fredag, februari 29, 2008

Norrsken samt svensk mat & dryck: Med eller Utan?

Idag är det fredagstemadag, men först blir det en liten ”gårdagens Aaju” för bortresta ”farsan”, en kort resumé av kvällen samt ett par foton som kanske skulle vara av mer intresse för er andra... :-)

Torsdagen blev en lång men spännande dag - speciellt för mig som började jobba prick kl 04.00 och hade ett par riktigt viktiga deadlines under dagen. Direkt efter jobb & dagis gick vi sedan på besök hos min föräldralediga chef (hon jag nu är ”stand in” för).

Lillkillen stortrivdes med hennes två äldsta barn, som bara är 1 respektive 2 år äldre Aaju, medan jag fick spenderat några timmar med vuxensnack och en smula bäbisjollrande. Mycket trevligt!

På fotot ses Aaju försöka dra med sig sin kälke efter vårt besök i det gula huset. Vi var inte hemma före strax före kl 20. Då var det minst sagt dax att fixa till middagen..!!

Himlen var full av norrsken när vi gick hemöver, något det inte varit fullt så mycket av denna vinter som det brukar. Aaju var dock riktigt trött (som sagt, klockan var nästan 20 och han hade vid det laget redan varit uppe i 13 timmar), så jag fick skynda mig för att få några foton, vilket deffinitivt inte resulterade i några mästerverk (ja, jag hann ju inte ens göra ren linsen, som ni ser på foto nr. 2 - med den konstiga "cirkeln" mitt i himlen... *snyft* ). Och något stativ hade jag ju inte heller, utan fick improvisera bäst det gick. Här är iallafall fotona...:





Nåja, fredagstema var det ju! :-)

Temat för oss i ”fredagsbloggargruppen” är denna gång ”Med eller Utan”, och då det är meningen att man både ska visa och berätta (Show & Tell), lägger jag ut med detta foto, taget utanför "min" mataffär:

En bäbiskälke i form av en klassisk västgrönländsk hundsläde + ”bäbislåda”. En kälke med inte bara en ”med”, utan faktiskt hela två! ;-)

(I Grönland skämtar man mycket genom att leka med ord som har dubbla betydelser, så kanske har jag blivit lite ”smittad”?! *haha*)

Annars har jag faktiskt helt egenhändigt knåpat ihop en liten lista med ”Med eller Utan”-frågor & svar om svensk ”husmanskost”, något som kan vara smått heligt för en utomlandssvensk. Ni får gärna kopiera om ni vill (skicka svaren sedan till mig eller lägg in dem på er blogg, så att jag kan komma och läsa).

Och ja, jag hoppas så klart inte att jag skapar för mycket längtan hos andra utomlandssvenska läsare. För visst är det en del av de råvaror/produkter som nämns nedan som man kan sakna ibland! :-)


1. Kaffe med eller utan mjölk/grädde (eller Renat för den delen)?
Varken eller. Jag dricker inte kaffe.

2. Lakrits, med eller utan salt?
Med så klart. Så pass svensk är jag allt ändå! ;-)

3. Nyponsoppa, med eller utan glass?
Med. Jag hör inte till dem som dricker kall nyponsoppa direkt ur koppen.

4. Köttbullar, med eller utan lingonsylt?
Utan, men gärna med senap.

5. Ärtsoppa, med eller utan fläsk?
Ska jag vara helt ärlig så har jag bara ätit ärtsoppa en enda gång i hela mitt liv! Men då var det iaf utan fläsk. Inga traditionella torsdagsmål för mig alltså... ;-)

6. Glögg, med eller utan mandlar?
Med mandlar är ok, men dricker gärna utan också. Russinen brukar jag dock låta ligga kvar på bottnen.

7. Filmjölk, med eller utan socker?
Utan. Fast när jag var liten var det allt gott med också! :-)

8. Knäckebröd, med eller utan Kalles?
Utan. Jag är mer för bara (hushålls-/sture-) ost på knäckebrödet, med ett glas mjölk till. Kaviaren sparar jag till smörgåstårtan.

9. Lussekatter, med eller utan saffran?
Utan. Har faktiskt aldrig testat att baka med.

10. Julbord, med eller utan skinka?
Kan överleva utan, men till nästa Grönlandsjul ska jag nog göra oss en ändå! :-)

11. Kalops, med eller utan rödbetor?
Utan, men absolut med lagerblad, som jag alltid använder till att ”lapa” i mig resterna av själva såsen på tallriken! En gammal grej jag började med som riktigt liten! :-)

12. Potatismos, med eller utan rot- (dvs morötter & kålrötter)?
Utan. Fast jag har inte provat rotmos sedan jag var ganska ung, så kanske det nu är godare än rent potatismos trots allt! :-)

13. Fiskbullar, med eller utan hummersås?
Med. Faktiskt riktigt mums, även om det var min absoluta ”skräckrätt” när jag var liten. *hihi*

14. Surströmming, med eller utan tunnbröd?
Här väljer jag nog att bara äta tillbehöret...! Utan surströmming alltså.

15. Pyttipanna, med eller utan ketchup?
Utan, eller bara med en liten klick att doppa i.


Jag avslutar detta inlägg med ännu något litet att visa. Eller stort, för det är en rätt stark stämma hon har den i New York födda japanska stjärnan Hikaru Utada (också kallad ” Hikki”). Hon skriver sina egna sånger, men här under MTV Unplugged 2001 framförde hon denna cover på U2:s ”With Or Without You” (Med Eller Utan Dig – ja, jag försöker verkligen följa temat här *hihi* ). Tryck på play och njut! :-)



torsdag, februari 28, 2008

Favorit i repris & en ung morfar

Till Holger; gårdagens Aaju:



Igår stod det lek på ”skemat”, efter jobb & dagis. Mamma och son tumlade tunt i snön nere vid området omkring fotbollsplanen som ligger precis där vi bor och Aaju går på dagis. Plötsligt fick dock lillen ett infall (tuggummiabstinenser?!) och började knata in mot stan. Ser ni den lille krabaten? ;-)

Annars så konstaterade lillen också följande:
- Skola för små barn heter dagis, sa han pekandes på dörren till dagis.
Sedan vände han sig om, pekade på grundskolan som ligger bara några meter bort, och sa:
- Skola för morfar heter bara skola!

Så kom ihåg det morfar; inte ska du behöva känna dig gammal inte! :-)

Har jag förresten skrivit det här på bloggen? Att vi har mycket snö...?! ;-)


Min normalstora ryggsäck ligger på vägen, med en naturligt formad, om än ”plogbilssnittad”, snövall i bagrunden.


Kanske inte så lätt att se, men detta är den övertäckta promenadvägen som går längst med hyreshusen där vi bor (ett av de parallelltstående hyreshusen ses till vänster, grundskolan till höger). Om sommaren kan jag inte ens nå dessa bjälkar med fingerspetsarna om jag hoppar. Nu måste jag, på 154 cm, böja på huvudet om jag ska gå på den högra sidan, och ska jag gå den vänstra; ja, då blir det nog att gå smått dubbelvikt.

Men nu är det snart slut på vintern, så ni ska få slippa mitt snötjat. Eller snart och snart; ni får nog räkna med ca 2-2,5 månad mer iaf, innan det börjar smälta undan...! *hihi*

onsdag, februari 27, 2008

Dagens lilla hmm…: Grönländska posten

Till bortresta Holger; här kommer ”Gårdagens Aaju”:



Ja som observanta läsare säkert såg, började jag i går med ”Gårdagens Aaju”-foton, för att Holger ska kunna följa med i vad som händer här när han är borta.

Dagens foto visar hur Aaju igår öppnade julen 2007s absolut sista julklappar, från familjen i Nordgrönland. De kom nämligen först till oss igår, men då hade paketen redan innan varit i Nuuk och vänt i perioden december-januari! Posten hade dock glömt att skicka oss en avi om att paketet låg på posthuset för avhämtning. När vi (konstigt nog, hmm...) inte kom och hämtade paketet beslöt postpersonalen sig tillslut för att skicka tillbaka det till avsändaren. Ett packet till hälften fullt af, vid det laget, smått ruttna julkakor...

Min svägerska tog dock bort allt det ”äckliga” och skickade tillbaka paketet igen och tur var väl det, för Aaju blev verkligen glad för julklapparna; en grönländsk barnbibel (svärfar är kateket/bygdepräst) och en Spiderman-pyjamas!! :-)

Tyvär ska det erkännas att det långt ifrån är 1:a gången man hör sådana historier om posten här i landet. Och heller inte 1:a gången vi haft problem. Väntar man på paket, som inte dyker upp som planerat, SKA man snabbast möjligt kontakta posten!


Sedan kan det så klart också bara vara mer opåverkbara anledningar till att post inte kommer fram i tid. Det kan ju inte vara lätt alltid, när man ska förse ett enormt stort, men nästan folktomt land med post, samtidigt som man helt är bunden till att använda flyg och båt (vi har ju inga vägar mellan orterna här). Vädret ställer ju också till det mer än ofta. Är det inte vinterns havsis, så är det sommarens polaris eller isberg, eller stormar, orkaner och vem vet allt... ;-)

Sedan kan ju andra saker prioriteras högre. Ofta läser man skyltar på posthusdörren om att X antal kilo har blivit efterlämnade där och där (typiskt post från utlandet (dvs Danmark, då all post går via DK...) som fastnar på den gamla militärbasen i Kangerlussuaq, där all utrikespost mellanlandar) eftersom flygen var fullastade av viktigare frakt (hur man nu värderar det) & passagerare. Det är ju också begränsat hur många flyg och båtar vi har tillgång till på så få människor.

När sedan väl posten kommer, är det dock inte sagt att man får dem med detsamma. I vår stad, huvudstaden, har vi t.ex bara postutdelning 1-2 gånger i veckan!! Vill man att brevbäraren levererar dagligen får man skaffa sig postbox, där det å andra sidan blir sorterat ut brev & tidningar hela 6 dagar i veckan. Turligt nog, då man här är väl medvetna med problemet, får man ofta använda sitt jobbs postbox till privatpost, som en ekstra livlina, så den använder vi flitigt! :-)


Fast det finns positiva saker med posten också. Tex. är det ganska billigt att använda sig av deras tjänster, speciellt för att vara i Grönland! (*Yippie* äntligen något som är billigare här än i Sverige!! :-) )

Speciellt billigt är det med B-post, som tillskillnad från den i Sverige, verkligen är den långsamma typen. För bara 300 svenska kronor kan du skicka en 20 kilos låda helt till Sverige. För ca 100 kronor mer så får du skicka 30 kg! Inte så allra värst väll?! (20 kg med flyg kostar dock ca 1600-1700 kr.) Men så tar det som sagt tid. Räkna minst med en månads guppande på det blå havet (för paketet alltså ;-) ).

Til jul skickar jag t.ex alltid mina svenska julklappar 1:a veckan i november. Ibland hinner de fram innan november månad är slut, andra gånger dimper det ner precis innan jul. Det gäller att ha tur med frakfartygsavgångarna alltså (en tidtabell man iofs som vanlig privatperson har hyfsat koll på här ändå). :-)


Internt i landet får man mer eller mindre vara lika tidigt ute, om man ska vara säker på att saker och ting kommer fram i tid. Ja, vissa orter tar det längre tid att nå med både båt- och flygpost, än Europa och resten av världen!

Ska jag vara ärlig, så använder jag nästan bara flygfrakt till privat inrikespost. Dels skickar jag sällan lika stora paket inom Grönland. Dels är skillnaden i pris mellan flyg/båt inte lika stor. Och dels, och viktigast, det är smått ansträngande att hålla styr på isläggning, drivissäsonger osv. osv för de olika orterna. Stormar passerar ju och går över, så flygen stoppar sällan upp längre än någon vecka eller två i extremfall. Is kan å andra sidan bli liggande och stoppa fartygen i evigheter. Ja, året runt om man har otur och ska skicka något till östkusten...!

Fast det är klart; ska man skicka post till någon av de många bygderna, så som de två där de flesta av Holgers familj bor; ja, då är det bara båt som gäller sista sträckan hur man än vrider och vänder sig. ;-)

Fast nu ska jag inte måla den lilla röda gubben från underjorden på väggen. Ofta funkar posten utmärkt. 5-6 vardagar, och man nås av post från Sverige, eller omvänt. Ja, om man har postbox alltså. Annars kan du lungt räkna med två veckor, eller tre, eller... ;-)



Nuuks nya posthus (färdigt år 2005), ägt av firman ”Tele-Post” - som Telia och Posten, allt i ett typ. ;-)
Huset huserade även det svenska generalkonsulatet ett tag - i ett hörn av en inredningsaffär. Men nu vet jag inte om det har försvunnit. Iaf har affären blivit till en hipp klädaffär, kontoret är tomt och konsuln svarar inte på mails (vilket han iofs aldrig har gjort!). Men skylten hänger iaf kvar på husfasaden. *hihi*

tisdag, februari 26, 2008

Årsredovisning, galenskapsväder, diskborstar & SVT 1


Stämningsfoto från i söndags... :-)

Knatter, knatter. Deadline för Årsredovisningen är på fredag. Då kommer revisorerna och allt ska bara vara tipp topp. En bra text, 0 stavfel och 0 grammatikfel i allt vad dansk text heter, ja det är mitt ansvar. Oj, oj, oj. Stavning och grammatik är verkligen inte min starka sida på något språk. (Om jag ändå fick ta mig av kontrollräkningen av alla talen istället...!)

Det blir svårt att hinna till fredag, men det ska jag. Det gäller verkligen att ligga i med andra ord. Men ibland måste man ju ta en paus, och vad är då bättre, upp i allt skrivande, att skriva lite för bloggen? Är man ”skrivfanatiker” så är man... *hihi*


Vad är nytt från snöyran då? Jo, nytt är att det faktiskt slutade att storma igår, lika plötsligt som det började. Snön lade sig på plats och plötsligt kunde man t.o.m se ut genom fönstret! Under natten blåste det så en jämn nordanvind.

Inom loppet på ett par timmar, under den tiden jag gjorde grabben och mig själv klar för avfärd imorse, vände dock vinden. Från en vind från norr på 5-12 m/s, till en vind från syd på 25 m/s (vindstöt på över 32), på bara ett par timmar.

Aldrig har jag upplevt något liknande. Jo, vindstyrkan har jag upplevt; det är ju närmast ”vardagsmat”. Och vindskiftningen, ja den var väl nästan minst lika vanlig. Och det var inte ens speciellt kallt; -11 C, om än sjunkande (nu har vi -15). Det jag aldrig har upplevt var att se SÅ dåligt i snöstorm!

Jag försökte hålla mig till den 1-2 meter höga snövallen som är ytterkanten på den minst 2 meter breda gångbanan på väg till jobbet. Det borde vara nog så lätt tänker man ju. En över metern hög vägg kan man väl inte undgå att se?

Men ändå upptäckte jag till min förskräckelse att jag plötsligt passerade en lyktstolpe på höger sida, istället för ett par meter åt vänster! Hjälp; jag var mitt upp på vägen, där bilarna, om inte susade så i alla fall körde nog så fort förbi! Hur gick det till!?! (Ja, man såg ju zipp, zapp ingenting ibland, så kanske onödig fråga egentligen... ;-) )

Och jag behöver väl inte gå in på hur det gick när jag skulle korsa vägen? Det är istället kanske nog med att bara säga att jag klarade mig helskinnad även denna gång, och att jag deffinitivt var vaken när jag kom fram till kontoret!

Och glad. Call me crazy; men jag ÄLSKAR verkligen det här! Extremvädret alltså. Vädret som får en att tänka; ”Vad gör en svensk tjej här egentligen?!" En svensk knasboll är vad man är, helt säkert! (Även om även jag drömmer om dagar på en strand på Tobago, eller någon annan paradisö, ibland...! ;-) )


Annat nytt är; jag har fått köpt flygbiljetter till Aaju och mig, så Sisimiut, here we come! Ja, till påsk alltså...! :-)


Och vet ni vad? Och nu kommer vi till det riktigt exalterande(*hihi*): Jag har köpt mig en diskborste!! Och inte vilken diskborste som helst. Utan DEN diskborsten, med stor D. Det är egentligen inget speciellt med den, annat än att det alltså var den SISTA diskborsten i stan!

Jag såg den ligga där på hyllan, och mindes tidigare år då vi vid denna tiden på året saknat diskborstar, hushållspapper och andra produkter man annars inte tänker på, i veckovis. Ja, i över månaden. Och det här i ”lyxiga” Nuuk, där utbudet deffinitivt är mångt större än någon annanstans i detta land.

Ni ska tro att jag var snabb; swich och borsten låg i kundvagnen! Här ska det inte lidas av ”vinterbrist”. Det var nog med att Frukt- & Gröntavdelningen för ett bara ett par veckor sedan var totalt öde. De 3 fristående ”öarna” mitt på golvet med frukt var som bortblåsta och de väggfasta hyllorna var till hälften tomma och till hälften fyllda av rödlök, rödlök och rödlök...!


Så, nu var det en timmes jobb kvar, sedan ska det hem och diskas (*hihi*) och sörjas över att Nuuk TV tagit bort min sista TV-livlina till Sverige (även om tidskillnaden gjorde det svårt, var det ändå en ”trygghet”). Det står iofs på deras hemsida att SVT 1 bara tillfälligt är tagit ur deras ”sortiment”, men den har vi ju sett förr. Jag väntade länge förgäves på att få tillbaks TV4, och det är nu snart 3 år sedan ett tekniskt fel inträffade så nya reservdelar skulle köpas för att få igång sändningarna igen... Ingen risk att man som svensk känns prioriterad av den firman! ;-)


Till Holger: "Gårdagens Aaju".
Till er andra: Ja, ibland när vi bakar pizza mitt i veckan fuskar vi lite och använder färdig mjölblandning istället för att baka helt själva (de goda recepten jag har ska degen jäsa i allt från 30 min till 1,5 timma så...). :-)

måndag, februari 25, 2008

En hårsmån är nog för att slippa att bli insnöad; grönländska vardagsäventyr


På väg mot Nuuks flygplats - en liten flygplats där incheckning, väntande, påstigning (eller ja, check av boardingkortet - motsvarande det man gör i en "riktig" flygplatsgate) och bagagehämtning mer eller mindre sker i samma rum.

Så var det så dagen då Holger lämnade oss. Lämnade oss för 2 månaders jobb i landets näststörsta stad, Sisimiut (ca 5300 invånare). Det ligger upp till ett par timmars flygresa norr om huvudstaden Nuuk där vi bor, och därmed också norr om polcirkeln.

Holger skulle först åka vid lunchtid, så Aaju och jag tog ledigt från dagis & jobb och fixade till en slapparmorgon tillsammans med honom. Fruktsallad, yoghurt och bröd till frukost, lite sista packande och tittande på tecknad film, lek och bus. Sedan var det taxi till flygplatsen som gällde.

Det blåste lite och snön från marken yrde runt (som fotot ovan visar). Som alltid var detta fenomen än värre väl uppe vid flygplatsen. Och värre skulle det bli...



Se upp där nere!

Efter lek i inomhusrutschbanan och ”fransk hotdog”-lunch var det dax att ta avsked. En kram & en puss och farväl.



Aaju, med snö i ögonfransarna, på toppen av snövallen, klar till att vinka. Landningsbanan ses i bakgrunden.

Sedan packade Aaju och jag in oss i allt vad kläder heter och gick ut, för att klättra upp för största snövallen vi kunde hitta. Säkert 6-7 meter eller mer. Där skulle vi så klart vinka av ataata (pappa). Och vi fick bita ihop, för vinden tog i. Mer och mer. Jag vet inte om det började snöa, eller om det bara var snö som yrde, men svårt att se var det iaf. Stundvis kunde vi inte ens se händerna framför oss!



Flyget lyfter. På originalfotot (som har en storlek på 2,96 MB (=2960 kB) jämfört med denna som är mindre än 10 kB) kan man faktiskt se att Holger sitter och vinkar i fönstret vid propellrarna!

Men in emellan klarnade det upp något och i ett sådant ögonblick lyckades den lilla DASH-7:an lyfta. DASH 7 - Air Greenlands riktiga ”traktorflygplan”, som tar sig fram i nästan alla väder. Och Aaju och jag vi vinkade, och vinkade! Aaju vinkade så frenetiskt att det deffinitivt inte fanns någon risk för att han skulle förfrysa inte... *hihi*



Baj, baj ataata ( = hej då pappa). Ja, på grönländska heter ”hej då” faktiskt ”baj”, efter engelska ”bye” och uttalas också likadant.

Sedan var det att kana på rumpan ner för vallen och vänta på nästa buss. En buss som aldrig kom. Inställd busstrafik pga stormen alltså! *suck*

Så det blev att beställa taxi i stället och hoppas på det bästa. Ett tag såg det illa ut; skulle vi bli fast på flygplatsen? Spendera timma efter timma på en av världens minsta flygplatser, med en otålig liten kille?

Men tillslut kom en taxi genom "snöväggen" och vi kom otroligt nog iväg. Och det trots att några andra taxiväntare försökte övertyga chauffören om att ”hon Louise som beställt din taxi, hon har redan åkt iväg i en annan”, allt medan jag försökte fånga tag i en ”ut i snön”-vägrande Aaju...

Nöden har ingen lag, men hej; stjäla en taxi från en mamma med barn, som riskerar att bli insnöade? Kanske hade det varit ett bättre alternativ att fråga om vi inte kunde dela taxin; bilen hade ju ändå 2 platser till och jag hör deffinitivt till den mer hjälpsamma sorten..?!

Nå, nå. Nu är vi hemma och här stannar vi resten av dagen. Deffinitivt.



Hem, ljuva hem. Denne ljuvliga sjö ligger bara ett stenkast från där min pappa bor i Sverige.

Förresten; jag fick sett ”Arn” igår, trots allt. Den var bra, sedan tillförde ju situationen en hel del till upplevelsen; att sitta här på Grönland och se en svensk film på storskärm, tillsammans med en stor publik som alla njöt av det finaste Sverige har att erbjuda; naturen. Och det var det senare som gjorde mig emotionell, mycket mer än handlingen som egentligen var nog så rörande.

Åsynen av träden; granarna, björkarna, rönnarna. Det fick mitt hjärta att kännas ett par kilo tyngre och jag kunde inte annat än gå småhulkande hem efter filmen. För att sedan, väl hemma, falla skrattande & gråtande - allt på en gång - i Holgers famn.

- Var filmen så bra? frågade Holger. Var den så rörande?
- Nej, svarade jag. Eller jo, den var bra, men det var träden. Jag gråter för att jag saknar träden...!

Så kan det gå ibland, när man som skogsbarn flyttar till ett 100 %-igt fjälllandskap där inget växer sig högre än några centimeter... *hihi*

söndag, februari 24, 2008

Det blir inte alltid som man tänkt sig (2)...

...men därmed inte sagt att det blir dåligt.

Igår skulle vi t.ex varit på kaffe-mik för att fira en liten 1/2-åring, vilket ju firas stort här. Läs hur i
detta gamla inlägg. Läs även om vår senaste kaffe-mik här, och förberedelserna inför här (och här). Som ni redan gissat, blev det dock inget av gårdagens kaffe-mik för vår del, då vi fick oväntat besök själva.

Lördagkvällens tur till bion för att se ”Arn” (filmen baserad på Jan Guillous bokserie ni vet; ja inte för att jag tror svenskar i Sverige kunnat undgå att höra om filmen, men kanske någon av mina många utlandssvenska läsare har..?); ja den turen blev det heller inget av. Sista chansen blir så ikväll, för sedan sticker ju Holger till
Sisimiut i två månader, så då blir det att vara hemma med Aaju på kvällarna.

Men en del annat fick vi gjort, som t.ex ett till Aaju lovat långt & härligt badhusbesök. Vårt lille vattenmonster hoppade från kanten som en vilding. Dessutom ville han att vi skulle kasta ut honom flera meter så att det skvätte och den lilla ”klumpen” försvann ner under vattenytan i flera sekunder, bara för att komma strålande glad upp igen! Och inte att förglömma; det skulle stilas med ryggsim och allt möjligt (all simning med en egen liten påhittad hundsimsstil, men ändå... :-) ).

Sedan upplevde vi ju också ett riktigt snölandskap, som får mina tidigare foton att likna sommarmotiv. Det har nämligen bara snöat och snöat de senaste 3 dagarna, så igår när vi var ute och körde gick det stundvis inte att se skillnad på varken himmel, hav, vägen eller resten av landskapet.

Dessutom var vissa stadsdelar redan innan mycket mer snöfyllda är centrum, där de flesta kort jag tagit kommer ifrån.
Qinngorput (nya stadsdelen ute bland fjällen) och den sk Myggdalen (klockan 13.56-57 fotot i detta inlägg) har länge varit som ett enda hav av snö. Allt är täckt av snö. Idag är det lite bättre fotoväder, så kanske jag kan få övertalat grabbsen att vi tar oss en tur till dessa ställen! :-)

Annars är det storinköp som gäller idag (när Holger åker blir vi nämligen också av med hans firmabil) och så ska vi väl packa (dvs. jag ska packa, jag är ju lite av en packningsmästare efter x antal backpackingturer. Det är det enda jag kan trotsa jantelagen med och säga att jag faktiskt är BRA på *hihi*) och bara umgås!

Trevlig söndag till er alla hälsar vi härifrån Nuuk, med en av Aajus saltdegsgubbar...! :-)


fredag, februari 22, 2008

Fredagstema med siffror, språkskola & fotosightseeing

Idag är det fredag och därmed Fredagstema/Show & Tell. Dagens ämne är ”siffror/nummer”; ett ämne som man så klart kan tolka på otroligt många sätt. Själv har jag inte sett någon av de andra bloggarnas bidrag ännu (ja, jag har faktiskt bara hunnit läsa 2-3 bloggar sedan i måndags, så jag har lite att läsa ikapp..!), så det ska bli riktigt spännande att surfa runt och läsa sedan! :-)

För mig var valet ganska enkel. Siffror; ja då faller ju tankarna direkt på grönländska siffror, när nu jag redan startat lite ”språkskola” här i bloggen.

Grönländska siffror ser ut precis som de svenska även om man vanligtvis och traditionellt helst skriver talen med bokstäver. Och då kan man börja tala om skillnad. Fast kanske inte fullt en så stor skillnad ändå, för på grönländska använder man nämligen normalt de danska siffrorna så snart man kommer över 12*), dock med en liten extra ”i-ändelse”.

Fast det är klart; danska siffror kan ju vara nog så svåra. Jag kan fortfarande faktiskt ha lite svårt för att skriva upp telefonnummer när de sägs snabbt.

Dels vänder ju danskarna på det och säger saker som ”tre-og-tyve” istället för tjugotre. Fast det lär man sig ändå nästan med detsamma. Det riktigt svåra är istället namnen för 50, 60, 70, 80 och 90, som i samma ordning på danska heter: halvtreds, tres, halvfjers, firs och halvfems. (Vad en ”fems” sedan är, är det nästan ingen som vet och själv kommer jag inte just nu ihåg den smått ologiska förklaringen... *hihi*)!

Men nu till de grönländska siffrorna (med uttal i hakparantes), och då det ju är SHOW & tell, så blir de också åtföljt av foton som kan symbolisera varje tal. Alla foton tog jag under min promenad i onsdags. :-)


PS: Klicka på fotona för att se dem i något större format.


1 = ataaseq [a-da-aséq]
En brevlåda storlek större. Jultomtens brevlåda här i Nuuk var en gång i tiden världens största. Kanske är den det ännu. Jag vet faktiskt inte.



2 = marluk [mäll-llook] (där ll-ll påminner lite om ett svenskt sk-ljud, bara väldigt mycket svårare att uttala... :-) )
2 kranar. I Nuuks byggs det så att det knakar. Staden är säkert 20% större nu än den var när jag kom hit 2001!



3 = pingasut [bi-nga-soot]
Snö, kyla & mörker hindrar inte grönländska barn från att vara ute och leka, eller som här; spela fotboll.



4 = sisamat [se-sa-mat]
Med snö minimum 7 månader om året (men även mer ibland) hör Nuuk till de grönländska städer med kortast (!) vinter, så barnen här får passa på om de ska hinna pulka av sig innan sommaren... :-)



5 = tallimat [dall-lle-mat]
Långa trappor är något som kännetecknar grönländska städer. Denna, där de 5 nedersta stegen är täckta av snö, är längre än vad som syns på fotot. Man ser nämligen bara upp till första avsatsen av tre.



6 = arfineq [äf-fe-néq]
Utanför kulturhuset Katuaq står 6 flaggstänger.



7 = arfineq-marluk [äf-fe-néq mäll-llook]
Se upp i backen! Och jo, de är allt 7 barn. Den 7:e, en tjej med rosa jacka och röd pulka, gömmer sig bara bra där till höger! :-)


8 = arfineq- pingasut [äf-fe-néq bi-nga-soot]
Tittar man noga kan man faktiskt se 8 bilar här omkring krysset mellan centrums två stora huvudgator Kuussuaq och Aqqusinersuaq. I bakgrunden ses det omkring 800 meter höga fjället Ukkusissat (Store Malene) som tornar upp sig rakt upp ur havet.



9 = qulingiluat [qoo-le-nge-loo-at]
Det som göms i snö, kommer upp i tö. Dessa stolpar står på toppen av en ca 80 cm hög mur...



10 = qulit [qoo-let]
Sälkinn torkas på speciella träramar. Den vackra pälssidan, med dess prickar, är dock vänd bort från solen under denna process, då man även vill bleka själva skinnet.



11 = aqqaneq [äq-qä-néq]
Tittar man noga ser man 11 fönster på detta gamla hus (två fönster ”sticker fram” genom snön på taket).



12 = aqqaneq- marluk [äq-qä-néq mäll-llook]
Månen lyser över 12 hus (medräknat det man bara ser taket av längst fram i bild), med några få tillhörande skjul och garage.


*) Från början byggde det grönländska nummersystemet på antalet fingrar. Därför hade man bara tal till 10. Nästa tal var sedan 20, som man kallade ”inuk naallugu”, som betyder ”en hel människa”. Alltså en hel människas antal fingrar och tår, logiskt nog.
På samma sätt blev t.ex. 79 det samma som ”fyra hela människor minus en” (4x20-1=79).

När klockan gjorde intåg i det grönländska samhället fick man dock behov för ett namn även för 11 och 12, därav dessa två tal.

torsdag, februari 21, 2008

4 trevliga dagar med svenska inslag och snöfoton

Så har det visst varit lite tyst här på bloggen från isflaket ett par dagar. Men ingen fara; jag är här allt fortfarande! Och jag har det bra. :-)

Idag är det FNs Internationella modermålsdag. Förra året firades det stort här, med en massa arrangemang i vårt kuturhus (som fått så mycket ros efter förra inlägget), där man kunde höra uppläsningar på olika språk osv. I år tycks ambitionerna vara något mindre, men det är ändå en hel del som händer ute i det nybygda universitetet ikväll. Eftersom jag inte varit där (det blev färdigbygt först i januari i år) tänkte jag eventuellt åka dit, men vi får se...

Det har annars hänt en del småkul på fritiden redan denna vecka. I måndags var Aaju och jag t.ex på svenskmiddag. DET är ovanligt! Den arrangerades av en åländsk tjej som bott här lite fram och tillbaka sedan 2004. Vi träffas ibland; fikar och går på bio. Det har inte blivit så ofta, men någon gång var 3:e månad eller nått.

Hon hade så sprungit på en svensk; en barnmorska, som i allt skulle vara här i 6 veckor. Med Aaju blev vi alltså en ”flock” på 4 personer som kunde prata svenska över en god middag och ett glas vin. Trevligt och givande; jag fick faktiskt en hel del inputs i hur jag ska förbättra min situation som invandrare (generellt och i Grönland specifikt) och livet i allmänhet. Oj, vad skönt det kan vara att få höra lite av andra personers meningar om saker ibland, och från ett svenskt perspektiv dessutom. Underbart! Och det även om man inte nödvändigtvis är enig i allt! :-)

Tisdag var det sedan lek och äventyr i snön med Aaju som gällde, efter jobb & dagis. Jättekul även det, även om de -10 C allt gick en in på kroppen efter en tid. Fast då kunde vi ju glada i hågen knalla hem och få oss en varm och härlig middag som "semesterfiraren" Holger (han har tagit ut en massa övertid denna veckan) fixat till medan vi varit ute. Lyx! Lyx!

Igår hade jag så nästa ”lyxdag”. Gick hem från jobbet redan klockan 13 för att göra några snabba ärenden på stan med Holger och sedan, på egen hand, gå långtur i solskenet. I flera timmar. Så, så, så skönt! Livet leker trots allt, även om det väl på jobbet är mer än lite att göra... :-)

Lite foton blev det även i går, här följer några av dem (även om jag "snott" det första fotot, och bara detta, från webbversionen av tidningen
Sermitsiaq. Övriga foton har allt Lullun som fotograf ;-) ).


Det råder inte brist på snö på den grönländska östkusten. 6 meter säger rapporterna från Kulusuk.



Vi har snö så det räcker även här i Nuuk...


Det är i alla fall tillräckligt med snö för att göra denna bro över bäcken hyfsat onödig... :-)


Men jag måste nog säga att vi har det ganska vackert också, med all snö. Här ses det gamla sjukhuset, med kajakbåtarna i sin ställning framför (gamla dagars svar på cykelställ??) och stadens grundare, Hans Egede, som staty på bergets topp. Mellan stolparna (mitt i samt till höger i bild) binds rep sa att man där kan öva upp sin balans och därmed kajakfärdigheter (se foto hur från tidigare inlägg
här).


Den gamla piren, i området som nu, mycket passande, heter Kolonihamnen. Det var nämligen här som de dansk-norska kolonisatörerna först byggde upp sin stad (som var innan de på allvar koloniserade landet). Husen från 1700- och 1800- talet står här fortfarande, som ni också kunnat se på foton i flera tidigare inlägg.
PS: Det ni ser längst ner/mitt i bild är is som strandat pga tidvattnet.


För att det inte ska bli alltför mycket vatten vid snösmältningen i maj, så dumpar man hela vintern snö i havet. Dessa stora dumpers kör i skytteltrafik ner till hamnen.


Jultomtens posthus är ett av många hus som har mer än mycket snö på taket.


En typisk grönländsk kyrkogård. Jag återkommer garanterat till ämnet vid ett senare tillfälle.

Månförmörkelsen som jag igår hade riggat upp för att ta kort på uteblev dock pga stora moln som rullade in. Och det bara en halvtimme innan det begav sig. Men, men; det var ju inte så länge sedan vi hade månförmörkelse, så får väl vara glad ändå... ;-)

måndag, februari 18, 2008

På tumanhand & Grönlands 1:a, samt utan konkurrens största, biograf



Jo, jo. Vi kom oss ut tillslut, Holger & jag! Inte mindre än 5 timmars barnpassning fick vi nämligen söndag eftermiddag/kväll, så vi hann både med middag med förrätt & kaffe efter (för Holger, själv är jag långt ifrån någon kaffedrickare så...), följt av bio; ”National Treasure (2) – Book of Secrets”. Och en liten bil- & promenadtur både innan maten och efter filmen (därav fotot ovan). Lyx, lyx!! :-)

Ja, bio är väl inte så exotiskt för mig. Jag är iväg och ser film rätt som det är (oftare än vad som nämns här i bloggen, senast var t.ex förra veckan då jag såg vesternfilmen ”3:10 to Yuma” med Russell Crowe). Det är ju inte så mycket annat att hitta på här i staden, speciellt inte om man är på ”ensamflykt” från familjen. :-)

Men bio med Holger är ändå smått ”exotiskt”. I juli 2007 (tidigare felaktigt nämt som augusti här i bloggen) var vi och såg en film tillsammans senast. Och det är väl det brukliga; att det är något halvår mellan gångerna vi är ute och gör något lite mer speciellt utan Aaju. Och som oftast handlar det då bara om att närmast springa till bion, eller vart vi nu ska, och tillbaka igen.

Men nu var vi alltså iväg, och ganska med det samma kom vi fram till att det vore en riktigt bra sak om vi kunde komma iväg på något liknande lite oftare. Inte nödvändigtvis 5 timmar varje gång, men väl ett par-tre timmar, någon gång i månaden minst. Men det är väl ingen idé att börja planera något sådant nu. I nästa vecka åker ju Holger iväg till Sisimiut och blir borta till slutet av april. Vi har lyckats skjuta upp avfärden med nästan 2 veckor, men mer kan vi tyvär inte pressa det.

Filmen "National Treasure"? Jodå, ett äventyr a la ”Indiana Jones” som helt klart går att se. På bio med effekterna på stor skärm så klart. Men inte en film som direkt väcker några känslor eller tankar vill jag lova. Men man ”tager vad man haver”, eller nått. Kulturhuset, som bara har en biosal, om än en stor och väldigt fin sådan (det är den samma sal som också används till bl.a teater & koncerter), visar typiskt bara 2 filmer om dagen, 6 dagar i veckan (om det inte kör någon teater eller hålls koncert vill säga... ;-) ). Efter att en film kört i en vecka, eller absolut max två, blir den så utbytt mot en ny.

Med så begränsat utbud är det alltså mest ”storsäljarna” som kommer. Dvs amerikansk action fyller mycket av bioprogrammet, samt diverse tecknade filmer och komedier. Smala, europeiska & asiatiska filmer osv., eller tankvärda amerikanska filmer för den delen; ja de är en raritet...


Filmbilderna är hämtade från kulturhusets Katuaqs hemsida.


Foto på kuturhuset Katuaq, från 1:e december 2007. Nu är det deffinitivt mycket mer snö! :-)

söndag, februari 17, 2008

Det blir inte alltid som man tänkt sig

I fredags var det bara det underbaraste av väder. Temperaturen har stigit med sisådär 20 grader de senaste dagarna, till ca -5-6 C. I fredags var det även nästan vindstilla och himlen var så underbart blå som jag bara sett den vara här på Grönland (det beror på det nordliga läget som får solstrålarna att falla in med en mycket liten vinkel, samt den enorma inlandsisen som också reflekterar ljuset på ett speciellt sätt).

Då satt man där på kontoret och bara längtade ut, samtidigt som man såg folk lyfta skidorna från sina biltak för att ta sig en tur på skidspåret som börjar nedanför berget från mitt kontor. En rolig norrman (ja, kollegan kände honom och ringde upp) körde t.o.m fast i snön, så han blev stående med biländan ut i vägen. Men han hade avtalat träff med en annan skidåkare kl 11, så han slog bara på varningsblinkersen, tog sina skidor och gick. Bilarna på stadens största väg (den som förbinder centrum med resten av staden) fick bara köra en sväng ut i vänster körfält, tills det att han kom tillbaka. Inget hindrar visst en norrman från att ”gå på tur”! :-)

En vackrare syn från kontoret var den i mellanåt återvändande havsörnen som seglade runt utanför fönstret. Den grönländska havsörnen är världens största havsörnstyp, med en längd mellan vingspetsarna på ca 2,3 meter. Ståtligare syn får man leta efter! Något foto blev det dock inte denna gång; dumma, dumma, dumma mig. Men kanske jag får chansen igen nästa vecka...?!


Det blev en tur ut på fredagslunchen, men då tillsammans med en illamående och förkyld Holger som helst bara ville ta sig från punkt A till punkt B så snabbt som möjligt... *suck*

Peppad av det fina vädret, blev planen att tillbringa det mesta av lördagen utomhus istället. Tillsammans med kameran så klart. Det är inte ofta jag får chansen att verkligen lägga ner tid på att ta mina kort, då jag ju nästan alltid har en lillgrabb hängande i armarna. Men lördag blev det så bestämt...

... ja, tills det att jag vaknade på morgonen och hörde stormen vina. Snön yrde och sikten var närmast 0. Så det blev en hemmadag istället, med bara en snabbis ner på stan för att köpa lite mat på
Kalaalimineerniarfik/Brædtet. Eller närmare bestämt lite sälkött för att tillaga riktigt klassisk suaasat: Soppa med säl, potatis, grötris (vi använde iofs basmati) och lök. Till detta serveras senap och inlagd gurka.

Vi hade turen att få tag på kött från en av de mindre sälraserna, så den starka fisksmaken var som bortblåst. Men nog behöver man vänja sig med smaken ändå. Det är enormt mörkt (närmast svart) och grovt kött vi pratar om, som jag faktiskt inte kan beskriva smaken på, mer än just det att det kan smaka rejält av fisk ibland.


Detta är nog skinnet från den säl vi köpte kött från. Skinnet tas, lixom allt annat på sälen, tillvara och säljs antingen vidare till ett garveri eller så fixar man själv till det och syr något av det.


Sälen är orsaken till att inuiterna överlevde i detta hårda klimat innan alla moderniteter. sälen har därför kulturellt en mycket stor betydelse. Att föra jakt som på något sätt skulle såra naturen och djuret är otänkligt för de flesta inuiter. Klubbning av sälungar har t.ex aldrig förkommit på Grönland, eller att man tar skinnet av levande sälar för att få så fint skinn som möjligt och andra skräckhistorier man hört från andra håll. Några små, vita dunbollar har man t.ex inte här (de föds helt enkelt inte här) och att ta död på djuret bara för skinnet är deffinitivt inte aktuellt. Sälköttet är ju folkets basföda.


En praktejderhane (king eider på engelska) klar till försäljning till någon som tänkt sig fågel till middag. Det är inte många praktejdrar som häckar här på Grönland, men desto fler – tusentals och åter tusentals - kommer på besök från Canada om vintern, så inte särskilt ovanlig är denna färgsprakande fågel här trots allt.


Och här var resultatet: Suaasat, med köttet med allt späck på separat tallrik, tillsammans med senap & inlagd gurka. Bon Appetit!

fredag, februari 15, 2008

Fredagstema: Hjärtformade saker

Som några av er kanske minns så har ju jag redan, för inte så länge sedan, skrivit om hjärtformade saker; eller närmare bestämt om en hjärtformad potatis - en kärlekspotatis - i inlägget ”Potatis, kartofler & naatsiiaq” från november 2007! *hihi*

Men dagens fredagstema är ju hjärtformade saker och då får jag helt enkelt komma upp med något nytt med denna form. Och vad passar bättre än Holgers allra första julklapp till mig: En glasskulptur av Mats Jonasson, som nu har en central placering i bokhyllan.


Julklappen från Holger står med sonens hand- och fotavtryck i bakgrunden (från då Aaju var 3,5 månad gammal) samt ett foto från hans första "riktiga" badkarsbad tagit samma dag.

Annars var det ju Alla Hjärtans Dag igår, och det innebar att Holger fick ett hemmagjort kort från mig (med ett par hjärtan på...). Från andra hållet, alltså till mig, blev det desto mer; en blomma & choklad. En hemlighet som en ivrig Aaju inte kunde hålla sig från att säga. Så snart jag klev in i bilen, när grabbsen kom och hämtade mig efter jobbet, ropade han ut att ataata (pappa) och han minsan hade varit och köpt en blomma till mamma, som stod där hemma och väntade!! :-)

Hela familjen unnade sig sedan att åka ner på stan för att köpa ett par pizzor med sig hem. Inget slit med matlagning, och nästan ingen disk. Lyx! *hihi*

Sedan får jag erkänna att jag var lite slapp; det blev inga Alla Hjärtans Dag hälsningar till övrig släkt och vänner. Inte mer än den som kom här i bloggen igår. Men självklart tänkte jag på er ändå! :-)

torsdag, februari 14, 2008

En matkultur satt i kläm


Fisk som hänger på tork i Holgers hembygd Oqaatsut.

I dag är det så Alla Hjärtans Dag, eller Valentindagen som man nu säger här och på många andra ställen. En kram skickas därför till alla läsare, men alla hjärtan får vänta tills imorgon, då det är dax för
fredagstemat ”hjärtformade saker”.

I dag ska jag på föredrag om kost och hur man, med små ändringar, kan leva ett hälsosammare liv. Inte för att jag tror jag ska få höra något man aldrig hört förr, men alltids är det väl något som sätter sig hårdare fast i hjärncellerna, och det ska gudarna veta att det behövs. Jag har levt ett alltför ohälsosamt liv senaste halvåret! Dessutom är det ju bra att komma ut på lite andra saker, möta lite andra personer, än dem man brukar.

I denna anledning tänkte jag skriva lite om grönländsk mat kontra hälsa. Jag fick ju också en fråga om det för bara några dagar sedan, här i bloggen. Jag ursäktar mig dock redan här, då detta med kost & hälsa inte är ett av de områden jag är ”skarpast” på, min kemitekniska bakgrund till trots... :-)


På senare år har man forskat mycket på de lokala, grönländska råvarorna från land & hav; dvs t.ex kött (& späck) från säl, val, fisk, ren och vildfåglar. Dessa undersökningar har visat att det finns många värdefulla vitaminer och mineraler i produkterna, och proteiner med livsvigtiga aminosyror. Den traditionella maten här har också ett högt innehåll av selen, som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar och motverkar kvicksilvrets giftverkan bl.a.

Dessutom innehåller de lokala råvarorna riktigt mycket av de goda omättade fettsyrorna, som främst finns i fisk samt val- och sälspäck, som man traditionellt äter mycket av här. Får man i sig mycket av dessa fettsyror är man bra beskyddad mot en lång rad allvarliga sjukdomar, som diabetes och åderförkalkning, och troligtvis också vissa cancerformer, allergier och hudsjukdomar.

Holger grillar sälkött på det traditionella sättet, direkt på en platt sten.

Pga maten och det fysiskt aktiva livet man levde här var diabetes samt hjärt- och kärlproblem något som ingen hade och ingen direkt visste vad det var. Och detta bara för några få år sedan. Och ja, det är också pga maten, med dets höga innehåll av fett osv, som man överhuvudtaget har kunnat överleva i detta hårda klimat innan man hade moderna, välisolerade hus osv.

Men i och med att mer och mer av den traditionella maten ersattes av hamburgare, pommes frittes, läsk och godis, och för att inte förglömma; fett, danskt griskött! Ja, ju mer sånt trängde sig in i landet, ju fler sjukdomar dök dock upp. Även om vi statistiskt ligger långt efter antalet fall i Skandinavien, så har det ökat oroväckande över de senaste 10-20 åren, ja bara de senaste få åren faktiskt.

Speciellt i storstäder (!) som huvudstaden Nuuk (storstad, med 15 000 invånare... *hihi*), där även många har kontorsjobb och barnen sitter mycket framför TV och datorer precis som hemma i Sverige. Man äter fortfarande traditionell mat här, men inte i lika stor grad som i/på de mindre städerna/bygderna, och deffinitivt inte lika mycket som förr, då säl stod på bordet minst 6 dagar i veckan (gärna flera gånger om dagen, inklusive frukost), för att den 7:e dagen ersättas med något annat minst lika grönländskt. (Och grönsaker; ja det var så klart något man då inte alls hade någon tradition att använda, även om man gör det till viss del nu.)


Man har dock varit väldigt uppmärksamma på hälsoproblemet de senaste åren, och det har kört otaliga kampanjer i skolor, på TV osv, med information om hur man lever ett hälsosammare liv. Problemet är bara att man samtidigt ska kämpa emot både ekonomiska intressen (det är billigare att köpa sig en chokladkaka än ett par äpplen, för att inte tala på grönländskt kött kontra danskt, som är mycket billigare!) och en helt annan forskning...

...forskning som visar på hur farliga de grönländska produkterna har blivit. Det är ju ingen hemlighet att många av världens alla ”långlivade” miljögifter finner - med hjälp från vindar & strömmar - vägen till jordens polarområden, som annars i jämförelse med resten av jorden är mycket rena. Ju högre upp i näringskedjan man kommer, ju högre är därför halterna av PCB, DDT, kvicksilver osv hos djuren (och därmed människorna) här i Grönland. Det är alltså miljögifter som främst kommer från energiproduktion, lantbruk, industri och sopförbränning i Europa, Nordamerika och Asien.

Svärmor tvättar lever och njurar från senaste sälfångsten i en liten vattenpöl.








Speciellt säl, tandvalar (i motsats till bardvalar, som bara äter plankton), isbjörn och havsfåglar är sådana djur som man helst inte bör äta lever och njurar ifrån. Och då talar vi om att verkligen trampa på traditionerna, då det t.ex. nog inte finns en jägare i detta land som inte njuter stort av att sätta tanden en bit rå, fortfarande varm, sällever, så snart han/hon fällt sitt byte. (Jag, lovar; det smakar faktiskt rätt gott..! ;-) ) Riktigt små barn och gravida bör överhuvudtaget inte äta något från dessa djur, medan vi andra kanske bör tänka oss om, så vi inte äter dessa produkter varje dag, men någon eller ett par gånger i veckan ska nog gå för sig.

Ett annat problem, som dock är hyfsat lätt att lösa, är det höga blyinnehållet i vildfåglar, som man därför heller inte bör äta mer än någon gång då och då. Bly påverkar vårt nervsystem och gör bland annat så att barn får nedsatt inlärningsförmåga, vilket ju är väldigt allvarligt och tyvär också upptäckt bland barn här i landet. Så snälla grönländare; sluta skjut fåglar med blyhagel! Och politiker; se till att förbjud det oxå, i säkerhets skull!

Fisk, hare, ren och myskoxe är dock fortfarande ”ofarliga” att äta, i riktigt stora mängder. Alltids något... :-)

För fler foton på & fakta om alla dessa ”matprodukter”, kolla in detta inlägg: "
Vad ska vi äta ikväll?"

Och ni; f'låt för att detta inlägg blev så lååångt...
@-}-}-- (en liggande ros *hihi*)


Underbart ren, härlig, grönländsk natur. Min bakgård.