I dag kommer han hem från lägret, mitt lilla monster och ängel, allt-i-ett. ;-) Ja, om bara dimman ville lätta vill säga...
En dryg vecka har gått utan att jag har hört så mycket som en viskning om hur han har det ute i ödemarken. Separerade av hundravis av fjälltoppar på långt över 1000 meter, är det ju inga telefonsignaler som når fram.
Det enda jag har hört är ett telefonsamtal från dagiset här i stan för en halvtimma sedan, där de kunde berätta att lägergänget först kommer in till hamn klockan 19 och inte klockan 16 som planerat. Detta eftersom skepparen här från Nuuk ville vänta in tidvattnet (som är på flera meter här i vår del av världen).
Tålamod. Tålamod.
Fotot: Här kommer båten med sonen lägga till ikväll. Igår låg dock en båt av en helt annan kaliber i hamnen; yachten Apoise (den vita mitt i bild), som är världens 79:e största lyxyacht med plats till 12 passagerare och 17 besättningsmän. Pris; ynka 100 miljoner dollar, plus/minus...
8 kommentarer:
ÅÅÅH! ÄNTLIGEN!!!! HURRAAA!!! LYCKA!!! STOR LYCKA!!!!
Men du bloggar igen!!
Vad roligt, och vad förvånad jag blir! Jättekul!
Hittade hit igen tack vare min sitemeter :-).
OCH du ska flytta!! GRATTIS!!
Huset ser så jättefint ut. Förstår att du gläder dig massor!!
stor kram från mig i HETA DC!!
Ja DET är skillnaden när Aaju åker på läger och när barn i Sverige åker bort. Du kan inte ringa och höra hur han har det! Tänkte inte på det!
Men NU äntligen hoppas jag han är hemma igen. Eller det kanske är för tidigt än klockan är nog inte sju hos dig än. Skönt blir det när han är hemma igen förstår jag!
Kram!
Nu ska han ha kommit hem ja, måste varit ett härligt återseende! Hoppas läsa mer om hur han haft det snart! Kram!
Ååååå förstår att du längtat längtat och längtat!!!!
TÄNK vad ni ska mysa!
Och jag är så nyfiken att få veta hur han ahft det lille Aaju. Eller stora ska man väl kanske säga?! :-)
KRAM!!
Karlavagnen: Ja, så kom han hem tillsist. Det blev en lååång vecka, men inte bara negativt. Hann ju också med så hemskt mycket mer än jag brukar. Det var ganska härligt det mé! :-)
Annika: Ja, nu var jag tillbaka på nätet igen. Och flytt blir det. Bara någon knapp kilometer, men ändå till något helt annorlunda än där vi bor nu. Ska bli hääärligt! :-)
Marianne: Nej, här är det totalt separation som gäller. Och tack vare mitt ovanligt sena komentarsvarande (har varit en fullpackad vecka igen igen) så har lillen också kommit hem med råge. :-)
Kram
Emmama: Ja, lite har jag fått skrivit ihop. Har dock varit lite dåligt med tid til skrivandet i veckan. Jag kan dock avslöja att han helt klart har växt mentalt av lägerupplevelsen! Kram
Saltistjejen: Ja, det var en speciell vecka på många sätt. Jag är ju van vid att vara den som åker, och då ha möjlighet om inte att prata med honom, men i alla fall höra med någon vuxen hur han har det. Detta var en ny upplevelse, som kändes lite ovant. Fast passade också på att njuta av det, med flera restaurangbesök, bio osv. och ja, stor har han verkligen blivit! Lägret hjälpte också på det. Blir dessutom 5 om bara några veckor. Så är han deffinitivt inte bäbis mer (*snyft* ;-) ).
Oj, ni fick alltså inte ens ringa?! Eller kunde inte ska jag säga. Jobbigt! Fast kanske mest jobbigt för dig än för honom? ;)
Tog du något foto på lyxskeppet?!
Anne, Fair and True: Ja, det var helt klart oss föräldrar det gick ut över. Hemlängtan hade nog också blivit större för barnen om de hade fått prata med oss - men ett litet bekräftande ok från personalen lite då och då hade ju varit skönt, men det har ju aldrig varit ett reelt alternativ.
Och nej, inga fler foton än det på bloggen. Fast stod helt nere vid skeppet ett par gånger, fast då kunde man inte alls fånga den på bara ett foto, så stor var den.
Skicka en kommentar