Oväntad karriär & firmafotboll

Så har jag spenderat eftermiddagen som sportsjournalist. Hade egentligen anmält mig som spelare i ett av lagen, när jobbets personalförening arrangerade fotbollscup, men helt sonika – utan att säga något till mig – tog plötsligt min chef ut mig ur mitt tilltänkta lag och i en mail, som hon skickade ut till alla kollegorna, utropade hon mig istället till just sportsjournalist & fotograf (blev lite "morr" för det. Men, men...).

En hyffsat trevlig eftermiddag blev det ändå, med tio 5-8-mannalag, samt en hel drös inte cupspelande kollegor, partners och barn. De senare fick sin egna lilla ”pausturnering”, där även Aaju fick testat på att springa efter bollen på den stora banan, utan att alls fatta åt vilket håll han skulle springa och än mindre att han skulle skjuta bollen i mål. :-)


Det kom en hel del folk. Detta var bara en av läktarna.


Dagen förlöpte inte helt utan hårda tacklingar & intensivt spel.


Denne spelaren hade typiskt nog en dålig hårdag just idag, eller var det kanske en peruk...?! :-)


Knattespelarna var pigga på att springa efter bollen.


Andra småttingar skydde inga medel: ”Pappas lag ska bara vinna, kosta vad det kosta vill!” (Tror nästan också det är grabben själv som skrivit ner medicinväskans innehåll... Turligt nog var stavningspolisen (eller annan polis för den delen) inte närvarande vid dagens fotbollscup. :-) )


Tror ingen hade tippat på dem som dagens vinnare, men lika glada för segern var de ändå.


Fast dagens, på fotbollsplanen, största förlorare såg inte heller särskilt ledsna ut. Kanske var det hela helt enkelt bara en kul grej och resultatet betydde kanske inte så mycket trots allt! För kul hade ju de allra, allra flesta, inklusive lillknatten Aaju, som deckade på soffan så snart han kom hem, över 1,5 timme före normal sängtid! :-)