söndag, december 28, 2008

2008 – året i foton

Så har årets uppsummering i text och bild blivit klar. Ja, det är ju fortfarande ett par dagar kvar på året, så eventuelt blir ”albumet” uppdaterat något, men inte mycket. Som vanligt ligger det ett link i högermenyn (där ni också hittar liknande album för åren 2004-2007), men nu kommer även dit genom att klicka här. Enjoy! :-)

Uppdaterat: Jag har visst använt samma avslöjningsmetod som jag gjorde den gången jag var gravid med Aaju, så kanske är det värt att kolla in mitt "årsalbum" även om ni följt min blogg hela året. *hihi*

lördag, december 27, 2008

En sen hälsning via radio

Oj, nu har jag varit risig med att uppdatera bloggen, svara på kommentarer och skriva e-mails. Jag har inte ens fått skickat ut mitt årliga julbrev & -kort. Jag jobbar dock på en årsresumé i text & bild, som kommer snart. Tills dess kan jag bjuda er på en 10 minuter lång radiointervju med mig, om stress på Grönland. *hihi*

Den kommer att ligga på webben till ca den 23:e januari och ni hittar den på SR – tryck på länken här. Det är P1-programmet Kropp & Själ, som sändes på lilla julafton den 23:e december. Jag börjar prata ca 45 minuter in i programmet. Intervjuen gjordes i september i år.

Jag hoppas verkligen att ni alla har fått en riktigt trevlig jul. Själv har jag haft det smått oförskämt bra. God mat, gott sällskap, fina paket, många skratt och absolut ingen, ingen, ingen stress.

måndag, december 15, 2008

Utmanad om alldagligt & oväntat

Jag blev den 30:e oktober utmanad av min egna favvisträgårdsbloggare Lilla B. Nu är det snart jul och deffinitivt på tiden att jag får antagit utmaningen. Så här följer... ;-)

De regler som gäller är:
# Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
# Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
# Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.
# Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.


Jag...

1. ...gillar att knalla runt i lägenheten när jag borstar tänderna.

2. ...bränner nästan alltid vid såsen när jag ska underhålla gäster samtidigt som jag lagar mat. Jag blir bara så vimsig. ;-)

3. ...var på en väldigt lyckad (om man får säga så som medarrangör *hihi*) fimajulfest i fredags. Jag gick dock hem ganska tidigt för att lägga Aaju, som hade somnat i soffan strax innan jag kom hem. :-)

4. ...jag har en svaghet för saker som doftar av kanel & äpple (cinnamon-apple).

5. ...har lyckats väldigt bra med årets paketkalender till Aaju. Han har varit jättenöjd med alla paketen så långt; i allt 24 paket som samlat inte kostade mig mer än 150 danska kronor. Fast planen att visa innehållet i alla paketen, dag för dag, här på bloggen blev det visst inte mycket med.

6. ...avslöjade för mina vänner att jag var gravid med Aaju i en e-mailfrågelista (det var innan jag hade bloggen och svarade på listor/utmaningar via e-mail) genom att på frågan ”Hur bor du?” svara: ”...i en 2:a i Odense tillsammans med pojkvännen och ca 4 månader gamla `Plupp´, som dock fortfarande bor tryggt och skönt inne i sin mammas mage...” Det var den 3:e april 2004.

7. ...kan tänka mig att använda liknande avslöjningsmetod igen, för andra stora hemligheter. Men nej, jag är deffinitivt inte gravid, jag lovar! ;-)


Den som vill nappa på utmaningen får gärna göra det. Några 7 namn vill jag dock inte välja. Jag har haft så dålig koll på bloggvärlden senaste dryga månaden, så jag vågar nästan inte ens... *hihi*

söndag, december 07, 2008

Lite mer sällan...

Lite av en julklapp att få, men jag går lite och överväger att stänga ner min blogg. Jag älskar att blogga och jag älskar alla de vänner jag har fått genom bloggandet. Men de senaste månaderna har livet också varit hårt. Jag har ett hopp; människor som håller mig uppe – så ni ska inte vara oroliga. Men samtidigt har jag någon som kämpar för motsatsen.

Att jag här på bloggen skriver om mitt liv, på ett positivt sätt (för ja, mitt liv är positivt), ger bara denna negativa kraft än mer styrka tyvärr. Jag kommer att hålla bloggen öppen ett tag till, kanske skriva lite då och då och vem vet, kanske kommer jag igång på riktigt igen, med inlägg var och varannan dag, som förr – jag har ju en hel massa oskrivna inlägg att skriva; inlägg jag själv önskat skriva och inlägg om sådant som ni läsare önskat att höra mer om. Jag ska också försöka komma igång med surfandet runt till er andra bloggare igen, så att jag kan fortsätta att hålla kontakten med alla er jag lärt känna och lärt att tycka så mycket om.

Jag hoppas verkligen att allt kommer att ordna sig på bästa sätt, men just nu är jag bara så trött på e-mails, sms och telefonsamtal, dygnets alla timmar, att jag inte ser någon annan utväg än att vara lite tystare här på bloggen. Och nej, oroa er inte; problemet är inte relaterat till bloggandet som sådant. Och ja, även om detta känns smått övermäktigt ibland, är det inget som bryter ner mig. Jag är en stark & smått hopplöst positiv person, med fötterna förhållandevis stadigt på jorden och jag har flera glädjeämnen i livet, som jag kommer att vårda ömt, och jag har egentligen redan sedan länge kommit vidare med mitt liv. Men livet handlar ju inte bara om mig och mina känslor, det måste man ju inse.

Kram till er alla och bli inte alltför förvånade om det dimper in ett inlägg lite då och då trots allt. Men det blir inga 5-7 i veckan på ett tag tyvärr.

Uppdaterat: I alla fall blir det inte lika personligt, relaterat till min faktiska vardag, på ett tag här på bloggen. Annat ska jag nog skriva.

Livet leker även i en berg- & dalbana



Jag får visst aldrig tid till att skriva här på bloggen för tiden, eller tagit kort för den delen (kollade kameran nu och såg att jag sedan 23:e november bara tagit ett enda kort – deffinitivt nytt rekord för att vara mig). Och nu har jag egentligen mindre med tid än någonsin, men en liten uppdatering ska jag väl ändå komma med.

Vad händer då här som tar min tid? Ja, en massa på jobbet bland annat. Massor som jag ju inte behöver skriva om här egentligen. Lite speciella saker värda att nämna är dock att jag t.ex fått nytt kontor. Ett riktigt läckert kontor – det nästbästa i hela huset (= en kontorsbyggnad beräknad till 80-100 personer). Bara kontorsgrannen, min chef direktören, har ett finare kontor med bättre utsikt. Själv sitter jag vid ett fönster med värsta panoramautsikten ut över Nuussuaq (den andra stora stadsdelen utöver centrum), fjorden och stadens kännetecken; fjället Sermitsiaq. Ja, alltså det ni ser en något inzoomad version av på fotot ovan (PS: Det är ett gammalt foto, från november 2007 – jag ska nog ta ett nytt och fota själva kontoret också en dag ;-) ).

Och anledningen till att vi flyttade? Jo, jag har fått lov att anställa en mer till avdelningen, så vårt gamla kontor blev för litet. Sedan jag kom hem från tjänsteresan har det alltså varit att sålla bland ansökningar och hålle intervjuer. Inte min starkaste sida, men jag har dock hittat en som jag tror på. Nu får man bara hoppas att jag får ett positivt svar imorgon när jag frågar personen om han/hon vill ha jobbet! ;-)

Annars är livet smått surrealistisk. Det är ett ord som jag egentligen nästan aldrig använder, men nu har det dygt upp mest hela tiden. Både på gott och ont. Men som den "positivist" jag är väljer jag att fokusera på det positiva och med det i tankarna så leker livet! :-)

söndag, november 30, 2008

Tjänsteresan del 3: Det som hände i mitten

Så har vi kommit oss en bra bit in i denna Nuuk-helg, som nog nästan inte hade kunnat vara bättre. Men först kanske det var dax att få ett avslut på berättandet av de tidigare veckornas tjänsteresa. Eller ja, slutet – dagarna strandade i Kangerlussuaq – har jag ju redan skrivit om, liksom starten, med långhelg i Sverige. Och det är väl där jag nu tar vid...

====

Tisdag den 11:e november bar det av från Sverige mot Danmark och Köpenhamn. Med oss på resan hade vi mellansis, som skulle passa Aaju när jag skulle på marknadsföringskurs onsdag och torsdag. Planen var att jag tisdag eftermiddag skulle visa syrran runt i Köpenhamn, men hon blev oturligt nog sjuk och kom inte ut från hotellet på hela dagen. Med andra ord fick hon upptäcka staden på tu man hand med Aaju, eftersom jag nästa dag skulle jobba.

Och en lång arbetsdag blev det, som avslutades med ett föredrag med Dansk Folkepartis presschef. Man må säga vad man vill om deras politik (det är de smått främlingsfientliga Pia Kjærsgaard & co vi pratar om), men deras presstaktik är imponerande och föredraget var enormt spännande. Även om klockan nästan hann bli 22 innan jag kom ”hem” till hotellet.


I två dagar roade sig Aaju och mostern. Det blev lekt på lekplatser och parker blev utforskade.


Aaju lekte också fotograf i det höstiga Köpenhamn.


Fredag morgon var det dax för att ta avsked till moster/syrran varpå Aaju och jag stack iväg på julklappshopping i Ørestad.


Till Aajus stora glädje hittade vi ett enormt inomhus äventyrsland, där vi kunde fördriva några timmar, medan det regnade utanför.

Foto borttaget:
Det var osäkert in i det sista, men ett några timmars besök av Aajus ataata (pappa - som bor på Jylland, Danmark) blev det tillslut, till Aajus stora glädje.


På lördagen kom Aaju och jag oss också iväg på ”Jul i Tivoli”, vilket var väldigt uppskattat av minstingen som åkte karuseller och skrattade så att det stod härliga till! :-)


På söndagen gick vi bland annat på ”Världsmarknad”, där det blev provat många läckerheter, som spansk paella och belgiska våfflor. *mums*


Den helgen gick man igång med julpyntandet i Kôben.


På måndagen blev det lekt en del i lekparken...


...och vi packade in julklappar.


På måndag kväll kom så barnvakt nummer 2, morfar, med tåget från Sverige. Ett kärt återseende. Det var ju ändå en vecka sedan vi sågs. ;-)


Tisdag och onsdag var jag så till Intranetkonferens i danska ingenjörföreningens (IDA) vackra lokaler (huskomplexet till höger).


Min pappa har lite svårt för att gå på de hårda gatorna, men lite sightseeing hann vi ändå med på kvällarna tack vare stadsbussarna.

På torsdag förmiddag var det så dax för ännu ett avsked på tågstationen. Några sista shoppingkap gjordes sedan, innan Aaju och jag gick till badhuset och plaskade runt i flera timmar. Och fredag, efter 11 dagar i Köpenhamn, ja då bar det ju av mot Grönland och Kangerlussuaq, och den lite oväntade förlängda vistelsen där, som jag ju skrev allt om redan i måndags... ;-)

torsdag, november 27, 2008

Valresultat + En intensiv helg i gamla hemlandet

Först en liten rapport från tisdagens val. Som några av er nog hört (eller läst på min facebook), så blev det en smått förkrossande seger för ja-sidan. 75.5 % av de röstande röstade för ett självstyre, och 23.5 % röstade emot (1% var ogiltiga/blanka röster). Inte direkt oväntat resultat, även om jag kanske snarare trott på en 65/35- eller 70/30-delning efter senaste tidens stora politikerskandaler.

Mer rapporter om det kommande självstyret kommer, jag lovar. Men först kommer en liten rapport från dagarna i Sverige. Ett inlägg som jag skrev under tiden vi var strandade i Kangerlussuaq (för nej, jag har fortfarande inte så mycket tid till bloggandet tyvärr).

=====

Ja, lillkillen och jag har ju varit iväg på tjänsteresa i Europa. Eller ja, i Danmark för att vara mer exakt. Men innan tjänsteresan riktigt började tog vi oss några semesterdagar och höll en långhelg i Sverige (2:a helgen i november).

Det hade ju precis varit min födelsedag innan vi stack iväg, så planen var att samla ihop lite vänner i Göteborg och hålla ett 30-årsfirande där. Men saker och ting strulade ihop sig en del innan resan och det var t.o.m, bara veckan innan vi skulle åka, planer om att ställa in hela Europa-resan! Att mitt uppe i det fixa ihop ett ”kanske-arrangemang” fanns det bara inte överskott till (rent känslomässigt, om inte annat) tyvärr.

Faktiskt blev det inte planerat direkt något inför Sverigebesöket, utan allt blev bara som det föll sig i sista sekund - många var det som väntade på svar från mig om hur vi skulle göra, ses osv. Personer som antingen inte fick något svar alls eller som så först fick det när vi redan var på väg. (Förlåt alla ni, men jag har en bra förklaring, som jag dock håller för mig själv, men hoppas ni förstår.) Men ett övernattande i min gamla studiestad och ett ”miniminifirande” (kan man väl säga *hihi*), blev det allt i alla fall. ;-)


Aaju gör inte alltid som fotografen önskar. Här försöker bloggande journaliststuderande och tidigare grönlandssommarjobbaren Sara sig på det smått omöjliga, på café i Göteborg. ;-)


Björnis var mycket bättre på att posera, med sina såpbubblor. Och snäll var han (och hans föräldrar) också, som lånade ut ett rum för natten till Aaju och mig. ;-)


Väl hemma hos pappa/morfar skulle nya monsteråket såklart testköras. ;-)


Moster Lullun skulle också träffa familjens nyaste lilla, underbara Ella – huvudsyftet med hela Sverigeresan såklart!


Och så skulle födelsedagen firas ännu en gång, både (ok, främst blev det till *hihi*) min och andras. Två personer på fotot + fotografen hade haft födelsedag inom de senaste två veckorna.


Det blev även lagt några timmar på shopping. Valutakursen var ju extra mycket i min favör dessutom, pga finanskrisen, så jag var ovanligt rik. Generellt för hela resan kan jag väl säga att jag aldrig har unnat mig själv så mycket! Totalt egoistiskt och jättekul...! :-)


Och de två minsta kusinerna var inte fullt så sura på varandra som det kanske ser ut... *hihi* Och ja, tjejerna är syskon. :-)


Det blev ett kort och väldigt intensivt Sverigebesök, men jag vill deffinitivt inte ha det ogjort! Synd bara att jag inte hann med Göteborgsvännerna och, riktigt tråkigt, den tänkta träffen med min barndomsbästis där hemmavid. Men till en annan gång blir det förhoppningsvis mer tid, även till er! *kram*

Mer om Danmarksturen kommer här på bloggen om kort... ;-)

tisdag, november 25, 2008

Självstyre i Grönland; ja eller nej?


Landsstyreformanden (alltså, motsvarande statsministern) Hans Enoksen lät den nationaldräktsklädda flickan Pipaluk hjälpa honom med sin röst vid dagens val. Foto: Leiff Josefsen, Sermitsiaq


Idag är en sådan där historisk dag, som man (beroende på utfallet) kommer att berätta om för sina barnbarn:

- Kan ni tänka er; jag var där när det hände!

Fast eftersom jag först kom ut ur min resebubbla här i kväll har jag nästan helt missat dagen. Jag har nästan inte upplevt något av det speciella, det magiska. Ja, om det nu blir magiskt vill säga.

Men vad är det för dag? Jo, det är, utöver att vara FNs dag mot kvinnovåld, dagen då det grönländska folket gick till valurnona och röstade ja eller nej. Ja eller nej till självstyre!

Detta är såklart en jättegrej. En jättegrej som jag tänkt skriva en hel massa om här på bloggen. Och en del har jag också skrivit (7 inlägg har det blivit om valet senaste året), men senaste månaderna, då skrivandet skulle intensifieras, har jag bara inte fått skrivit någonting. Min önskan var ju ändå att föra ut dessa nyheter, berätta om hur debatten utvecklat sig på plats, för så mycket sådant har det ju säkert inte gått att läsa i svensk media. Faktiskt har bara en enda svensk journalist kontaktat mig om ämnet (utöver en journaliststuderande kompis, men det räknas kanske inte, när nu vi känner varandra *hihi*) – och denna journalist fick jag inte svarat i tid pga min tjänsteresa. *typiskt*

Men idag är alltså dagen D. Eller dagen S. Ja eller nej till Självstyre!

Sedan 1979 har den gamla danska kolonin så kallat internt självstyre. Att införa ”riktigt” självstyre skulle alltså vara att komma ytterligare ett steg närmare fullständig självständighet. Valet handlar om ”vi” ska få rätten att överta 31 ytterligare ansvarsområden. Det handlar mycket om polis- och rättsväsen och kanske mest avgörande; rätten till eventuell olja, mineraler och liknande på och omkring denna världens största ö, som är 52 gånger så stor som den tidigare kolonimakten Danmark.

Och hur har man då röstat? Ja, några egentliga resultat har vi inte fått ännu, men de börjar trilla in nu. Det är också därför jag syndar på lite med att bli klar med detta inlägg; för självklart vill jag följa med lite i rösträknandet.

Med rösterna från första valkretsen räknade (med 248 röstande) står det 80% till ja och 20% till nej. Huruvida detta är representativa siffror vill jag dock inte riktigt fastslå. Att det skulle bli ett ja, är något de flesta nog ändå väntat sig. Fast det var innan senaste par månadernas många och stora politiska skandaler. Skandaler av olika storlek är lite vardag här – i ett litet samhälle som detta kommer ju också allt fram och allt blir blåst upp. Senaste par månaderna, ja bara senaste par veckorna, har det dock varit extra galet och många tror att det bara dagarna efter dagens val – kanske redan på fredag – blir utropat nyval till landstinget (alltså riksdagen).

Ja ni förstår säkert; detta är så klart något som också kan påverka dagens val. Tilltron till politikerna är nere på en minimal nivå för tillfället och många ställer nog plötsligt frågetecken vid om vi och våra politiker verkligen är klara för ett självstyre. Självklart hänger inte de två sakerna ihop. Speciellt inte eftersom ett införande av självstyre inte automatiskt betyder att vi måste ta över alla de ansvarsområden som vi då får rätt till att överta. Det är dock ändå förståeligt att folk påverkas av denna fars som utspelat sig i media senaste tiden.

Jag lovar att återkomma med resultatet och, vid ett eventuellt ja-resultat, ett mer ”seriöst” förklarande av vad självstyret rent konkret vill innebära. Ett självstyre som, om det blir framröstat, kommer att införas på Grönlands nationaldag, den 21:e juli 2009.

måndag, november 24, 2008

En helg strandad i Kangerlussuaq

Ja, nu är det måndag och vi skulle enligt planen ha varit hemma från tjänsteresan i Europa i hela tre dagar nu, men istället har vi precis kommit hem, bara för ett par timmar sedan. Vi fick nämligen helt oplanerat tre extra övernattningar i Kangerlussuaq – den tidigare amerikanska militärbasen som nu blivit Grönlands största civila flygplats.

Fast att säga att det är en stor flygplats och en stor stad är såklart att överdriva något enormt. Det landar väl omkring 5-10 reguljärflyg där per dag, varav de absolut, absolut flesta är små propellerplan. Så gott som alla som bor där arbetar i och omkring flygplatsen, det tillhörande hotellet eller med den förhållandevis stora turistverksamheten. Vi snackar alltså om ett invånarantal på ca 500 personer som, liksom övriga invånare i Grönlands städer och bygder, lever totalt isolerat. Utöver ”fågelvägen” så är det endast möjligt att komma hit med båt, och det bara ett par månader om året, när fjorden är någorlunda isfri.

Jag har varit i Kangerlussuaq (som förresten betyder ”den stora fjorden”) massor av gånger. Cirka 33-34 gånger tror jag t.o.m, men jag kan ju minnas fel. ;-) Och flera gånger har det också blivit övernattningar, de flesta oplanerade. Antingen på grund av tekniska problem med flyget (med få flyg och långa avstånd så är det ju inte bara, bara att hitta ersättningsflyg och reservdelar), men främst ändå pga det ostabila arktiska vädret. Inte vädret i Kangerlussuaq – beläget långt inne i fjorden är vädret där stabilt – men ute längst med kusten, där alla städerna ligger, där är det en helt annan femma.

Denna gången var det en kombination av ”olyckor” som drabbade just vår flygning. Men vi hetsade inte upp oss. Jo, det är klart; Aaju blev lite besviken när han inte kom iväg – hem till sina leksaker och dagis – och själv hade jag en del småspännande förhoppningar inför helgen i Nuuk, men när jag nu blev megaförkyld, hade det kanske inte blivit tll rätt mycket av dem trots allt, så varför klaga... ;-)


När man sitter strandad har man tyvärr inte så många möjligheter att lämna flygplatsen; man måste ju hålla koll på tidtabellerna, som hela tiden ändras. Men lite foton fick jag ändå tagit av stället, som kan komplittera de jag bland annat har publicerat här och för mer turistrelaterat och unikt läs även här:


Vi landade i Kangerlussuaq omkring klockan 11 lokal tid (kl 15 svensk/dansk tid, efter att ha stått upp klockan 5 enligt den samma tidsräkning) i fredags (den 21:e november), efter en drygt 5 timmars flygning i stark motvind från Köpenhamn. Detta är ett foto av vårt flyg, taget någon timma senare, när solen stod som högst på himlen. Kangerlussuaq ligger nämligen mitt på polcirkeln, så här är det inte alltför mycket ljus såhär års.


Det helt vintriga vinterkläderna hade vi inte haft med oss till Europa, men vi kunde hitta fram tillräckligt med kläder för att leka ute i de -10-15 C-graderna. ;-)


Framåt eftermiddagen första dagen blev det att gå de 2 km till hotellrummet vi blivit tilldelade av flybolaget, på andra sidan landningsbanan. Här forsar det grå-bruna smältvattnet från inlandsisen normalt fram. Om sommaren alltså. ;-)


En av ”stadens” huvudgator. Kangerlussuaq bär präg av att ha varit en amerikansk militärbas. Luftledningar i trästolpar har i alla fall jag aldrig sett på andra ställen i Grönland.


Vackra solnedgångar är något vi är totalt bortskämda med här i Grönland. Det nordliga läget (vinkeln på solinstrålningen) och den enorma inlandsisen (reflexion) gör sitt för att bjuda oss på denna fantastiska syn var och varannan dag. Men de arktiska träden som ses närmast i bild, är något som Kangerlussuaqborna och sydgrönländarna är ganska ensamma om att ha runt om husknuten här i landet.


Bara några få kilometer rakt bakom Aaju ligger den fantasieggande inlandsisen. Det blev ingen tur dit in denna gången, men har ni vägarna förbi är det väl värt pengarna och tiden att ta sig dit!


Som sagt; man kan se att amerikanarna ägde stället fram till bara för några år sedan. Vem hade annars kunna komma på att man kan bo i stora plåtlådor, typ?! ;-)


Också kyrkan är gjord av plåt.


Och gatorna har nu fått grönlandiserade versioner av sina ursrungligen amerikanska namn. ”-ip” är liksom svenskana ”-s”, alltså ägandeform, och ”aqq.” är förkortningen till grönländska ”aqqutaa” som betyder väg/gata.


En hel del skoj lämnade också amerikanerna efter sig. Här finns både en idrottshall, ett litet badhus och en bowlinghall. Det är t.o.m mer än vad man hittar här i huvudstaden (vår bowlinghall lades ner för 3 år sedan).


Första natten, av tre, bodde vi alltså på andra sidan flygplatsen, på ett ytterst slitet ”reserv-hotell” (exakt samma rum som jag bott på tidigare dessutom), med amerikanska elkontakter (alltså ingen uppladdning av mobilen och datorn där inte...) och gemensam toa/dusch i hallen. Och frukost; ja, den fick man knata till flygplatsen för att få.


De övriga nätterna fick vi rum på flygplatsen. Högre standard, men helt klart inte värt de 1.345 danska (1844 svenska) kronor som en natt i dubbelrum kostar (vilket Air Greenland betalade för oss). Jag rekommenderar nog vandrarhemmet för er som ska hit och turista. Mycket billigare och inte så mycket sämre! ;-)


De två första dagarna visste vi inte alls när vi skulle åka, så då installerade vi oss – med väskor, jackor osv – i en av lädersofforna på flygplatsen. Sedan blev det så klart en hel del springande runt med Aaju, ätande av inte alltför läskande mat i caféterian (dock gratis, betald av Air Greenland ;-) ) osv.


De första par dagarna hade vi även en del bekanta att fördriva tiden med. Här ses en av dem leka med Aaju. ;-)


Avslutningsvis; en Kangerlussuaq-klassiker. ;-)


Mer om våra veckor i Europa; i Sverige och Danmark, kommer här på bloggen nu i veckan. Now I’m back, så skam vore om jag inte skulle kunna komma igång med lite mer bloggande igen, för att inte förglömma EFIT, fredagstema och läsande hos er andra bloggare! ;-) Jag har närmast noll koll vad som hänt er de senaste 3 veckorna...! :-(

Och ja, jag ska också se till att få svarat på mails och bloggkommentarer, nu när jag återigen kommit på nätet "på riktigt"! :-)

söndag, november 23, 2008

Strandade i obygden

Det blir som sagt inte alltid som man tänkt sig. Planen var nämligen att Aaju och jag skulle ha varit hemma nu. Ja faktiskt skulle vi ha varit hemma redan innan lunch grönländsk tid, i fredags. Istället sitter vi strandade på den tidigare amerikanska militärbasen i Kangerlussuaq, ganska på isolerade från omvärlden, utan några direkta förhoppningar om att komma härifrån före tidigast måndag. Så kan det gå. Lägg därtill en megaförkylning för mig och en uttråkad Aaju. Men vi klagar inte. Det hjälper liksom inte. ;-)

Fast det är klart; internet kunde gärna vara billigare. 274 svenska kronor för en dag. Nej, det blir att förbereda inlägg på datorn som jag kan publiceras när jag kommer hem istället och bara skriva detta korta från mobilen.

Och sorry alla som väntar på mail-svar. De kommer... ;-)

söndag, november 16, 2008

En resa i tiden – helgen då jag blev 30

Ja, tiden den rusar och vips var man 30 år. Och vips har det gått ytterligare 2 veckor och nästan inte ett ord har man fått skrapat ihop till bloggen. Men nu är det kanske ändå dax att komma igång med bloggandet igen?!

Just nu sitter jag i Köpenhamn. Det är söndag och jag har 5 dagar kvar på min tjänsteresa, innan sonen och jag åter vänder näsorna mot Grönland. Mycket har hänt, men det ska ju börjas någonstans och därför tänkte jag ta er med på en snabbtur till helgen då jag fyllde 30.

Ja, det blev ju lite si och så med mina planer om att hålla ett stort firande. Separationen från Aajus pappa tidigare på året gjorde väl sitt för att förändra min umgängeskrets och dessutom gick den största musikfestivalen i stadens historia av stapeln just under ”min” helg. Men en brunch med vännerna skulle man väl ändå kunna fixa?!


Först, efter jobbet fredag den 31:e oktober, dagen före dagen D, gick Aaju och jag och köpte mig en present – eller ja två; ett halsband med ett hänge av myskoxeben och två rejäla högtalare till min dator (för att spela musik). Sedan lyxade vi till det ordentligt; vi gick nämligen ut och åt mat – bara han och jag. Matlagning skulle jag nämligen få nog av ändå, eftersom jag skulle börja förbereda inför brunchen.


Aaju tyckte dessutom det var en bra idé att sova i en alldeles för liten plastback. Han bäddade så fint och ja, han somnade faktiskt i den också. Fast det är klart; han gnydde lite när han vaknade någon timma senare (ont i naken kanske?! ;-) ) fast han somnade turligt nog om med det samma, i den riktiga sängen.

Lördagen, den 1:e november, kom så och inte hade jag väl trott att jag skulle bli väckt med paket och sång, men oj vad jag blev förvånad. Inga paket i och för sig, men väl en sång av lillkillen, med egen påhittad melodi och text som gick ungefär såhär:

”Det är mammas födelsedag. Det är mammas födelsedag. Det är inte Aajus födelsedag. Mamma har fått stort paket med musik.”

Bättre kan man väl inte vakna?! :-)


Brunchen blev sedan hur lyckad som helst. Massor av mat och nöjda gäster som stannade fram till tidiga kvällen.


Och ja, lite paket blev det också, inklusive denna vackra bukett med blommor. Och en hel massa hälsningar, via post, telefon, sms, e-mail, facebook och blogg. Tack allihop!! :-)


Söndag var det sedan även dax för Aaju och mig att gå på konsert i kulturhuset, med Anda – som spelade sina barnsånger. Väldigt lyckat.


En liten del av publiken.


Jodå, en del lekande i snön blev det också... ;-)


Och än mer lek. Än kan vi alltså se lekplatsen. ;-)


Och tidigare på dagen hade Aaju även själv tagit på sig kläder för att gå ut och skotta snö. Simglasögon, shorts och stövlar utan strumpor tyckte han var en bra idé. ;-)

Som ett avslut på tiden i Nuuk, innan jobb och packande tog överhand inför jobbresan till Europa, fick jag måndag kväll fixat barnvakt åt Aaju. Det hela resulterade i en ”date” av det trevligare slaget, med tittande på ”Arn – Riket vid vägens slut” på bio, köp av mat från den lokala grillbaren, hemtravande genom snön, nattning av Aaju, ätande av maten vi köpt och sedan en hel massa prat och skatt. Kort och gott; dunder! :-)

(Och filmen? Jo, men visst var den bra. Det gör ju det där lilla extra också, att se en svensk film på bio på Grönland. Nästan en smått surrealistisk känsla – även om träden inte alls hade samma effekt på mig som sist, då jag såg första Arn-filmen... ;-) Sedan var det ju lite ”kul” att se den tillsammans med en dansk, när nu det var svenskar och danskar som låg i krig med varandra. *hihi*)

tisdag, november 11, 2008

Hallååå

Jaa, nu har det varit tyst på bloggen lääänge. Smått oplanerat dessutom. Men ni ska inte vara oroliga. Jag har bara haft fullt upp och det mest med roliga saker, relaterat till min födelsedag och annat kul som är på gång.

Sedan några dagar är jag dessutom i Europa. Aaju och jag är på tjänsteresa och vi har därför kunnat spendera en långhelg i Sverige (vi kom tillbaka till Köpenhamn idag). Detta har dessutom resulterat i noll tillgång till Internet. Men om ett par dagar hoppas jag att kunna få börjat skriva ihop inlägg som förr igen.

Ha det bra tills dess!

PS: Detta är skrivet från mobilen. ;-)

fredag, oktober 31, 2008

Tillägg till torsdagkvällens inlägg ;-)

Detta får bli en liten snabbis; skal nämligen göra mig klar till jobbet. Men skulle bara förtydliga gårdagens inlägg; jo, det är först i morgon det "beger" sig, den 1:e november (som det visst också står ;-) ). Det är alltså idag det "stinker". *hihi* Men tack för alla gratulationerna redan nu. Ni är så rara! :-)

Och ja, så var det ju det där med vädret. Alla läsare vet ju säkert vid det här laget att medeltemperaturen här i Nuuk ligger på + 7 C i juli. Kan ni gissa vilken temperatur vi hade igår, 30:e oktober?? Jo, + 10,6 C!!!

I den lilla bygden Kapisillit, som ligger inne i fjorden inte så långt härifrån, hade de + 17,3 C och det var flera städer längstmed västkusten som hade omkring de 15. Det brukar alltså vara mer det "omvända" som gäller såhär års! Speciellt för orter som Kapisillit och Kangerlussuaq (15,0 igår) som ligger inne i fjordarna - där är det varmt under sommarmånaderna men rysligt kallt om vintrarna.

Och stormen? Jo, men den rev allt fortfarande när jag gick i säng, med regn och rusk. Efter 7 timmars sömn vaknade jag nu dock upp till så gott som vindstilla, -2 C och ett totalt vitt, vitt, vitt landskap. Det ser ut till att ligga minst 5-10 cm snö. Så nu verkar det hela vara återställt igen. Normaltilstånd råder! Håller det bara i sig till i morgon så säger grönländsk sed att jag har varit en duktig flicka senaste året, då det är vad fint väder på ens födelsedag betyder... :-)

torsdag, oktober 30, 2008

Fredagstema x 2 & the big 3-O

Oj, oj, oj, nu rinner verkligen tiden iväg för mig. Dagarna försvinner i ett jihu. Jag hinner inte med alls. Jag stressar inte det minsta dock, utan jag har det kul & bra för det mesta, men ändå. Bara en sådan sak som att jag ännu inte fått skrivit fredagstema... Och då menar jag inte det som gäller för imorgon, utan det från förra veckan! Det som löd; ”Om jag kunde resa i tiden skulle jag...”

Ja, skulle jag svara på det nu, så hade det nog varit aktuellt att få resa tillbaka i tiden och göra om senaste par veckorna. Eller ja, inte göra om dem men snarare att få göra dem ”en extra gång”, parallellt med det jag redan gjort, så att man fick fler saker gjorda. Annars hade ju egentligen min ”plan” för det inlägget mer gått åt hållet att göra en tidsresa för att förhindra hemska händelser igenom historien; krig, orättvisor och lidanden. Men samtidigt vet jag ju egentligen inte om jag vill böka med historien på det sättet, för vem vet vilka följderna då skulle bli?!

Nej, inga tidsresor för mig alltså. Inte heller för att hinna med allt som ska hinnas med innan vi sticker mot Europa nästa vecka. Det som hinns det hinns, så får det vara.

Sedan ska jag så klart också här passa på att återigen framhäva att bara för att jag har fullt upp så innebär inte det att det är jobbigt & tråkigt eller något sådant. Inte alls. Jobbet är roligt och fritiden har också använts till lite skoj, även om en ganska ny, men otroligt trevlig bekant flyger för flytt till Europa i morgon bitti... :´(

Till helgen blir det dock lite mer skoj. Förhoppningsvis... Det är nämligen damens födelsedag. The big 3-O, som hittills inte har skrämt mig ett dugg. Det enda tråkiga med födelsedagen har varit att någon smart snubbe (jag vet vem...) kommit på idén att göra just denna helgen til en konserthelg utan dess like i Nuuks historia. Alla stora stjärnor är hemkallade och det är bara konsert efter konsert hela helgen.

Jo, men egentligen låter det ju jättetrevligt. Men har man musikintresserade vänner och alla barnpassare lyser med sin totala frånvaro, så är det trots allt inte fullt så skoj. De planerade festen blev därmed inställd, med lite nedstämda miner från min sida. Modet har dock nu kommit upp sig lite och nu har jag istället bjudit in till 30-års-brunch på lördag. Får se hur det går. Lite mer jobb och man kan inte bjuda lika många som till en ”vanlig” fest, men förhoppningsvis blir det trevligt.

Med födelsedag den 1:e november är jag dock ganska van med att få min dag ”sabbad”. *hihi* När jag var liten var det en tråkig dag som inte hade några namnsdagar (allahelgonadagen) och som alltid låg den mitt i höstlovet. Inga gratulationer i skolan där inte! :-(

Sedan kom slängen med Halloween-firande till Sverige och försökte ”förstöra” det för mig. Men min kompisskara var stor och stark, så på något konstigt vänster så fick jag också gäster till mina ”tillställningar”. Och ska sanningen fram så har jag faktiskt aldrig ens varit på en Halloween-fest (än mindre fixat en till min egna fördelsedag).

Anledningen jag kommer in på Halloween är så klart morgondagens fredagstema: ”Om jag skulle klä mig i samma Halloweenkostym varje dag skulle jag...”

Det är ju nästan helt omöjligt att resonera sig fram till och kräver en del tid till tänkande - tid som jag inte har just nu. Men en sak är säker, hur bekvämt det än kan vara; jag kommer aldrig att välja samma kostym som jag hade till min 10-årsdag, som var en maskerad jag höll för klasskamraterna.

Jag vet inte hur det gick till, men mitt upp i alla förberedelserna tror jag vi glömde bort att förbereda en kostym till mig, så i sista sekund blev jag omvandlad till en städtant, med en kudde på rumpan och en över bröstet. Nej, det var inte världens roligaste kostym när man var 10 år måste jag erkänna, men kalaset tror jag blev ganska lyckat... ;-)

Avslutningsvis vill jag bara säga lite förlåt för att jag ännu inte hunnit med att svara på era kommentarer. Och ja, jag har massor av mails som blivit liggande, inklusive dina Anna (S); jag lovar, jag ska svara! :-)

Och ja, grattis igen på födelsedagen Sis! F’låt för att först jag ringde så sent. Journalisterna har bara varit efter mig som galna idag...

Och ja, igen, igen; stormandet kom inte helt upp i de förväntade 45-50 m/s idag, men nog var vinden väl så hård. Som väntat fortgick dock vardagen som vanligt här, även om det var minst sagt en kamp utan dess like att komma sig iväg i morse, speciellt till dagis, släpandes på några extra 20+ kilon... ;-)

Foto från Ramclean.

onsdag, oktober 29, 2008

Hjälp och förlåt!

Jag vet inte vad som hänt men alla e-mails som blivit skickade till min privata (yahoo) e-mail, sedan 8:e juli fram till idag kl 15 (kl 19 svensk tid) har raderats!! Jag anar inte hur det har gått till, men till saken här att det bland dem låg en hel del obesvarade e-mails som jag nu har lite svårt för att svara på... :-(

Vissa minns jag ju någotsånär, men andra kommer från personer som jag egentligen inte känner och som jag därmed inte har någon e-mail adress till mer. Bland annat var det du som skrev och frågade om grönländska namn till din häst. Och säkert flera liknande mails – det händer ju ibland flera gånger i veckan att jag blir kontaktad av okända personer som söker diverse upplysningar om Grönland.

Alltså; vill ni vill ha svar, skicka ett nytt mail är ni snälla. (Och så kan jag ju tyvär inte annat än hoppas att ni läser detta.)

Lugnet före stormen



Snacka om att det var lugnet före stormen idag. Måndag och tisdag har vi ju haft ett rejält stormväder. Vi snackar medelvinsdhastigheter som kommit upp på 30 m/s och vindstöt på över 42. Trots att det är väder som i Sverige skulle leva kvar i folks minne länge, har det här resulterat i förhållandevis få lyfta ögonbryn – här är man helt enkelt alltför van.

Idag onsdag möttes jag dock igen av totalt lugn när jag kom ut genom ytterdörren. Inte en endaste liten vindpust. Allt vad vind heter var bara borta. ”Bortblåst.” Jag anade trots allt en smula oro. Himlen såg nämligen misstänksam ut, men inte en endaste liten vindpust alltså.

Ja, där kunde ju mitt drabblande om vädret här på bloggen de senaste dagarna kanske sluta. Med ett lykligt slut dessutom. Men icke! Om bara drygt 4 timmar förväntas nämligen en rejäl orkan dra in över Nuuk. Det spås om en medelvind på omkring 45-50 m/s * (gränsen för orkan går vid 32.7) och stormen kommer att kulminera vid 6-9-tiden imorgon bitti – precis då alla ska iväg till dagis, skolor och jobb.

Här har man ju inte vanan med att utlysa utegångsförbud, utan vardagen brukar fortgå som vanligt nästan oberoende vad. Men kanske, kanske blir morgondagen ett undantag, i alla fall i någon timme kanske (fast hade det varit på östkusten, så hade man återigen inte direkt lyft på ögonbrynen ens för ”ynka” 45. Ja, de har ytterligare en annan ”referensram”...)?! ;-)


*) Eftersom detta inte är en tropisk orkan kan jag inte gradera den i den 1-5-skala som man annars ofta hör om på nyheterna osv. Den gäller nämligen bara just tropiska orkaner. Men 50 m/s som medelvind är mycket. Det är t.ex snart 12 år sedan man mätte den typen av vindstyrka i Sverige och liknande hastigheter är bara uppmätta i de svenska fjällen. Orkanen Tuva, som drabbade svenska västkusten i vintras, nådde t.ex ”bara” upp på 35 m/s som högst.

måndag, oktober 27, 2008

När sommarvärmen kom till Nuuk

Ja, det kan ju så klart bli lite för mycket av det goda, det inser jag ju. Men ändå kan jag inte annat än att komma med lite vinter- och väderstatus en dag som denna.



Vi börjar med vinterstatusen. Som fotot ovan (från Sermitsiaq) visar har det firats. Det var i torsdags, alltså den 23:e oktober, som man i Grönlands nordligaste stad Qaanaaq (huvudsäte för kommunen som också ”huserar” världens nordligaste, året runt bebodda ort/bygd) ”firade” solens sista strålar för året. Nu kommer det att råda totalt solmörker till det att man nås av de första strålarna igen om 4 månader, den 17:e februari 2009!


Här i Nuuk börjar också vintermörkret tränga sig på, men inte alls lika drastiskt. Dock har vi samtidigt fått ”sommar” igen... ;-)

Efter att ha haft dagar med -9 C och -10 C mitt på dagen, var det i igår bara -3. Plötsligt, på bara ett par timmar steg temperaturen till + 5-6 C. Och i och med det började det så klart också blåsa. Något enormt. Hela natten ven det, eller snarare dundrade det. Vindstöt upp emot 39 m/s blev resultatet. Det ska jämföras med ”legendariska” orkaner i Sverige, som Gudrun i 2004 och Per i 2007, som nådde en styrka på 42 respektive 40 m/s.

Regnet var heller inte nådigt, och det hela resulterade så klart i att allt var en enda stor isbanan när vi skulle gå till jobb & dagis i morse. I kombination med den enorma vinden var det totalt omöjligt att styra sina steg. Men efter många om och men, fick jag på något mirakulöst sätt förflyttat Aaju, i motvind, de kanske 300 metrarna till dagis och kommit mig fram till jobbet själv (i medvind). Totalt genomblöt såklart. Några bildbevis har jag dock inte; att ta upp kameran var helt enkelt en otänkbarhet. Typ som om att rota i väskan efter en kamera medan man faller ner för ett vattenfall eller nått, då kameran ju ganska med det samma skulle flyga en ur händerna...

Sedan, på väg hem, var det återigen samma kamp. Då hade dock, turligt nog, det mesta av isen försvunnit och det hade slutat regna – men å andra sidan gick jag i motvind hela den långa och backiga vägen från jobbet, så det blev många steg som inte resulterade i någon direkt framdrift... Låt oss säga det så; jag behöver inte ha dåligt samvete de närmsta par dagarna för att jag inte får tränat; fick två rejäla pass idag! ;-)

Fast det mest anmärkningsvärda av allt är ju ändå (som ni som läst någon av mina otaliga liknande historier härifrån Nuuk vet) att detta inte var något anmärkningsvärt. 39 m/s till trots var det långt ifrån det mest naturliga samtalsämnet för dagen. Visst pratades det om vädret, men inget större. Och inte var det för att det hänt något annat, otroligt spännande som man istället pratade om heller. Att det blåser så att man ordagrant tappar andan bara genom att sticka ut huvudet, att det samtidigt också ösregnar och allt är is, is, is, ja extremväder generellt, det är vardagsmat i Nuuk. Och ja jag erkänner; jag älskar verkligen det här! :-)


Tur jag ändå har en man i huset som kan se till att balkongen blir skottad, helt på eget intiativ. ;-) (Detta kort togs bara någon timma innan busvädret drog igång igår.)