söndag, oktober 12, 2008

Nuuk sightseeing 6: Qinngorput igen

Lite tid för sig själv behöver man och i torsdags hittade jag en möjlighet att få mig det. Jag valde helt enkelt att ”skolka” från jobbet på eftermiddagen och ge mig ut på långtur och njuta av den friska höst-/”snart vinter-” luften.

Benen bar mig till stadens andra stora stadsdel Nuussuaq (Nuuk är primärt indelat i Nuuk Centrum och Nuussuaq – två stadsdelar som är cirka lika stora. Därtill tillkommer nya stadsdelen Qinngorput). Väl i Nuussuaq kom jag i tankar om att jag inte ens sett den nya rondellen de har hållt på att bygga hela sommaren och än mindre den färdiga vägen ut till Qinngorput, som det varit så mycket skriverier om de senaste åren. Vägen öppnades så sent som förra helgen. Så det blev så klart att testgå vägen som fått så mycket ros av utländska vägexperter.


Nuuk stad. Det som kallas Nuuk C och Nuussuaq är altså två stadsdelar som är cirka lika stora. Den blå ”vägen” är de två alternativa vägarna man kan ta till Nuussuaq från Nuuk centrum, varav den sträckade delen på det södra alternativet visar att man kör igenom en tunnel. Den röda vägen är sedan den ”gamla”, lååånga vägen till stadsdelen Qinngorput, som går runt om flygplatsen, och därmed delvis går t.o.m utanför kartan. Den gröna vägen är den helt nya, 1.6 km långa vägen som jag alltså gick. Som ni ser är den nya gröna vägen betydligt kortare.


Här kommer lite snabbt tagna foton av den ”gröna” vägen...:


Här börjar så den nya vägen. Jag har tyvärr inget före-foto, utan ni får bara tro mig; detta område, precis ovanför badhuset, är inte till att känna igen.


Jag tror jag vågar säga att detta är Grönlands bredaste väg. Kanske kommer vi till sommaren t.o.m se något så exotiskt som en sträckad linje mellan de två körfälten?! Ja, ni förstår; detta är stooort i Grönland! ;-)


Riktigt lyxigt, med separat ”väg” för oss fotgängare och cyklister. Man har också planer om att ställa upp bord och bänkar på en redan färdiggjord utsiktsplats.


Man kan utan problem se hela Nuuk C och Nuussuaq, om man bara vänder sig om.


Fjället Ukkusissaq, Store Malene – som jag ser från mitt hem – tornar upp sig.


När jag flyttade hit, för 7,5 år sedan, var turen ut till Store Malene en populär tur hos mig. Men istället för en enkel tur på asvalterat underlag var det detta som gällde. Det inklusive ett par riktigt farliga passager, där man var tvungen att rent faktiskt hålla sig fast i bergväggen med allt man kunde, balanserande fram på en liten, utstickande bergkant som bara var några centimeter bred. Sedan var det bara stuuup rakt ner... (Denna bergvägg är nu helt bortsprängd *snyft* ;-) )


Vägen har fått namnet ”Borgmester Anniitap Aqqusernga” (alltså ”Borgmästare Agnethes Väg”), efter Agnethe Davidsen som kämpade en lång kamp för att vägen skulle färdigställas. Hjemmestyret (alltså staten) vägrade nämligen betala ut de miljoner de lovat, för att vägen skulle kunna bli asfalterad. Tillslut gick den nu avlidne borgmästaren och kommunen imellan och betalade även resten ur egen ficka.


Snabbare än snabbast är man plötsligt inne i den helt nya stadsdelen Qinngorput, där man inte kunde se tillstymmelse till liv för bara 6-7 år sedan. Nu är det ett enda stort hav av bebodda hus och pågående husbyggen.


De boende här är otroligt glada för den nya vägen. Det har nämligen förkortat deras restid markant (bara byggnadsarbetare jobbar i Qinngorput än så länge). Dessutom slipper de ta vägen om flygplatsområdet, som ofta (ironiskt nog) har stora problem med tät dimma, stark blåst och mycket snö.


Inga mästerverksfoton från Qinngorput, men nu ser ni lite av hur stort det är iaf. Även om ni kanske bara set 2/3 av husen och inget av det enorma område man börjat förbereda för kommande byggeri. Bostadsrätter alltihop.


På väg hemmåt igen. Det var ju så klart helt fel tidspunkt att ta kort på utsikten, men man kör/går alltså längstmed vattnet hela vägen.


Vårt badhus Malik (= våg) med panoramafönster mot havet, fjällen och Qinngorput.


Vid foten av det höga fjällen kan man alltså med en skarp blick se Qinngorput, från småbåtshamnen i Nuussuaq, på väg mot tunneln och hemåt mot Nuuk centrum.

Kartan ar en lite justerad variant av den jag hittade på www.visitgreenland.dk.

14 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Wow! Vilka fina foton (som alltid) och skoj att se mer av din omgivning. Vilken otroligt bar borgmästare måste jag säga. Som verkligen betalade för vägen själv. Det kallar jag att ha "folkets bästa" i sitt sinne.
:-)
Tycker det var väldigt sunt med din "skolkning" ockås. Det behöver man verkligen ibland" Att få ladda batterierna är nödvändigt så man inte ska krascha.

Lullun förresten så kan du kolla in detta inlägg på min blogg:
http://saltistjejen.blogspot.com/2008/10/bloggutmrkelser.html

Kramar!
:-)

Anonym sa...

Hej!
Jag tycker att det är jätteroligt att läsa om ditt liv på Grönland och att se bilder. Lite annorlunda ut än min utsikt hemma... Jag blev bara nyfiken på hur du gör med språket/språken. Använder du grönländska eller är det danska som gäller och vad pratar din son för språk? Detta tycker jag skulle vara roligt att läsa om, ifall du har lust att skriva om det nån gång.

Ha det bra!

Molly

Hanna sa...

Helt fantastiska bilder! Någon gång ska jag vetrkligen försöka att besöka Grönland. Det jag dock undrar när jag läser din blogg är om du aldrig funderar på att flytta "hem" igen där det är riktig sommar (för det mesta iaf)och där våren kommer i mars? Jag har väl svårt att förstå hur man kan välja detta frivilligt även om det är spännande ;o)

/Hanna

Anonym sa...

Så otroligt himla vackert! Jag gillar ert badhus!

Sara sa...

Tack för fiiiina bilder! Åh, jag längtar tillbaka! Håller med om att det skulle vara spännande med vita sträck på vägen.

Kram kram

aurorabuddha sa...

Men tank hur du bor!! Sa sallsamt vackert.

Ska du flytta dit till Qinngorput, nu da?

Fritt ur hjärtat sa...

Förstår att du tagit platsen till ditt hjärta, det är bedövande vackert.
Jag fick klicka upp bilden för att se husen....

Lullun sa...

Saltistjejen: Tack! Ja, Agnetha var en duktig borgmästare som styrde staden i mååånga år. Tyvär dog hon allt för tidigt. De flesta pengar kom dock från kommunens pengakassa (istället för statens).
Och ja, sådan ”skolkning” är jag också för. Turligt nog också min chef! (Inte för att jag frågade först, men...) :-)
Och den länken avslöjade visst något. Får surfa över till dig sedan för att få det bekräftat. Spännande. *hihi*
Kramis! :-)

Molly: Kul att du gillar att läsa mitt drabbel. ;-) Det med språken, jo det har jag skrivit en hel del om, men kan dra en liten snabb version här och nu och återkommer sedan säkert till det i bloggen igen. Här i huvudstaden funkar det ganska ok med danska, och det är också det primära arbetsspråket i firman jag jobbar. Jag försöker dock ihärdigt att lära mig även grönländska, men det är riktigt svårt. Dock lättare att lära sig om man bara kommer utanför huvudstaden. Svenska använder jag dock inte alls; eftersom danskan är folks 2:a språkt här, så blir språnget över till svenska för stort för många.
Aaju (sonen) har vi helt från början uteslutande pratat svenska respektive grönländska med. Grönländskan, som han ju även får på dagis & bland kompisarna, är det språk han kan allra bäst, men svenskan är det heller inga problem med. På egen hand har han även lärt sig danska, vilket dock inte varit något vi försökt lära honom alls (jag pratar ju inte heller helt perfekt danska, så tycker det inte är ett språk han ska lära sig från mig).
Som agt; jag återkommer säkert till detta med språket framöver. Det är ju ganska svårt att undgå, då den 3-språkiga tillvaron påverkar min vardag en hel del.

Hanna: Tack! Tror förresten inte jag sett dig kommentera här förrut (men det kan ju också vara jag som är förvirrad just nu), om inte; välkommen hit! :-)
Klart, ibland har man väl tänkt tanken om att flytta. Väldigt sällan har dock de tankarna dock gått mot Sverige, men kanske vidare till något helt annat. Och visst kan 6-8 månader av viner och snö kännas långt ibland, speciellt när det inte kommer någon värmebölja där emellan heller, men man vänjer sig. Det är ju ändå här jag har min vardag liksom. Situationen hade kanske också varit en annan om jag haft ett annat jobb, som inte gav mig möjligheterna att resa ut ur landet ibland, till ”civilisationen”, för att fylla på depåerna av t.ex kläder och bara det att komma ut och se folkmassor, städer, skogar, vänner & familj osv. Man lever ju ytterst isolerat här, vilket man kan känna av ibland tyvärr.

Annikattsblogg: Tack! Ja, badhuset är verkligen Nuuks lilla ”fritidspärla”. Vet inte hur vi klarade oss utan vårt fina badhus innan (det ”fyllde” 5 år för bara ett par veckor sedan). ;-)

Sara: det är bara att komma! Vi har gästsängen bäddad och klar. *hihi* Ja, visst ger det perspektiv; exotiskt med vita sträck (som man iofs inte kan se 7 månader om året ändå...). ;-)
Kramis!

Aurorabuddha: Ja, här är fint, men kalt! (Inte kallt, utan kalt. ;-) ) Men nje, det blir nog inte Qinngorput för mig, även om det är fint. För att kunna bo där måste man nästan ha bil , och det slipper jag gärna (bil + dyra lägenheter blir dessutom ganska dyrt för lilla mig..). Jag håller mig nog till Nuuk Centrum, som har nog så många vackra ”hörn”. ;-)

Fritt ur hjärtat: Visst är det vackert! Fjällen och kusten som liknar den kala norra västkusten. Nytt och exotiskt, men ändå hemma! :-)
Och nej, att se husen på det lilla fotot är nästan omöjligt om man inte vet var de är. Det är det också, nästan omöjligt alltså, i verkligheten.

Hanna sa...

Jag har smygläst din blogg ett tag och har ev tidigare gjort något litet inlägg, men tack! Jag följer din vardag med spänning, lite konstigt kanske, men den är uppmuntrande när vädret är kallt här. Då vet jag att någon har det kallare ;o)

Anna, Fair and True sa...

Det verkar hända en del i Nuuk, på byggfronten alltså! Det verkar som ni hade jättefint väder i helgen!

Marianne sa...

Fantastiskt vackert. Och jag förstår att det är en stor grej att få en ny väg i landet, någonting att uppmärksamma.

Bra att du skolkade lite, man måste få vara ensam ibland också, och det har du ju få möjligheter till nu.

Fint att vägen döptes efter borgmästaren, förresten.

Anne sa...

Jag tycker det är väldigt fint och uppiggande med de klara och fina färgerna på husena som syntes på bilden. Det syns att mycket är nytt och så fräscht. Badhuset hade ju en helt otroligt vacker fasad och arkitektur.
Du nämnde tidigare att en egen bostad kanske är en dröm och något du tänker på. Känns det fortfarande aktuellt? Var skulle du kunna tänka dig att bo, är det nåt särskilt hus du vet har lägenheter som skulle kunna funka för dig såväl ekonomiskt, avståndsmässigt osv?

Lullun sa...

Hanna: *hihi* Men visst är det alltid skönt att veta att någon har det ”värre” än en själv. Turligt nog har jag inte så ”ont” av kylan. ;-)

Anna, Fair and True: Jap, Nuuk är en närmast exploderande stad. Det är inte att överdriva alls, att säga att staden har utökat med minst 20 % bara under de år jag har bott här. Det är också klart rikaste kommunen i landet. Och ja, klart vi har fint väder. Det har vi nästan alltid (vilet iofs är en smaksak...)! ;-)

Marianne: Ja, just denna vägen var verkligen speciell, då den var så efterlängtad och så försenad pga att staten inte vill skjuta in sin andel i projektet. Och ja, ”skolkning” är ett måste ibland. Planen var egentligen att införa det minimum en gång i veckan, att jag går kl 14, men det har inte riktigt varit möjlighet att sätta det i system ännu. Dessutom har jag varit ganska sen på jobbet senaste par morgnarna (grejar här hemma – med jobb och blogg), och sedan blir det att ”ta hand om” Aaju...

Anne: Ja, visst är det fint. Och nytt! De första husen kom på plats i 2003! Och badhuset; ja det är verkligen fint. Fick en utmärkelse av IOK (Internationella Olympiska Kommittén) t.o.m. :-)
Och jo, jag har ett specifikt hus/område i åtanken om det blir något köp. De håller nämligen på att bygga några helt nya hus här i centrum, inte alls så långt från oss. Jag skrev i juli förra året hur man var igång med att riva de gamla husen (samma typ av betonghus som vi bor i nu), men jag har varit dålig på att följa upp på projektet. Ska nog gå ner och ta några nya foton. ;-)

Anonym sa...

Hmmm,

gamla stigen ut till Cirkusdalen borta, suck. Använde den ofta på 80-talet, när jag arbetade på Niuernermik Ilinnarfik (Handelsskolen) Som IT-lärare/ansvarig. Bodde först i Blokk P (seminariedelen) och sedan högst upp på Nuussuaq.

Soliga dagar eller på helgerna, så i med mat i ryggsäcken, en termos och så kvickt ut via den branta stigen till Qinngorput, upp till Cirkusdalen och upp mot Stora Malene och tystnaden.

Det är inte utan att man längtar hem ibland. Höll nästan på att hamna i en villa ner mot gamla vattenskidklubbens ponton i Qinngorput i våras, om ett jobb hade gått i lås.

Mvh/lm (ex-Greenex/ex-Nuumit)