7 dygn & 11 timmar

I dag kommer han hem från lägret, mitt lilla monster och ängel, allt-i-ett. ;-) Ja, om bara dimman ville lätta vill säga...

En dryg vecka har gått utan att jag har hört så mycket som en viskning om hur han har det ute i ödemarken. Separerade av hundravis av fjälltoppar på långt över 1000 meter, är det ju inga telefonsignaler som når fram.

Det enda jag har hört är ett telefonsamtal från dagiset här i stan för en halvtimma sedan, där de kunde berätta att lägergänget först kommer in till hamn klockan 19 och inte klockan 16 som planerat. Detta eftersom skepparen här från Nuuk ville vänta in tidvattnet (som är på flera meter här i vår del av världen).

Tålamod. Tålamod.


Fotot: Här kommer båten med sonen lägga till ikväll. Igår låg dock en båt av en helt annan kaliber i hamnen; yachten Apoise (den vita mitt i bild), som är världens 79:e största lyxyacht med plats till 12 passagerare och 17 besättningsmän. Pris; ynka 100 miljoner dollar, plus/minus...

Populära inuiter i Egypten

Varje år, på nationaldagen går jag på fotbollsmatchen mellan pensionärsföreningen och pensionärernas idrottsförening. Alla bjuder 100 % på sig själva, vilket resulterar i många skratt.

I Grönland är fotboll, precis som i de flesta andra länder, stooort. Dvs. internationellt är vi en okänd nation, utan chanser för att kunna delta i de stora mästerskapen.

När det gäller taekwondo er det helt omvänt. Där är intresset inte specielt stort lokalt, ja närmast obefintligt, men framgångarna desto större. Mästerskap efter mästerskap skördas det medaljer. Flera gånger har t.ex Grönland varit den mest vinstrika nationen i de nordiska mästerskapen och VM-gulden är heller inte få. Och då pratar vi om ett land med ynka 56.000 invånare. Fast nej, inte är taekwondo något som det pratas direkt mycket om på kaffepauserna här inte.

Något som det dock pratas om, och som man är mångt mer än hyfsat bra på med tanke på antalet invånare, är handboll, både damer och herrar. Flera av detta mini-mini-lands spelare spelar numera i diverse ligor i Danmark och andra länder i Europa. Och visst har man kvalat in sig till VM, via de pan-amerikanska mästerskapen. Just nu är t.ex U-21-killarna med i VM i Egypten.

Första matchen spelades idag, mot Estland, där Grönland tyvärr förlorade med knappa 38-37. Matchens roligaste inslag blev istället egypternas försök att spela Grönlands nationalsång vid matchstart. Istället för den finstämda nationaldagen strömmade nämligen polkalåten ”Marteerannguaq tammarpoq” ut ur högtalarna och lockade de grönländska spelarna till skratt. :-)

Valresultat + En intensiv helg i gamla hemlandet

Först en liten rapport från tisdagens val. Som några av er nog hört (eller läst på min facebook), så blev det en smått förkrossande seger för ja-sidan. 75.5 % av de röstande röstade för ett självstyre, och 23.5 % röstade emot (1% var ogiltiga/blanka röster). Inte direkt oväntat resultat, även om jag kanske snarare trott på en 65/35- eller 70/30-delning efter senaste tidens stora politikerskandaler.

Mer rapporter om det kommande självstyret kommer, jag lovar. Men först kommer en liten rapport från dagarna i Sverige. Ett inlägg som jag skrev under tiden vi var strandade i Kangerlussuaq (för nej, jag har fortfarande inte så mycket tid till bloggandet tyvärr).

=====

Ja, lillkillen och jag har ju varit iväg på tjänsteresa i Europa. Eller ja, i Danmark för att vara mer exakt. Men innan tjänsteresan riktigt började tog vi oss några semesterdagar och höll en långhelg i Sverige (2:a helgen i november).

Det hade ju precis varit min födelsedag innan vi stack iväg, så planen var att samla ihop lite vänner i Göteborg och hålla ett 30-årsfirande där. Men saker och ting strulade ihop sig en del innan resan och det var t.o.m, bara veckan innan vi skulle åka, planer om att ställa in hela Europa-resan! Att mitt uppe i det fixa ihop ett ”kanske-arrangemang” fanns det bara inte överskott till (rent känslomässigt, om inte annat) tyvärr.

Faktiskt blev det inte planerat direkt något inför Sverigebesöket, utan allt blev bara som det föll sig i sista sekund - många var det som väntade på svar från mig om hur vi skulle göra, ses osv. Personer som antingen inte fick något svar alls eller som så först fick det när vi redan var på väg. (Förlåt alla ni, men jag har en bra förklaring, som jag dock håller för mig själv, men hoppas ni förstår.) Men ett övernattande i min gamla studiestad och ett ”miniminifirande” (kan man väl säga *hihi*), blev det allt i alla fall. ;-)


Aaju gör inte alltid som fotografen önskar. Här försöker bloggande journaliststuderande och tidigare grönlandssommarjobbaren Sara sig på det smått omöjliga, på café i Göteborg. ;-)


Björnis var mycket bättre på att posera, med sina såpbubblor. Och snäll var han (och hans föräldrar) också, som lånade ut ett rum för natten till Aaju och mig. ;-)


Väl hemma hos pappa/morfar skulle nya monsteråket såklart testköras. ;-)


Moster Lullun skulle också träffa familjens nyaste lilla, underbara Ella – huvudsyftet med hela Sverigeresan såklart!


Och så skulle födelsedagen firas ännu en gång, både (ok, främst blev det till *hihi*) min och andras. Två personer på fotot + fotografen hade haft födelsedag inom de senaste två veckorna.


Det blev även lagt några timmar på shopping. Valutakursen var ju extra mycket i min favör dessutom, pga finanskrisen, så jag var ovanligt rik. Generellt för hela resan kan jag väl säga att jag aldrig har unnat mig själv så mycket! Totalt egoistiskt och jättekul...! :-)


Och de två minsta kusinerna var inte fullt så sura på varandra som det kanske ser ut... *hihi* Och ja, tjejerna är syskon. :-)


Det blev ett kort och väldigt intensivt Sverigebesök, men jag vill deffinitivt inte ha det ogjort! Synd bara att jag inte hann med Göteborgsvännerna och, riktigt tråkigt, den tänkta träffen med min barndomsbästis där hemmavid. Men till en annan gång blir det förhoppningsvis mer tid, även till er! *kram*

Mer om Danmarksturen kommer här på bloggen om kort... ;-)

Självstyre i Grönland; ja eller nej?

Landsstyreformanden (alltså, motsvarande statsministern) Hans Enoksen lät den nationaldräktsklädda flickan Pipaluk hjälpa honom med sin röst vid dagens val. Foto: Leiff Josefsen, Sermitsiaq


Idag är en sådan där historisk dag, som man (beroende på utfallet) kommer att berätta om för sina barnbarn:

- Kan ni tänka er; jag var där när det hände!

Fast eftersom jag först kom ut ur min resebubbla här i kväll har jag nästan helt missat dagen. Jag har nästan inte upplevt något av det speciella, det magiska. Ja, om det nu blir magiskt vill säga.

Men vad är det för dag? Jo, det är, utöver att vara FNs dag mot kvinnovåld, dagen då det grönländska folket gick till valurnona och röstade ja eller nej. Ja eller nej till självstyre!

Detta är såklart en jättegrej. En jättegrej som jag tänkt skriva en hel massa om här på bloggen. Och en del har jag också skrivit (7 inlägg har det blivit om valet senaste året), men senaste månaderna, då skrivandet skulle intensifieras, har jag bara inte fått skrivit någonting. Min önskan var ju ändå att föra ut dessa nyheter, berätta om hur debatten utvecklat sig på plats, för så mycket sådant har det ju säkert inte gått att läsa i svensk media. Faktiskt har bara en enda svensk journalist kontaktat mig om ämnet (utöver en journaliststuderande kompis, men det räknas kanske inte, när nu vi känner varandra *hihi*) – och denna journalist fick jag inte svarat i tid pga min tjänsteresa. *typiskt*

Men idag är alltså dagen D. Eller dagen S. Ja eller nej till Självstyre!

Sedan 1979 har den gamla danska kolonin så kallat internt självstyre. Att införa ”riktigt” självstyre skulle alltså vara att komma ytterligare ett steg närmare fullständig självständighet. Valet handlar om ”vi” ska få rätten att överta 31 ytterligare ansvarsområden. Det handlar mycket om polis- och rättsväsen och kanske mest avgörande; rätten till eventuell olja, mineraler och liknande på och omkring denna världens största ö, som är 52 gånger så stor som den tidigare kolonimakten Danmark.

Och hur har man då röstat? Ja, några egentliga resultat har vi inte fått ännu, men de börjar trilla in nu. Det är också därför jag syndar på lite med att bli klar med detta inlägg; för självklart vill jag följa med lite i rösträknandet.

Med rösterna från första valkretsen räknade (med 248 röstande) står det 80% till ja och 20% till nej. Huruvida detta är representativa siffror vill jag dock inte riktigt fastslå. Att det skulle bli ett ja, är något de flesta nog ändå väntat sig. Fast det var innan senaste par månadernas många och stora politiska skandaler. Skandaler av olika storlek är lite vardag här – i ett litet samhälle som detta kommer ju också allt fram och allt blir blåst upp. Senaste par månaderna, ja bara senaste par veckorna, har det dock varit extra galet och många tror att det bara dagarna efter dagens val – kanske redan på fredag – blir utropat nyval till landstinget (alltså riksdagen).

Ja ni förstår säkert; detta är så klart något som också kan påverka dagens val. Tilltron till politikerna är nere på en minimal nivå för tillfället och många ställer nog plötsligt frågetecken vid om vi och våra politiker verkligen är klara för ett självstyre. Självklart hänger inte de två sakerna ihop. Speciellt inte eftersom ett införande av självstyre inte automatiskt betyder att vi måste ta över alla de ansvarsområden som vi då får rätt till att överta. Det är dock ändå förståeligt att folk påverkas av denna fars som utspelat sig i media senaste tiden.

Jag lovar att återkomma med resultatet och, vid ett eventuellt ja-resultat, ett mer ”seriöst” förklarande av vad självstyret rent konkret vill innebära. Ett självstyre som, om det blir framröstat, kommer att införas på Grönlands nationaldag, den 21:e juli 2009.

Nuuk sightseeing 6: Qinngorput igen

Lite tid för sig själv behöver man och i torsdags hittade jag en möjlighet att få mig det. Jag valde helt enkelt att ”skolka” från jobbet på eftermiddagen och ge mig ut på långtur och njuta av den friska höst-/”snart vinter-” luften.

Benen bar mig till stadens andra stora stadsdel Nuussuaq (Nuuk är primärt indelat i Nuuk Centrum och Nuussuaq – två stadsdelar som är cirka lika stora. Därtill tillkommer nya stadsdelen Qinngorput). Väl i Nuussuaq kom jag i tankar om att jag inte ens sett den nya rondellen de har hållt på att bygga hela sommaren och än mindre den färdiga vägen ut till Qinngorput, som det varit så mycket skriverier om de senaste åren. Vägen öppnades så sent som förra helgen. Så det blev så klart att testgå vägen som fått så mycket ros av utländska vägexperter.


Nuuk stad. Det som kallas Nuuk C och Nuussuaq är altså två stadsdelar som är cirka lika stora. Den blå ”vägen” är de två alternativa vägarna man kan ta till Nuussuaq från Nuuk centrum, varav den sträckade delen på det södra alternativet visar att man kör igenom en tunnel. Den röda vägen är sedan den ”gamla”, lååånga vägen till stadsdelen Qinngorput, som går runt om flygplatsen, och därmed delvis går t.o.m utanför kartan. Den gröna vägen är den helt nya, 1.6 km långa vägen som jag alltså gick. Som ni ser är den nya gröna vägen betydligt kortare.


Här kommer lite snabbt tagna foton av den ”gröna” vägen...:


Här börjar så den nya vägen. Jag har tyvärr inget före-foto, utan ni får bara tro mig; detta område, precis ovanför badhuset, är inte till att känna igen.


Jag tror jag vågar säga att detta är Grönlands bredaste väg. Kanske kommer vi till sommaren t.o.m se något så exotiskt som en sträckad linje mellan de två körfälten?! Ja, ni förstår; detta är stooort i Grönland! ;-)


Riktigt lyxigt, med separat ”väg” för oss fotgängare och cyklister. Man har också planer om att ställa upp bord och bänkar på en redan färdiggjord utsiktsplats.


Man kan utan problem se hela Nuuk C och Nuussuaq, om man bara vänder sig om.


Fjället Ukkusissaq, Store Malene – som jag ser från mitt hem – tornar upp sig.


När jag flyttade hit, för 7,5 år sedan, var turen ut till Store Malene en populär tur hos mig. Men istället för en enkel tur på asvalterat underlag var det detta som gällde. Det inklusive ett par riktigt farliga passager, där man var tvungen att rent faktiskt hålla sig fast i bergväggen med allt man kunde, balanserande fram på en liten, utstickande bergkant som bara var några centimeter bred. Sedan var det bara stuuup rakt ner... (Denna bergvägg är nu helt bortsprängd *snyft* ;-) )


Vägen har fått namnet ”Borgmester Anniitap Aqqusernga” (alltså ”Borgmästare Agnethes Väg”), efter Agnethe Davidsen som kämpade en lång kamp för att vägen skulle färdigställas. Hjemmestyret (alltså staten) vägrade nämligen betala ut de miljoner de lovat, för att vägen skulle kunna bli asfalterad. Tillslut gick den nu avlidne borgmästaren och kommunen imellan och betalade även resten ur egen ficka.


Snabbare än snabbast är man plötsligt inne i den helt nya stadsdelen Qinngorput, där man inte kunde se tillstymmelse till liv för bara 6-7 år sedan. Nu är det ett enda stort hav av bebodda hus och pågående husbyggen.


De boende här är otroligt glada för den nya vägen. Det har nämligen förkortat deras restid markant (bara byggnadsarbetare jobbar i Qinngorput än så länge). Dessutom slipper de ta vägen om flygplatsområdet, som ofta (ironiskt nog) har stora problem med tät dimma, stark blåst och mycket snö.


Inga mästerverksfoton från Qinngorput, men nu ser ni lite av hur stort det är iaf. Även om ni kanske bara set 2/3 av husen och inget av det enorma område man börjat förbereda för kommande byggeri. Bostadsrätter alltihop.


På väg hemmåt igen. Det var ju så klart helt fel tidspunkt att ta kort på utsikten, men man kör/går alltså längstmed vattnet hela vägen.


Vårt badhus Malik (= våg) med panoramafönster mot havet, fjällen och Qinngorput.


Vid foten av det höga fjällen kan man alltså med en skarp blick se Qinngorput, från småbåtshamnen i Nuussuaq, på väg mot tunneln och hemåt mot Nuuk centrum.

Kartan ar en lite justerad variant av den jag hittade på www.visitgreenland.dk.

En historisk dag

Polisens reklamkampanj.

Idag är historisk dag. Tro det eller ej, men först idag införs det lag på bilbälte i Grönland. Barn får inte längre sitta i vuxnas knä när de åker bil utan ska (om de är under 3 år) sitta i bilstol, mobilen ska vara handsfree och bilens ljus ska vara tända även när det är ljust ute. Ja, bara för att nämna några av reglerna i nya trafiklagen.

Det kan tyckas som ett väldigt sent ankommen lag. Och jo, visst är det. Men då ska man ju också komma ihåg att bilparken här har varit väldigt liten innan. Det har som max varit tal om ett par tusen bilar i hela detta enorma land. Bara i de snart 8 år jag har varit här har det skett en stor ökning. Statistik säger att det år 1995 fanns 3605 fordon (varav 1881 privatbilar). 2007 var antalet uppe på 5349 stycken och växande.

Sedan är det ju detta med vägnätet och hastigheterna. Vägar existerar ju bara inne i de större orterna. Inte därimellan. Högsta tillåtna hastigheten i hela landet har länge varit 40 km/h. Men nu har vi alltså fått en väg - den som går ut till Nuuks flygplats - där hastighetsgränsen blivit hela 60 km/h.

Och ja, olyckor har ju också börjat hända. Men allra främst är det ändå singelolyckor som gäller, men självklart blir ju följderna av dem också som oftast större när man inte har bilbälte och när alkohol är inblandat. Tidigare var promillegränsen på 0,8, nu är den nedsatt till 0,5 (jämfört med Sveriges 0,2, eller har jag fel?).

Ja, nu är ju lagar fortfarande bara lagar och med 0 extra ressurser til polisen är det inte säkert att någon kommer att hålla koll på att lagarna följs, men någon effekt bör de väl ändå få!?! *hoppas, hoppas*


Annat historiskt idag:

2. Danska 25-öringen blev idag ogiltig vid betalning, både här och i Danmark. Har ni några liggande där hemma kan ni dock fortfarande växla in dem på en dansk bank fram till år 2011.

3. Jag har fått skaffat mig barnvakt och ska ikväll på bio med tre kollegor! Jag är megaförkyld och har deadline för personaltidningen idag kl 15, men ändå... :-)

4. Och ja, idag är det internationella äldredagen (eller vad det heter på svenska); så grattis alla äldre! Ni är viktiga ni, ni är! Här blir dagen enligt webbtidningen firad med mat, underhållning och grönländsk polka. Det blir nog skoj (för de äldre) vill jag lova!

PS: Svar på era kommentarer kommer. Har lite pressat schema och mosad hjärna just nu, men får jag ytterligare ett ”hål” så ska jag nog börja knåpa ihop lite svar. ;-)

En dag med blandad kompott

Det blåser på toppen.

Vilken dag! Ännu en av dem, då det bara händer en hel massa. Dagen som dessutom är Aajus ataatas (pappas) födelsedag, så ett stort grattis till honom! .-)

Det var dock tyvär något som skulle ”firas” med ännu en konfrontation av deffinitivt mindre roliga mått. Inget mer skrivande om det här på bloggen dock, där går nämligen ”privatgränsen”, eftersom det så uppenbart involverar någon annans känslor. Men nej, roligt var det inte och har heller inte varit i lång tid. I morse var i alla fall jag verkligen nära gränsen av vad jag kan klara att höra och ta emot. Försöker verkligen sköta detta fint, med Aaju i fokus, men inte alla har möjligheten att ta det hela med så rak rygg tyvär.

Turligt nog har jag en förståndig pappa som lyssnar och lyssnar, via telefon. Och en ”lärare” som är snäll och ger mig en bamsekram när hon ser att jag har det hårt, utan krav på en förklaring varför jag ”ställer in” en av dagens lektioner. Ja, lärare ja; det är något jag ska återkomma till här i bloggen i veckan. Jag har nämlig börjat på två olika kurser på arbetstid, båda med min gamla kollega och vän som lärare. ;-)

Morgonens bekymmer blev dock hastigt och lustigt lagt på hyllan. På förmiddagen fick jag nämligen besök av en jounalist. Ja, det är ju egentligen vardagamat; jag pratar med journalister var och varannan vecka, ibland flera gånger om dagen t.o.m. Det hör ju till jobbet som informationschef. Men detta var en intervju med mig som privatperson, vilket ju inte händer lika ofta. Och med svensk radio dessutom. Men oj, vad jag svamlade (intervjuen handlade om hur jag upplevde stress i grönländska samhället bl.a, eller snarare den inte existerande stressen...?!) och ja, totalt oförberedd var jag ju pga morgonens bekymmer. Men ajunngilaq, som man säger här. Alltså typ; okej, fint, inga bekymmer. Det blev vad det blev. Trevlig journalist var det i alla fall! ;-)

Största nyheterna idag på både nationell- som firmanivå var annars att planerad "privatisering" av ”mitt” företag vid nyår hastigt och lustigt har blivit inställd. Eller ja, det skulle diskuteras och tas slutligt beslut om det nu i landstinget (alltså riksdagen) den närmsta månaden, för att vi vid ett ja (som man var ganska säkra på) skulle omvandlas till ett statligt ägt aktiebolag istället för att vara ett nettostyrt företag under samma ägare * redan vid nyår. Men nu är det hela borttaget från programmet och ”bortglömt”. Med buller och bång. Detta samtidigt som vår (kvinnliga) finansminister har valt att avgå.

Huruvida jag tror allt detta är bra eller dåligt för företaget och det grönländska samhället i övrigt ska jag dock inte uttala mig om här. Min chefs chef är ju trots allt en av ministrarna och ja, ”vi” ägs och styrs av dessa ”herrar”, så jag får helt enkelt officiellt hålla mig neutral. Denna utgång hade jag dock inte trott på för bara några veckor sedan, men visst räddar det nog ändå sittande landsstyre (regering) från ett nyval, i alla fall en smula längre tid än om privatiseringen hade fått stå kvar på dagordningen, som saker och ting har artat sig senaste veckan. Sedan får vi ju se om oppositionen får som de vill istället; att företaget blir uppdelat i fyra när kommunalreformen träder i kraft till nyår och 18 kommuner blir till 4. Vad som i så fall händer med oss anställda är en stor fråga. Det blåser på toppen, det måste jag erkänna, men jag tar det med ro. :-)

Aaju poserar för ett födelsedagskort till ataata (pappa). Grattis! :-)

*) Det hela handlar alltså om huruvida vi ska kunna gå ut på öppna marknaden och hitta finansiering till våra projekt (som många är väldigt långsiktiga), eller om vi som nu helt ska rätta oss efter de politiska vindarna och bli tilldelade pengar från statens plånbok på årsbasis, efter hur finansplanen skruvas ihop år för år.

1:a skoldagen

Ja, jag kom ju mig aldrig iväg på någon ”Första skoldags"-ceremoni i tisdags. Vi var dock bjudna på ett par kaffe-miks som vi hade kunnat gå till efter arbetstid, men inte till någon mer närstående, så det blev inte av att vi gick. Regn och rusk var det ju också. Med andra ord har jag inga färska, egna foton från denna stora dag (jag har dock en del gamla i ”arkivet”).

Som tur är har man ju vår ”braiga” webb- (och pappers-) tidning Sermitsiaq, så att ni ändå kan få se lite av vad det hela handlar om annu 2008. Barnens första skoldag är nämligen något stort här, både för barnen och deras familjer.

Det hålls alltså bland annat en ceremoni i skolan, med flera tal (vilket grönländare tycks ääälska). Det brukar även bjudas på någon form av musikunderhållning, det leks lekar och lite allt möjligt. Efter ett par timmar är det hela över och det verkliga firandet drar igång.

De respektive familjerna håller nämligen sedan stora kaffebjudningar – kaffe-miks (kaffe-mik i ental) – dit allt och alla blir bjudna och överösta av kakor, tårtor och ofta också den läckraste grönländska maten.

Och ja, vi snackar verkligen om att allt och alla blir bjudna. Att 50-150 personer passerar förbi på ett sådant arrangemang är säkert mer eller mindre standard. Våra kaffe-miks, som vi hållt vid Aajus födelsedagar, med ca 30-40 gäster har i alla fall varit mycket, mycket små i förhållande till vad andra har, särskilt på så speciella dagar som första skoldagen. På kvällen håller många sedan också en fest med middag för närmsta familjen.

Och ja, alla av de närmsta som har en folkdräkt – vilket är många (trots att speciellt kvinnodräkten är dyr att sy även om man gör det själv) – tar på sig den en dag som denna. För skolbarnen betyder det ofta att de får ta på sig sin allra första dräkt. Vissa får dock också en dräkt tidigare, om det funnits anledning till något större firande. En hel del killar får också en till sitt dop. Anledningen till att samma sak inte gäller tjejer är helt enkelt att den kvinnliga dräkten inte alls är speciellt bäbisvänlig om man säger så... ;-)


Här ser man rektorn i skolan i Narsaq (1.600 invånare), Sydgrönland, hälsa de 21 nya eleverna och deras familjer välkomna. Till dessa tillställningar är det inte bara föräldrarna som kommer med, utan även syskon, mor- och farföräldrar och diverse mostrar och fastrar osv.


I den halvstora bygden Arsuk (ca 160 invånare) söder om Nuuk var det hela 6 nya elever varav...


...två av dem var tvillingar.


I en av de två östgrönländska städerna, Ittoqqortoormiit ( ca 500 invånare), såg de nya eleverna ut såhär. En av tjejerna har vanlig klänning, en annan en västgrönländsk folkdräkt, medan flickan längst till höger har den enklare östgrönländska dräkten & håruppsättningen, om än ”bara” med vanliga strumpebyxor och finskor till. ;-)


Under första skoldagsfirandet är traditionen att det kastas ”pagga”. Föräldrarna eller någon annan äldre i familjen, visar helt enkelt sin glädje och stolthet över barnet genom att kasta iväg en näve pengar som gästerna plockar upp. Detta är något som speciellt de yngre barnen väntar ivrigt på, och varje hastig armrörelse från någon i familjen får dem att hålla sig beredda på att ”rycka ut”. På just detta fotot, från firandet i Arsuk, verkar dock de vuxna vara minst lika spända! ;-)

(Sista fotot visar också verkligen att det är sant det jag alltid har sagt; att det är väldigt informellt här. Trots att värdfamiljernas kvinnor kämpat dag och natt för att få familjens folkdräkter fina till den stora dagen, är det ingen som lyfter ett endaste ögonbryn åt att gästerna sedan kommer i helt vanliga blåställ, direkt från jobbet, som den ivrige mannen på fotot. Väldigt befriande kan jag tycka många gånger.)

42,195 km eller en ny look...

...det är verkligen frågan.

Om man hade haft lusten hade man idag kunnat fått sig ett par rundturer runt hela Nuuk, svettats i mängder i det gråtrista vädret och därefter, totalt slutkörd, kunnat titulera sig maratonavslutare. Idag gick nämligen Nuuk Maraton – världens nordligaste maraton – av stapeln. Ett årligen återkommande event sedan 1990.

Vi kom oss dock inte ut för att se ”spektaklet” som vi brukar. Istället var vi hemma och slappade. Men jag fick i alla fall gjort något. Eller vad sägs om den nya layouten på bloggen? ;-)

PS: Den med skarp blick kan på fotot ovan, från en barntävling i 2005 (alla mina maratonfoton låg på en ostartad dator, så jag iddes inte leta fram dem), se dagens 2:a, Kim Godtfredsen. Han ses på fotot stå som kommentator i orange väst. Kim är Grönlands genom tiderna mest framgångsrike löpare internationellt (tillika min granne och pappa till Aajus dagiskompis *hihi*). Idag fick han dock se sig besegrad av danske duathlonmästaren Stig Brahe.

Och vinnaren är.... Lullun!

Foto från Virgin Holidays Image Library.

Kan ni tänka er, jag har vunnit en resa!! Jag fick beskedet igår och idag står det t.o.m i tidningen, så gratulationerna har så smått börjat dugga in från höger och vänster. Alla är de lika glada för min skull (och en smula avundsjuka ;-) ).

Det är en resa för två, värd nästan 40.000 svenska kronor som jag har vunnit. Otroligt, eller hur?! En resa med allt betalt – flyg, kost & logi i 3 dagar på 4-stjärnigt hotell och flera olika utflykter. En vinst som jag inte kan omvandla till kontanter istället, en vinst som jag inte kan förära till någon annan (mer än till en medresenär då) eller ändra destionation på. Men varför skulle man å andra sidan vilja ändra, när nu resmålet är så exotiskt att de flesta skulle hoppa upp och ner av ren exaltering?!

Eller ja, jag är väl måttligt road ändå. Resmålet heter nämligen Grönland. Tro det eller ej; jag har vunnit en resa från Danmark till Grönland!! Här går man och väntar på att få sin livs storvinst (utan att spela på Lotto) och så vinner man en resa hem till sig själv! *hahaha*

Eller ja, resmålet är faktiskt Ilulissat; Holgers gamla hemstad (ja, han kommer ursprungligen från en bygd några kilometer därifrån) tillika ”hem” för den av UNESCO naturminnesmärkta isfjorden. Ett område med en helt fantastisk natur med alla dess enorma isberg. Men jag har ju varit där förr, flera gånger och nu ska jag ”tvingas” dit i februari, när det är som kallast. För även om det var ganska fritt att välja datum, låg månaden fast i konceptet.

Jag ser dock verkligen fram emot de guidade turerna: Stadsvandringen där jag kan peka ut familjens alla hus för den danske guiden som bott i Grönland i en månad och då jag troligtvis blir stoppad flertalet gånger av folk som vill hälsa. Sedan blir det en vit, vit, vit vandringstur till isfjorden - förhoppningsvis inte i snöstorm - där den gamla boplatsen man reklamerar för i resebeskrivningen lär vara som "bortblåst" under all snö. Och avslutningsvis, en hundslädetur med Holgers kusin som kusk typ. Jo, jo, det blir nog en upplevelse! *hihi*

Nej, nu får vi väl se hur det blir. Tror säkert att man kan ändra utreseort, så jag slipper betala oss vägen om Danmark. Dessutom ska Aaju enligt "planen" få en kusin i Ilulissat här i slutet av augusti, så det kan ju passa bra; då kan vi ju komma på halvårsfirande, som ju är en stooor grej i Grönland, i februari. Och vem vet, till den tid kanske vi har ändrat hemmabas, så att jag ändå behöver de där ”atlantbiljetterna”...?! ;-)

Semesterns 2:a vecka

Andra ”inläggsveckan” av vår semester är något kortare än den första; bara 7 dagar jämfört med de 10 jag berättade om i mitt första ”semesterinlägg”. Det hände väl egentligen inte mindre vecka två, men jag misstänker ändå att det blir lite färre foton denna gången. 2:a veckan tog jag helt enkelt inte lika mycket kort; då var ju inte allt så ”nytt” och dessutom råkade jag slå sönder den lilla kameran (tappade den i golvet på Torp Köpcentrum... *whoops*) och det är ju inte alltid man ids dra upp en stor systemkamera. Men here goes...


Måndag 14/7

Natten till måndag anslöt så Holger till sällskapet. En kompis (Carlo, för de av er som känner honom) skulle ändå köra vägen från Skandeborg i Danmark, där Holger nu bor, till Sandefjord i Norge i egen bil. Med andra ord kunde Holger haka på och bara ”hoppa av i farten”. :-)


Första heldagen för Holger i Sverige tog vi det lungt. Vi var och såg till gravarna på kyrkogården och tog oss en glass i idylliska kustsamhället Hamburgsund; där jag gick i grundskolan som barn och nästan inte visat mig sedan dess. Glassen köpte vi på den lilla glassfabriken/caféet PipersGlace (de som gör Ciprian’s premiumglass som bl.a säljs i alla Hemköps-butiker). Ännu en ny upplevelse; det var nämligen första gången jag betalade för en glass där. Ägaren till fabriken är nämligen mamma till bassisten i mitt gamla band och vi spenderade ett par somrar som ”husband” där när vi var ”små” och det hade ju sina fördelar kan man väl säga... *hihi*


Tisdag 15/7


På tisdagen bar det hastigt och lustigt av på långtur till Göteborg. På grund av dåliga förbindelser med tåg och buss blev dagen dock några timmar kortare än hoppats, så att hinna att möta upp med Göteborgsboende vänner var en omöjlighet tyvär.


En liten snabbtur runt i ett för dagen ganska gråmulet Göteborg skulle vi ju dock ge Petrine innan...


...det blev dax för Liseberg!


Mycket köande blev det. Det är verkligen nackdelen med att ha semester i juli. Men Aaju klagade turligt nog inte, utan köade även mer än gärna ensam, hållande biljetten hårt i handen.


Men är detta vad man köar till så är så klart ingen kö i världen för lång! :-)


Lillkillen roade sig. Liksom de stora ”barnen”. Oss fick jag dock inte så många kort på då kamerahållaren som oftast var den som åkte småkaruseller med Aaju, medan Petrine och antingen Holger eller jag köade till de större attraktionerna. Spökhuset bjöd t.ex denna dag på den bästa turen någonsin för min del. Tror det var 4:e gången jag gick och det var bara super, med mig som anförare av ett tåg på i allt 6 personer (man går i led och håller varandra på axlarna). Jag skrattade så att jag kiknade, medan Petrine klöste stora märken i mina axlar av skräckfyllt förtjusning. :-)

Tiden gick snabbt och plötsligt var det tid till att ta vår sista karuselltur innan det var dax för kvällsmat och hemfärd. Innan vi gick in i Sagoslottet hade vi pratat om att Rainbow, som var min absoluta favorit som barn, kanske skulle få äran att bli sista åkattraktionen för dagen. Vi hade dock inte mycket mer än kommit oss ut ur Sagoslottet när vi hörde ett högt brak. Jag såg armar som flög i luften, ett stort moln av rök (damm förstod jag senare) och vi hörde höga skrik. Vi stod bara ca 15 meter ifrån, när Rainbow plötsligt havererade.

Vi stod då så att vi mest såg undersidan av åkattraktionen. För att konstatera vad som faktiskt hänt och se om vi kunde vara till någon hjälp gick vi vägen förbi attraktionen. Sedan valde vi att snabbt lämna platsen för att ge plats åt Lisebergs- & räddningspersonal samt anhöriga. Vi kände oss dock ganska ensamma om att ta detta beslut. Strömmen av människor gick helt klart åt andra hållet; alla skulle till platsen där pupliken redan stod tätt packad.

Folk stod där med sina kameror och mobiler och plåtade kort efter kort. Rejält osmakligt tyckte jag. De skärmde ju dessutom av de stackars anhöriga, som de flesta hade suttit på bänkarna en bit bort för att se sina vänner/familjemedlemmar åka attraktionen. Det var också just dessa personer som var mest panikslagna; de visste ju inte hur deras nära & kära hade det.

Av det jag såg skötte dock Lisebergspersonalen det hela otroligt bra; de var snabbt på plats och gjorde verkligen så gott någon kunde. När vi helt lämnade området, dvs den bortre delen av parken, kunde vi dessutom se en brandbil stå på andra sidan grinden. Otroligt; det hade verkligen inte gått mer än ett par minuter.


Senare hörde jag att det handlat om omkring 20-22 skadade – mestadels benbrott – varav 2-3 allvarligt. Ja, om detta vet nog alla ni Sverigeboende mer om än jag. Det blev ju en rejäl mediastorm omkring detta de följande dagarna. Och ja, fotot är mitt. Även jag tog alltså foto, om än bara två – och usch vad fel det kändes. Och eventuellt kommer jag också att ta bort fotot härifrån bloggen, trots att jag valt att hålla det litet i formatet för de drabbades skull. Hade det varit en allvarligare utgång hade deffinitivt fotot aldrig kommit på frågan här på bloggen. Är det någon som tycker det är stötande, så tar jag deffinitivt bort det med det samma.


Det blev ingen mer attraktion för oss den kvällen kan jag väl säga. Men vi åt vår kvällsmat som planerat, det var vi ju trots allt nästan tvugna till innan den långa tågturen hem, och spelade upp våra få spelkuponger som vi fått med åkbiljetterna + i allt 25 kronor (hela dagen inklusive). Det resulterade i denna stjärnvinst till Petrine. Mmmm...! :-)


Onsdag 16/7

Onsdag var en ganska mörk dag. Det hade kanske varit en ganska dålig idé ändå, att låta Holger komma till Sverige just när mitt måntliga ”humör” skulle till att slå till. Jag har haft rejäla problem med humörsvägningarna sådär en gång i månaden sedan jag fick Aaju och fick faktiskt utskrivet p-piller där ett tag för att hålla dem nere – ja det hjälper faktiskt och ja, jag har nu beslutat mig för att ”ansöka” om en ny kur. ;-) Det var sådant humör jag hade då ”beslutet” togs att jag hade fått nog där i juni och det var sådant humör jag varit på vid flera av våra tidigare ”dåliga stunder”. Därmed inte sagt att allt är mitt fel, men ändå...


Rejäl pannkaka blev i alla fall resultatet av våra respektive ”problem” och onsdag kväll satte Holger sig, några dagar tidigare än planerat, därför på tåget på väg söderut igen. I sista sekund tackade jag också ja till att träffa några kompisar utanför Stenungsund över kvällen, medan barnen fick vara med min pappa på fårvallningskurs (han är instruktör). Med andra ord blev Holger och jag sittande på samma tåg ett tag. På neutral mark – jämfört med hemma hos min ack så neutrala och förstående pappa – fick vi dock pratat ganska bra igenom saker och ting. Och snack över ett stort glas svalkande vatten med de söta vännerna hjälpte ju också på situationen, så en av livets stora krisdagar slutade ändå ganska väl. Tack snälla ni!


Torsdag 17/7

Torsdag var det bara att komma sig helt på fötter igen. Då stod det nämligen Strömstad-sightseeing på schemat – staden som båda mina syskon tidigare haft som hemstad.


Aaju hade mest sett fram emot den stooora glassen som moster Camilla (min mellansis) utlovat. Visst ser det nästan ut som om det är den i plast han står och drömmer om och inte den han har i handen? Notera tungan! :-)


Ni som varit i Strömstad vet säkert hur skickliga måsarna är på att norpa korvar och annat från oskyldiga turister på torget. Denna luring hade deffinitivt siktet inne på min glass.


På kvällen blev det ytterligare en fiske- & badtur i Bullaresjön. Fångsten var dock inte Aajus.


Fredag 18/7


På fredag var det storstädning som gällde på torpet, för på lördag vankades det...


Lördag 19/7


...ett ganska enkelt, men väl ett kalas. Min pappa fyllde nämligen år och närmare 20 gäster kom för att gratulera med paket som öppnades utanför huset innan regnet kom. Det var även 1-årsdagen för min mormors bortgång, så hon var självklart också i våra tankar.


Min bana trogen för denna semester, höll jag mig antingen i köket eller tillsammans med barnen. Här var det både och, då jag tillsammans med Petrine (fotot) och Olivia (systerdotter utanför bild) fixade desserten (efter smörgåstårtan). Ja, i köket där brukar jag i och för sig som oftast hålla till vid liknande tillställningar, men min ”barntid” blev deffinitivt större än vanligt denna semestern. Det var barnbord för hela slanten typ! :-)


Söndag 20/7


Söndag var det så tid till att packa och säga farväl till allt och alla, inklusive de numera väldigt tama kaninerna. Tidigt, tidigt måndag morgon bar det nämligen av på nya äventyr...