En matkultur satt i kläm

Fisk som hänger på tork i Holgers hembygd Oqaatsut.

I dag är det så Alla Hjärtans Dag, eller Valentindagen som man nu säger här och på många andra ställen. En kram skickas därför till alla läsare, men alla hjärtan får vänta tills imorgon, då det är dax för fredagstemat ”hjärtformade saker”.

I dag ska jag på föredrag om kost och hur man, med små ändringar, kan leva ett hälsosammare liv. Inte för att jag tror jag ska få höra något man aldrig hört förr, men alltids är det väl något som sätter sig hårdare fast i hjärncellerna, och det ska gudarna veta att det behövs. Jag har levt ett alltför ohälsosamt liv senaste halvåret! Dessutom är det ju bra att komma ut på lite andra saker, möta lite andra personer, än dem man brukar.

I denna anledning tänkte jag skriva lite om grönländsk mat kontra hälsa. Jag fick ju också en fråga om det för bara några dagar sedan, här i bloggen. Jag ursäktar mig dock redan här, då detta med kost & hälsa inte är ett av de områden jag är ”skarpast” på, min kemitekniska bakgrund till trots... :-)


På senare år har man forskat mycket på de lokala, grönländska råvarorna från land & hav; dvs t.ex kött (& späck) från säl, val, fisk, ren och vildfåglar. Dessa undersökningar har visat att det finns många värdefulla vitaminer och mineraler i produkterna, och proteiner med livsvigtiga aminosyror. Den traditionella maten här har också ett högt innehåll av selen, som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar och motverkar kvicksilvrets giftverkan bl.a.

Dessutom innehåller de lokala råvarorna riktigt mycket av de goda omättade fettsyrorna, som främst finns i fisk samt val- och sälspäck, som man traditionellt äter mycket av här. Får man i sig mycket av dessa fettsyror är man bra beskyddad mot en lång rad allvarliga sjukdomar, som diabetes och åderförkalkning, och troligtvis också vissa cancerformer, allergier och hudsjukdomar.

Holger grillar sälkött på det traditionella sättet, direkt på en platt sten.

Pga maten och det fysiskt aktiva livet man levde här var diabetes samt hjärt- och kärlproblem något som ingen hade och ingen direkt visste vad det var. Och detta bara för några få år sedan. Och ja, det är också pga maten, med dets höga innehåll av fett osv, som man överhuvudtaget har kunnat överleva i detta hårda klimat innan man hade moderna, välisolerade hus osv.

Men i och med att mer och mer av den traditionella maten ersattes av hamburgare, pommes frittes, läsk och godis, och för att inte förglömma; fett, danskt griskött! Ja, ju mer sånt trängde sig in i landet, ju fler sjukdomar dök dock upp. Även om vi statistiskt ligger långt efter antalet fall i Skandinavien, så har det ökat oroväckande över de senaste 10-20 åren, ja bara de senaste få åren faktiskt.

Speciellt i storstäder (!) som huvudstaden Nuuk (storstad, med 15 000 invånare... *hihi*), där även många har kontorsjobb och barnen sitter mycket framför TV och datorer precis som hemma i Sverige. Man äter fortfarande traditionell mat här, men inte i lika stor grad som i/på de mindre städerna/bygderna, och deffinitivt inte lika mycket som förr, då säl stod på bordet minst 6 dagar i veckan (gärna flera gånger om dagen, inklusive frukost), för att den 7:e dagen ersättas med något annat minst lika grönländskt. (Och grönsaker; ja det var så klart något man då inte alls hade någon tradition att använda, även om man gör det till viss del nu.)


Man har dock varit väldigt uppmärksamma på hälsoproblemet de senaste åren, och det har kört otaliga kampanjer i skolor, på TV osv, med information om hur man lever ett hälsosammare liv. Problemet är bara att man samtidigt ska kämpa emot både ekonomiska intressen (det är billigare att köpa sig en chokladkaka än ett par äpplen, för att inte tala på grönländskt kött kontra danskt, som är mycket billigare!) och en helt annan forskning...

...forskning som visar på hur farliga de grönländska produkterna har blivit. Det är ju ingen hemlighet att många av världens alla ”långlivade” miljögifter finner - med hjälp från vindar & strömmar - vägen till jordens polarområden, som annars i jämförelse med resten av jorden är mycket rena. Ju högre upp i näringskedjan man kommer, ju högre är därför halterna av PCB, DDT, kvicksilver osv hos djuren (och därmed människorna) här i Grönland. Det är alltså miljögifter som främst kommer från energiproduktion, lantbruk, industri och sopförbränning i Europa, Nordamerika och Asien.

Svärmor tvättar lever och njurar från senaste sälfångsten i en liten vattenpöl.








Speciellt säl, tandvalar (i motsats till bardvalar, som bara äter plankton), isbjörn och havsfåglar är sådana djur som man helst inte bör äta lever och njurar ifrån. Och då talar vi om att verkligen trampa på traditionerna, då det t.ex. nog inte finns en jägare i detta land som inte njuter stort av att sätta tanden en bit rå, fortfarande varm, sällever, så snart han/hon fällt sitt byte. (Jag, lovar; det smakar faktiskt rätt gott..! ;-) ) Riktigt små barn och gravida bör överhuvudtaget inte äta något från dessa djur, medan vi andra kanske bör tänka oss om, så vi inte äter dessa produkter varje dag, men någon eller ett par gånger i veckan ska nog gå för sig.

Ett annat problem, som dock är hyfsat lätt att lösa, är det höga blyinnehållet i vildfåglar, som man därför heller inte bör äta mer än någon gång då och då. Bly påverkar vårt nervsystem och gör bland annat så att barn får nedsatt inlärningsförmåga, vilket ju är väldigt allvarligt och tyvär också upptäckt bland barn här i landet. Så snälla grönländare; sluta skjut fåglar med blyhagel! Och politiker; se till att förbjud det oxå, i säkerhets skull!

Fisk, hare, ren och myskoxe är dock fortfarande ”ofarliga” att äta, i riktigt stora mängder. Alltids något... :-)

För fler foton på & fakta om alla dessa ”matprodukter”, kolla in detta inlägg: "Vad ska vi äta ikväll?"

Och ni; f'låt för att detta inlägg blev så lååångt...
@-}-}-- (en liggande ros *hihi*)


Underbart ren, härlig, grönländsk natur. Min bakgård.