Resultatet av en trevlig kväll

En lillkille med smått "glassrund" mage är nattad och sover redan djupt. Så nu blir det dax för mig att ställa mig med disken. Tur att vi har diskmaskin! Det får i och för sig bara plats två kuvert i den och den diskar och diskar i timmar, men med lite flit kanske jag hinner klart till det att Aaju står upp igen... ;-)

Nej, det får nog bli att ta till diskbaljan ändå. Och inget fel i det. Det kan ju t.o.m vara lite avslappnande. Samtidigt får jag ju tid till att tänka igenom mina språkproblem. Det var alltså lite av en utmaning att sitta som en av sju svensktalande. Jag som bara är van vid att prata svenska med sonen. Sex månader utan bloggande har ju också satt sina spår. ;-)

Fyra nordjobbare (ungdomar på sommarjobbsutbyte i Norden) från Sverige som vi fastboende aldrig hade träffat förr, min åländska kompis, sonen och jag var de ätande. På menyn stod ræklinger* från Oqaatsut - de finaste man kan få – rökt valkött, balsamicosky och apelsin till förrätt. Enkel myskoxewok med nudlar till huvudrätt och chokladfondant med hallonsorbet till efterrätt. Allt detta serverat med en stor dos trevligt sällskap. Ja, då kan det ju inte bli annat än lyckat. Hoppas gästernas uppfattning är något åt det samma håll i alla fall... ;-)


*) Ræklinger är lufttorkade strimlor av fisken ”mindre hälleflundra”. Det är altså inte tal om en liten hälleflundra, utan en helt annan art. Den hör till gruppen plattfiskar, som ju normalt har båda ögonen på samma sida. Det har dock inte den mindre hälleflundran, utan dens ena öga sitter istället på kanten. Dessutom är dess mage inte ljus som på andra plattfiskar och den kan simma på högkant, altså liknar den mycket mer en ”riktig” fisk.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

I fredags var det bara det underbaraste av väder. Temperaturen har stigit med sisådär 20 grader de senaste dagarna, till ca -5-6 C. I fredags var det även nästan vindstilla och himlen var så underbart blå som jag bara sett den vara här på Grönland (det beror på det nordliga läget som får solstrålarna att falla in med en mycket liten vinkel, samt den enorma inlandsisen som också reflekterar ljuset på ett speciellt sätt).

Då satt man där på kontoret och bara längtade ut, samtidigt som man såg folk lyfta skidorna från sina biltak för att ta sig en tur på skidspåret som börjar nedanför berget från mitt kontor. En rolig norrman (ja, kollegan kände honom och ringde upp) körde t.o.m fast i snön, så han blev stående med biländan ut i vägen. Men han hade avtalat träff med en annan skidåkare kl 11, så han slog bara på varningsblinkersen, tog sina skidor och gick. Bilarna på stadens största väg (den som förbinder centrum med resten av staden) fick bara köra en sväng ut i vänster körfält, tills det att han kom tillbaka. Inget hindrar visst en norrman från att ”gå på tur”! :-)

En vackrare syn från kontoret var den i mellanåt återvändande havsörnen som seglade runt utanför fönstret. Den grönländska havsörnen är världens största havsörnstyp, med en längd mellan vingspetsarna på ca 2,3 meter. Ståtligare syn får man leta efter! Något foto blev det dock inte denna gång; dumma, dumma, dumma mig. Men kanske jag får chansen igen nästa vecka...?!


Det blev en tur ut på fredagslunchen, men då tillsammans med en illamående och förkyld Holger som helst bara ville ta sig från punkt A till punkt B så snabbt som möjligt... *suck*

Peppad av det fina vädret, blev planen att tillbringa det mesta av lördagen utomhus istället. Tillsammans med kameran så klart. Det är inte ofta jag får chansen att verkligen lägga ner tid på att ta mina kort, då jag ju nästan alltid har en lillgrabb hängande i armarna. Men lördag blev det så bestämt...

... ja, tills det att jag vaknade på morgonen och hörde stormen vina. Snön yrde och sikten var närmast 0. Så det blev en hemmadag istället, med bara en snabbis ner på stan för att köpa lite mat på Kalaalimineerniarfik/Brædtet. Eller närmare bestämt lite sälkött för att tillaga riktigt klassisk suaasat: Soppa med säl, potatis, grötris (vi använde iofs basmati) och lök. Till detta serveras senap och inlagd gurka.

Vi hade turen att få tag på kött från en av de mindre sälraserna, så den starka fisksmaken var som bortblåst. Men nog behöver man vänja sig med smaken ändå. Det är enormt mörkt (närmast svart) och grovt kött vi pratar om, som jag faktiskt inte kan beskriva smaken på, mer än just det att det kan smaka rejält av fisk ibland.


Detta är nog skinnet från den säl vi köpte kött från. Skinnet tas, lixom allt annat på sälen, tillvara och säljs antingen vidare till ett garveri eller så fixar man själv till det och syr något av det.


Sälen är orsaken till att inuiterna överlevde i detta hårda klimat innan alla moderniteter. sälen har därför kulturellt en mycket stor betydelse. Att föra jakt som på något sätt skulle såra naturen och djuret är otänkligt för de flesta inuiter. Klubbning av sälungar har t.ex aldrig förkommit på Grönland, eller att man tar skinnet av levande sälar för att få så fint skinn som möjligt och andra skräckhistorier man hört från andra håll. Några små, vita dunbollar har man t.ex inte här (de föds helt enkelt inte här) och att ta död på djuret bara för skinnet är deffinitivt inte aktuellt. Sälköttet är ju folkets basföda.


En praktejderhane (king eider på engelska) klar till försäljning till någon som tänkt sig fågel till middag. Det är inte många praktejdrar som häckar här på Grönland, men desto fler – tusentals och åter tusentals - kommer på besök från Canada om vintern, så inte särskilt ovanlig är denna färgsprakande fågel här trots allt.


Och här var resultatet: Suaasat, med köttet med allt späck på separat tallrik, tillsammans med senap & inlagd gurka. Bon Appetit!

En matkultur satt i kläm

Fisk som hänger på tork i Holgers hembygd Oqaatsut.

I dag är det så Alla Hjärtans Dag, eller Valentindagen som man nu säger här och på många andra ställen. En kram skickas därför till alla läsare, men alla hjärtan får vänta tills imorgon, då det är dax för fredagstemat ”hjärtformade saker”.

I dag ska jag på föredrag om kost och hur man, med små ändringar, kan leva ett hälsosammare liv. Inte för att jag tror jag ska få höra något man aldrig hört förr, men alltids är det väl något som sätter sig hårdare fast i hjärncellerna, och det ska gudarna veta att det behövs. Jag har levt ett alltför ohälsosamt liv senaste halvåret! Dessutom är det ju bra att komma ut på lite andra saker, möta lite andra personer, än dem man brukar.

I denna anledning tänkte jag skriva lite om grönländsk mat kontra hälsa. Jag fick ju också en fråga om det för bara några dagar sedan, här i bloggen. Jag ursäktar mig dock redan här, då detta med kost & hälsa inte är ett av de områden jag är ”skarpast” på, min kemitekniska bakgrund till trots... :-)


På senare år har man forskat mycket på de lokala, grönländska råvarorna från land & hav; dvs t.ex kött (& späck) från säl, val, fisk, ren och vildfåglar. Dessa undersökningar har visat att det finns många värdefulla vitaminer och mineraler i produkterna, och proteiner med livsvigtiga aminosyror. Den traditionella maten här har också ett högt innehåll av selen, som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar och motverkar kvicksilvrets giftverkan bl.a.

Dessutom innehåller de lokala råvarorna riktigt mycket av de goda omättade fettsyrorna, som främst finns i fisk samt val- och sälspäck, som man traditionellt äter mycket av här. Får man i sig mycket av dessa fettsyror är man bra beskyddad mot en lång rad allvarliga sjukdomar, som diabetes och åderförkalkning, och troligtvis också vissa cancerformer, allergier och hudsjukdomar.

Holger grillar sälkött på det traditionella sättet, direkt på en platt sten.

Pga maten och det fysiskt aktiva livet man levde här var diabetes samt hjärt- och kärlproblem något som ingen hade och ingen direkt visste vad det var. Och detta bara för några få år sedan. Och ja, det är också pga maten, med dets höga innehåll av fett osv, som man överhuvudtaget har kunnat överleva i detta hårda klimat innan man hade moderna, välisolerade hus osv.

Men i och med att mer och mer av den traditionella maten ersattes av hamburgare, pommes frittes, läsk och godis, och för att inte förglömma; fett, danskt griskött! Ja, ju mer sånt trängde sig in i landet, ju fler sjukdomar dök dock upp. Även om vi statistiskt ligger långt efter antalet fall i Skandinavien, så har det ökat oroväckande över de senaste 10-20 åren, ja bara de senaste få åren faktiskt.

Speciellt i storstäder (!) som huvudstaden Nuuk (storstad, med 15 000 invånare... *hihi*), där även många har kontorsjobb och barnen sitter mycket framför TV och datorer precis som hemma i Sverige. Man äter fortfarande traditionell mat här, men inte i lika stor grad som i/på de mindre städerna/bygderna, och deffinitivt inte lika mycket som förr, då säl stod på bordet minst 6 dagar i veckan (gärna flera gånger om dagen, inklusive frukost), för att den 7:e dagen ersättas med något annat minst lika grönländskt. (Och grönsaker; ja det var så klart något man då inte alls hade någon tradition att använda, även om man gör det till viss del nu.)


Man har dock varit väldigt uppmärksamma på hälsoproblemet de senaste åren, och det har kört otaliga kampanjer i skolor, på TV osv, med information om hur man lever ett hälsosammare liv. Problemet är bara att man samtidigt ska kämpa emot både ekonomiska intressen (det är billigare att köpa sig en chokladkaka än ett par äpplen, för att inte tala på grönländskt kött kontra danskt, som är mycket billigare!) och en helt annan forskning...

...forskning som visar på hur farliga de grönländska produkterna har blivit. Det är ju ingen hemlighet att många av världens alla ”långlivade” miljögifter finner - med hjälp från vindar & strömmar - vägen till jordens polarområden, som annars i jämförelse med resten av jorden är mycket rena. Ju högre upp i näringskedjan man kommer, ju högre är därför halterna av PCB, DDT, kvicksilver osv hos djuren (och därmed människorna) här i Grönland. Det är alltså miljögifter som främst kommer från energiproduktion, lantbruk, industri och sopförbränning i Europa, Nordamerika och Asien.

Svärmor tvättar lever och njurar från senaste sälfångsten i en liten vattenpöl.








Speciellt säl, tandvalar (i motsats till bardvalar, som bara äter plankton), isbjörn och havsfåglar är sådana djur som man helst inte bör äta lever och njurar ifrån. Och då talar vi om att verkligen trampa på traditionerna, då det t.ex. nog inte finns en jägare i detta land som inte njuter stort av att sätta tanden en bit rå, fortfarande varm, sällever, så snart han/hon fällt sitt byte. (Jag, lovar; det smakar faktiskt rätt gott..! ;-) ) Riktigt små barn och gravida bör överhuvudtaget inte äta något från dessa djur, medan vi andra kanske bör tänka oss om, så vi inte äter dessa produkter varje dag, men någon eller ett par gånger i veckan ska nog gå för sig.

Ett annat problem, som dock är hyfsat lätt att lösa, är det höga blyinnehållet i vildfåglar, som man därför heller inte bör äta mer än någon gång då och då. Bly påverkar vårt nervsystem och gör bland annat så att barn får nedsatt inlärningsförmåga, vilket ju är väldigt allvarligt och tyvär också upptäckt bland barn här i landet. Så snälla grönländare; sluta skjut fåglar med blyhagel! Och politiker; se till att förbjud det oxå, i säkerhets skull!

Fisk, hare, ren och myskoxe är dock fortfarande ”ofarliga” att äta, i riktigt stora mängder. Alltids något... :-)

För fler foton på & fakta om alla dessa ”matprodukter”, kolla in detta inlägg: "Vad ska vi äta ikväll?"

Och ni; f'låt för att detta inlägg blev så lååångt...
@-}-}-- (en liggande ros *hihi*)


Underbart ren, härlig, grönländsk natur. Min bakgård.

Bingo, banko & jo, hamburgare är exotiska (för vissa)

Detta har visat sig bli en helg för långväga besök. Fredag kväll kom t.ex en bekant från Holgers lilla hembygd Oqaatsut (Rodebay) i Nordgrönland, som tillfälligt är i Nuuk tillsammans med sin son.


Aaju var inte sen med att få fredagkvällens för honom främmande Oqaatsutbesök att läsa för honom, till bådas glädje!


Och den 5-årige sonen hittade tillsammans med Aaju fram en hel massa roliga leksaker. Det blev en kväll då barnen kom sent i säng och lekrummet såg ut som ett slagfält... :-)


Efter en förmiddag med diverse ärenden kom på lördag eftermiddag så Holgers kusin från Sydgrönland med familj. Hon är här i Nuuk för att besöka just familjen; hennes dotter med man & barn. De kom hela drösen och var på ett riktigt lååångt & trevligt besök, hela eftermiddagen & kvällen.

Bland annat bjöds de på middag: Hemmagjorda hamburgare, med ost- & tomatfyllning inne i själva köttet, samt ugnsbakade potatisskivor (typ pommes alltså) och mina små ”specialare”; senapsgurkdressing och BBQ-sås-sås. Inget speciellt tyckte jag, men besöket tyckte det hela var otroligt exotiskt. Hyffsat vanlig hamburgare och pommes!? Det serveras ju i varenda korvkiosk, även här i stan. Ja, kulturkrockar blir det ju ibland. Men de blev ju otroligt mätta och nöjda, så klagar inte! :-)


Aaju var glad för besöket. Han och Holgers kusinbarnbarn på 7 år har bara på ett några få möten hunnit bli riktigt goda vänner.


Holger lärde sitt kusinbarnbarn att flyga med Flight Simulator. Mycket populärt!


Och damerna; ja de spelade radiobingo!


Att spela traditionell bingo är ett stort nöje för många här på Grönland. Rena ”folkrörelsen” närmast, på ett sätt det nog inte varit i Sverige på mååånga år. Speciellt för damerna, även de hyffsat unga sådana.

Jag kan bara se på dem i Holgers familj. Alla spelar. Holgers mamma, hans syster, fastrar, mostrar, kusiner & kusinbarn osv. Själva har vi bara skämtat om att spela radiobingo ett par gånger, men inte kommit längre. Men självklart har jag, dock innan jag riktigt kom ihop mig med Holger, testat på denna grönländska ”nationalsport”. Ett sätt att lära sig grönländska siffror på, tänkte jag. Men det skulle visa sig ge mig en del oväderliga upplevelser också!

Det arrangeras bingo i städernas församlingshus (motsvarande Folkets Hus), i idrottsföreningslokaler och via lokalradion, varav vår lokala kanal Nuuk FM – en annars helt ”vanlig” musikkanal a la NRJ och Mix Megapol – håller bingo 3 (!!) gånger i veckan. I skolor där skolklasser sparar pengar till klassresor hålls det bingo osv. osv. Ja, i många år hade även lokalkanalen Nuuk TV bingo.

Varje söndag såg man på skärmen omkring 10 personer sittande omkring runda, vingliga, små cafébord, medan min gamla kollega & vän Hanne ropade ut nummer och pratade med exalterade spelare via en sprakande telefonlinje, allt utan tillstymmelse till annan underhållning än Hanne. Ingen livemusik och inga roliga ”tilläggsspel”.

Ingen direkt Loket-varning alltså. Heller inte i inspelningskvalité eller i pengasummor. På hela kvällen delades det totalt ut 5000 danska kronor, varav storvinnaren fick otroliga (!?) 2000. Men kul hade man. Speciellt där hemma i TV-sofforna. Gästerna i studion var som oftast för spända & nervösa för att de riktigt skulle våga dra på smilbanden...! *hihi*

Det är annars verkligen liv i de gamla damerna när det spelas. Grönländarnas gladlynthet får verkligen utspel vid sådana arrangemang vill jag lova och det är en turistattraktion så god som någon, att ”snika sig in” på ett av dessa arrangemang. Om inte annat, får man troligtvis sig en kopp kaffe och en kaka från bordsgrannens obligatoriska kaffekorg! :-)

Man spelar även det man kallar för banko, dvs. bingo fast man vinner saker istället för pengar. Det kan vara allt från handarbeten till kaffe och kastruller. En gång om året arrangeras det en ”Superbanko” i Nuuk, då lottas det ut sponsrade priser från diverse affärer och andra företag i staden. Högvinsten är helt otrolig enligt många: en resa med Air Greenland till Danmark! Den dagen är alla damer över 50 i församlingshuset vill jag lova. Och männen har nog också kommit sig med, liksom en hel drös damer i åldern 20-50 år. Inte ens det dårligaste av väder kan hålla dem hemma...! Får se om priserna även får mig lurad ut ur huset någon gång framöver..?! :-)

Grishjärtan till middag

Nu har Holger pratat om det sedan någon gång då vi bodde i Danmark, år 2004-05: Att vi borde tillaga grishjärtan till middag!?! Men inte har det blivit av inte. Möjligtvis (eller ja ganska så säkert) har min något ”avståndstagande ställning” till råvaran haft något med det att göra, men även bara något så simpelt som att när jag är och handlar så tänker jag helt enkelt inte på grishjärtan som ett alternativ...! (Vem gör det?)

I Danmark är innanmat från t.ex gris och höna/kyckling, som nämda hjärtan, mycket vanligare i affärernas köttdiskar än i Sverige. Visst, man kan ju hitta sånt även hemhemma i Sverige, men i Danmark finns det i varenda liten gårdsbutik. Därför till viss del även här på Grönland. Allt så klart importerat från den gamla kolonialmakten, då de enda tamdjuren vi har här är fåren i Sydgrönland.

I lördags fick vi så köpt oss ett paket med 3 läskande (eller var det läskiga?) hjärtan. Planen var att vi skulle äta dem igår, på söndagen. Jag fick dock smått klurat mig ut ur uppdraget, genom att skylla på trötthet & huvudvärk efter mina 5 timmar som ”sportjournalist” (läs inlägg från i söndags).

Idag var det så dax. Inga undanflykter var längre möjliga. Som gammal obducentaspirant, var det ju egentligen rena lyckan att få karva lite (förlåt alla känsliga läsare, men... :-) ). För renskuret ville jag ju ha det. Allt som kunde tänkas smaka konstigt eller kännas extra äckligt att ha i munnen skars bort. Sedan var det bara att tärna det rena köttet, marinera (svag vitlöksmarinad), krydda (salt, peppar, chili- & paprikapulver och en gnutta ingefära) och steka ihop med lök, tilsätta lite mjöl, grädde, vatten, lagerblad, hel svartpeppar, morot & till sist paprika. Koka, koka, koka. Lite brun soya.

Tadam! Så hade vi en grishjärtskalops som faktiskt inte alls smakade så dumt. Lite ovanlig konsistens på ”köttet”, men annars helt ok. Serverat med potatismos, rödbeter & en lätt sallad. Gissa om Holger blev nöjd och glad! :-)

Vad ska vi äta ikväll?

I går tog vi oss bl.a en tur ner till Kalaalimineerniarfik / Brædtet *), som vi är minst en gång i veckan. Det är där man köper grönländska råvaror. Man kan köpa dem förpackade i vanliga mataffärer också, men på Kalaalimineerniarfik får man ”the real deal”: Friskfångad mat direkt från fångarna – ja, de kallas så här, yrkesmännen (och kvinnorna) som lever av sin fångst. De fiskar när det är möjligheter för det och jagar när det är möjligheter för det. Ett hårt liv, garanterat, men jag tror verkligen de trivs. De lever som ett med naturen, med full respekt. Att fånga mer än vad naturen kan tåla eller som de själva kan klara av, ligger inte i deras intresse.

Vad som finns att hitta på Kalaalimineerniarfik är mycket olika. Allt är ju beroende på tid på året, väder, vind och jägarlycka/skicklighet. Det kan vara allt från säl & val till torsk & krabbor. Eller bär & kvan – en örtväxt som starkt påminner om rabarber i smaken – för den delen.

Jag tog lite foton igår. Pga den lite knasiga situationen, blev det dock inga mästerverk. Det var snarare snabbt upp med kameran & ner igen som gällde. Så allt blev heller inte fotat. Men, men... ;-)

Den som inte kan tåla att se sin mat i rått tillstånd bedes dock nu att blunda lite, för här kommer resultatet av fototuren & lite från mitt privata arkiv...:


Så här ser det alltså ut. Igår var det ett mycket brett utbud. På fotot ses närmast havskatt, på bordet bakom lite rester av en tumlare – de små valarna, på bara någon meter, som vi också har i de svenska vattnen – en halv, tidigare gigantisk lax, kungsfisk (den röda fisken) och diverse vildfåglar. På det bakre bordet ligger än mer fisk, både torkad och rå.


Detta foto är från augusti, då man hade fångat en val. Allt kött på fotot är från detta djur.


Även igår hade man fångat ett par valar. Jag såg fenor & huvuden från 2 tumlare samt lite späck & kött från en större variant . På bilden ses dess hud (det svarta) med tillhörande späck – som äts rått som en riktig delikatess. I bakgrunden ses köttet.


Det är sällan att man kommer till Kalaalimineerniarfik utan att de har säl – grönländarnas traditionella basföda. Så oxå denna gång (och nej, det handlar inte om sälklubbning & lidande). Notera hur mörkt köttet är, vilket står i stark kontrast med att det faktiskt smakar en hel del av fisk, på ett mycket udda sätt.


Igår gick det inte att köpa en enda lax som vägde mindre än 5 kg! I bakgrunden ses oxå ett helt bord med renkött. Mums.


På vintern så är varorna man köper på Kalaalimineerniarfik naturligt frusna. Här ses frusen kungsfisk, som mycket mer passande heter redfish på engelska och rødfisk på danska. Den lever på djupt vatten, flera hundra meter ner i det kalla, mörka havet.


På våren så kan Kalaalimineerniarfik vara som ett enda stort hav av stenbit – hanarna säljs för att ätas, honorna, som inte smakar något vidare, för rommen. För den något latare kan rommen också köpas direkt i påsar, som ses här. Så är det bara hem för att tvätta och salta. Ett mycket billigare alternativ till bakpotatisröran med rödlök, creme fraiche/gräddfil & kryddor, än att köpa Abbas Stenbitsrom i affären (ja, vi har även det här).


Jaktsäsongen för spetsbergsgrisslan (appa på grönländska och polarlomvie på danska) är också startad, till mångas glädje.


Vanligtvis kan man inte köpa skinn och andra troféer på Kalaalimineerniarfik, men vid förra årets myskoxesäson kunde man.


*) En liknande marknadsplats finns i alla grönländska städer. Den i Nuuk är dock en av dem med störst behov för renovering & modernisering. Vanligen har de nämligen fyra isolerade väggar, kyldiskar osv, mer som i en modern fiskaffär i Sverige typ. Vår består dock bara av ett hårt stengolv och tre sidors vindskydd. Fångsten läggs dirket upp på stålbord, där det både finstyckas och säljs. Faciliteterna för vildfågelsplockning osv är inte så mycket bättre de. Det är egentligen ingen fara för maten, det mesta av året är ju temperaturen utomhus lägre än i ett kylskåp, men för de arbetande blir det så klart extremt kallt ibland. Men kommunalpolitikerna har lovat det snart blir byggt nytt – det modernaste i Grönland. Vi får se när det blir...

Pannbiffar åt tandlösa m.fl

Så har (något-mindre-) ont-i-ryggen-tjejen lagat passande mat till ont-i-tanden-killen. Blev inte helt fel; pannbiffar, potatismos, HP-gräddsås & sallad.

Har du också tandvärk, är trött på soppa & hellre vill äta panbiffar som närmast smälter i munnen, utan tuggkrav, gör såhär:

Blanda:
1 knapp dl havregryn
1 msk potatismjöl
1-1,5 dl vatten

Låt stå i ca 10 minuter.

Tillsätt:
1 ägg
400-500 g nötfärs
Salt
Svartpeppar
Paprikapulver
Chilipulver
Några droppar tabasco och eventuella andra kryddor efter egen önskan (tex spiskummin, cayennepeppar, vitlök osv). Kom dock ihåg att inte snåla på kryddorna, vilka du än använder.

Har du inte tandvärk, kan (snarare; ska) du såklart även tillsätta en finhackad lök. Tillyxat kan du välja att baka in ost, skinka och/eller en tomatskiva oxå.

Forma dem som; ja, som pannbiffar... Stek i smält margarin. Servera gärna med Slotts Senap, den viktigaste produkten i exil-svenskans smuggelpackning, på väg hem efter besök i Sverige.

Mums!

Och Holger? Jo, för honom blir det att knalla en tur till tandläkaren imorgon bitti. Igen. Enda positiva är väl att tandvården iaf är gratis här på Grönland. Alltids nått! ;-)