fredag, november 30, 2007

Potatis, kartofler & naatsiiaq *)

Den långa vintersäsongen, med frusen backe upp till flera hundra meter ner i marken, gör odling omöjlig i Grönland. Ja, utom i de allra, allra sydligaste delarna. Där har man några fårfarmer, där man kan producera mat till djuren och en del grönsaker till eget behov. Det odlas också i detta lilla område potatis till hela landet. Det är på inget sätt tillräckligt för att täcka hela behovet, men ändå. Och skördesäsongen är rejält sen. Det handlar inte om några färska potatisar till midsommar här inte (inte för att man firar midsommar här, men ändå... :-) ). Då är nämligen inte potatisarna så mycket mer än nysatta.

I affären igår köpte jag just grönländska potatisar, som är en av mycket få produkter som man kan köpa i lösvikt här. Potatis & lök köper man nämligen annars bara färdigpackade. Övrig frukt & grönt köper man styckvis, även t.ex salladshuvud. De kostar samma oberoende om de är minimini eller superstora.


-Det här måste vara en potatis till dig, sa jag smått på reflex till Holger, visandes upp potatisen på fotot.

Den passerande butiksassistenten började skratta och snart garvade varenda kotte i den hyffsat stora frukt- & gröntavdelningen. Men den bjuder jag så klart på! Och lite gulligt var det väl ändå... *hihi*


*) Potatis på svenska, danska och grönländska :-)

torsdag, november 29, 2007

Pistmaskiner, toppchefer & MTV-artister; min vardag, nu & förr...

Som jag också var inne på i tisdagens blogginlägg så har jag 1001 järn i elden just nu, både på jobbet & hemma; men allra mest ändå på jobbet, som varje kväll denna veckan har varit något jag också har fått ta med mig hem.

Utöver alla de juliga "arbetsuppgifterna" jag skrev om i tisdags, så står vi i vår lilla tvåmansavdelning nämligen inför att lancera en hel ny firmahemsida, idag eller imorgon. Det nyutvecklade Intranätet har precis kommit in genom dörrarna och ska börja att fyllas upp (mer om det i bloggen nästa vecka skulle jag tro). Ett nytt nummer av personaltidningen ska också ut senast fredag. Fem manus till motsvarande ”Anslagstavlan”-reklamer ska tillrättas & godkännas så att vår reklambyrå/produktionsbolag kan börja filma. Beslut ska tas om vår kommande, och enormt spännande, undervisningskampanj osv. osv. osv.

Och mitt i det hela kommer dagens alla små avbrott, som att en pistmaskin har kört genom isen, och rakt ner i sjön där vi hämtar dricksvatten till Grönlands näststörsta stad, Sisimiut. Pressmeddelande ska skrivas, översättas och skickas ut snabbast möjligt. I Danmarks största tidning citerar även den alltid aktuelle danske partiledaren Naser Khader en irakier han pratat med under helgens blixtvisit i Nuuk. Det framkommer i artikeln att denne irakier arbetar för Grönlands el-, vatten- & värmeproducent och självklart börjar våra telefoner att ringa, osv. Inget av detta är något jag trodde jag skulle pyssla med när jag läste till civilingenjör på Chalmers, men livet är ju fullt av (positiva) överraskningar! :-)

Det är alltså ingen chans att jag ska börja få det långtråkigt här inte. Det finns nog att ta tag i. Och då har jag inte ens nämt den största bomben: Imorgon har min chef sin sista arbetsdag innan föräldraledigheten, så från lördag är det jag som är chefen. Då blir det lilla jag som blir ansvarlig för hela avdelningsdriften (med hjälp från en assistent som jag hoppas få anställd i nästa vecka). Liksom det blir lilla jag som tvingas sitta med i ledningen, med allt vad det innebär när vi nu talar om ett av Grönlands största företag. Det är måhända inte så stort internationellt sett (omkring 400 anställda), men ska man jämföra befolkningsmässigt, så skulle det vara samma som ett svenskt företag med 60-65 000 anställda, så... *gulp*

När nu tiden är så knapp att jag inte hinner skriva något välskrivet blogginlägg, vill jag dock istället fortsätta min lilla ”kampanj” med grönländsk musik och erbjuda er videon ”Red lights” nedan, med den grönländske artisten Angu (förkortning till ”man” på grönländska). Den är inte helt dum. Den har därför också spelats en del på MTV och liknande. Jag ser verkligen fram emot nya CD’n, som släpps nästa fredag. Och det även om jag inte kan delta vid releasepartyt som vid förra släppet, då jag dels inte jobbar som ljudtekniker längre (*snyft*) och dels eftersom jag förhoppningsvis kommer att sitta i ett flyg på väg över Atlanten den dagen. *hihi*

Liksom videon med DDR som jag lade i bloggen i tisdags, är denna inspelad inne i fjorden här alldeles vid Nuuk, så här kan ni se lite mer av hur naturen ser ut runt oss (och njuta musiken så klart). Inspelningarna till videon gjordes i juni 2003.

onsdag, november 28, 2007

Babyboom


Just nu är det verkligen babyboom omkring mig. Bara igår nåddes av nyheten om två (!!) gravida vänner i Sverige. Första gången för dem båda.

En 3:e svensk kompis är beräknad att få sin första tur till BB nu på måndag och min chef, tillika närmsta kollega, är satt till att föda sin tredje bebbe den 15:e december. Som det sett ut senaste dagarna kan hennes lilla krabat dock komma vilken minut som helst. I förrgår fick vi hastigt och lustigt improvisera ett möte, för att hon skulle få överlämnat de sista sakerna till mig innan föräldraledigheten, då vi båda två verkligen trodde det bara handlade om timmar innan hon skulle behöva åka till BB!

För bara några dagar sedan fick också direktören, tillika min tidigare och nu igen kommande närmsta chef, sitt tredje lilla knyte. Man börjar ju nästan undra när det blir ens egen tur. Inte för att vi försöker, men de är ju söta de små... *hihi*

Uppdaterat: På fotot ovan, ses Aaju som lite drygt ett dygn gammal. På fotot vi har, taget precis innan med en gammal traditionell kamera, knäpper han händerna helt, vilket snabbt blev till ett skämt att han försöker fjäska in sig hos farfar som är kateket (bygdepräst). :-)

tisdag, november 27, 2007

Juligt jobb med DDR

Oj, oj, oj. Skulle jag hinna med allt som jag borde hinna med, så skulle jag vara i flygande fläng dygnet runt just nu. Men det går ju inte för sig, så en del måste jag bara göra halvdant, men det är ändå mer än nog att stå i.

En av de saker jag fixar och trixar med utöver alla arbetsuppgifter, är firmans julfirande. Varje dag sitter jag t.ex parat för att sälja lotter till vår kalenderlotteri, där man varje dag i december månad, fram till jul, kan vinna finfina priser.

I form av personaltidningens redaktör ska jag via den också informera om vår decembertävling ”Nissevänner”. Alla anställda får en ”Nissevän”, en vän som de sedan ska göra ett bus mot varje dag, i all hemlighet. Antingen något sött, som att sätta ett äpple på deras skrivbord t.ex, eller något mer åt det elaka hållet, som att fylla kaffekoppen med pappersrester från hålslagningsmaskinen kanske. På årets stora julfest är det så dags för alla att gissa vem som är just deras hemliga Nissevän. Det blir garanterat kul.

Själv kommer jag dock att vara borta mesta delen av tiden fram till jul, vilket verkligen är tråkigt. Jag kan inte ens komma med till själva julfesten, som liksom i Danmark verkligen är en stor grej här. Jag är dock med och arrangerar den. Ska ikväll t.ex sätta mig och trixa fram en inbjudan i Photoshop och har även bokat bandet som ska spela: Grabbarna i DDR (Disko Democratic Republic, där Disko syftar på den grönländska ön Disko som bandmedlemmarna ursprungligen kommer från).

DDR har verkligen varit the rockband här de senaste åren. Eller ja, det finns ett par av typen bland den något yngre generationen; Chilly Friday är tex en annan grupp, som dock hade sin storhetsperiod mer i början av 2000-talet.

Musiklivet här är verkligen konstant i blom. För att vara en befolkning på bara 56.000 så produceras det enorma mängder musik, och en del av det är faktiskt riktigt bra. De flesta i detta musikaliska land kan hanka sig fram på en gitarr, och ja, jag har också skrivit det många gånger förr, men...: Att kalla Sverige för världens mesta körland är verkligen lite av en lögn. Här stämmer nämligen nøstan varenda kotte upp i vacker skönsång om man frågar dem. Men å andra sidan; grönländsk körsången består av 99,99 % idel lååångsamma låtar, så man blir smått trött i längden... *hihi* :-)

Tillbaka till DDR; tror verkligen det blir en jättehit till festen! De är super live och spelar på liknande arrangemang en bra blandning av deras egna, ganska rockiga låtar och dansvänliga, gamla hits. Det blir garanterat gung i publiken.

Deras egna låtar (som är dem de uteslutande spelar på riktiga koncerter så klart) är 100 % på grönländska, med undantag för låten nedan, som jag hittade på You Tube: ”Kap Farvel til Ümánarssuaq”. Detta är en klassisk Gasolin låt, alltså Kim Larsen & grabbarna, från 1974, som DDR gjorde en cover på till en dansk samlings-CD med protestsånger. I slutet har de dock valt att sjunga refrängen på grönländska.

Med tanke på att låten handlar om danskarnas kolonialisering och maktmissbruk så är det verkligen smått komiskt att se dem spela denna sång till ett hav av hoppande & dansande danskar, men ändå underbart på något sätt. Och det svänger ju faktiskt..! :-)

Videon som ni kan se nedan, är filmad på ett isflak inne i fjorden, vars mynning jag ser från mitt kontor, i maj 2006.


PS: De brukar normalt inte se så skräckinjagande arga ut som i denna video. De är väldigt rara, humoristiska småbarnsföräldrar hela bunten (eller ja, alla av dem - 3 bröder och en kompis - har inte barn ännu, men ändå... :-) ) *hihi*

måndag, november 26, 2007

Ett land lämnat i ett tomrum, sa landsfadern


Foto: Många har satt ljus utanför Nuuks kommunhus idag.

Från söndagens middagsgäster – ett ålänskt-grönländskt par – nåddes vi av den sorgliga nyheten; att vår bara 60-åriga borgmästare oväntat hade dött av en hjärnblödning samma morgon.

Hon har styrt landets förhållandevis rika & välmående huvudstad i 14 år, och har i många år också suttit i landstinget (motsvarande riksdagen) och på posten som vice borgmästare, samt minister. Och en hel del rätt måste hon ha gjort under denna tid, då hon i senaste kommunalvalet t.ex fick nästan 5 gånger så många röster som den som kom nummer två bland det vinnande partiets kandidater*).

Som jag skrev för bara en månad sedan
, har borgmästaren och hennes familj haft en hård tid ett tag, efter avslöjandet av makens övergrepp mot barnbarnen. Kanske hade det något att göra med det som nu hände, eller kanske var det faktumet att kvinnan hade 1000 järn i elden, och jobbade hårt för sin sak. Vad som, så är det självklart en stor sorg för familjen, och mina kondoleanser går så klart till dem alla, speciellt dottern som jag själv känner väl.

För egen del är det just idag 3 månader sedan min egen mamma gick bort och en hel drös av tankar går såklart till henne och familjen där hemhemma i Sverige, en dag som denna. Kram till er alla.


*) Som nr 2 i sista kommunvalet kom Holgers kompis, som nu ser ut till att bli ny borgmästare, iaf fram till nästa val. Detta är något som gaphalsarna i samhällsdebatten inte är särskilt glada för. Helt lyckad var väl inte heller hennes tid som utbildningsminister för ett par år sedan, men förhoppningsvis kommer den nu 29-åriga Doris att växa med rollen och klara av att axla de krävande kommunborna, med stundande kommunsammanläggning och allt (landets 17 kommuner ska läggas ihop till 5, varav Nuuks Kommun blir världens största kommun arealsmässigt, större än hela Sverige!).

söndag, november 25, 2007

EFIT: En vanlig lördag

Så var det återigen dax för ett ”Ett foto i timmen”-kollage (EFIT). Det har varit dårligt med dem, sedan alla tråkigheterna där hemhemma i Sverige, men för ett tag sedan lovade jag ju Annika att fixa till en i november, so here goes, min lördag...:


07.46
Efter en halvtimmas gossande lockades Aaju och jag upp av en plogbils blinkande ljus utanför fönstret. Aaju älskar alla skopbärande fordon!

08.45
På lördagar brukar vi lyxa till det och äta frukost framför TV’n och ta riktigt lååång tid på oss.


09.49
Lördag förmiddag brukar användas till storstädning. Denna gång blev det dock bara en massa upplockning och sorterande. Nu återstod bara att lägga det sista av tvätten in i garderoben.

10.55
Holger väntar i bilen, efter skrapande av fönstren, på resten av familjen, som på 4:e våningen står och traslar in sig i overaller och vantar. På lördagar håller detaljhandeln bara öppet mellan kl 10-13, så ska man ha något måste man komma sig iväg. Söndag är det stängt.

11.39
Aaju & Holger på väg in i den nyöppnade hobbybutiken, med en ovanligt nischad marknad för att vara i en så liten stad som Nuuk (15 000 inv. och ingen omkringliggande marknad utanför stan). De säljer främst radiostyrda flygplan, helikoptrar, båtar och bilar, samt en del småtokiga tekniska prylar. Rena himmelriket för mina grabbar. Själva skulle vi köpa lite reservdelar.

Dit gick vi efter att vi först hade lokaliserat ett par specialskruvar till Aajus sänglåda nr 2. Efter att Holger först fått riktigt dårlig service pga av sitt ursprung (ja, man ser det hela tiden här, bland vissa danska ”kolonisatörer”). På nästa byggmarknad var dock servicen fenomenal. De sålde inte den typen av skruv vi ville ha, men de var igång med att montera upp egna möbler med den samma typ av skruv, så vi fick bara ett par av deras, behövde inte ens betala, så skulle de beställa nya till sig själva. Det kallas service!


12.39
Efter att ha fixat ytterligare ett par julklappar, fick vi hämtat Kasper, Holgers kusinbarnbarn, som vi skulle passa. Det blev en tur till stans lite smått sunkiga thai-/grillrestaurang Crazy Daisy. Den är trots allt super för små barn. Man behöver inte vara rädd för att de för lite oväsen, för det gör alla andra också...! :-) Och Aaju verkligen älskar deras dinosaurformade kalkonbitar!

Att äta lunch ute på lördagar har blivit lite av en tradition. När Aaju var så liten så att han sov middag, var det ett sätt för Holger & mig att lyxa till det i vår lite tråkigt barnpassarbefriade vardag. Med lillgrabben sovande i barnvagnen utanför, kunde vi njuta av lite ensamhet. :-)

13.35 &...
Barnen fick 20 kronor var, för att köpa godis. Kasper kom med ett ninjasvärd och Aaju med ett tuggumi (från favvismaskinen) och en liten heliumbalong. Vilka sunda killar!


...13.37
Holger fixar och trixar med sin helikopter, som han fick som en försenad 30-års present av Aaju & mig, för ett par veckor sedan.


14.47
Vi skulle ut och testa helikoptern utomhus & åka lite pulka, men vinden hade ökat något sedan vi var ute sist, så det hade blivit lite väl kallt med yrande snö i Aajuhöjd, så det blev bara till en biltur tittandes på den vackra solnedgången (och här "månuppgången"), som så många andra dagar färgar himlen och snön alldeles rosa. Man blir verkligen bortskämd av liknande vyer här, men man ser ändå sig aldrig mätt på dem.

15.42
Barnen leker och Holger är flitig, som får lagat Aajus taklampa.


16.39
Så slogs det in paket. Utan att barnen såg något av det (för det är ju viktigt att de tror paketen verkligen kommer från den grönländske jultomten *hihi*). Jag har använt ett par timmar efter jobbet senaste par dagarna åt att köpa julklappar. Saknar bara 2 små paket, till Holgers systerdotter och till min svåger, sedan skulle jag vara klar med alla paket som ska levereras ut ur huset. I vanliga fall brukar jag skicka Sverigepaketen redan i början av november, men nu ska jag ju själv på tjänsteresa i Europa innan jul, så tänkte komma med dem själv. Lyx!

Ca. 16.50-18.20
Jag pratade med pappa i telefon. Ännu ett lååångt samtal, men bara kul!










18.24
Det vankas kvällsmat; bakad potatis med rökt lax och stenbitsromsröra. Mums!


19.49
Pga en liten, om än ok, missförståelse mellan Holger och mig, blev tänkt spelkväll med Holger utbytt till damsugning och golvtvätt. Jag hade helt missat att han avtalat något annat med en kompis.

20.41
Aaju & jag lekte och hade kul, så till den grad att vi glömde bort sängen och bokläsningen där en stund. Men hej, det var ju lördag! :-)

21.47
En kväll ensam, med glass, dator & Kommissarie Morse är väl inte heller helt fel. Notera att jag hör till den där gruppen människor som verkligen älskar att göra flera saker samtidigt. :-)

22.41
Någon hade visst lite dårligt samvete, och kom hem tidigare än tänkt, med en film under armen. *hihi*


Ca 23.42
Sockeromanen Holger letar förtvivlat efter en sista glasspinne, men det ser ut som någon annan hunnit före. Troligtvis han själv, fredag kväll...! :-)


01.31
Filmen tog slut omkring kl 00.45 och jag började planera för hur jag skulle ta ett sista kort för dagen, när jag oväntat somnade i soffan och vaknade först omkring 45 minuter senare. Bredvid mig låg en sovande Holger som mumlande sa att han också skulle komma i säng. Det skulle dock visa sig ta ytterligare ett par timmar innan han vaknat så mycket till att han kunde gå de 10 metrarna in till sovrummet! :-) Och ja, detta kort är taget 01.31. Det är Holgers klocka och för att få upp honom om mornarna måste man ställa fram klockan. Men säg inget till honom ok?! :-)


Det var min lördag det. En ganska vanlig sådan. Det mer centralt styrda EFIT (Ett Foto I Timmen) stod ett tag inför nedläggning till nyår, jag har dock aldrig haft några planer om att sluta att göra kollage som detta för det. Jag har iofs heller aldrig följt EFITs fotodagar (om än för det mesta deras regler i övrigt) så... :-) Andra kollage från år 2007 finner ni här.

fredag, november 23, 2007

Aaju Kavat som svensk ambassadör

Igår var det så dax för kvartsamtal igen – eller vad det än heter nu för tiden; utvecklingssamtal kanske – för oss föräldrar på Aajus dagis. Det är otroliga 3:e eller 4:e gången sedan han började på dagis i juli 2006, men det 1:a sedan han började på dagiset för de stora barnen (3-6 år) i somras.

Inte helt oväntat var det mer eller mindre bara bra saker som nämdes. Han är glad och omtyckt - av både personal & barn - otroligt nyfiken och vill vara med på allt, även det som arrangeras för de större barnen. Han är kreativ, älskar att jobba med pärlor och han har en kroppsmässig kontroll som var över det normala för åldern. Ja, det var mycket de tyckte han var duktig med. Även språket, till trots, eller kanske med tanke på, att han faktiskt är 2+1-språkig (grönländska & svenska + danska).

Han har dock en benvilja, han vet vad han vill och han ger sig inte. De klagade inte men nämde det, och det är väl sant; det är ju en bra sak, men kanske är det lite väl mycket...?! Han kan få ett sjujäklans humör helt plötsligt, när saker går emot hans vilja. Turligt nog vänder det dock lika snabbt igen. Undertecknad är ju ”skulden” till det; det är mina gener som slår igenom, så kan ju inte riktigt klaga heller... *haha*

Sedan nämdes det även att han var bättre på att sprida saker runt sig, än att plocka upp dem igen. Det är istället garanterat något han inte har från mig. Kanske Holger...?! :-) Jag älskar ordning, var sak har sin plats. Men å andra sidan, hade jag själv världens röra på mitt rum helt fram till jag var ca 12 år. Fram tills dess var mellansystern (jag är minsting) den petiga, men som över en natt så bytte vi beteende med varandra, något som delvis håller i sig än tror jag, även om vi mer och mer börjar mötas någonstans på en sund mittpunkt. *hihi*

Själva är vi mycket nöjda med Aajus nya (och det gamla) dagis, där de tycks ha en stabil personal, utan för mycket nya ansikten hela tiden. De är även mycket utomhus och de tycks lära barnen en hel del; låter dem få ansvar och bygger upp deras självförtroende. Personalen i just Aajus avdelning (det är 3 avdelningar i allt, med ca 10-12 barn i varje) är också väldigt trevliga; varav 2 faktiskt pratar hyffsat mycket danska också, så de vågar t.o.m verkligen prata med mig! :-)

De är alla lite äldre, 2 kvinnor och en man, vilket jag också verkligen är glad för, eftersom vi nu bor så långt från mor- och farföräldrar. Inte för att de på något vis kan, eller ska, ersätta dem, men antar att ni förstår vad jag menar. Själv växte jag upp med en väldigt mixad blandning generationer, vilket jag har haft mycket glädje och nytta av.

På det nya dagiset har Aaju också hittat sig en ny riktig kompis-kompis, jämnåriga Katrina (Thea och senare Jaaku har ju båda flyttat till Danmark). Som de flesta barn är de superbästisar ibland och ovänner ibland. Vad som dock verkligen utmärker dem är att de ofta pratar svenska med varandra! De kan sitta och prata i 10 minuter utan att dagispersonalen förstår ett ord. Men barnen förstår varandra utan problem. Till historien hör att Katrina är 100 % grönländare och har, utöver från Aaju (& kanske mig), aldrig hört ett enda ord på svenska! Kanske blir det en framtida karriär som språklärare för Aaju...?! :-)


Mammas lilla Umsibums börjar bli stor. Här följer en kavalkad av novemberfoton av det lilla septemberbarnet, från...


...november år 2004.


...november år 2005.


...november år 2006 (hämtat från vår (läs; min :-) ) hemsida, därför den låga kvalitén – det stora fotoarkivet med alla original ligger där hemma & jag sitter på jobbet, med bara några få foton på datorn).


...& november år 2007.

torsdag, november 22, 2007

Upp i luften och ner i vattnet


Foto: De stora, här kallade atlantflygen kan inte landa här i stan, utan ”trillar ner” på ett par gamla amerikanska militärbaser här i landet, varpå propellerflyg och helikoptrar tar över. Fotot tog jag i Kangerlussuaq i januari 2007.

Så har stormen äntligen bedarrat, men snöar gör det likväl, så sikten är fortfarande begränsad. Till Air Greenlands stora förtret, då de kämpar så gott de nu bara kan med att få sänt iväg passagerarna som har hopat sig pga senaste dagarnas busväder. Regeln om 300 meter sikt kan man ju inte trotsa hur som helst.

På jobbet hoppas vi i alla fall att de hela löser sig snart, då vi har en hel massa utrustning som står och väntar i
Kangerlussuaq - en gammal amerikansk militärbas som nu fungerar som internationell flygplats - för vidare transport hit. Egentligen är sakerna smått hastande, men ingen idé att stressa, för vad kan vi göra? Det kan gå hur snabbt det bara vill att leverera saker från Kina och Australien, när vädret inte tillåter de små propellerplanen att ta med varorna den sista biten från Kangerlussuaq och ”trilla ner” med dem här i stan. *)

Igår, på väg till simhallen, valde jag själv dock att trotsa vädrets makter, när stormandet fortfarande var i full gång. Ingen buss här inte, vilket jag verkligen sällan använder mig av när jag ska någonstans på egen hand. Dum som jag var, valde jag dock att inte ta vägen runt berget, utan att försöka korsa den lilla mossen mellan jobbet och simhallen istället, för att snabbt nå fram.

Snabbt var det ja. X antal hundra meter, klivande i snö upp till knäna och över, då går det inte så snabbt vill jag nu lova...! Men mina nyinköpta skidbyxor fungerade i alla fall finfint såhär på första användningsdagen (köpte dem i tisdags). Kanske har trycket ”Sweden” på vänster ben och den lilla svenska flaggan vid linningen något med det att göra (det blev av en tillfällighet byxor av svenska märket 2117 – 2117 som i höjden på Kebnekaise)?! *Hihi*

Trots att jag var lite trött när jag väl kom fram till mitt mål, blev det en skön upplevelse. 1 timmas plaskande (ok, flitigt simmande var det nog mest av), följt av 1:a bastuturen på ca 10 år tror jag. Mer bastu blir det deffinitivt framöver, och simningen kan nu anses som återupptagen efter ett långt uppehåll sedan alla tråkigheter som hände i familjen i somras. Om inte annat så är simning verkligen världens bästa sätt att rensa tankarna på och få lite perspektiv på saker och ting.


*) Vädret är deffinitivt en stor orsak till den speciella mañana-kulturen som utvecklats här, som på ren svenska nog skulle kunna kallas ”allt-ordnar-sig-inga-bekymmer-och-planerar-gör-vi-inte-på-något-sätt-för-om-5-minuter-så-kanske-det-ösregnar-trots-klarblå-himmel-nu”-kulturen.
Och att så otroligt många barn och vuxna män (& kvinnor) drömmer om att bli pilot här och är helt galna i allt vad flygplansspel heter, det har så klart mycket att göra med hur beroende vi verkligen är av just flygplanen. Deras ”flyger eller inte flyger” påverkar ju var mans vardag på ett helt annat sätt än i ”vanliga” länder, där man kan ta sig fram med bil, tåg och båt**) och där man faktiskt inte vet på vilket sätt diverse saker och ting når butikens hyllor osv.


**) Vi har ju inga vägar mellan orterna eller räls för den delen, och båtarna stoppas ju, utöver av vädret, periodvis också av både havsis och isberg. Vissa ställen kan inte nås med båt mer än någon månad om året...!

onsdag, november 21, 2007

Vintereufori eller bara ännu en knasboll

Ja, att få julkänslor är väl inte helt svårt i den konstant yrande snön som vi har levt i de senaste dagarna (läs här och här). Vi är verkligen vana med kraftiga stormar som kommer titt som tätt här i Nuuk, men att det håller i sig såhär länge är vi inte vana med. Det kraftiga vindomslaget kom i lördags (läs här), och visst har vinden avtagit sedan dess, men vi har fortfarande hård kuling till storm. Senaste mätningen, för en timma sedan, visar på 22,3 m/s, med vindbyar på 31,0! Eftersom det också snöat massor, har det varit rena snökaoset.

Folk hemma i Sverige brukar alltid fråga mig: ”Hur mycket snö har ni nu?” och det är bara omöjligt att svara på. För just dessa tillfälligt besökande stormar rör ju så mycket runt i snön, att det rent faktiskt inte alltid ligger så speciellt tjockt lager av snö på marken. Och stadens plogbilsförare är fenomenala; det hinner knappt falla ett snökorn innan de är ute och kör rent. Beredskapen är STOR. Men det är klart, de naturligt formade och konstant växande snövallarna säger ju en del om snömängden ändå!

Bland de integrönlandsboendes första kommentarer är också; ”Hur står du ut med kylan?” Till saken hör att det faktiskt inte är så otroligt kallt, iaf är upplevelsen som oftast att det inte är så kallt, så länge stormarna håller sig borta. Jo, det finns ställen i Grönland där det verkligen är kallt. Ställen, bebodda sådana, där vintertemperaturer på -35-40 grader C är en hyffsad vardag, och där än mycket lägre temperaturer är något man måste räkna med. Men här vi bor, så är -20 C en riktigt kall vinterdag. Standarden i övrigt ligger snarare omkring -5 till -18. Och med låg luftfuktighet så fryser man faktiskt inte så mycket. Det är snarare med skräck man ser fram emot en tjänsteresa till Nordeuropa under vintermånaderna, för man vet att man kommer till att frysa... ;-)

Den stora, klimatiska skillnaden mellan livet här i Nuuk (ca 1/3 upp på den grönländska västkusten, från sydspetsen sett) och hemma i Västsverige är istället längden på vintern. Vi pratar alltså om -5 till -18 i 6 månader, och övervägande minusgraddagar i ytterligare 2-3 månader. I Sverige skulle jag kanske behöva gå med mössa i ett par månader om året (eller rent av bara öronmuffar). Här sitter mössan på i minst 9 månader, gärna i kombination med öronmuffar inunder, öronmuffar som sedan blir liggande i jackfickan de övriga 3 månaderna, ut i fall att. För ja, sommaren bjuder långtifrån på några sol- och badtemperaturer heller...

Denna långa tid av kyla gör oxå att man liksom vänjer sig. Temperaturväxlingarna är inte så stora, och skidbyxorna åker på av ren rutin, vilket de inte lika självklart skulle göra en riktigt kall vinterdag i Göteborg t.ex. Därför fryser man väl också mer där hemhemma, på fuktiga svenska västkusten.

Här är istället följande klädsel ren rutin för mig november-april (och då ska det läggas på minnet att jag är hyfsat varmblodad och som oftast den som sist fryser bland vännerna i Sverige *hihi*):

  1. Underkläder...
  2. Vanliga bomullssockar, ibland knähöga + ullsockar ibland
  3. Strumpbyxor/långkalsonger (speciellt om jag ska vara ute lite längre eller om det är riktigt kallt)
  4. Vardagskläder (alltså typ jeans, top och tröja)
  5. Ulltröja
  6. Eventuellt en ytterligare tröja
  7. Halsduk eller halskrage i värmande material, som ska kunna dras över näsa & mun
  8. Öronmuffar (sådana man bara klipsar på)
  9. Mössa som täcker öronen väl
  10. Sälkinnsvantar fodrade med fleece eller kombinationen Lovikavantar i ull och windstopperhandskar
  11. Vind-/skaljacka med luva
  12. Skidbyxor
  13. Vinterkängor (rejäla, vilket verkligen är A och O)
Jag må vara knasig, men jag älskar verkligen detta väder, speciellt när det drar ihop sig till den mer busiga av slagsen, som nu med snöstorm. Att få palta på sig lager på lager med kläder och kliva ut i ett tryckande hav av vit snö. Man kan lätt tappa andan om man inte böjer ner hakan och man måste säkra att vindjackans, gärna skärmförsedda luva är väl åtstramad och fastknuten, för vinden & snön piskar och slår en i ansiktet utan nåd. Och man måste se sig för vart man går. Även om allt är vitt vitt vitt, så kan det vara en enorm skillnad mellan att trampa 15 cm åt vänster eller 15 cm åt höger. Det är skillnaden mellan att stå med snö som knappt räcker upp till den översta sulkanten, till att stå i snö till knäna eller än mycket högre.

Det är en enda lång kamp att kämpa sig framåt ibland, uppför de många backarna. Men hur trött jag än blir av att pulsa i den knähöga snön, klättra över snövallar, eller bara trava i motvind på renblåsta vägar, så är det med ett leende på läpparna jag gör det. Jag skrattar och tänkter ”Vad håller du på med Louise? Hur knäpp är du egentligen som valt att bo här?”. Det var just de tankarna och det skrattet som fick mig att stanna, och förlänga mitt sommarjobb till ett år, den där gången för 6.5 år sedan. Då var det regnet - det störtande sommarregnet som gjorde en genomdränkt på bara några sekunder - och stormen vars vindstöt gjorde det omöjligt att ta ett enda steg framåt. Men tankarna, frågorna var de samma. Jag hade bara inte trott att jag fortfarande så många år senare skulle ha kvar samma fascination. :-)

måndag, november 19, 2007

Om mitt bloggande

Förra veckan blev jag kontaktad av en tjej, Lollo (ja, bara det fina namnet gjorde ju att man ville vara hjälpsam... ;-) ), som håller på med en skoluppsats om varför man bloggar. Hon undrade om jag ville svara på lite frågor om mitt bloggande, vilket jag såklart gärna hjälpte henne med. Skickade svaret till henne via mail alldeles nyss, och tänkte; kanske är det några av mina bloggläsare som också skulle vara intresserade att läsa. Eller kanske hjälpa Lollo med hennes arbete och själva svara...?! ;-)

1. Vad handlar din blogg om?

Om min och delvis min pojkväns & sons vardag. Utifrån vardagshändelser skriver jag dessutom en hel del om Grönland, landet där vi bor. Om samhället, kulturen och naturen samt skillnader och likheter med tidigare kolonimakten Danmark osv. Det blir även en del blogginlägg om hur det är att vara utomlandssvensk.

2. Hur länge har du bloggat?
Sedan januari 2005. Först som en blogg till familj & vänner, fram till i juli 2007, då jag började skriva mer för alla möjliga läsare.


3. Vad var det som fick dig att börja blogga?
Jag började mitt skrivande på nätet som ett sätt att hålla kontakt med familj & vänner i Sverige, samt som ett tidsfördriv när jag, boende i Danmark följt av Grönland, gick mammaledig år 2004-05. Den gången programmerade jag själv i html, och det var väl ett sätt att hålla igång hjärnan och teknikintresset mellan alla bäbisbestyr som jag kände mig lite smått främmande inför.
Jag älskar verkligen att skriva, så jag hade troligtvis börjat blogga även om jag bott i Sverige, men då hade jag troligtvis redan från början valt en bredare publik än familjen & vännerna. Och kanske hade jag skrivit lite mindre om konkreta vardagshändelser, och mer tankar & funderingar istället. Idag är dock min primära målgrupp min pappa, som ju ska kunna följa med i vår vardag, både i text och bild, så därför är upplägget som det är och det är jag ju också nöjd med.


4. Ungefär hur många besökare har du per dag? (om du kan se det)
Omkring 60-70 unika besökare per dag och stigande.


5. Vad betyder bloggandet för dig?
Bloggandet är en naturlig del av min vardag, och jag skulle lätt kunna skriva 10 långa inlägg om dagen om jag bara hade tid till det och visste att mina läsare inte skulle bli överbelamrade av för många långa texter. Nästan vart jag än går och vad jag än gör tänker jag på möjliga blogginlägg, men jag är inte så strukturerad att jag skriver ner mina idéer. När jag väl bloggar så handlar det helt enkelt bara om det som precis då och där dyker upp i mitt huvud.
Kontakten med mina läsare, vars eventuella bloggar jag också läser, betyder en hel del. Viktiga är så klart mina läsande vänner & familjen, som dock inte är de flitigaste till att kommentera (hmm... *hihi*). Viktiga är också kontakt med andra personer som visar ett stort intresse för det man skriver och som många gånger är lite i samma situation som en själv på något sätt. Om det så är gemensamma hobbys, familjesituation eller just det att vi är utomlandssvenskar. Jag skulle aldrig komma på tanken att som boende i utlandet söka efter svenska vänner på plats, men samtidigt så har det med åren ändå växt fram ett behov för att ibland får möjlighet att se och prata om den plats man bor, utifrån ett svenskt perspektiv. Man har också en hel del andra ”minnen & saknader” som man i vardagen inte har någon att prata med om, varken där man nu bor eller med dem som är kvar i Sverige, eftersom de inte har samma behov för att prata om dessa ting. *) Det behovet får jag så uppfyllt genom mitt bloggande och kontakter det har givit mig.

6. Har du någon gång haft uppehåll i bloggandet eller funderat på att sluta?
Jag har inte haft något längre uppehåll, mer än dagar när jag bara inte haft tid att skriva, samt när jag varit på resande fot i områden utan Internet. Men då brukar jag skriva, för hand eller på dator, som jag sedan publicerar när jag återigen kommit online.
En gång har jag funderat på att sluta. Det var när ett av mina inlägg helt missförstods och några trodde jag anklagade dem för att jag hade fått för lite i arv. Då kände jag mig enormt tömd på energi. Jag ville bara skrota hela bloggen. Det hela var dock ett enda stort missförstånd, pga av mitt lite väl snäva, menat humoristiska, sätt att formulera mig på. Jag nämde också t.ex en specifik sak jag fått, men det var bara för att jag var så otroligt glad för just den saken. Och inte för att jag inte fick något annat, för det fick jag ju så klart. Jag har aldrig använt min blogg till att utlämna andra och kände mig enormt sårad av att någon trodde jag hade gjort det. Sepciellt i den situationen, då jag på bara några veckors tid hade förlorat både min mamma och mormor. Men världen snurrar vidare, så ingen idé att vara långsynt, därför skrivs det på som aldrig förr...


*) Något så simpelt som att prata om Arne Weise och Kalle Ankas Jul tex, eller hur mycket man saknar Snabbmakaroner. Det låter kanske dumt, men det är verkligen toppen. Som utomlandssvensk så känner man ju i vardagen av att man aldrig riktigt helt passar in. Då är de där små ”debatterna” via bloggens kommentarfunktion oväderliga. Här i Grönland är det ju ingen som förstår vad man pratar om, eller varför min son hade en filt i barnvagnen med ett spöke (Spöket Laban) på och varför i hela fridens namn jag får (Slotts) senap sänt med posten från Sverige…! :-)

Var det någon som sa omväxlande..?

Inlägg nr 3 för dagen...
I rest my case. Jag kan helt enkelt inte spå väder. Eller ja, vem kan egentligen, när det är Grönland vi talar om?! Fotot är taget kl 10:45:46, från mitt kontorsfönster, på den samma rondell som fotona i förra inlägget. Är det någon av er som ser den??!
För 3 kvart sedan var det alltså sol och blå himmel...!

Omväxlande väder

Det verkar bli många inlägg idag. Men kan ju inte annat än att även publicera detta; om utsikten från mitt kontor.

Fotot nedan, från kl 9.38:00 representerar hyffsat bra morgonens utsikt, undantaget så klart att det var mörkare när jag kom på jobbet kl 7.30 och trots att det, även efter att lite av ljuset kom, långa stunder under morgonen var helt omöjligt att överhuvudtaget skönja vägen man här ser på fotot.




Jag hann dock inte så mycket mer än lägga ner kameran och säga god morgon till min alltid smått sena chef, innan jag kl 9:42:58 kunde ta detta foto. Alltså inte ens fullt 5 minuter efter det förra fotot. (Det gula lilla ”ufot” ni ser i toppen av fotot är kontorsljuset som reflekerar sig i fönsterrutan. *Hihi* I övrigt är färgåtergivelsen hyffsat perfekt.)



Kl 10:01:00, 18 minuter senare, tog jag sedan detta foto. Från samma plats. (Och samma här; de två lite ovala prickarna i himlen är lamporna på kontoret... :-) )



Även om blåsten håller i sig, så ser det onekligen ut som om det kan bli en riktigt ljus & fin vinterdag idag trots allt! Och ja, jag har väl sagt det förr: Vädret i Arktis ändrar sig alltså SNABBT! :-)

Vendetta, mangos och återställandet av ordningen

Efter en dag som vi spenderade i badhuset, plaskande i det varma vattnet, tittande ut på det skummande havet och de snöfläckiga fjällen genom gigantiska panoramafönster. Efter en sådan dag följde en kväll, då Holger och jag, i sällskap av 10 stearinljus – vi tänder alltid 9-10 stearinljus i vardagsrummet när det vankas filmkväll eller besök – tittade på filmen ”V for Vendetta”.

Filmen om ett framtidens England som ligger i en kall och hård diktators händer, har redan 1,5 år på nacken, men vi såg den alltså först igår. Jag måste erkänna att jag inte heller har läst serieromanen som den bygger på, men det hindrade mig inte från att tycka att det var ganska bra söndagsunderhållning (eller kanske rent av var det därför jag tyckte det – eftersom jag inte märkte något av alla de små förändringar som måste till i manuset, när man omvandlar en bok till film..?!).

Bra filmat, med bra ljussättning och ytterst trovärdigt skådespeleri av Natalie Portman är några av filmens starka sidor. Och med tanke på världens politiska läge, är den ju också lite kontroversiell på något sätt, och på ett eller annat plan därför också tankeväckande.

Kvällen bjöd även Holger på hans livs första mango. Ja, frukten..! Efter lite besvär att komma åt själva köttet, klurade han dock ut det, och visst tyckte han det smakade gott. Det blir garanterat ett ”reprisinköp” om han får bestämma tror jag. Själv är jag bara evigt tacksam för att våra två större mataffärer här i stan startat lite smått krig om vem som har de största frukt- och gröntdiskarna. För bara några år sedan var en mango omöjligt att hitta här, men alltså inte längre. Även om man så klart inte kan vara säker på att de har det, från gång till gång.

Tillsist spenderades söndagskvällen åt att se hur staden återigen kläddes i vitt, efter ett knasigt dygn av nästan barmark. Snön virvlade ner i de till natten något mer humana vindarna omkring 15 m/s och temperaturen sjönk ner till mer normala -5 C. Därmed inte sagt att det är det vakraste av väder. Det handlar alltså fortfarande om kraftiga vindar, sikten är begränsad pga snön och ja, jag är strålande glad för att jag slapp att gå till jobbet denna morgon, utan istället kunde sitta i en varm bil, innan rusningstrafikens kökaos.

God morgon på er alla! :-)


V for Vendetta-bilden är från
http://www.moviezoo.dk/ och mangofotot från http://www.marions-kochbuch.de/.

söndag, november 18, 2007

Vardagens små överraskningar

Aaju tycker verkligen inte om ljudet av damsugaren, men det är nog så intressant att vara med och damsuga. Speciellt bakom soffan, för vem vet vad som gömmer sig där? Ett och annat popcorn och om man har tur kanske också någon bortglömd gammal byggkloss eller nått… :-)

Värmebölja, orkan & blå isberg

Vädret spelar oss ett litet spratt vill jag lova. I flera veckor har vi haft omkring minus 5-10 C. Senaste dagarna har dock dagstemperaturerna snarare varit omkring 0 till -2 C, för att plötsligt igår eftermiddag, på mindre än 2 timmar, stiga till 11 C. Ja, det steg till 11 grader. Plus! 100% isbana var återigen ett faktum. Vet inte om jag någonsin kanat runt så mycket (utan att ramla, väl att märka :-) ).

Och med temperaturen kom så klart vindarna. Klockan 14 igår blåste det ynka 1,7 m/s. En timma senare, var vinden uppe i 15,3 m/s och stigande! Sedan dess har vi levt med vindar mellan 25-32 m/s och konstanta vindbyar som kommer upp på över 42 m/s.

Som jämförelse kan sägas att den internationella gränsen för storm går vid 24,5 m/s och orkan vid 32,7 m/s. Och våra vindar kan lätt mäta sig med både de i Sverige numera historiska stormarna/orkanerna Gudrun (januari 2005, högsta mätta vindstöt 42 m/s) och Per (januari 2007, högsta mätta vindstöt 40 m/s), med enda skillnaden att här är det ingen som direkt lyfter på ögonbrynen. Det är galet vad det blåser, men om någon vecka eller två har alla glömt allt om det. Inte ens säkert att man ens nämner det i ett samtal, även om stormen dundrar på utanför fönstret.

Men visst ser det tråkigt snölöst ut nu, efter snart ett dygn? Grått och trist. *snyft*




Innan stormen riktigt träffade oss, fick jag dock tagit dessa foton, av ett blått isberg på besök, sett från ett par olika vinklar.




De är lite som isbergens svarta får (tillsammand med de helt genomskinliga). Man ser dem rätt som det är, men de vita är ändå de dominerande. Isberg består nästan uteslutande av ihoppressad snö, vilket ger is med mycket luftbubblor. Det är dessa bubblor som ger isen dess vita färg. Är det inte så många luftbubblor får isberget en blå och ibland närmast svart färg.

Man ser dock ofta vita isberg med blå ränder. Detta kommer sig av att det runnit smältvatten genom isen, som sedan fryst. Denna is innehåller alltså inte så mycket luft, och det ger ett blått sken.

lördag, november 17, 2007

En betongkloss i närbild

Jag har skrivit många gånger om bostadsmarknaden här i stan genom åren, och om betonghusen, blocken. Och inte har det varit mycket positivt jag skrivit inte. Och det trots att vi själva har en sk personalbostad i ett av dessa kolonialiseringens sista stående statyer, om än i det nyaste med byggår 1970.

Som jag skrev i juli i år, är de så sakteliga på väg att rivas ner, men det tar sin lilla tid. 1:a klossen (eller snarare kolossen...) revs nu i somras, och vi kunde på vår biltur på ishala gator idag konstatera att de redan hunnit med att bygga 2 respektive 4 våningar av de moderna lägenhetstornen som ska ta dess plats.

Jag längtar enormt mycket till att det blir vårt hus tur, men med enorm
bostadsbrist och begränsat med arbetskraft så kommer nog vi för länge sedan hunnit flytta vidare innan vårt hus ersätts av något nytt. Staden i övrigt är trots allt fylld av nybyggda hus med läckra lägenheter och bostadsrätter (kom ihåg detta när ni ser fotona nedan...!!), som man kanske på något vis kan byta till sig eller köpa. För ett eget enfamiljehus, ja för att kunna köpa även ett smått rivningsklart sådant här i huvudstaden, krävs det en hel del miljoner på fickan, så några sådana planer har iaf inte jag just nu... :-)

Vårt område heter Narsarsuaq (Stora Slätten) och består av 10 exakt likadana betongklossar, omringade av stadens centrum, en skola och vanliga enfamiljeshus. Vi bor i det sista av dem, med den enkla adressen Blok 10, alltså ”Block 10”. Många har bara sådana adresser här i stan; Blok 1, 2, 3 osv. eller Blok A, B, C osv. Vi bor i och för sig på en gata, och har ett gatunummer, men det används inte, utan alla säger bara Blok 10, Blok P och Blok 17 osv.

De legendariska husen på Narsarsuaq är numrerade från 1-10, där just vårt Blok 10 är det hus som vetter bort från centrum och mot fjällen, istället för att ligga intryckt mellan de andra betonghusen. Dessutom bor vi på översta, 4:e våningen. Det ger oss, tillskillnad från de flesta andra av våra ”betonggrannar” en fin utsikt (se bl.a
här).

Av någon anledning så är också vårt och grannblocket, Blok 9, ovanligt lugna. Vi blir nästan aldrig störda av festande och bråkande grannar. Värre är det några block bort, som är ett av stans riktiga bottenområden. Vi lider dock inte något större, mer än av att allt utanför själva lägenheten verkligen inte hör till det fagraste. Husens ägare, Hjemmestyret (alltså staten), har inte sett till sina hus och renoverat dem som de borde, vilket också satt sina spår i husets och övriga stadens invånares behandling av de samma. Tyvärr...


En solig dag i april (2007) visar området fram sin allra bästa sida (här, från vänster, Blok 8 till 1). PS: Klicka på fotona för att se dem i större format. :-)


En gråare dag (oxå detta kort från april 2007) ser vårt hus, Blok 10, mindre trevligt ut. Vi bor på mitten högst upp.


Trappuppgångarnas väggar har fungerat som klotterplank i många år utan att bli ommålade.



Dagens sopskörd var inte så stor, men det är vanligt att man möts av både kasserade tvättmaskiner, trasiga köksstolar och utvälta påsar med hushållssopor i trappuppgången. Och de kan bli liggande dag efter dag. Ibland vecka efter vecka. Urk, urk, urk! Sopnedkastet ligger alltså bara 8 trappsteg bort från detta så typiska sophörn!


Som bilden på ingånen till det oisolerade trapphuset visar, så är det inte överallt som färgen sitter fast som den borde (och detta är långtifrån det värsta exemplet, om man inkluderar alla 10 husen).


Väl inne i lägenheten är det dock inte så hemskt. Många turister och nyanlända, som har kommit in till oss, har blivit rejält överraskade efter att sett utsidan och trapphuset. Fina trägolv i de tre sovrummen och vardagsrummet t.ex. Men de i blocken typiskt svarta (eller i några hus gråa) fönsterkarmarna har vi fått leva med. Att man målar om är inte så populärt hos hyresvärden. (Och ja, det är Aaju som gömmer sig bakom bordet. Kanske vill han inte riktigt kännas vid att han ser på ”Traktor Tom”..?! *Hihi* :-) )


Köket är i originalskick, från år 1970, ja frånsett vår tvättmaskin, kylskåpet utanför fotot (kylskåp ingår förresten inte i hyreslägenheterna här, utan det måste man köpa själv. Spisen följer dock turligtvis med) och några körsbärsfärgade hyllor, som vi själva satt upp. Notera: Det finns ingen fläkt över spisen!! *Saknar, saknar*


Och badrummet; ja litet och inte alltför fagert. Men ska ju inte bo här resten av mitt liv så... ;-)
(Och i normala fall är det ju inte fullt så kalt, då vi så klart har ett duschdrapperi.)

Så har ni sett lite av Nuuk slums utsida. Och insida... :-)

torsdag, november 15, 2007

En kort status

Äventyrsfilmen jag såg på bio igår, Stardust, var riktigt underhållande. På något sätt en knasig blandning av Narnia, Harry Potter, Monty Python och Mel Brooks Robin Hood – Men in Tights...!?! Lägg där till en dundrande, så klart förutsägbar, kärlekshistoria a la ”det var en gång en prinsessa som satt fängslad i ett torn vaktad av en drake” kombinerat med ”vanlig pojke förälskar sig i fin flicka, utan framgång. Möter vanlig flicka, och bla bla bla...”. Trots det senare (vilket iof ju ofta är det vi tittare vill ha; lycklig kärlek med en liten släng av ”vanliga människor som blir till något stort” – den amerikanska drömmen, inget är omöjligt osv... ;-) ), var det en film som jag deffinitivt aldrig riktigt sett förr! Att rekomendera till alla dem som gillar äventyr och iaf något av ja, Narnia, Harry Potter, Monty Pytho och Men in tights... :-)

Och så var det ju valresultaten: Ja kanske har ni hört att den redan innan sittane danska högerregeringen blev sittande för en 3:e period, med ytterligare ett parti, Ny Alliance, som de måste samarbeta med. Som grönländska representanter blev det som väntat två ”röda”, en från Siumut och en från IA. En gammal räv, som säger sig ha slutfört sitt sista val, och en 23-årig nykomling (även om hon redan nu sitter i det grönländska landstinget, altså riksdagen). Det var väl den största signalen som de grönländska väljarna ville ge politikerna: Nu är det alltså dags att satsa på den yngre generationen! Flera av dem med flest röster var under 35 år. Härligt! Och valdeltagandet var även mer än 5 procentenheter större denna gång mot sist, 2005. Dunder!


Bilden har jag fått från Startdusts officiella hemsida.

onsdag, november 14, 2007

Svenske Emil, en ikon i Grönland

Så var det onsdag, dvs det serveras fisk till lunch på jobbet, annonstidningen Nuuk Ugeavis kommer med posten och jag ska för andra veckan i rad hålla vid min nya onsdagstradition; att hålla mig borta från hemmets fyra väggar och gå på bio. Det är också specifikt onsdag den 14:e november 2007, vilket är dagen då det är exakt 100 år sedan Astrid Lindgren föddes.

När man presenterar sig som svensk i utlandet, är det ofta att samtalet leds in på just Astrid Lindgren. Också här i Grönland. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har pratat om Pippi, och kanske framför allt Emil, med grönländare! Emil är det absolute favoriten här i landet, tror jag.

Det ges inte ut så många böcker på grönländska. Landets absolut största förlag,
Atuakkiorfik, ger t.ex ut omkring 20 titlar per år, alla kategorier (läroböcker til skolorna inte medräknat). Antalet människor som talar språket är ju bara någonstans mellan 50-60 000, inklusive de grönländare som bor utanför landets gränser, så marknaden är så klart begränsad. Dessutom blir det läst en del på danska. Trots detta är flera av Astrid Lindgrens böcker översatta – och konstant utlånade från biblioteken med väntlista som följd. Uppdaterat: Vad jag vet så finns det minst en bok om Emil respektive Pippi på grönländska, samt Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Tror det är cirka det. På biblioteket här i stan vimlar det dock också av andra Lindgrensböcker, dock på danska (och ett par andra språk, inklusive svenska och färöiska :-) ).

På den nationella TV-kanalen KNR älskar man också att sända den gamla klassiska TV-serieversionen av Emil-filmerna, varvat med Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Samtliga dubbade till danska, eftersom man inte haft råd till att dubba dem till grönländska själva. *)

Så Astrid och hennes figurer är alltså minst sagt populära här! Med start i dag och resten av veckan, firar därför Grönlands Landsbibliotek här i Nuuk också hennes ”100-årsdag”, vilket man har annonserat massor om. Det hålls bl.a teckningstävling, visas film och man kan på en jukebox höra kortare historier av författaren. Dessutom kommer det just idag att delas ut gratis nallar till besökande barn. De hinner dock säkert ta slut innan Aaju och jag hinner dit, men ändå... :-)

Själv ser jag mest fram emot att Aaju ska bli gammal nog för att jag ska kunna börja läsa ur min arsenal av Astrid Lindgrensböcker: Alla vi barn i Bullerby, Mio min Mio, redan nämda, underdunderbara Bröderna Lejonhjärta. Listan kan göras lång. Min favorit kan väl anses given. Vilken är din?


Bilderna har jag fått från förlaget Atuakkiorfik.


*) Barnprogram på, eller översatta till grönländska är en bristvara. Även för televisionen är budgetten liten, och man har väl inte helt orkat lyfta uppgiften, utan man sänder helt enkelt program man fått rättigheter till från Danmarks Radio (DR). Program som sänds om och om igen. Och det grönländska folket har helt enkelt fått acceptera att de blir sittande och titta på program efter program utan egentligen riktigt förstå någonting. Så alltså också barnen.

tisdag, november 13, 2007

Val även i valfångarnas land


Så var det den stora valdagen (som jag ju oxå skrev om här för 3 veckor sedan). Ja, i Danmark alltså. Men även här i*) Grönland. Av de 179 stolarna i Folketinget (den danska Riksdagen) går nämligen två till grönländska politiker. Med andra ord har det i medierna senaste tiden varit en hel del valsnack - utöver det som visats i de danska TV-nyheterna, som också sänds på grönländsk TV två ggr om dagen. Och runt om på stan hänger plakat med foton av diverse kandidater osv. Fast man har inte dragit igång för fulla muggar, som när det är val till Landstinget (grönländska Riksdagen). Det är STOR skillnad vill jag lova.

Även om det nu bara är två personer härifrån, så ska man dock inte säga att de inte kommer att ha något inflytande. Just i år ser det nämligen ut att bli enormt tätt lopp mellan de två blocken i Danmark. Om opinionsundersökningarna stämmer kan Grönlands och Färöarnas 2 + 2 mandat med andra ord välta lasset än åt det ena hållet, än åt det andra.

Troligtvis får vi en grönländsk representant från det mycket självständighets- och vänsterorienterade partiet Inuit Ataqatigiit (IA). Den andre representanten blir med högst sannolikhet från det socialdemokratiska Siumut, som suttit på makten här i Grönland, ensamma eller i koalition, sedan Hjemmestyret infördes i 1979. Båda dessa partier samarbetar traditionellt med danska Socialistiske Folkeparti (SF - Danmarks vänsterorienterade ”kvinno- och miljöparti”), Enhedslisten (liksom SF bestående av fd kommunister, om man nu får lov att använda så ”grova” ord, och lite av ett miljöparti) och Socialdemokraterna. 2 mandat till det röda blocket alltså. Inte helt överraskande, då Grönland är ett ganska så ”vänsterorienterat” land.

Färöarnas väljare kommer, enligt opinionsundersökningarna, ge ett mandat till färöiska Republikanerna, som även de samarbetar med SF. Deras andra mandat ser ut at gå till Sambandspartiet, som samarbetar med danska Venstre - Danmarks största parti i det borgliga blocket. (Ja, jag vet: Visst är det förvirrande at de heter Venstre, men i själva verket är ett liberalt, högerorienterat parti, samtidigt som partiet Det Radikale Venstre är just vänsterorienterat...?!)

”Kolonimandaten” fördelar sig alltså 3-1 till det röda blocket, men därmed inte sagt att den sittande blå regeringen med Venstre och Konservative kommer att bli tvugna att avgå. Det är många jokrar med i spelet. Utöver koloniernas mandat finns ju också nystartade Ny Alliance, med syrienfödde Naser Khader i spetsen, som inte helt valt sida. Och det nuvarande stödpartiet till regeringen, det invandrarfientliga Dansk Folkeparti, ja de har ju också sitt att säga. Ingen går säker. Spännande blir det...!

Och ska jag rösta? Självklart! Om jag bara hade fått vill säga. Man måste tyvärr vara dansk medborgare för att rösta nämligen, och dansk, ja det har jag ju alls INGEN tanke på att bli, så... :-(

Istället får jag väl njuta lite av utsikten från kontoret...



Detta ser jag när jag sitter här på jobbet och knattrar på tangentobordet.


Och det här. Ja, det är havet man ser (eller snarare fjordmynningen), liksom på det 1:a fotot. :-)


Från jobbets lilla lunchrestaurang har vi denna utsikten. Fjällen tornar upp sig som skjutna ur havet och är alla i dryga 1000-metersklassen. Fjället närmast i bild är Sermitsiaq, vars 1210 meter höga ”sadel” ingår i stadens vapen.



Och ja, jag luras inte. Detta är verkligen vår utsikt från lunchrestaurangen! *hihi* :-)


*) Jag har länge här i bloggen försökt att skriva så som (nästan) alla i Sverige tror att man ska skriva, nämligen på Grönland. Detta stämmer dock inte helt egentligen. Och det skär lite i mitt hjärta varje gång jag pressar in ett på. Det heter ju egentligen i Grönland. Alltså i landet Grönland. Framförallt när vi pratar om samhällsfrågor osv så är det ju i. Pratar man däremot om ön Grönland, så är det ju såklart på. Så vet ni det! Tror jag kommer att införa i här i bloggen framöver. :-)