Fredagstema: 4 saker du måste se i Nuuk

Så var det fredag igen och dax för fredagstema / Show & Tell. Som ni kan se i bloggens högerspalt har Mais ois valt temat ”Fyra saker du måste se i min stad”, så det är vad jag kommer att visa och skriva om idag.

Ja, som besökande till min stad så har jag en självklar lista av vad du ska hinna med om du får möjligheten och det är, utan inbördes ordning:


1. En vandringstur upp på toppen av ett fjäll för att möta den otroliga utsikten över hav, land, fjordar och fjäll. Det finns fjäll för så gott som alla konditions- och erfarenhetsnivåer.


2. En valsaffari. De kostar några hundralappar för några timmar, men man får en fantastisk båttur och troligtvis också ett obeskrivligt möte med åtmindstonde en knölval, på sisådär 12-18 meter.


3. Helikoptertur till inlandsisen. Ja, kommer du bara till Grönland en gång och då bara till Nuuk, så kan det vara väl värt att betala några tusenlappar för att komma in och gå på inlansisen, vars rand ligger i Nuuks bakgård. Här pratar vi inte om någon fjuttig glaciär inte, utan ett helt ”ishav” i storlek med 1/3 av Europa.


4. Kommer du inte til några av de områden i Grönland där isbergen är stora som bostadskvarter, så ska du också komma ihåg att spana in de fascinerande isbergen.


Ja, detta var ju kanske inte tips som det var så mycket ”stad” över. Men det är ju liksom inte så mycket för staden som sådan som man kommer till Nuuk, eller Grönland överhuvudtaget, utan dess omnejd. Själva Nuuk stad kan ju också uppfattas lite tråkigt ”kosmopolitisk” när man varit i andra grönländska städer (läs mindre samhällen), fast visst har även Nuuk mer än mycket exotiskt och typiskt grönländskt att bjuda på. Fyra saker som jag tycker att du inte får missa är:


1. En promenad i den äldsta stadsdelen Kolonihamnen med kolonimaktens hus från 1700-1800-talet. Strosa samtidigt förbi den lokala kött- & fiskmarknaden – en minst sagt exotisk upplevelse.


2. Ett besök i någon av de verkstäder där de gör hantverk av alla dess slag. Eller varför inte gå till två; en för sten- och benbearbetning och en systuga, där de bland annat syr den fantastiska grönländska nationaldräkten. Kommer du inte iväg på detta, så åtminstonde gå förbi ett par av stadens souvenir- och presentaffärer och förundras och lär om den grönländska kulturen. Och notera; det mesta som säljs i affärerna är i allra högsta grad hantverk som också grönländarna själva har i sina hem.


3. Kulturhuset Katuaq. Dels för den vackra arkitekturen och dels för de många spännande arrangemangen och utställningarna.

Foto från augusti 2008.

4. Landsmuseet. Litet men naggande gott kunde man kanske säga. På ganska kort tid hinner du lära dig en hel massa om landets kultur och historia, geologi, djurliv osv. Museumet är uppdelat på flera små hus, och i ett av dem får du chansen att se de i "mumier-kretsar" så kända Qilakitsoq-mumierna.

(5. Ni får också gärna tycka det skulle vara kul att se mig, när nu ni är här. Jag är inte så van med att få besök här på mitt lilla isflak, men det är deffinitivt inte för att jag inte vill ha att någon kommer. ;-) )

Se en lista över alla andra fredagstemabloggare här. Och tack Annika för ”lånet” av din lista.

Sisimiut annu 2009

Så var det dax för ännu ett ”resereportage” från tiden då bloggen var stängd (så ja, ni som spanat in mina Facebook-album behöver egentligen inte läsa vidare).

Sista veckan i april i år bar det av för fyra underbara dagar i Sisimiut, Grönlands näststörsta stad med knappa 5500 invånare. Ja, vädrets makter ville nästan att besöket skulle bli längre, men de trogna propellerplanen klarade även besegra den stormen, så jag kom hem som planerat trots allt. Målet med resan var att hälsa på pojkvännen som var utstationerad i Sisimiut i ett par månader under våren och att bara slappa efter en intensiv jobbperiod med mycket strul även privat. Dagarna njöts i stooora drag.

Det blev inte fotat nästan alls i denna vackra stad, eftersom jag redan hade massor av foton i arkivet från tidigare resor*, men här kommer i alla fall ett par:


Det var hundslädetävling i Sisimiut när jag var där. Vi satt dock och väntade på att få vår lunch serverad, så det fick bara bli att se starten (här ses bara själva uppsamlingen; det kom många fler ekipage med tiden) från andra sidan kulturhusets panoramafönster.


Sisimiut hamn. I bakgrunden, till höger, ses den gamla stadsdelen med den förhållandevis nya, röda träkyrkan (färdig 1926).


Dagens fångst skulle tas i land. En stor valrosshanne. Skytten ses i svart- & vitrandig tröja och solglasögon, mitt i bild.


Valrossarnas ytterst plastliknande morrhår fascinerar mig lite. De är alltså upp till cirka 10 cm långa!


Valrossar är stora djur, som ger enorma mängder mat och stooora skinn (och ja, det är ett skinn som ses på fotot).


Sisimiut hamn. Det är inte direkt ovanligt med harpuner på båtarna här.


Upp till kamp, eller är det en kram P får?! ;-)


Två av kollegans många slädhundar. Två av säkert över tusen andra hundar i den lilla staden.


Så intressanta var vi visst inte, där vi kom vandrande. Ett litet titt och så zzzzz...


Det blev kört lite snöscooter.


Även jag fick sitta bakom styret på pojkvännens smått krånglande maskin. I bakgrunden ses kulturhuset. (Och igen; P hoppas att det är ok att jag lånat fotot. :-) )


Detta är alltså mitt inne i staden, på en sjö. ;-)


Tidvattnet skapar roliga fenomen, som detta tjocka lager av snö och is som liksom ”svävar” ett par meter över den torrlagda havsbottnen.


Så har tidvattnet spökat till det igen. Och ja, det ligger två båtar på isen.

*) Foton som många också har blivit publicerade här på bloggen tidigare (tex i mars-april 2008), tillsammans med en massa info om staden – så det hoppar jag över denna gången.

Naturens små under

Idag har det snöat och snöt. I fjällen alltså. Helt ner på 400 meters höjd. Gamla Nuuk-bor säger att då dröjer det bara en vecka till att det för första gången för säsongen lägger sig snö här nere på havsnivå (sista gången det lade sig nysnö för förra "vintern" var 20:e juni). Och det tror jag ska stämma ganska bra. Första snön brukar nämligen lägga sig +/- en dag omkring sonens födelsedag.


Just nu skiftar det dock mest imellan regn och sol här nere, samtidigt som det blåser kraftiga stormvindar. Plötligt när jag tittade ut, såg jag denna väldigt tydliga regnbåge. Den gick ner precis framför det vita huset...


...och vid (den isfria) isrinken. Bara någon minut senare var den som bortblåst, till sonens stora besvikelse.

Förresten visste ni att den vita fågeln (läs måsen) är mamma och att den svarta fågeln (läs korpen) är pappa till den lilla fågeln (läs sparven)? Denna fantastiska slutsats drog sonen häromdagen. Tror bestämt att mamman måste komma ikapp med sin biologiundervisning... ;-)

Ännu en aktiv helg

Så var det söndag och storstädning står på schemat, tillsammans med lite artikelskrivning för jobbet. Alltså en hemmadag med andra ord, fast sonen klagar inte; det har ju varit full rulle både fredag och lördag.

Efter dagis fredag bar det nämligen av ut på stan...


...med nya cykeln.


Det blev till att dela en pizza på Prego.


Och jo, jag upptäckte plötsligt att sonen alltså blivit stor. Utan en kommentar och utan att försöka ge dem till mig, hade han plockat av och lagt det han inte ville ha (lök) på tallrikskanten. Duktig kille!


Sedan blev det att se polske fotografen Fiann Pauls fantastiska foton från Himalaya, Island och Grönland.


Sonen levde sig in i utställningen (tyvärr hann jag inte få fram kameran när han stod som mest bakåt, men ändå). ;-)


- Den här filmen ska vi se! sa sonen.
Alltså "G-force"; en familjefilm om tre marsvinsagenter (dock inte i 3-D).


Laddad för underhållning. Och visst var han minst lika nöjd efteråt vill jag lova. En lyckad kväll, helt klart!

===


Lördag bar det av på uppdrag ”Hitta Julklappar”. Ja, vi ska ju skicka iväg alla våra Sverigeklappar i början av november, och då en del annat kommer i vägen närmsta tiden, tyckte jag att detta var en bra dag att börja. Sonen var nöjd med sina 100 kronor som han fick att handla för (som dock fick bli fler allteftersom dagen gick).


Vad förvånad jag blev att hitta Mamma Mu-nallar i bokaffären..! Findus var inte lika överraskande – senaste Pettson-filmen kommer faktiskt hit om två veckor. Men, nej inte hör detta till vanligheterna, därav behovet av att ta ett kort. ;-)


Nej, vilken bra present! Det gäller ju att lära sig sin plats i livet tidigt. ”Cook ’n Clean”, med kombinerat kök och tvättstuga i ett. Och bara tjejer på alla bilderna såklart. Super! Hmm...


Sonen spanade in krims-krams-hyllan i en av stadens souvenir- och presentaffärer. För ett tag sedan hade jag sett ett par små keramikkrukor som var så fina i en av dessa affärer (inte den som fotot är taget i) och som kanske skulle bli en passande julklapp. Jag mindes inte priset, bara att det var hutlöst för en så liten kruka, men kanske var det en bra idé trots allt?! Så jag tittade förbi igår. När de visade sig kosta hela 1300 kr (motsvarande nästan 1900 svenska) kom jag dock hastigt på andra tankar. Liiite för dyrt för en julklapp tycker jag...

Jag hittade istället en fin prydnadskudde. Pris; 1300 kr, alltså återigen nästan 1900 svenska kronor. Nej, den blev inte köpt den heller. Att köpa julklappar här är verkligen inte lätt, med så begränsat utbud och så hööga priser på allt. Men nu har jag fått en annan idé... ;-)


Efter julklappsbestyr var vi väl värda en mjukglass tyckte vi. Det var ju dessutom ganska varmt, hela +7 C. :-)


Medan vi åt kunde vi sitta och se hur det snöade på Hjortetakken, ner till ca 1000 meters höjd (fjället är 1210 meter högt). Det har snöat i fjällen här runtomkring i några dagar nu.


Grönländare är inte så vana med småkryp, därför springer de flesta så snart de ser en spindel (inklusive alla de som satt på bänken i bakgrunden). Sonen och ett par andra nyfikna inspekterade dock det ovanliga besöket. (Tror nästan jag kan räkna antalet spindlar jag har sett här sedan 2001 på mina fingrar.)


Innan det blev dax att gå hem och få besök av sonens kompis, blev det att gå på teater (sonen ses i röd tröja) – ”En konstig trädgård”, spelad av en barnteaterduo på besök från Danmark. Lillkillen ropade dock först ett bestämt nej till förslaget. Han ville inte gå på teater.

- Varför vill du inte gå på teater? frågade jag.
- Jag tycker inte om teater!
- Men vet du vad teater är?
- Nej...!

*hahaha* Med lite mamma-list löste det hela sig dock ganska smidigt och sonen blev så klart en av dem som följde mest med i handlingen och applåderade, ja det gjorde han allra mest av alla. Jättekul var det! :-)


På kvällen blev det också att prata lite i telefon med modtagarna av dessa fina brev, som sonen skrivit till dem han ville bjuda in på födelsedagskalas. Snabb postgång (för att vara här) denna gången; vi skickade dem i torsdags (att gå till posthuset är ju också ett äventyr - roligare än att dela ut dem själv, som vi brukar göra). :-)
Och ja, det är lite med vilje att ni inte ska kunna läsa namnen som sonen har skrivit.

Fredagstema: Empati

Så var det fredag och äntligen dax för fredagstema / Show & Tell! Det börjar ju nu igen, efter sommaruppehållet. Och för min del, börjar det ju också igen efter mitt halvåret långa blogguppehåll.

Jag är annars ett troget fan av fredagstemaet, som drogs igång av Aurorabuddha i december 2007 (se mitt bidrag till första temat här). Hon ville dock inte ta åt sig äran för denna bedrift, men jag håller fast vid att hun var intiativtagaren, om inte annat så i alla fall i vår växande grupp av bloggare.

(En grupp som jag i övrigt inte har direkt koll på för tiden. Jag har inte fått uppdaterat min deltagarlista sedan i oktober 2008, men jag lovar att fixa det innan nästa fredag. Är det någon av er som anser sig ha den absolut mest kompletta listan, eller däromkring, ge mig ett ”pling”! :-) )


Denna fredagens tema är ”empati”, vilket jag tycker är ett väldigt passande tema. Detta då en av de personer som verkligen visat mig empati är just tidigare nämda fredagstemagrundare, Aurorabuddha. Hon läste väldigt tidigt mellan raderna på min blogg och sträckte ut en hjälpande och stöttande hand, på ett sätt som en främmande person, ja i ett annat land t.o.m, inte alls har en plikt att göra. Hon skrev så många kloka ord, som jag fortfarande bär med mig.


Aurorabuddha, som också kallar sig Norrskensbudda, är inte så aktiv i bloggvärlden mer, men jo visst tittar hon förbi på ett välkommet besök ibland.

Hon var heller inte ensam, om än bland de första. Ni andra, ja, ni vet säkert vilka ni är. Alla ni som genom några av mina värsta stormar helt oegoistiskt sträckt ut en hand, visat medkänsla och inlevelse i min situation. Ni som skickat mails och kommentarer med kramar, erbjudit er att ringa osv. Och det helt utan att kräva något tillbaka. Utan att ens kräva att jag mer konkret berättar vad som hänt, händer och kommer att hända.

Empati är ett stort ord. Ett viktigt ord. Världen behöver empati för att må bra. Även små doser av empati är viktiga och de små saker ni alla gör för andra i vardagen gör en skillnad. Tack till er alla!


Norrsken heter Aurora Borealis på latin.

PS 1: Norrskensfotona är tagna från min balkong i april 2008.

PS 2: Jag lovar, jag ska svara på alla obesvarade kommentarer från tidigare inlägg, men det blir först till helgen. Jag har kvartalets mest fullspeckade jobbdagar just nu. Eller vad säger ni till 18 timmars effektivt jobbande senaste dygnet...?! (Och nej, oroa er inte. Jag är som Grönlandsveteran ganska duktig på att gå hem redan vid lunch de dagar som det inte krävs så mycket av mig - och ibland är det ju faktiskt bara väldigt skönt att arbeta med stort A... ;-) )

Bara i Grönland...

…kan man märka att höstkylan är på väg genom att valknoterna man har liggande ute på balkongen stinker mindre än vanligt.

Och ja, fotot är taget på min balkong. De båda benknoterna är, var för sig, ca 50-60 cm breda, och är från vänster; ett skulderblad (eller vad det nu heter på ”valska”) och en ryggkota.

Resultatet av en trevlig kväll

En lillkille med smått "glassrund" mage är nattad och sover redan djupt. Så nu blir det dax för mig att ställa mig med disken. Tur att vi har diskmaskin! Det får i och för sig bara plats två kuvert i den och den diskar och diskar i timmar, men med lite flit kanske jag hinner klart till det att Aaju står upp igen... ;-)

Nej, det får nog bli att ta till diskbaljan ändå. Och inget fel i det. Det kan ju t.o.m vara lite avslappnande. Samtidigt får jag ju tid till att tänka igenom mina språkproblem. Det var alltså lite av en utmaning att sitta som en av sju svensktalande. Jag som bara är van vid att prata svenska med sonen. Sex månader utan bloggande har ju också satt sina spår. ;-)

Fyra nordjobbare (ungdomar på sommarjobbsutbyte i Norden) från Sverige som vi fastboende aldrig hade träffat förr, min åländska kompis, sonen och jag var de ätande. På menyn stod ræklinger* från Oqaatsut - de finaste man kan få – rökt valkött, balsamicosky och apelsin till förrätt. Enkel myskoxewok med nudlar till huvudrätt och chokladfondant med hallonsorbet till efterrätt. Allt detta serverat med en stor dos trevligt sällskap. Ja, då kan det ju inte bli annat än lyckat. Hoppas gästernas uppfattning är något åt det samma håll i alla fall... ;-)


*) Ræklinger är lufttorkade strimlor av fisken ”mindre hälleflundra”. Det är altså inte tal om en liten hälleflundra, utan en helt annan art. Den hör till gruppen plattfiskar, som ju normalt har båda ögonen på samma sida. Det har dock inte den mindre hälleflundran, utan dens ena öga sitter istället på kanten. Dessutom är dess mage inte ljus som på andra plattfiskar och den kan simma på högkant, altså liknar den mycket mer en ”riktig” fisk.

När sommarvärmen kom till Nuuk

Ja, det kan ju så klart bli lite för mycket av det goda, det inser jag ju. Men ändå kan jag inte annat än att komma med lite vinter- och väderstatus en dag som denna.



Vi börjar med vinterstatusen. Som fotot ovan (från Sermitsiaq) visar har det firats. Det var i torsdags, alltså den 23:e oktober, som man i Grönlands nordligaste stad Qaanaaq (huvudsäte för kommunen som också ”huserar” världens nordligaste, året runt bebodda ort/bygd) ”firade” solens sista strålar för året. Nu kommer det att råda totalt solmörker till det att man nås av de första strålarna igen om 4 månader, den 17:e februari 2009!


Här i Nuuk börjar också vintermörkret tränga sig på, men inte alls lika drastiskt. Dock har vi samtidigt fått ”sommar” igen... ;-)

Efter att ha haft dagar med -9 C och -10 C mitt på dagen, var det i igår bara -3. Plötsligt, på bara ett par timmar steg temperaturen till + 5-6 C. Och i och med det började det så klart också blåsa. Något enormt. Hela natten ven det, eller snarare dundrade det. Vindstöt upp emot 39 m/s blev resultatet. Det ska jämföras med ”legendariska” orkaner i Sverige, som Gudrun i 2004 och Per i 2007, som nådde en styrka på 42 respektive 40 m/s.

Regnet var heller inte nådigt, och det hela resulterade så klart i att allt var en enda stor isbanan när vi skulle gå till jobb & dagis i morse. I kombination med den enorma vinden var det totalt omöjligt att styra sina steg. Men efter många om och men, fick jag på något mirakulöst sätt förflyttat Aaju, i motvind, de kanske 300 metrarna till dagis och kommit mig fram till jobbet själv (i medvind). Totalt genomblöt såklart. Några bildbevis har jag dock inte; att ta upp kameran var helt enkelt en otänkbarhet. Typ som om att rota i väskan efter en kamera medan man faller ner för ett vattenfall eller nått, då kameran ju ganska med det samma skulle flyga en ur händerna...

Sedan, på väg hem, var det återigen samma kamp. Då hade dock, turligt nog, det mesta av isen försvunnit och det hade slutat regna – men å andra sidan gick jag i motvind hela den långa och backiga vägen från jobbet, så det blev många steg som inte resulterade i någon direkt framdrift... Låt oss säga det så; jag behöver inte ha dåligt samvete de närmsta par dagarna för att jag inte får tränat; fick två rejäla pass idag! ;-)

Fast det mest anmärkningsvärda av allt är ju ändå (som ni som läst någon av mina otaliga liknande historier härifrån Nuuk vet) att detta inte var något anmärkningsvärt. 39 m/s till trots var det långt ifrån det mest naturliga samtalsämnet för dagen. Visst pratades det om vädret, men inget större. Och inte var det för att det hänt något annat, otroligt spännande som man istället pratade om heller. Att det blåser så att man ordagrant tappar andan bara genom att sticka ut huvudet, att det samtidigt också ösregnar och allt är is, is, is, ja extremväder generellt, det är vardagsmat i Nuuk. Och ja jag erkänner; jag älskar verkligen det här! :-)


Tur jag ändå har en man i huset som kan se till att balkongen blir skottad, helt på eget intiativ. ;-) (Detta kort togs bara någon timma innan busvädret drog igång igår.)

Helgen som gått, en toppenhelg

Så har helgen kommit och försvunnit igen. Och det utan att ge mig svar på det jag så länge gått och ”grubblat” på. Nåja, hade väl en viss aning om att jag inte helt skulle kunna ”lösa gåtan” så där på direkten, men lite längre på väg trodde jag allt jag skulle vara vid det här laget ändå (men måndagen var turligt nog inte fullt lika svarslös, om än nästan... ;-) ).

Nå, nå. En trevlig helg blev det i alla fall. Väldigt trevlig t.o.m! Och det trots att jag gick från jobbet – en arbetsdag då jag varit otroligt glad – med en stor klump i halsen. Ja, det var faktiskt nästan så att en tår fick hittat sig fram medan jag gick med lillkillen i mataffären. Kände mig bara SÅ ensam. Väldigt plötsligt. Det har fallit över mig på det sättet ibland i det senaste. Kanske inte så konstigt, med tanke på hur lite jag haft och hur mycket jag trots allt förlorat senaste månaderna. Men nu är jag ju trots allt uppe i en uppbyggnadsfas igen, så hoppet är långt från borta.

Jag kände mig dock otroligt ensam just då, så mycket att det gjorde ont. Och det trots att jag visste att jag skulle få gäster samma kväll. När gästerna väl kom blev det dock hur trevligt som helst. Över lite glass, och senare ett par öl blev det pratat och skrattat i määängder. Min ena kompis, ja hon stannade t.o.m helt till klockan 01.30 och vi fick pratat igenom en hel massa som det kändes bra att ”bli av med”.

Lördag var det presentshopping och lekplatslek som gällde för Aaju och mig, innan vi blev hämtade av samma kvinnliga kompis för att ge oss av på lååångtur i det underbara vintersolsvädret. Målet var en gemensam, ny bekant vars barn fyllde 1 år. Med andra ord vankades det kaffe-mik. Trevligt, även om allt, som vanligt, föregick på grönländska. Fast roligast av allt var ändå vägen hem över bergen. En tur som kom till att ta flera timmar! :-)

Söndag fick jag samma enorma släng av ensamhet. Planen hade varit att vi – Aaju och jag – skulle ta bussen ut till fjällen och gå hem, via en sjuk kollega med lite halstabletter. Men vädrets makter ville inte att en liten 4-åring skulle ut på ett sådant äventyr, så det blev hemmadag med en avslutande, mycket uppskattad biotur på kvällen istället. Vi såg samma film som förra helgen, men ut kom vi i alla fall, skrattat fick vi och som bortblåst var den tråkiga ensamhetskänslan! :-)


Lördag:


På väg hem från kalaset blev det kanat en del. Både på fötter och rumpor.


Att inspektera luftbubblor som ”vandrar” under isen var spännande.


Aaju och H knallade iväg.


Det klättrades uppåt.


Jodå, jag var också med. ;-)


Istappar är också spännande.


”Titta mamma, vad jag har plockat!”


”Nej, men vart tog H vägen?”


Två små "nissar" gömmer sig i gräset. ;-)


Solnedgång över Kolonihamnen.


Söndag:


En välinpackad Aaju på väg till bion. Det syns kanske inte på fotot, men det blåste rejält och snöade samtidigt.


Innan filmen började tittade vi på en fotoutställning, också den i kulturhuset.