Fast att säga att det är en stor flygplats och en stor stad är såklart att överdriva något enormt. Det landar väl omkring 5-10 reguljärflyg där per dag, varav de absolut, absolut flesta är små propellerplan. Så gott som alla som bor där arbetar i och omkring flygplatsen, det tillhörande hotellet eller med den förhållandevis stora turistverksamheten. Vi snackar alltså om ett invånarantal på ca 500 personer som, liksom övriga invånare i Grönlands städer och bygder, lever totalt isolerat. Utöver ”fågelvägen” så är det endast möjligt att komma hit med båt, och det bara ett par månader om året, när fjorden är någorlunda isfri.
Jag har varit i Kangerlussuaq (som förresten betyder ”den stora fjorden”) massor av gånger. Cirka 33-34 gånger tror jag t.o.m, men jag kan ju minnas fel. ;-) Och flera gånger har det också blivit övernattningar, de flesta oplanerade. Antingen på grund av tekniska problem med flyget (med få flyg och långa avstånd så är det ju inte bara, bara att hitta ersättningsflyg och reservdelar), men främst ändå pga det ostabila arktiska vädret. Inte vädret i Kangerlussuaq – beläget långt inne i fjorden är vädret där stabilt – men ute längst med kusten, där alla städerna ligger, där är det en helt annan femma.
Denna gången var det en kombination av ”olyckor” som drabbade just vår flygning. Men vi hetsade inte upp oss. Jo, det är klart; Aaju blev lite besviken när han inte kom iväg – hem till sina leksaker och dagis – och själv hade jag en del småspännande förhoppningar inför helgen i Nuuk, men när jag nu blev megaförkyld, hade det kanske inte blivit tll rätt mycket av dem trots allt, så varför klaga... ;-)
När man sitter strandad har man tyvärr inte så många möjligheter att lämna flygplatsen; man måste ju hålla koll på tidtabellerna, som hela tiden ändras. Men lite foton fick jag ändå tagit av stället, som kan komplittera de jag bland annat har publicerat här och för mer turistrelaterat och unikt läs även här:

Vi landade i Kangerlussuaq omkring klockan 11 lokal tid (kl 15 svensk/dansk tid, efter att ha stått upp klockan 5 enligt den samma tidsräkning) i fredags (den 21:e november), efter en drygt 5 timmars flygning i stark motvind från Köpenhamn. Detta är ett foto av vårt flyg, taget någon timma senare, när solen stod som högst på himlen. Kangerlussuaq ligger nämligen mitt på polcirkeln, så här är det inte alltför mycket ljus såhär års.

Det helt vintriga vinterkläderna hade vi inte haft med oss till Europa, men vi kunde hitta fram tillräckligt med kläder för att leka ute i de -10-15 C-graderna. ;-)

Framåt eftermiddagen första dagen blev det att gå de 2 km till hotellrummet vi blivit tilldelade av flybolaget, på andra sidan landningsbanan. Här forsar det grå-bruna smältvattnet från inlandsisen normalt fram. Om sommaren alltså. ;-)

En av ”stadens” huvudgator. Kangerlussuaq bär präg av att ha varit en amerikansk militärbas. Luftledningar i trästolpar har i alla fall jag aldrig sett på andra ställen i Grönland.

Vackra solnedgångar är något vi är totalt bortskämda med här i Grönland. Det nordliga läget (vinkeln på solinstrålningen) och den enorma inlandsisen (reflexion) gör sitt för att bjuda oss på denna fantastiska syn var och varannan dag. Men de arktiska träden som ses närmast i bild, är något som Kangerlussuaqborna och sydgrönländarna är ganska ensamma om att ha runt om husknuten här i landet.

Bara några få kilometer rakt bakom Aaju ligger den fantasieggande inlandsisen. Det blev ingen tur dit in denna gången, men har ni vägarna förbi är det väl värt pengarna och tiden att ta sig dit!

Som sagt; man kan se att amerikanarna ägde stället fram till bara för några år sedan. Vem hade annars kunna komma på att man kan bo i stora plåtlådor, typ?! ;-)

Också kyrkan är gjord av plåt.

Och gatorna har nu fått grönlandiserade versioner av sina ursrungligen amerikanska namn. ”-ip” är liksom svenskana ”-s”, alltså ägandeform, och ”aqq.” är förkortningen till grönländska ”aqqutaa” som betyder väg/gata.

En hel del skoj lämnade också amerikanerna efter sig. Här finns både en idrottshall, ett litet badhus och en bowlinghall. Det är t.o.m mer än vad man hittar här i huvudstaden (vår bowlinghall lades ner för 3 år sedan).

Första natten, av tre, bodde vi alltså på andra sidan flygplatsen, på ett ytterst slitet ”reserv-hotell” (exakt samma rum som jag bott på tidigare dessutom), med amerikanska elkontakter (alltså ingen uppladdning av mobilen och datorn där inte...) och gemensam toa/dusch i hallen. Och frukost; ja, den fick man knata till flygplatsen för att få.

De övriga nätterna fick vi rum på flygplatsen. Högre standard, men helt klart inte värt de 1.345 danska (1844 svenska) kronor som en natt i dubbelrum kostar (vilket Air Greenland betalade för oss). Jag rekommenderar nog vandrarhemmet för er som ska hit och turista. Mycket billigare och inte så mycket sämre! ;-)

De två första dagarna visste vi inte alls när vi skulle åka, så då installerade vi oss – med väskor, jackor osv – i en av lädersofforna på flygplatsen. Sedan blev det så klart en hel del springande runt med Aaju, ätande av inte alltför läskande mat i caféterian (dock gratis, betald av Air Greenland ;-) ) osv.

De första par dagarna hade vi även en del bekanta att fördriva tiden med. Här ses en av dem leka med Aaju. ;-)

Avslutningsvis; en Kangerlussuaq-klassiker. ;-)
Mer om våra veckor i Europa; i Sverige och Danmark, kommer här på bloggen nu i veckan. Now I’m back, så skam vore om jag inte skulle kunna komma igång med lite mer bloggande igen, för att inte förglömma EFIT, fredagstema och läsande hos er andra bloggare! ;-) Jag har närmast noll koll vad som hänt er de senaste 3 veckorna...! :-(
Och ja, jag ska också se till att få svarat på mails och bloggkommentarer, nu när jag återigen kommit på nätet "på riktigt"! :-)
















