med journalister var och varannan vecka, ibland flera gånger om dagen t.o.m. Det hör ju till jobbet som informationschef. Men detta var en intervju med mig som privatperson, vilket ju inte händer lika ofta. Och med svensk radio dessutom. Men oj, vad jag svamlade (intervjuen handlade om hur jag upplevde stress i grönländska samhället bl.a, eller snarare den inte existerande stressen...?!) och ja, totalt oförberedd var jag ju pga morgonens bekymmer. Men ajunngilaq, som man säger här. Alltså typ; okej, fint, inga bekymmer. Det blev vad det blev. Trevlig journalist var det i alla fall! ;-)

Största nyheterna idag på både nationell- som firmanivå var annars att planerad "privatisering" av ”mitt” företag vid nyår hastigt och lustigt har blivit inställd. Eller ja, det skulle diskuteras och tas slutligt beslut om det nu i landstinget (alltså riksdagen) den närmsta månaden, för att vi vid ett ja (som man var ganska säkra på) skulle omvandlas till ett statligt ägt aktiebolag istället för att vara ett nettostyrt företag under samma ägare * redan vid nyår. Men nu är det hela borttaget från programmet och ”bortglömt”. Med buller och bång. Detta samtidigt som vår (kvinnliga) finansminister har valt att avgå.

Huruvida jag tror allt detta är bra eller dåligt för företaget och det grönländska samhället i övrigt ska jag dock inte uttala mig om här. Min chefs chef är ju trots allt en av ministrarna och ja, ”vi” ägs och styrs av dessa ”herrar”, så jag får helt enkelt officiellt hålla mig neutral. Denna utgång hade jag dock inte trott på för bara några veckor sedan, men visst räddar det nog ändå sittande landsstyre (regering) från ett nyval, i alla fall en smula längre tid än om privatiseringen hade fått stå kvar på dagordningen, som saker och ting har artat sig senaste veckan. Sedan får vi ju se om oppositionen får som de vill istället; att företaget blir uppdelat i fyra när kommunalreformen träder i kraft till nyår och 18 kommuner blir till 4. Vad som i så fall händer med oss anställda är en stor fråga. Det blåser på toppen, det måste jag erkänna, men jag tar det med ro. :-)

Aaju poserar för ett födelsedagskort till ataata (pappa). Grattis! :-)

*) Det hela handlar alltså om huruvida vi ska kunna gå ut på öppna marknaden och hitta finansiering till våra projekt (som många är väldigt långsiktiga), eller om vi som nu helt ska rätta oss efter de politiska vindarna och bli tilldelade pengar från statens plånbok på årsbasis, efter hur finansplanen skruvas ihop år för år.

Utmärkt & utmanad (men inte utmattad)

Denna veckan, som varit en vecka då jag har haft totalt fullt upp och inte hunnit med att läsa ”mina” bloggar, har det visst hänt en hel del i bloggvärlden relaterat till mig. Bland annat har jag fått en utmärkelse av Vida (bild till höger) och jag har fått 3 utmaningar, av Annika (Annikattsblogg/Annikas lilla värld), Aussiekicki och Emmama i Skottland.

Jag tackar allra ödmjukast för utmärkelsen och svarar på utmaningarna här nedan.


Annikas utmaning:

1) Spets - Om jag ska spela teater kanske?

2) Höga Stövlar - Ja, fast utan höga klackar, men helt ärligt kommer även sådana utan allt för sällan på. Fast de jag har nu är verkligen snygga tycker jag (foto).

3) Vadlånga kjolar - Nej. Men är jag på varmare platser (än Grönland alltså, typ i Sommarsverige eller nått) går jag dock mycket i ”knähöjdskjolar”.

4) Baggy jeans - Yes, alla gånger (fast just nu ska jag ”slanka” mig lite innan jag köper nästa par). ;-)

5) Det dressade modet - Vi snackar ”kontorskläder” och sånt, eller hur? I så fall ett stoort nej (även om jag kan tycka om att ta på mig en kvinnlig skjorta, men då gärna i kombination med baggy jeans eller nått annat som skapar kontrast).

6) Halvöppna skor, typ håliga skor – I form av sandaler så ja, annars nej.

7) Kilklackar - Nope. Andra får gärna, men absolut inte min smak.

8 ) Capen - Nej, i alla fall inte i nuläget. Kan ju inte svara för vad jag tycker om 10 år.

9) Leopardmönstrat - Nej, nej!

10) Kappor i glada färger - Ja, egentligen. Glada färger, det gillar jag (i kombination med svart eller jeansblå). Jag är dock lite väl tråkigt praktisk när jag köper kläder, så just en färgglad kappa vet jag inte om jag skulle köpa (men gilla!). Sedan klär inte kappor mig så bra generellt, pga längd (avsaknaden av den snarare *hihi*) och bredd.

11) Rutigt - Jo, det beror ju helt på.

12) Väst - Nej. Den perioden kom och försvann när jag var sådär 12-13 år och kom aldrig tillbaka.

13) Hatt och andra huvudbonader - Tycker faktiskt hattar är väldigt roliga (inte den stora modellen då), men här är det något för öronen som gäller det mesta av året, så det blir mössa med andra ord. Igen; jag tänker ofta lite tråkigt praktiskt också. ;-)


Aussiekickis utmaning:

5 saker i min frys: Se svar i sista utmaningen

5 saker i min garderob: Kläder, radiostyrd helikopter, skolböcker, miniräknare, foton. (Det är där jag samlar ihop saker jag hittar som ska skickas till Holger nämligen.)

5 saker i mitt badrumsskåp: Elizabeth Arden Eight Hour Cream (perfekt om man vill undvika frostskador), L’Oréal Hydrafresh ansiktskräm, L’Oréal Exfotonic Body Peeling, Body Shop Body Butter (oliv), CK One Summer (ett par av dessa saker blir väl inte alltför ofta använda. Ska skärpa mig... ;-) )

5 personer jag utmanar vidare: -------


Emmamas utmaning:

Fyll i 5 egna svar på respektive område och utmana sedan 3 st andra genom att skriva en kommentar i deras blogg!

5 platser där jag har bott:
1. T(h)orsbo (ett litet ställe ute i skogen på svenska västkusten, med 4 mycket utspridda hus. Även hem åt Sveriges (Norra Europas?) längsta hällristningsskepp)
2. Uddevalla
3. Göteborg
4. Nuuk, Grönland
5. Odense, Danmark

5 jobb som jag har haft:
1. Stansare på fotolaboratorium
2. Scen-/ljudtekniker
3. Utvecklingsingenjör inom förnyelsebar energi och elverksövervakning
4. Projektledare inom information
5. Informationschef

5 saker i min handväska:
1. Kamera
2. 3-delad plånbok (foto)
3. Kvitton
4. Penna
5. Eventuell muta till Aaju (en frukt, en fikonstång, en klubba eller kanske en liten leksak eller liknande)

5 saker i min frys:
Jag rensade frysen för ett par veckor sedan, men lite "exotiskt" finns det fortfarande bland de fysta grönsakerna, som t.ex:
1. Mattak (valhud med späck som äts rått. Jag föredrar att doppa det i soya)
2. Torkad torsk
3. Strimlad torkad hälleflundra (lyx för 750 kr/kg som jag köpte till Aajus födelsedag men som vi aldrig åt. Får bli när jag blir 30 kanske?)
4. Myskoxefärs
5. Myskoxekotletter

Sista ”frågan” gällde fem saker man har i sin bil men då jag inte har någon bil så väljer jag att göra som Emmama och lista...

5 saker jag gillar att göra en ledig dag
1. Åka en tur med båten (om jag hade en...)
2. Fika med goda vänner
3. Baka/laga mat med lillgrabben
4. Strosa runt
5. Skriva


Jag utmärker och utmanar allt och alla. Ingen vald, ingen glömd.

Fredagstema: Grönländsk musik annu 2001/02

Fredag igen alltså och därmed fredagstema. *yippie* Petra har denna gång bestämt att det är tid till att skriva om en sång som man tycker representerar ens stad / region / land.

Vilket ämne för en som mig, som ju trots allt kom hit till denna musikens Mekka (ja, sett till antalet invånare så är musiklivet stoort) just pga av musiken! :-) Eller ja, nästan. Jag kom hit i maj 2001 eftersom jag fått ett sommarjobb (som sedan förlängdes) som scen-/ljudtekniker.

Mitt första år här på ön, 2001/02, gick därför helt klart i musikens tecken, så många av de där första starka minnena av landet hänger ihop med just musik. Japp, så är det, även om det känns lite avlägset idag. Fast visst saknar jag musiklivet, både på och bakom/framför scenen. Ett liv jag ju levde i så många år, men inte alls nu.

Fast nu skulle detta ju handla om veckans fredagstema. Och då kan jag väl konstatera att när det gäller att ta hjälp av YouTube för att hitta de låtar jag vill, för att representera ”mitt” Nuuk-Grönland från detta mitt första år här, ja så blir det lite svårt. Antingen ligger låtarna inte där, eller så är det inte någon direkt video att hurra för, men något ska jag väl kunna skrapa ihop. :-)


Ja, hur kan man annat än visa lite Julie? Nuuks helt egna stjärnskott, som sålt mer än många skivor inte bara i Danmark men också i resten av Europa. Och fått x antal grammys och liknande på vägen.

Hennes låt ”Home”, var ju kanske ett lätt val när nu inga av hennes grönländska hits från den givna perioden fanns att hitta. För hennes hem, staden och landet hon längtar efter, som tillfälligt boende i Danmark, är så klart Nuuk och Grönland. Det är här hon har hela sin familj och närmsta vänner bl.a. Fotona i ”videon” har dock inte ett dugg med låten eller Grönland att göra egentligen (även om det kan se så ut för en icke-grönlandskännare). Och ja, tycker ni att ni känner igen hennes röst, så sjöng hon bl.a ledmotivet, ”Tomorrow”, till den svenska TV-serien ”Kronprinsessan” som gick på TV i början av året.




Jag har jobbat flera gånger med Julie, men jag har aldrig känt henne så väl som jag gjorde (och gör) nästa gäng; Chilly Friday – de absolut populäraste rockkillarna i Grönland i början av 2000-talet.


Chilly Friday år 2000.

Som gammal musiker är jag ju van med att ha avundsjuka ”fnittertjejer” som glor surt på mig, då de kämpar för att få komma nära de ”coola” manliga musikerna (som ju är i flertal, jämfört med kvinnor alltså) som jag har som vänner. Jag, en i dessa tjejers ögon liten och obetydlig tjej utan sans för smink och kläder, som dessutom är allt annat än intresserad av det som dessa tjejer är/var. *haha* Aldrig har dock detta fenomen varit så stort som i just 2001/02. När Chilly Friday-killarna kom in på dåtidens hippaste uteställe, Rock Cafén, så var de som kungar. Tjejerna stod på rad och ändå valde de ofta att gå fram till mig. Vilka blickar man fick från tjejerna då... *hahaha*


Chilly Friday år 2005.

I denna videon, ”Sialuit” ser de dock alltifrån coola ut (enda videon jag kunde hitta på YouTube). Det är en video som var del av en kampanj mot självmord då 2001/02. Den manlige huvudrollsinnehavaren i videon är den numere rejält store soloartisten Angu (som aldrig var med i bandet). Honom skrev jag om här, där ni också kunde se hans fantastiska video från min bakgård.




En annan person som jag jobbade med flera gånger i 2001/02 var Rasmus Lyberth; danska drottningens favorit. Vi har haft våra ”despyter”. Han var som ”stjärna” väl inte helt nöjd med att få en liten tjej som ansvarlig ljudtekniker vid en konsert kan man väl säga. *hihi* (Och nej, igen, stjärnstatus och stjärnmanéer biter inte alls på mig.) Men så länge jag höll mig som monitor (alltså bakom mixerbordet vid scenen och inte huvudmixern) var han glad. Vid ett av dessa tillfällen inspirerade jag honom t.o.m till att skriva en låt under ljudchecken som han sedan framförde på själva konserten. ;-) Videon nedan kommer från en liten konsert i Ålborg, därav danskan i början. Hur kan man bli annat än glad av detta?





Ett underbart foto att skratta lite åt. Extra roligt blir det ju för mig som är kompis med en av dem. *hihi*) ;-)

Rapparna i Nuuk Posse var också stora på den tiden, efter att ha varit mega under hela 1990-talet, vilket gjorde att de bl.a fick en nominering av FN till ett ” Messengers of True”-pris. Rap har aldrig varit min grej, men visst är det rätt ok detta (alltså, ”vi” är inte ens 57.000 invånare i det här landet, så vad kan man kräva); med rap på tre språk; engelska, grönländska och danska?!





Angu år 2006 - som ni också såg som aktör i Chilly Friday-videon ovan och som ni kan höra i inläggets sista videoklipp nedan.

Sedan kan jag inte annat än att göra lite reklam. Denna sommaren har man nämligen varit i gång med att filma här i stan. Filmen heter nu under arbetsprocessen ”Nuummioq” (typ ”Nuukbo / En från Nuuk”) och får premiär på bio nästa sommar. Här nedan kan ni se promotion-trailern man gjorde redan förra året, för att kunna samla in pengar till projektet. Sjunger och spelar gör tidigare nämda Angu. I den kvinnliga huvudrollen samt den manlig birollen ses i den slutliga filmen (inte här i trailern) tidigare nämda Julie och gitarristen i Chilly Friday. Jag ser hur som helst verkligen fram emot att få se filmen, för visst ser det ut att bli av ganska hög kvalité? Och ja, det är ju min älskade lilla hemstad det utspelar sig i, bara en sådan sak! :-)




Jag har många fler bra/roliga låtar att spela. Några av typen senaste sena och andra klassiska 1970- och 80-talsdängor. Men detta får duga för denna gång.

Se vilka mer som är med i fredagstemat här.


Och ja, hör mer av dessa artister genom att klicka på länkarna nedan. Det är också därifrån jag tagit inläggets alla foton. Jag rekomenderar t.ex Rasmus om man vill höra lite mer riktigt grönländskt:

Julie
Chilly Friday
Rasmus Lyberth
Angu
Nuuk Posse har inte någon hemsida, vad jag vet tyvär.

Nya (års-) tider, nya (kläd-) krav

Kort taget från altandörren kl 19 ikväll.

Tid är inget jag har för mycket av för tillfället, vilket ni bloggare nog märkt; jag har nämligen återigen haft en vecka utan att jag hunnit runt och läsa. *snyft* Två stora saker, plus en massa mindre, är nämligen igång på jobbet så till helgen blir det nog inte heller slappat rätt mycket. Fast ingen fara; jag ska nog ta i kapp mig med ledigheten också. Det är viktigt tycker jag; att ta igen alltså, i den mån det går (jag gillar ju också att hålla igång). :-)

Ett litet livstecken ska ni dock få från mig. Från staden i syd, sett till hela Grönland iaf, där det snöar och snöar. :-)

Visst är det lustigt; tidigare i veckan skrev jag om hur första snön alltid lägger sig här nere i stan +/- en dag omkring Aajus födelsedag. Och vad var det första jag såg när jag stod upp på dagen + 1, alltså i onsdags? Jo, men visst snöade det. I ganska stora mängder. Och så även idag. Dock regnar det mellan varven, så någon snö har ännu inte lagt sig, men det kan vara tal om bara några timmar innan den gör det. Eller så dröjer det mer; inte så lätt att veta.


Ukkusissat (Store Malene) för någon vecka sedan.

I fjällen har det dock snöat i flera veckor nu. I ett par omgångar har dock det mesta hunnit smälta undan, men nu tror jag även de lägsta topparna här i området, som Ukkusissat (Store Malene – berget vi ser från lägenheten) på dryga 800 meter, fått sin vita skrud för vintern. Även dessa lägre toppar blir i och för sig aldrig helt snöfria, men nu dröjer det alltså ca 10 månader innan vi ser dem så snöfria som de nu kan bli utan en större klimatförändring.

Och ja, ni som är bevandrade i Nuuks omgivningar; även lilla ”kullen” Quassussuaq (Lille Malene – ca 430 meter) har fått rikligt med snö. Men nej, skidliften är inte öppnad ännu. *hihi*

Och Aaju, ja till honom har jag fått hittat fram både overall och en tjockare mössa. Vantar har redan hängt med ett par veckor och vinterstövlar får jag nog gå och köpa till helgen, om inte nu hans gamla mot all förmodan skulle passa. Trångt blir det alltså på krokplatsen på dagis (fotot), med både ”kalla”, varma och lite extra varma ytterkläder, regnkläder, gummistövlar och skor.

Jo, det börjar deffinitivt bli tid till att förbereda sig på vintern! ;-)


Och ja, nu i kväll fick jag äntligen ett foto på lilla syskonbarnet Ella (ja, Saltis, nu fick jag mig en jag med ;-) ). Jag har dock inte pratat med föräldrarna ännu, så det blir inget foto här på bloggen inte. Söt och blond (mörkblond heter det kanske – något ovanligt i vår familj av mörk- och rödhåriga ;-) ) var hon i alla fall, konstaterar en stolt moster! :-)