Fast att säga att det är en stor flygplats och en stor stad är såklart att överdriva något enormt. Det landar väl omkring 5-10 reguljärflyg där per dag, varav de absolut, absolut flesta är små propellerplan. Så gott som alla som bor där arbetar i och omkring flygplatsen, det tillhörande hotellet eller med den förhållandevis stora turistverksamheten. Vi snackar alltså om ett invånarantal på ca 500 personer som, liksom övriga invånare i Grönlands städer och bygder, lever totalt isolerat. Utöver ”fågelvägen” så är det endast möjligt att komma hit med båt, och det bara ett par månader om året, när fjorden är någorlunda isfri.
Jag har varit i Kangerlussuaq (som förresten betyder ”den stora fjorden”) massor av gånger. Cirka 33-34 gånger tror jag t.o.m, men jag kan ju minnas fel. ;-) Och flera gånger har det också blivit övernattningar, de flesta oplanerade. Antingen på grund av tekniska problem med flyget (med få flyg och långa avstånd så är det ju inte bara, bara att hitta ersättningsflyg och reservdelar), men främst ändå pga det ostabila arktiska vädret. Inte vädret i Kangerlussuaq – beläget långt inne i fjorden är vädret där stabilt – men ute längst med kusten, där alla städerna ligger, där är det en helt annan femma.
Denna gången var det en kombination av ”olyckor” som drabbade just vår flygning. Men vi hetsade inte upp oss. Jo, det är klart; Aaju blev lite besviken när han inte kom iväg – hem till sina leksaker och dagis – och själv hade jag en del småspännande förhoppningar inför helgen i Nuuk, men när jag nu blev megaförkyld, hade det kanske inte blivit tll rätt mycket av dem trots allt, så varför klaga... ;-)
När man sitter strandad har man tyvärr inte så många möjligheter att lämna flygplatsen; man måste ju hålla koll på tidtabellerna, som hela tiden ändras. Men lite foton fick jag ändå tagit av stället, som kan komplittera de jag bland annat har publicerat här och för mer turistrelaterat och unikt läs även här:
Vi landade i Kangerlussuaq omkring klockan 11 lokal tid (kl 15 svensk/dansk tid, efter att ha stått upp klockan 5 enligt den samma tidsräkning) i fredags (den 21:e november), efter en drygt 5 timmars flygning i stark motvind från Köpenhamn. Detta är ett foto av vårt flyg, taget någon timma senare, när solen stod som högst på himlen. Kangerlussuaq ligger nämligen mitt på polcirkeln, så här är det inte alltför mycket ljus såhär års.
Det helt vintriga vinterkläderna hade vi inte haft med oss till Europa, men vi kunde hitta fram tillräckligt med kläder för att leka ute i de -10-15 C-graderna. ;-)
Framåt eftermiddagen första dagen blev det att gå de 2 km till hotellrummet vi blivit tilldelade av flybolaget, på andra sidan landningsbanan. Här forsar det grå-bruna smältvattnet från inlandsisen normalt fram. Om sommaren alltså. ;-)
En av ”stadens” huvudgator. Kangerlussuaq bär präg av att ha varit en amerikansk militärbas. Luftledningar i trästolpar har i alla fall jag aldrig sett på andra ställen i Grönland.
Vackra solnedgångar är något vi är totalt bortskämda med här i Grönland. Det nordliga läget (vinkeln på solinstrålningen) och den enorma inlandsisen (reflexion) gör sitt för att bjuda oss på denna fantastiska syn var och varannan dag. Men de arktiska träden som ses närmast i bild, är något som Kangerlussuaqborna och sydgrönländarna är ganska ensamma om att ha runt om husknuten här i landet.
Bara några få kilometer rakt bakom Aaju ligger den fantasieggande inlandsisen. Det blev ingen tur dit in denna gången, men har ni vägarna förbi är det väl värt pengarna och tiden att ta sig dit!
Som sagt; man kan se att amerikanarna ägde stället fram till bara för några år sedan. Vem hade annars kunna komma på att man kan bo i stora plåtlådor, typ?! ;-)
Också kyrkan är gjord av plåt.
Och gatorna har nu fått grönlandiserade versioner av sina ursrungligen amerikanska namn. ”-ip” är liksom svenskana ”-s”, alltså ägandeform, och ”aqq.” är förkortningen till grönländska ”aqqutaa” som betyder väg/gata.
En hel del skoj lämnade också amerikanerna efter sig. Här finns både en idrottshall, ett litet badhus och en bowlinghall. Det är t.o.m mer än vad man hittar här i huvudstaden (vår bowlinghall lades ner för 3 år sedan).
Första natten, av tre, bodde vi alltså på andra sidan flygplatsen, på ett ytterst slitet ”reserv-hotell” (exakt samma rum som jag bott på tidigare dessutom), med amerikanska elkontakter (alltså ingen uppladdning av mobilen och datorn där inte...) och gemensam toa/dusch i hallen. Och frukost; ja, den fick man knata till flygplatsen för att få.
De övriga nätterna fick vi rum på flygplatsen. Högre standard, men helt klart inte värt de 1.345 danska (1844 svenska) kronor som en natt i dubbelrum kostar (vilket Air Greenland betalade för oss). Jag rekommenderar nog vandrarhemmet för er som ska hit och turista. Mycket billigare och inte så mycket sämre! ;-)
De två första dagarna visste vi inte alls när vi skulle åka, så då installerade vi oss – med väskor, jackor osv – i en av lädersofforna på flygplatsen. Sedan blev det så klart en hel del springande runt med Aaju, ätande av inte alltför läskande mat i caféterian (dock gratis, betald av Air Greenland ;-) ) osv.
De första par dagarna hade vi även en del bekanta att fördriva tiden med. Här ses en av dem leka med Aaju. ;-)
Avslutningsvis; en Kangerlussuaq-klassiker. ;-)
Mer om våra veckor i Europa; i Sverige och Danmark, kommer här på bloggen nu i veckan. Now I’m back, så skam vore om jag inte skulle kunna komma igång med lite mer bloggande igen, för att inte förglömma EFIT, fredagstema och läsande hos er andra bloggare! ;-) Jag har närmast noll koll vad som hänt er de senaste 3 veckorna...! :-(
Och ja, jag ska också se till att få svarat på mails och bloggkommentarer, nu när jag återigen kommit på nätet "på riktigt"! :-)
10 kommentarer:
Finns inte mycket mer för mig att säga;-) än välkommen tillbaks, du har varit saknad!!
Fina bilder ;-) Jag har tjuvläst härinne ett tag nu. Jobbigt med flygen. Har träffat folk som varit strandsatta på Grönland i uppemot två veckor. De var amerikaner och deras fruar som skulle möta dem för en gemensam extravecka på Island var inte speciellt glada :-)
Vad det är intressant att läsa om livet på Grönland som kontrast till min vardag och vad man förväntar sig. Det är så annorlunda helt enkelt. Det är även kul att se bilderna och höra om alla äventyr som faktiskt du och Aaju hamnar i.
Själv har jag varit några dagar hos min mormor och morfar i Gällivare och det har varit sagolikt skönt att få andas lappländsk luft och bara vara.
Ha det underbarast och blogga när du känner för det.. vi finns kvar.
/Liv
Hej söt.
Nu har du just kommit hem från Svea Rike - MEN jag skickar ändå en svensk länk som kan användas i alla fall av eventuell vintermörkersnöregnochruskensamhet40m/s. Nu tror jag ju inte att du har så många såna stunder, men ÄNDÅ :) Här kommer den skönsjungande Sonja:
http://www.youtube.com/watch?v=QXUFKlzhpzU&NR=1
Kram Knikander
Åhh Men Lullun välkommen tillbaka. Äntligen ska det väl bli ordning på bloggen igen*fniss*
Du har varit saknad. Tack för bilderna. Slitsamt att behöva vänta så länge... när man bara vill hem. Vad duktig Aaju är som klarat det där så bra. Han lär sig mycket på era resor,
Ta din tid. Finns kvar:)
Kram
Susanne
Skönt att du är tillbaka! Både för din egen skull men också för jag har saknat ditt bloggandet!
Intressant det med plåtbyggnader och t o m en kyrka i plåt!
Ja, ni är verkligen bortskämda med solnedgångar! Vad vackert det var! Rosa och allt!
Phu vad skönt ni e hemma har hållit mig underrättad via pappa/Sis
VÄLKOMMEN HEM! Tur att Air Greenland tog så väl hand om er i alla fall, tur att det inte var SAS : D Jag har varit strandad med dem i två dygn, så jag vet.
Hoppas nu att du kryar på dig fort!
Nej men fy for att bli strandad sa dar en hel helg! Att bo pa hotell ar inte skoj nar det inte ar for att man ar pa semester utan for att man inte har nagot val liksom... Skont hur som helst att ni ar tillbaks igen nu! Jatte vackre foton pa solnedgangen forresten! kram
Fritt ur hjärtat: Nej, det gör väl inte det. *hihi* Tack! :-)
Smamman: Välkommen till min blogg! Ja, att bli strandad, och det i lång tid (speciellt i Öst- och Sydgrönland, där det rätt som det är blir till veckor), är ju inte något helt ovanligt här. Kan tänka mig att de blev besvikna! ;-) Men oj vad mycket bättre vi har det nu, då vi de senaste åren (sedan 90-talet) börjat få flygplatser lite här och där och inte bara helikopterplattor. Min kollega satt t.ex fast på stället vi satt fast på, i 3 månader på 70-talet. Fast han var ganska glad ändå; han kunde leka med sina syskon och missade hela höstterminen i skolan (det var ju en amerikansk militärbas då, så de kunde inte gå i skola på plats). *hihi*
Vida: Visst är det härligt att komma bort från vardagen och komma bort till ett sånt ställe. Låter härligt med dina dagar i Gällivare. Själv har jag verkligen påverkats av livet här. Det är bara så härligt att man liksom inte har något annat val än acceptera sakerna som de är, som man gör här (gör man det inte, skulle man ju gå och vara frustrerad hela tiden) – är det dåligt väder så går det helt enkelt inte att flyga, då kommer inte posten, det finns inte tomater i affären osv, osv, osv. Underbart! :-)
Nika: Får kolla på din länk sedan. Nej, här blir det inte tid till att känna sig ensam och nere inte. Eller ja, vi får ju se vad budet är efter imorgon. *hihi* Men var är du i världen förresten; har inte sett några ”spår” av dig på ett par dagar. Kunde ju messa, ska kolla hur jag har det med åländska mobilen (eller kanske är det en annan som gäller nu... ;-) )! Kram!!
Susanne: Tack! Ja, nu är jag mer tillbaka på ”riktigt” här på bloggen (och i Nuuk – efter ett par dagar i en lite knasig resbubbla). *hihi*
Ja, här får man bara acceptera att allt inte blir som man tänkt sig. Lösningen är att inte tänka sig (altså planera ;-) ) för mycket. Turligt nog hade jag en god dos av den typen av tålamod redan innan jag kom hit (nog anledningen till varför jag klarat det så bra ändå), men har också blivit ”bättre”. Och Aaju, ja han har blivit en riktigt resvan liten grabb. Räknade en gång och tror jag kom fram till att han varit uppe i luften över 30 gånger under hans 4 första år och dessutom åkt en massa långa resor med tåg, långfärdsbuss, färjor osv. Och han klarar det bra och gillar det. Det är guld för en mamma som mig! :-)
Kram!
Anna, Fair and True: Och jag har verkligen saknat att läsa bloggar. Ikväll kanske jag kan ta mig lite tid (ska bara städa inför en middag imorgon... ;-) ). Och plåtkyrkan, ja visst är dem speciell. Det var tyvärr så mörkt att jag inte kunde ta något bra foto och tror ite det blir så bra om jag scannar mina pappersfoton heller, men ändå.. ;-)
Anna: Ja, härligt är ordet! Och oj, har glömt att hälsa till Bob från dig, men har ju tid till det imorgon... *hihi* (Se svaret till din namne ovan ;-) )
Marianne: Tack!! :-) Ja, Air Greenland är otroligt (i jämförelse) duktiga. Det är de som tycker de är förskräckliga, men jag har också testat Air France (och en smula SAS) och då är Air Greenland helt klart i en helt egen klass (även om de såklart har mycket mer erfarenhet av liknande situationer, i förhållande till antalet flygningar *hihi*)! :-)
Och förkylningen, jo men det går bra. Känner mig inte sjuk, huvudet värker inte och jag hör nästan 100 %. Nu är det bara huden på den snuviga näsan som börjat göra revolt och hostan gör att det svider, men varför klaga?! ;-)
Millan: Tack! Nej inte helt kul, men tyvärr något man måste räkna med här. Truligt nog hade jag köpt en del kläder i Europa så att jag iaf hade rena kläder att ta på mig. Det är normalt annars det största problemet när man blir strandad (har ju testat det några gånger). ;-)
Kram
Skicka en kommentar