Foto: Många har satt ljus utanför Nuuks kommunhus idag.
Från söndagens middagsgäster – ett ålänskt-grönländskt par – nåddes vi av den sorgliga nyheten; att vår bara 60-åriga borgmästare oväntat hade dött av en hjärnblödning samma morgon.
Hon har styrt landets förhållandevis rika & välmående huvudstad i 14 år, och har i många år också suttit i landstinget (motsvarande riksdagen) och på posten som vice borgmästare, samt minister. Och en hel del rätt måste hon ha gjort under denna tid, då hon i senaste kommunalvalet t.ex fick nästan 5 gånger så många röster som den som kom nummer två bland det vinnande partiets kandidater*).
Som jag skrev för bara en månad sedan, har borgmästaren och hennes familj haft en hård tid ett tag, efter avslöjandet av makens övergrepp mot barnbarnen. Kanske hade det något att göra med det som nu hände, eller kanske var det faktumet att kvinnan hade 1000 järn i elden, och jobbade hårt för sin sak. Vad som, så är det självklart en stor sorg för familjen, och mina kondoleanser går så klart till dem alla, speciellt dottern som jag själv känner väl.
För egen del är det just idag 3 månader sedan min egen mamma gick bort och en hel drös av tankar går såklart till henne och familjen där hemhemma i Sverige, en dag som denna. Kram till er alla.
*) Som nr 2 i sista kommunvalet kom Holgers kompis, som nu ser ut till att bli ny borgmästare, iaf fram till nästa val. Detta är något som gaphalsarna i samhällsdebatten inte är särskilt glada för. Helt lyckad var väl inte heller hennes tid som utbildningsminister för ett par år sedan, men förhoppningsvis kommer den nu 29-åriga Doris att växa med rollen och klara av att axla de krävande kommunborna, med stundande kommunsammanläggning och allt (landets 17 kommuner ska läggas ihop till 5, varav Nuuks Kommun blir världens största kommun arealsmässigt, större än hela Sverige!).
9 kommentarer:
Lollo, jag hade ingen aning om att din mamma gick bort så nyligen. Skickar en varm kram till dig!!!
Jag vet att det kan vara otroligt svårt. Jag miste min pappa men det var väldigt många år sedan nu. Den enda trösten jag kan ge är att det blir bättre och lättare med tiden. Jag vet att det är en klyscha men den är faktiskt sann.
För min egen del tycker jag det känns som om sorgen går över, sakta men säkert. Saknaden däremot den finns alltid kvar. men man lär sig leva med den och den känns inte lika "skärande" efter en tid.
Kram igen!!
Saltistjejen: Jag beklagar förlusten av din pappa och tackar för de omtanksamma orden. Vad sött av dig.
Ja, inte är det lätt inte. Turligt nog har jag processat tanken under flera år nu, då jag vetat att det skulle hända - bara inte när och inte riktigt hur - därför var jag på något sätt väl förberedd. Det att kunna besluta att flytta utomlands i en sådan situation, med den vetskapen att något liknande med stor risk kan komma och hända, gör ju också att man verkligen måste tänka igenom allt riktigt, riktigt noga. Men helt förberedd kan man så klart ändå inte bli.
Dagarna går upp och ner, som du säkert vet, men jag har ändå en hög grad av inre ro, en trygghetskänsla av att hon på något sätt ändå är med mig och starka band till familjen där hemma, som hjälper mycket. Det är nog A och O i sådana här situationer, även om man så klart känner sig lite som en svikare, som "gömmer sig" på andra sidan Atlanten...
Jag har oxa forlorat nara och kara - men det gor val alla, forr eller senare. Mina foraldrar levde ett langt, rikt liv - sa det kandes bara 'normalt' att dom dog pa gamla dar. Sant ar ju livet. Det ar varre nar unga manniskor dor, tycker jag.
En san dramatisk historia med er borgmastare! Intressant karma... Och tank att ni har en kvinna som tar over ocksa! Har i Texas ar det inte sa vanligt - vi har mest cowboys som styr staller har. :o/
Aurorabuddha: Ja visst är det så, att det är en naturlig del av livet. Jag har helt sedan jag var liten levt mycket nära just detta med liv och död, vilket jag är väldigt glad för idag, då det givit mig denna naturliga syn på det hela, och gör det lättare för mig när jag står inför dessa tragiska händelser. Med just min mamma tyckte jag dock det var enormt tragiskt. Hon var en enormt glad och obeskrivligt välvillig person med kämparinstingt, som dog i en ålder av bara 54 år, efter att ha levt i över 20 år allvarligt sjuk och mycket svårt handikappad. Men, men...
Kvinnor i politiken; jo det har vi en hel del. Speciellt bland de yngre. Det är verkligen toppen. Den stora vinnaren i valet till danska folketinget för ett par veckor sedan (Grönland har 2 representanter där) var tex en 23-årig tjej! Inte illa. Hos er kan jag föreställa mig att det är lite dårligare på den punkten (det är väl mest vita, äldre snubbar, generellt i USAs politiska värld...?), men nu har ni i alla fall en kvinnlig presidentkandidat... :-)
Jag visste inte heller att det var så nyligen din mamma hade gått bort, även om du har nämnt att hon är död. Min mamma och pappa är de enda nära släktingar jag har (förutom min egen familj förstås) och jag vill inte tänka på hur det skulle vara att mista dem... Även om din mamma var sjuk länge och du var förberedd på vad som skulle hända så måste det kännas svårt att mista henne. Mamma är ju alltid mamma...
Jag beklagar förlusten av er borgmästare. Det är alltid chockartat när någon dör hastigt, och alltför tidigt.
Annika/Sve
Som ny läsare här så visste ajg inte heller att det var så pass myligen din mamma gick bort. (Har inte hunnit läsa igenom allt ännu, även om jag hunnit med en del!)
Varma tankar till dig och familjen.
Och för att svara på kommentaren du lämnade inne hos mig, så är stövlarna verkligen att rekommendera. Verkligen "greppvänliga" (halkfria?) och har inte ens fått skoskav, underbart!
Kram!
Annika: Så sant; mamma är alltid mamma och man kan aldrig vara helt förberedd. Men man kan tyvärr inte så mycket annat göra än acceptera situationen, men kul är det så klart inte. Vad som kanske är skönt att veta är dock att det verkligen går att klara och man faktiskt lever vidare, även om saknaden så klart är där.
Camilla: Tack. Ja, jag får ju skriviten del här på bloggen så det är ju inte lätt att läsa ikapp sig som ny ;-) Men stöveltipset, ja det har deffinitivt fått mig att skriva skoaffären överst på listan över saker att höra helgen jag är i Sverige. Skulle ju bara vara SÅ super att kunna ha något lite mer kvinnligt någon gång, jämfört med kängorna, utan att riskera att kana runt som Bambi! .-)
Det är svårt att förstå att Grönland är SÅ stort, att Nuuk blir större än hela Sverige. Visst man ser ju det på kartan men ändå!
Anna: Ja, visst är det helt ofattligt enormt. Och på hela det området bor det inte mer människor än i en riktigt liten svensk stad..!
Skicka en kommentar