När sommarvärmen kom till Nuuk

Ja, det kan ju så klart bli lite för mycket av det goda, det inser jag ju. Men ändå kan jag inte annat än att komma med lite vinter- och väderstatus en dag som denna.



Vi börjar med vinterstatusen. Som fotot ovan (från Sermitsiaq) visar har det firats. Det var i torsdags, alltså den 23:e oktober, som man i Grönlands nordligaste stad Qaanaaq (huvudsäte för kommunen som också ”huserar” världens nordligaste, året runt bebodda ort/bygd) ”firade” solens sista strålar för året. Nu kommer det att råda totalt solmörker till det att man nås av de första strålarna igen om 4 månader, den 17:e februari 2009!


Här i Nuuk börjar också vintermörkret tränga sig på, men inte alls lika drastiskt. Dock har vi samtidigt fått ”sommar” igen... ;-)

Efter att ha haft dagar med -9 C och -10 C mitt på dagen, var det i igår bara -3. Plötsligt, på bara ett par timmar steg temperaturen till + 5-6 C. Och i och med det började det så klart också blåsa. Något enormt. Hela natten ven det, eller snarare dundrade det. Vindstöt upp emot 39 m/s blev resultatet. Det ska jämföras med ”legendariska” orkaner i Sverige, som Gudrun i 2004 och Per i 2007, som nådde en styrka på 42 respektive 40 m/s.

Regnet var heller inte nådigt, och det hela resulterade så klart i att allt var en enda stor isbanan när vi skulle gå till jobb & dagis i morse. I kombination med den enorma vinden var det totalt omöjligt att styra sina steg. Men efter många om och men, fick jag på något mirakulöst sätt förflyttat Aaju, i motvind, de kanske 300 metrarna till dagis och kommit mig fram till jobbet själv (i medvind). Totalt genomblöt såklart. Några bildbevis har jag dock inte; att ta upp kameran var helt enkelt en otänkbarhet. Typ som om att rota i väskan efter en kamera medan man faller ner för ett vattenfall eller nått, då kameran ju ganska med det samma skulle flyga en ur händerna...

Sedan, på väg hem, var det återigen samma kamp. Då hade dock, turligt nog, det mesta av isen försvunnit och det hade slutat regna – men å andra sidan gick jag i motvind hela den långa och backiga vägen från jobbet, så det blev många steg som inte resulterade i någon direkt framdrift... Låt oss säga det så; jag behöver inte ha dåligt samvete de närmsta par dagarna för att jag inte får tränat; fick två rejäla pass idag! ;-)

Fast det mest anmärkningsvärda av allt är ju ändå (som ni som läst någon av mina otaliga liknande historier härifrån Nuuk vet) att detta inte var något anmärkningsvärt. 39 m/s till trots var det långt ifrån det mest naturliga samtalsämnet för dagen. Visst pratades det om vädret, men inget större. Och inte var det för att det hänt något annat, otroligt spännande som man istället pratade om heller. Att det blåser så att man ordagrant tappar andan bara genom att sticka ut huvudet, att det samtidigt också ösregnar och allt är is, is, is, ja extremväder generellt, det är vardagsmat i Nuuk. Och ja jag erkänner; jag älskar verkligen det här! :-)


Tur jag ändå har en man i huset som kan se till att balkongen blir skottad, helt på eget intiativ. ;-) (Detta kort togs bara någon timma innan busvädret drog igång igår.)