Visar inlägg med etikett Språkskola. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Språkskola. Visa alla inlägg

måndag, november 24, 2008

En helg strandad i Kangerlussuaq

Ja, nu är det måndag och vi skulle enligt planen ha varit hemma från tjänsteresan i Europa i hela tre dagar nu, men istället har vi precis kommit hem, bara för ett par timmar sedan. Vi fick nämligen helt oplanerat tre extra övernattningar i Kangerlussuaq – den tidigare amerikanska militärbasen som nu blivit Grönlands största civila flygplats.

Fast att säga att det är en stor flygplats och en stor stad är såklart att överdriva något enormt. Det landar väl omkring 5-10 reguljärflyg där per dag, varav de absolut, absolut flesta är små propellerplan. Så gott som alla som bor där arbetar i och omkring flygplatsen, det tillhörande hotellet eller med den förhållandevis stora turistverksamheten. Vi snackar alltså om ett invånarantal på ca 500 personer som, liksom övriga invånare i Grönlands städer och bygder, lever totalt isolerat. Utöver ”fågelvägen” så är det endast möjligt att komma hit med båt, och det bara ett par månader om året, när fjorden är någorlunda isfri.

Jag har varit i Kangerlussuaq (som förresten betyder ”den stora fjorden”) massor av gånger. Cirka 33-34 gånger tror jag t.o.m, men jag kan ju minnas fel. ;-) Och flera gånger har det också blivit övernattningar, de flesta oplanerade. Antingen på grund av tekniska problem med flyget (med få flyg och långa avstånd så är det ju inte bara, bara att hitta ersättningsflyg och reservdelar), men främst ändå pga det ostabila arktiska vädret. Inte vädret i Kangerlussuaq – beläget långt inne i fjorden är vädret där stabilt – men ute längst med kusten, där alla städerna ligger, där är det en helt annan femma.

Denna gången var det en kombination av ”olyckor” som drabbade just vår flygning. Men vi hetsade inte upp oss. Jo, det är klart; Aaju blev lite besviken när han inte kom iväg – hem till sina leksaker och dagis – och själv hade jag en del småspännande förhoppningar inför helgen i Nuuk, men när jag nu blev megaförkyld, hade det kanske inte blivit tll rätt mycket av dem trots allt, så varför klaga... ;-)


När man sitter strandad har man tyvärr inte så många möjligheter att lämna flygplatsen; man måste ju hålla koll på tidtabellerna, som hela tiden ändras. Men lite foton fick jag ändå tagit av stället, som kan komplittera de jag bland annat har publicerat här och för mer turistrelaterat och unikt läs även här:


Vi landade i Kangerlussuaq omkring klockan 11 lokal tid (kl 15 svensk/dansk tid, efter att ha stått upp klockan 5 enligt den samma tidsräkning) i fredags (den 21:e november), efter en drygt 5 timmars flygning i stark motvind från Köpenhamn. Detta är ett foto av vårt flyg, taget någon timma senare, när solen stod som högst på himlen. Kangerlussuaq ligger nämligen mitt på polcirkeln, så här är det inte alltför mycket ljus såhär års.


Det helt vintriga vinterkläderna hade vi inte haft med oss till Europa, men vi kunde hitta fram tillräckligt med kläder för att leka ute i de -10-15 C-graderna. ;-)


Framåt eftermiddagen första dagen blev det att gå de 2 km till hotellrummet vi blivit tilldelade av flybolaget, på andra sidan landningsbanan. Här forsar det grå-bruna smältvattnet från inlandsisen normalt fram. Om sommaren alltså. ;-)


En av ”stadens” huvudgator. Kangerlussuaq bär präg av att ha varit en amerikansk militärbas. Luftledningar i trästolpar har i alla fall jag aldrig sett på andra ställen i Grönland.


Vackra solnedgångar är något vi är totalt bortskämda med här i Grönland. Det nordliga läget (vinkeln på solinstrålningen) och den enorma inlandsisen (reflexion) gör sitt för att bjuda oss på denna fantastiska syn var och varannan dag. Men de arktiska träden som ses närmast i bild, är något som Kangerlussuaqborna och sydgrönländarna är ganska ensamma om att ha runt om husknuten här i landet.


Bara några få kilometer rakt bakom Aaju ligger den fantasieggande inlandsisen. Det blev ingen tur dit in denna gången, men har ni vägarna förbi är det väl värt pengarna och tiden att ta sig dit!


Som sagt; man kan se att amerikanarna ägde stället fram till bara för några år sedan. Vem hade annars kunna komma på att man kan bo i stora plåtlådor, typ?! ;-)


Också kyrkan är gjord av plåt.


Och gatorna har nu fått grönlandiserade versioner av sina ursrungligen amerikanska namn. ”-ip” är liksom svenskana ”-s”, alltså ägandeform, och ”aqq.” är förkortningen till grönländska ”aqqutaa” som betyder väg/gata.


En hel del skoj lämnade också amerikanerna efter sig. Här finns både en idrottshall, ett litet badhus och en bowlinghall. Det är t.o.m mer än vad man hittar här i huvudstaden (vår bowlinghall lades ner för 3 år sedan).


Första natten, av tre, bodde vi alltså på andra sidan flygplatsen, på ett ytterst slitet ”reserv-hotell” (exakt samma rum som jag bott på tidigare dessutom), med amerikanska elkontakter (alltså ingen uppladdning av mobilen och datorn där inte...) och gemensam toa/dusch i hallen. Och frukost; ja, den fick man knata till flygplatsen för att få.


De övriga nätterna fick vi rum på flygplatsen. Högre standard, men helt klart inte värt de 1.345 danska (1844 svenska) kronor som en natt i dubbelrum kostar (vilket Air Greenland betalade för oss). Jag rekommenderar nog vandrarhemmet för er som ska hit och turista. Mycket billigare och inte så mycket sämre! ;-)


De två första dagarna visste vi inte alls när vi skulle åka, så då installerade vi oss – med väskor, jackor osv – i en av lädersofforna på flygplatsen. Sedan blev det så klart en hel del springande runt med Aaju, ätande av inte alltför läskande mat i caféterian (dock gratis, betald av Air Greenland ;-) ) osv.


De första par dagarna hade vi även en del bekanta att fördriva tiden med. Här ses en av dem leka med Aaju. ;-)


Avslutningsvis; en Kangerlussuaq-klassiker. ;-)


Mer om våra veckor i Europa; i Sverige och Danmark, kommer här på bloggen nu i veckan. Now I’m back, så skam vore om jag inte skulle kunna komma igång med lite mer bloggande igen, för att inte förglömma EFIT, fredagstema och läsande hos er andra bloggare! ;-) Jag har närmast noll koll vad som hänt er de senaste 3 veckorna...! :-(

Och ja, jag ska också se till att få svarat på mails och bloggkommentarer, nu när jag återigen kommit på nätet "på riktigt"! :-)

torsdag, oktober 09, 2008

En skalle någon?

Visst är det lite annorlunda att bo på Grönland trots allt. Nedan ser ni t.ex ett mail från en kollega som precis trillade in i min mail-box. Ett mail som ingen direkt höjer på ögonbrynen för här:

""Hej Alle!

Hvis nogen skulle være interesseret i at købe en isbjørnekranie, har jeg en til salg. Se vedlagt billede.

Kraniet koster 3.000 kr.""

(Alltså: "Hej Alla! Om någon är intresserad av at köpa ett isbjörnskranium, har jag ett till salu. Se bifogat foto. Kraniet kostar 3000 danska kr.")

Är ni intresserade av att köpa kraniet (i svenska kroner alltså ca 3800-3900 kr), kan jag dock inte förmedla någon handel. Det krävs speciella intyg och ger en massa strul att skicka sånt ut ur landet. Men kanske har jag själv behov för något nytt att piffa upp bokhyllan med? Eller nja, nej, jag hoppar nog över denna gången. Isbjörnsklon som redan ligger där får duga... ;-)

torsdag, september 04, 2008

Aajus lärarvecka

Nej, ännu har lilla Aaju inte gjort sig något karriärsval. Han har alltså inga planer på att bli lärare, även om skolan som sådan börjar locka honom mer och mer. Det har däremot har gjort i veckan är att han har lärt sig en massa.

Det hela började i måndags, när jag började att säga vilken mockasin det var jag tog på honom på dagis. Den högra eller den vänstra. En gång om dagen, och på onsdagen hade han lärt sig det! Nu är allt höger hit och vänster dit. Han har deffinitivt inte ärft ”genen” som både hans mamma och två mostrar har, den som gör höger och vänster till något smått omöjligt att lära sig. Det sägs ju att 1/3 av världens kvinnor har just det problemet, och ja, vi fick det alla tre. Men inte Aaju inte, som ju dessutom är kille. Eller som Aaju själv säger:

- Nej mamma, jag är inte pojke. Jag är Aaju. Jag är kille. *hihi*

Annat Aaju har lärt sig denna veckan:


1. Att blåsa upp ballonger. Han blev bara så överraskad första gången och så stolt. Ögonen går smått i kors på honom också när han blåser. Så söt. *hihi*


2. Att baka och njuta av att äta Negerbollar. Ja, jag tvekade lite där över vad jag skulle säga till honom att de hette. Då man i affärerna här dock kan köpa Eskimåolja * tänkte jag dock tillslut att Negerbollar väl får duga trots allt. Och ja, han var väldigt koncentrerad när han rullade bollarna i det knasiga pärlsockret vi fick tag på (genomskinligt och smått ”stavformat”). :-)

*) Eskimåolja är fiskleverolja som även säljs under det smått rasistiska namnet i Sverige. Och notera; eskimå uppfattas av de flesta inuiter (undantaget dem i Alaska) på samma sätt som många mörkhyade uppfattar ordet neger. Det går bra att använda ordet om sig själv, men det är inte alla utomstående som får lov att använda det och möta samma förståelse om man säger så.

fredag, februari 22, 2008

Fredagstema med siffror, språkskola & fotosightseeing

Idag är det fredag och därmed Fredagstema/Show & Tell. Dagens ämne är ”siffror/nummer”; ett ämne som man så klart kan tolka på otroligt många sätt. Själv har jag inte sett någon av de andra bloggarnas bidrag ännu (ja, jag har faktiskt bara hunnit läsa 2-3 bloggar sedan i måndags, så jag har lite att läsa ikapp..!), så det ska bli riktigt spännande att surfa runt och läsa sedan! :-)

För mig var valet ganska enkel. Siffror; ja då faller ju tankarna direkt på grönländska siffror, när nu jag redan startat lite ”språkskola” här i bloggen.

Grönländska siffror ser ut precis som de svenska även om man vanligtvis och traditionellt helst skriver talen med bokstäver. Och då kan man börja tala om skillnad. Fast kanske inte fullt en så stor skillnad ändå, för på grönländska använder man nämligen normalt de danska siffrorna så snart man kommer över 12*), dock med en liten extra ”i-ändelse”.

Fast det är klart; danska siffror kan ju vara nog så svåra. Jag kan fortfarande faktiskt ha lite svårt för att skriva upp telefonnummer när de sägs snabbt.

Dels vänder ju danskarna på det och säger saker som ”tre-og-tyve” istället för tjugotre. Fast det lär man sig ändå nästan med detsamma. Det riktigt svåra är istället namnen för 50, 60, 70, 80 och 90, som i samma ordning på danska heter: halvtreds, tres, halvfjers, firs och halvfems. (Vad en ”fems” sedan är, är det nästan ingen som vet och själv kommer jag inte just nu ihåg den smått ologiska förklaringen... *hihi*)!

Men nu till de grönländska siffrorna (med uttal i hakparantes), och då det ju är SHOW & tell, så blir de också åtföljt av foton som kan symbolisera varje tal. Alla foton tog jag under min promenad i onsdags. :-)


PS: Klicka på fotona för att se dem i något större format.


1 = ataaseq [a-da-aséq]
En brevlåda storlek större. Jultomtens brevlåda här i Nuuk var en gång i tiden världens största. Kanske är den det ännu. Jag vet faktiskt inte.



2 = marluk [mäll-llook] (där ll-ll påminner lite om ett svenskt sk-ljud, bara väldigt mycket svårare att uttala... :-) )
2 kranar. I Nuuks byggs det så att det knakar. Staden är säkert 20% större nu än den var när jag kom hit 2001!



3 = pingasut [bi-nga-soot]
Snö, kyla & mörker hindrar inte grönländska barn från att vara ute och leka, eller som här; spela fotboll.



4 = sisamat [se-sa-mat]
Med snö minimum 7 månader om året (men även mer ibland) hör Nuuk till de grönländska städer med kortast (!) vinter, så barnen här får passa på om de ska hinna pulka av sig innan sommaren... :-)



5 = tallimat [dall-lle-mat]
Långa trappor är något som kännetecknar grönländska städer. Denna, där de 5 nedersta stegen är täckta av snö, är längre än vad som syns på fotot. Man ser nämligen bara upp till första avsatsen av tre.



6 = arfineq [äf-fe-néq]
Utanför kulturhuset Katuaq står 6 flaggstänger.



7 = arfineq-marluk [äf-fe-néq mäll-llook]
Se upp i backen! Och jo, de är allt 7 barn. Den 7:e, en tjej med rosa jacka och röd pulka, gömmer sig bara bra där till höger! :-)


8 = arfineq- pingasut [äf-fe-néq bi-nga-soot]
Tittar man noga kan man faktiskt se 8 bilar här omkring krysset mellan centrums två stora huvudgator Kuussuaq och Aqqusinersuaq. I bakgrunden ses det omkring 800 meter höga fjället Ukkusissat (Store Malene) som tornar upp sig rakt upp ur havet.



9 = qulingiluat [qoo-le-nge-loo-at]
Det som göms i snö, kommer upp i tö. Dessa stolpar står på toppen av en ca 80 cm hög mur...



10 = qulit [qoo-let]
Sälkinn torkas på speciella träramar. Den vackra pälssidan, med dess prickar, är dock vänd bort från solen under denna process, då man även vill bleka själva skinnet.



11 = aqqaneq [äq-qä-néq]
Tittar man noga ser man 11 fönster på detta gamla hus (två fönster ”sticker fram” genom snön på taket).



12 = aqqaneq- marluk [äq-qä-néq mäll-llook]
Månen lyser över 12 hus (medräknat det man bara ser taket av längst fram i bild), med några få tillhörande skjul och garage.


*) Från början byggde det grönländska nummersystemet på antalet fingrar. Därför hade man bara tal till 10. Nästa tal var sedan 20, som man kallade ”inuk naallugu”, som betyder ”en hel människa”. Alltså en hel människas antal fingrar och tår, logiskt nog.
På samma sätt blev t.ex. 79 det samma som ”fyra hela människor minus en” (4x20-1=79).

När klockan gjorde intåg i det grönländska samhället fick man dock behov för ett namn även för 11 och 12, därav dessa två tal.

tisdag, januari 29, 2008

Lulluns språkskola; den grönländska varianten



Ja, jag måste tyvär erkänna att det inte går super med mina grönländskastudier på egen hand. Visst kan jag en hel del, men det är också en oändlighet av ord, uttryck och grammatik som jag inte kan, trots att det nu snart är 7 år sedan jag första gången satte min fot här på ön.

Men för att se det positivt, så borde det ju inte vara så hemskt svårt för mig att bli bättre. Eller?

För DET är verkligen ett av mina stora mål, och en av pojkvännens stora drömmar; att jag ska klara mer än bara hanka mig fram på grönländska. Att jag ska klara att prata med alla gamla söta tanter & farbröder och ta del av den allmänna samhällsdebatten. Allt det utan att hela tiden behöva ta till danska (ett grötigt språk som var väl så klurigt att lära sig ;-) ), eller vänta på att få detaljer översatt.

Danska, som ju också är en språkkunskap man inte alltid har fullt så mycket nytta av så snart man flyttar sig utanför huvudstadens gränser (kan också vara nog så svårt inom stadsgränserna ibland, så jag har absolut inga ursäkter för att inte lära mig bättre grönländska!).

För att få er att förstå lite av min verkligt stora utmaning (för en typisk matematiker och långtifrån språkfantast som jag) tänkte jag här inviga er lite i detta smått kniviga språk, som faktiskt hör till en språkgrupp som är närmast besläktat med mongoliska (vilket väl säger en del...?!):


Grönländska är en inuitdialekt som är besläktad med de dialekter som inuiter (eskimåer är ett fyord överallt, undantaget i Alaska) i Canada, Alaska och Ryssland pratar.

Men språket har så klart utvecklats genom åren, så till den grad att det faktiskt kan finnas svårigheter för olika grönländare, att överhuvudtaget förstå varandra. Speciellt i Öst- och Nordgrönland har man utvecklat dialekter, med egna ord, som ligger ganska långt från västgrönländskan, som är det officiella språket; riksgrönländskan. Man kan kanske t.o.m dra det så hårt och säga att grönländarna i Qaanaaq, Thulefolket, förstås bättre av inuiterna i canadensiska Nunavut, än av sina egna landsmän längre söderut.

Språket är uppbyggt på att man startar med ett grundord där man sätter på olika tillhäng. Detta gör att man kan få otroligt långa ord. Ord på över 40 bokstäver är vanliga och det är även fullt möjligt med över 70 bokstäver i ett enda ord! Alltså; vi pratar om en språkuppbyggnad som skiljer sig markant från de språk vi känner från Europa.

T.ex. kan ordet ”atuarfimmukarniaraluarpunga” förstås på följande sätt:

atuar- = skola

-fim- = (från ”fik”) byggning / stället där
-mukar- = gå till
-niar- = planera/tänkt att
-aluar- = egentligen
-punga = jag i dåtid, alltså; jag hade

Detta ger oss meningen: ”Jag hade egentligen tänkt att gå till skolan.”

Exemplet är taget från reseordboken ”Greenlandic for travelers”, av Birgitte Hertling (utgiven av
Atuakkiorfik 1993).

Dessutom finns det några andra små ”fällor”, både för den som försöker lära sig grönländska och de grönländare som försöker lära sig andra språk. Bland annat skiljer man i grönländskan inte på han & hon samt nutid & dåtid. Bestämd form är heller inget man har. Ordet ”illu” (gammal stavning: igloo) kan alltså betyda både ”hus” och ”huset”.

Man vänjer sig ganska fort vid att grönländare, även de med mycket goda kunskaper i danska eller engelska, säger fel på han & hon. Desto svårare är det med de nekande satserna, som man på grönländskan bekräftar, tillskillnad från hur vi t.ex. gör på svenska.

Får man svaret ”Jo” på frågan ”Vill du inte ha en kopp kaffe”, så menar grönländaren ”Jo, jag vill inte ha en kopp kaffe” alltså ”Nej tack”. Detta jakande svar, svarar därför många grönländare också när de pratar danska och engelska, vilket kan bli till smått roliga (och ibland smått förödande) förväxlingar... ;-)

torsdag, januari 10, 2008

Danska från a til å *)

Igår när jag skulle till att skriva bildtext till mitt blogginlägg om grönländsk normalisering tvekade jag. Vad heter det nu när man typ har en politisk åsikt? Tillhängare? Nja. Det lät ju bekant, men stämde inte helt. Men vad heter det då istället? Grubbel, grubbel.

Anhängare var ordet jag var ute efter. Men i min till vardags dansktänkande hjärna lät det bara helt galet. På danska heter det ”tilhænger”. En ”anhænger” är istället helt enkel en släpvagn; en sådan man fäster bakom bilen!

De nordiska språken är så lika, men ändå inte. Och detta är lite smått ”farligt” ibland. För när en dansk tror att svensken pratar om en släpvagn, pratar svensken i själva verket alltså om en anhängare! Och dilemmat blir ju bara än större av att man rent faktiskt kan direktöversätta väldigt många ord bara genom att göra några mindre ändringar som typiskt att byta ut ett a eller æ/ä mot ett e eller omvänt. Det är bara det att de inte alls behöver betyder samma sak alltid. Om det överhuvudtaget har någon betydning på det andra språket, hur bra det än låter när man säger det.

Ett klassiskt ord är ”rolig”. Med sådana lätta ord tror ju dansken & svensken att de får full förståelse från den andre parten, när de används. Problemet är bara att på danska betyder ordet ”rolig” det samma som svenska ”lugn”. Alltså det handlar inte alls om något skoj. ”Stille og rolige” är helt enkelt det samma som ”lugnt och stilla”. Svenska "rolig" är på danska istället "sjov".

En annan klassiker är ordet ”rar”. Många skämt har man hört om det ordet genom åren, då det ju på norska - mitt ”reservspråk” redan sedan barnsben pga av min norska familj & uppväxt i gränsområdet – betyder typ ”konstig”. En ”rar person” är alltså en konstig/märklig person i Norge. Då danskan har betydligt fler gemensamma ord med norskan än med svenskan, frestas man därför att tro att en rar person också är en lustig en på danska. Men så är inte alls fallet.

Rar på danska påminner nämligen mer om det svenska rar. Fast en rar person på danska, är inte bara en gullig & eventuellt lite smått stillsam person som på svenska, utan det kan också helt enkelt betyda en helt vanligt trevlig person. Altså en ultra-maskulin man kan komma undan mycket lättare i Danmark än i Sverige, med att beskriva en annan mycket maskulin man som rar. Det är inte bara gamla gummor och små barn som är rara i Danmark, vilket gör att man också hör ordet mycket oftare på den södra sidan Öresund. Men som sagt; en dansk ”rar person” är på inget sätt en knasboll!

Några andra kluriga ord - det finns 1000-tals av dem – följer här:

Det danska ordet – betyder på svenska
Det svenskar ofta tror det danska ordet betyder – vilket i själva verket på danska heter

1.
Balle – Skinka (på t.ex en människa. Att på aerobicen träna ”ballerne” är alltså att träna rumpan)
Balle – Pung (pung är även den härskande benämningen på plånbok på danska)

2.
Betjent – Poliskonstapel
Betjänt – Kammertjener

3.
Blivende – Bestående
Blivande
– Kommende

4.
Blomme – Plommon, äggula
Blomma
- Blomst

5.
Blød – Mjuk
Blöt
– Våd

6.
Bolle – Bulle/fralla samt knulla (ja, den grövre benämningen)
Bolla
– Kaste med en bold

7.
By – Stad
By
– Landsby

8.
Enligt – Ensamt
Enligt –
Ifølge

9.
Fløde – Grädde
Flöde
– Ström

10.
Frokost – Lunch
Frukost
– Morgenmad

11.
Høst – Skörd
Höst
– Efterår

12.
Ikke bryde sig om – Ogilla
Inte bry sig om
– Bortse fra

13.
Især – I synnerhet
Isär
– Itu

14.
Karamel – Kola (godissmaken kola alltså)
Karamell – Bolsje

15.
Kneppe – Knulla (ja, det grövre ordvalet)
Knäppa – Knappe

16.
Le – Skratta
Le
– Smile

17.
Måle – Mäta
Måla
– Male

18.
Orm – Mask
Orm
– Slange

19.
Rummet – Rymden
Rummet
– Værelset

20.
Række – Rad
Räcke
- Gelænder

21.
Syre – Syra
Syre
– Ilt

22.
Tasken – Väskan
Tasken
– Pikken

23.
Tilbud – Extrapris
Tillbud
– Uforudset hændelse som kunne have resulteret i en ulykke

24.
Tærte – Paj
Tårta
– Lagkage

25.
Æde – Frossa, äta mycket glupskt
Äta
- Spise

Det var dagens lektion i danska. Till en annan gång blir det kanske att skruva upp svårighetsgraden med sisådär 100 steg och lära ut lite grönländska..!

Men i morgon är det fredag, och därmed Fredagstema / Show and Tell som väntas här i bloggen; ”Min affär”!! :-)


*) Det danska alfabetet avslutas med å, eller snarare med æ, ø och å.

lördag, oktober 20, 2007

En alien i sitt egna hem

Igår kväll var jag smått ledsen. Jag vet inte, kanske var det bara att det var helg, man slappnade av, tröttheten trängde sig på och med det kom ett dystare humör. Eller så var det bara ännu en av de där nedturerna, efter senaste tre månadernas händelser.

Igår fick jag beskedet att min mammas kusin gått bort. Vi bodde hyfsat långt ifrån varandra, redan då jag bodde i Sverige, och hade väl inte den bästa kontakt. Men liksom min mamma så var det ändå allt, allt för tidigt. Hon var ju t.o.m än yngre.

Igår, för exakt tre månader sedan gick oxå min mormor bort. Sedan min mamma och nu hennes kusin. Holger har under samma period mist två kusinbarn (båda dock äldre än honom själv, så det var altså inte tal om barn); en nära vän sin pappa och två kollegor sin mormor respektive bror. Två hemlösa har på kort tid dött av olyckshändelser här i stan, varav en var just denna bror & och den andre en bekants bekant som tappat fotfästet efter en skillsmässa och nu bara var på fel plats vid fel tidspunkt. Listan känns som om den kan göras oändlig.

Gårdagens besök fick det bara att svämma över. Återigen satt man som ett fån i sitt egna hem. Jag hängde inte med på samtalen, skämten och programmet de såg på TV. 2/3 in i ett samtalsämne fick jag lite översatt till danska. Som om jag skulle kunna hänga med bättre då! Jag fattade nästan ingenting. Orkade inte engagera mig och försöka förstå. Ensamheten och utanförskapet kröp över mig.

En av mina stora sorger här är verkligen att jag inte har några nära vänner, eller familj, omkring mig i vardagen. Bekanta, jo i massor. Men inga nära vänner & som sagt familj (utöver grabbarna. Dem klagar jag inte på! :-) ). Jag har haft vänner, i omgångar, men så flyttar de igen. Just när jag börjar känna mig trygg vid dem, just som det verkligen börjar bli kul, så flyttar de. Den närmste på tur flyttar på fredag i nästa vecka, för att troligtvis aldrig återvända.

Just denne är en dansk man, en av mycket få danska vänner. Men att skaffa grönländska vänner - hur svårt det än är att få kontakt med kvinnorna här – ger ingen större säkerhet. Nuuk är en transitstad. Grönländare flyttar hit från andra städer och bygder. Bor här en tid och flyttar tillbaka ”ut på kusten” (som vi säger här) eller vidare till Danmark för studier osv. Eller så är det danskar, som kommer hit på halvårs- till 3-årskontrakt, eventuellt förlänger de det något, och flyttar sedan hem igen.

Det är med en suck från min sida. Energin att återigen försöka rota fram potentiella vänner finns inte alltid där. Det är heller inte alls lika lätt, som fastboende med familj & med allt vad det innebär. Kommer man som utbytesstudent för ett år eller nått, och är fri, så är det mycket lättare. Folk öppnar sig på ett helt annat sätt och tar en med in. Som en i mängden är det svårare. Som en av dem som ser ut & låter som en kolonisatör är det än svårare.

Och att sedan ack så mycket föregår över ens huvud, det hjälper inte på självförtroendet. 95 % av vår umgängeskrets är grönländskstalande. En hel del - ja de flesta faktiskt - kan oxå allt från att hanka sig fram, till att prata närmast flytande på danska. Men när de är samlade så går de, hur välmenande de än är, automatiskt över på att prata grönländska. Det känns så sårande ibland. Som om man inte betyder någonting. Som om man är luft, hemma i sitt egna hem. De menar (som oftast) inget illa. Det är flera som verkligen försöker komma ihåg att prata så att jag hänger med - långsamt eller genom att byta språk - men de glömmer det tyvärr lika snabbt igen.

Ibland så ångrar jag verkligen att jag flyttat hit, till ett tvåspråkigt land. För mitt jobb, min karriär; för att kunna jobba med det jag älskar, var jag tvungen att lära mig danska. På en hög, närmast felfri nivå (där jag tyvärr inte är helt ännu, om man nu någonsin kan lära sig ett främmande språk till 100 %. Det ligger ju så mångt mycket mer än ord & grammatik i ett språk. Det handlar ju oxå om hela förståelsehorisonten). Grönländskan kom därför efter, redan från början. Och den är ju bara så svår. Inuitspråken är närmast besläktad med mongoliska. Det säger väl en del?! Jag fattar en hel del, men det drunknar ändå ofta i mängden av ord som slängs över mig när två eller fler personer för ett samtal, där jag bara står vid sidlinjen.

Å andra sidan skäms jag för att jag pratar danska, och hyffsat bara danska. Danska är inte folkets språk här. Det är ett förtryckarspråk, och jag hatar den känsla det ger mig; att i en samling av, utöver mig, 100 % grönländare prata som om jag hade munnen full av Haribo-nappar eller Odense Marsipan. Och det är ju så mycket som jag missar. Så många band jag inte kan binda, eftersom vi inte talar samma språk.

Allt detta har så klart präglat min personlighet. I Sverige, och på de flesta andra ställen & sammanhang, är jag en sprudlande person. En person som tar plats. En person som folk lägger märke till. En som skrattar, pratar & hörs. En som tar tag i saker och får saker att hända. Det kan jag även vara här, men som oftast är jag bara den ovanligt glada, leende och tysta tjejen, som bara inte tar någon plats alls. Den tjejen hatar jag ibland (läs; rätt ofta).

Det var (nästan) alla mina sorger på en gång, i ett enda långt babbel. Vardagen kan vara hur underbar som helst, men ibland bara de - sorgerna - kommer. Men turligt nog så kommer det en natt av sömn, följt av en morgon med insikter:


Jag vaknade idag och valde helt enkelt att gårdagens (återvändande) grubblerier inte ska få tynga ner mig. Nu har jag dessutom skrivit av mig en del. Och för 1:a gången på länge har mina grönländskaböcker nu tagits fram ur hyllan. Nu är det alltså på tiden att jag tar mig i kragen och kommer igång igen. Ja, jag ogillar verkligen att plugga språk. Och inte har det blivit lättare med åren. Men jag har verkligen inte några fler ursäkter för att inte göra det! Det löser inte alla mina problem, men det är en god start.

Over and out!


tisdag, juli 17, 2007

Dagens erbjudande!

Nu kan alla ni som kan engelska også lära er inuktitut - det inuitspårk som talas i arktiska Canada och som ligger mycket nära grönländskan – via nätet. På hemsidan http://www.tusaalanga.ca/ kan man tex höra tusenvis av ord & uttryck, läsa om grammatiken & se deras mycket speciella skrivtecken osv.

Hemsidan har utvecklats för att backa upp beslutet att göra inuktitut til det officiella arbetsspråket i administrationen för det enorma, smått ödsliga, inuitiska teritoriet Nunavut (det täcker över 20 % av Canadas totala yta). I många år har språket varit försummat - överkört av engelskan - men nu ska det alltså rådas bot på. Deadline är satt till år 2020.

Debatten här hemma på Grönland kommer säkert också att påverkas, och livas upp än en gång. För även här har vi problem med alla tillkallade danskar på höga positioner, som pratar över huvudet på lokalbefolkningen. Att lära sig flytande grönländska under de 1-5 åren de flesta danskar bor här, är väl att kräva för mycket. Men de kunde väl åtminstånde försöka lära sig lite!?