Efter ännu en förmiddag bland det uniformerade saftblandarfolket, piggar det upp att kolla in snart-5-åringens senaste mästerverk. Musse, Långben och Kalle ritade helt på egen hand. Jag blev imponerad. :-)
Det är så klart Kalles näsborrar som syns på hans näbb, och inte snedvända tänder, som den oförstående mamman först trodde. ;-)
7 kommentarer:
Vad fint!
Du kasnke borde rama in och hänga upp??
:-)
Så fint! Man ser direkt vem som är vem också. Jag tycker också att du ska rama in och hänga dem på väggen.
"Uniformerade saftblandarfolket"? Är det poliserna?
Stora kramar!
Vad roligt att du bloggar igen! Hittade hit före din bloggpaus via Emmama!
Hälsningar från Susanna (som nyligen flyttade från Kenya till Zimbabwe, men nu är hemma i Sverige på semester!)
Saltistjejen: Bra idé! Tyvärr hade dock Aaju andra planer med tecknigarna, så de är redan "signerade" och bortskänkta. ;-)
Marianne: Ja, det är jag som försöker vara kryptisk, så att inte saker och ting fastnar i Google Translate.. ;-) Och ramen, ja den får - som jag skrev till Saltis - vänta på nästa mästerverk istället. ;-)
Susanna: Hej och välkommen till (-baka?) till min blogg. När jag har fått tagit mig igenom toppen på mitt iserg av bloggar kommer jag gärna förbi och kollar in tin blogg. Låter spännande!! :-)
Ah, sorry! Men det är bra, då sätter du våra hjärnor i arbete också! Genom att vara kryptisk alltså!
Kram!
Vad glad jag blev när jag upptäckte du börjat blogga igen! Superglad, ska du veta. Jag anade nåt var på gång då du tittat in hos mig och skrivit kommentar där...Blev sen glad, då jag surfade in på din sida, att se att det var nya inlägg!
Men usch alltså, nu vet jag ju inte detaljer eller så men det låter inte alls roligt allt det där surrealistiska du varit med om. Just det där, som du skrev, att samtidigt så är det bästa och värsta tiden. Jag kan förstå vad du menar, en mysko känsla.
I alla fall, jätteroligt läsa dina inlägg och se bilder igen.
Kram!
Marianne: Det är lungt. :-)
Anne: Kul att kunna glädja någon. :-) Själv tycker jag det är jättekul att vara tillbaka! Och ja, knas har det varit, riktigt, riktigt knas, men min vardag är iaf väldigt bra. :-)
Skicka en kommentar