Glada killar

Nallen Nalle och sonen tyckte deffinitivt jag var världens bästa mamma i morse, som fixade till en osötad ”saftglass” (läs smoothie) till dem båda till frukost. Killen till höger fick sig också en skiva groft bröd, så han ska nog stå sig till förmiddagsfikat. Nalle lämnade vi dock sittande vid bordet med sin (ganska tomma) saftglass. ;-)

Här på jobbet blev det sedan att städa undan spåren av att ha haft ett över 8 timmar långt besök av sonen igår. Det var inte så farligt som det låter och lillkillen skötte sig verkligen exemplariskt igår. Han hade en hel del kul, dock inte tillräkligt, för på väg hem igår kunde han nämligen konstatera att dagis allt var roligare trots allt. Fast vänta ni bara; i morgon vill han säkert följa med till mammas jobb igen (även om han inte får). ;-)

Förresten; vem tar över Fredagstemat till oktober? Jag kan tyvärr inte, pga diverse resor. Du som kan; meddela Mais oui.

Åska & drivis?

Ja, drivisen har vi ju till vardags, men kanske är även åskan på intågande – och DET är ovanligt här i Arktis vill jag lova. Och varför nu risken?

Jo, 38 minuter innan normal natti-natti-tid (och ja, sonen kan klockan) kom den helt förkylningsfria sonen ut till mig i köket och sa:

- Jag vil sova.
- Är du trött? frågade jag överraskat efter att ha hört honom glatt dansa runt inne i vardagsrummet.
- Ja, jag vill sova. [Paus] Kommer du? [Paus] Jag ska bara stänga av filmen, så går jag i säng. Kommer du och läser, mamma?

Sonen stängde av TV’n mitt i pågående program – vilket han normalt aldrig, aldrig, aldrig gör – och knatade in i sovrummet. Han irrade runt lite efter en bok och hoppade sedan i säng (kläderna hade kalsongcharmören redan tagit av sig för länge sedan). Och vid antal-sidor-vi-ska-läsa-förhandlingarna vann jag lätt, genom att bara gå med på att läsa en dubbelsida mer än mitt utgångsläge, på tre dubbelsidor.

Ja, risken för åska är påfallande ikväll! :-)





PS: De sista två fotona föreställer inte åskmoln, utan bara vanliga ”stormmolnsformationer” jag såg på väg till jobbet den 11:e september i år (första ”molnfotot” är förresten också min utsikt från mitt kontor, som också inkluderar hav och isberg. Avis, någon?! ;-) )

Sonens 5-årsdag

Så är dagen nästan över*. Redan. Sonen blev 5 år i dag och trots att vi var hemma hela dagen, så försvann tiden bara i ett swich... ;-)

Kl. 6.30 i morse gick jag in och sjöng för sonen, som tidigare smugit sig in och somnat i min säng. Tror ni att han vaknade? Inte då. Efter att ha sjungit ”Ja må han leva” rejält högt typ fem gånger och puttat till honom ett par gånger, så var han dock plötsligt klarvaken...


...eller ja, nästan. ;-)


Många paket blev det, från familien i Sverige og oss här. Eller snarare fyra, fast med innehåll som heter duga – massor av lego och Blixten McQueen-saker (från filmen Bilar). Och nöjd blev han minsann, efter att (som alltid) fint och ordentligt ha packat upp alla paketen (ja, det finns alltså otroligt nog sådana barn som tar sig tid till att titta på korten och inte fläcker upp paketen i all hast ;-) ).


Sedan var det att springa ut till köksbordet och börja bygga. Sonen var 100 % fokuserad när han skulle bygga Anakin Skywalkers legorymdskepp. Det var det enda han verkligen önskade sig i födelsedagspresent den senaste månaden eller mer. Inte för att han någonsin har sett filmerna, men... ;-)


Senare på morgonen kom sonens absoluta bästis K. Killarna bjöds på bananpannkakebrunch med pirattema.




Det mesta av dagen gick åt legobyggande, bullätande och skönsång. ;-)


Sonen fick sent om eftermiddagen en knapp timmas ”paus” mellan besöken. Då passade han på att visa att även han har fått gener från sin morfar vallhundsinstruktören. Sonen vallade alla (pirat-) ballongerna in i vardagsrummet. :-)


Sedan följde en ny våg av presenter; bilbana, Bilar-bilar (alltså från filmen Bilar) och en stooor röd Fatboy. Och lek, jo jag tackar jag! ;-)


Temat för kvällen var även det pirater, så det var dukat upp med piratduk, piratmuggar, piratsugrör, pirattallrikar, sand- och snäckdekorationer och en skattkista med ”juverler” (läs sonens pärlkreationer och annat krimskrams *hihi*) och (elektriska) ljus. ;-)


På menyn för de i allt 8 ätande runt 4-mannabordet stod hembakad pizza, bullar, kakor och ja, tårta såklart! ;-)

Strax före klockan nio, efter dagens saga, deckade den stora lilla 5-åringen. Tack alla för era hälsningar och presenter; via bloggen, facebook, e-mail, post och telefon. Jag tror lillen blev otroligt nöjd med sin dag, och den var ni ju alla en del av! :-)


*) Eller ja, dagen är över egentligen, då klockan ju faktiskt är över midnatt. Det är bara jag som inte har kommit mig i säng ännu. ;-)

Vad är det som stinker?

När jag vakande i morse, var det till en obeskrivlig stank. Och nej, kära läsare av mitt förra inlägg, det var inte från grannarnas (eller mina egna) sopor. Nej, stanken kom från sonens sovrum.

Eller ja, själv tyckte jag egentligen att det mest doftade af nybakade bullar, men enligt grönländsk tradition så stank det. Ni som följt min blogg i något år eller mer, förstår nu kanske vad jag pratar om: Den inuitiska traditionen om att säga att det stinker till en som har födelsedag nästkommande dag!

I morgon är det nämligen lillgrabbens födelsedag. Hela fem år har det gått sedan han föddes. Det är helt otroligt. På något sätt så känns det som en evighet sedan, men samtidigt så är det svårt att förstå att han nu redan är stora pojken. För som 5-åring kan ju inte ens jag riktigt med att kalla honom bäbis mer. Ja, jag tror detta är en av de absolut största milstoparna för mig i hans liv så långt.

Det blir att vara lediga på hans födelsedag, men idag skulle han såklart firas på dagis. Därför blev det att starta storbaket så snart vi kom hem från jobb och dagis igår. Såhär gick det:


Det är inte direkt någon hemlighet; min son ÄLSKAR att baka och har alltid gjort. Han har hängt med helt sedan han låg i babysittern och kunde hålla i en barnvänlig visp medan jag vispade osv.


Den kommande dagen till ära hade jag t.o.m lyckats att få tag på färsk jäst. Lyx!


Det sparades inte på gottigheterna. (Av någon anledning fick sonens mini-kavel inte vara med på fotot entligt dess ägare. ;-))


Det är ju bara sonens födelsedag en gång om året, så jag unnade honom lite pärlsocker. ;-)


77 kanelbullar blev det i allt.


Och så här stolt var sonen när han kom med bullarna till dagis i morse. Så får vi hoppas att de räcker till alla de glupska barnen... ;-)

Tyvärr kan vi inte dela med oss av våra nybakade bullar till er, men hade det varit möjligt rent tekniskt, hade vi såklart gjort det. Fortsatt trevlig tisdag till er allihop!

Naturens små under

Idag har det snöat och snöt. I fjällen alltså. Helt ner på 400 meters höjd. Gamla Nuuk-bor säger att då dröjer det bara en vecka till att det för första gången för säsongen lägger sig snö här nere på havsnivå (sista gången det lade sig nysnö för förra "vintern" var 20:e juni). Och det tror jag ska stämma ganska bra. Första snön brukar nämligen lägga sig +/- en dag omkring sonens födelsedag.


Just nu skiftar det dock mest imellan regn och sol här nere, samtidigt som det blåser kraftiga stormvindar. Plötligt när jag tittade ut, såg jag denna väldigt tydliga regnbåge. Den gick ner precis framför det vita huset...


...och vid (den isfria) isrinken. Bara någon minut senare var den som bortblåst, till sonens stora besvikelse.

Förresten visste ni att den vita fågeln (läs måsen) är mamma och att den svarta fågeln (läs korpen) är pappa till den lilla fågeln (läs sparven)? Denna fantastiska slutsats drog sonen häromdagen. Tror bestämt att mamman måste komma ikapp med sin biologiundervisning... ;-)

Ännu en aktiv helg

Så var det söndag och storstädning står på schemat, tillsammans med lite artikelskrivning för jobbet. Alltså en hemmadag med andra ord, fast sonen klagar inte; det har ju varit full rulle både fredag och lördag.

Efter dagis fredag bar det nämligen av ut på stan...


...med nya cykeln.


Det blev till att dela en pizza på Prego.


Och jo, jag upptäckte plötsligt att sonen alltså blivit stor. Utan en kommentar och utan att försöka ge dem till mig, hade han plockat av och lagt det han inte ville ha (lök) på tallrikskanten. Duktig kille!


Sedan blev det att se polske fotografen Fiann Pauls fantastiska foton från Himalaya, Island och Grönland.


Sonen levde sig in i utställningen (tyvärr hann jag inte få fram kameran när han stod som mest bakåt, men ändå). ;-)


- Den här filmen ska vi se! sa sonen.
Alltså "G-force"; en familjefilm om tre marsvinsagenter (dock inte i 3-D).


Laddad för underhållning. Och visst var han minst lika nöjd efteråt vill jag lova. En lyckad kväll, helt klart!

===


Lördag bar det av på uppdrag ”Hitta Julklappar”. Ja, vi ska ju skicka iväg alla våra Sverigeklappar i början av november, och då en del annat kommer i vägen närmsta tiden, tyckte jag att detta var en bra dag att börja. Sonen var nöjd med sina 100 kronor som han fick att handla för (som dock fick bli fler allteftersom dagen gick).


Vad förvånad jag blev att hitta Mamma Mu-nallar i bokaffären..! Findus var inte lika överraskande – senaste Pettson-filmen kommer faktiskt hit om två veckor. Men, nej inte hör detta till vanligheterna, därav behovet av att ta ett kort. ;-)


Nej, vilken bra present! Det gäller ju att lära sig sin plats i livet tidigt. ”Cook ’n Clean”, med kombinerat kök och tvättstuga i ett. Och bara tjejer på alla bilderna såklart. Super! Hmm...


Sonen spanade in krims-krams-hyllan i en av stadens souvenir- och presentaffärer. För ett tag sedan hade jag sett ett par små keramikkrukor som var så fina i en av dessa affärer (inte den som fotot är taget i) och som kanske skulle bli en passande julklapp. Jag mindes inte priset, bara att det var hutlöst för en så liten kruka, men kanske var det en bra idé trots allt?! Så jag tittade förbi igår. När de visade sig kosta hela 1300 kr (motsvarande nästan 1900 svenska) kom jag dock hastigt på andra tankar. Liiite för dyrt för en julklapp tycker jag...

Jag hittade istället en fin prydnadskudde. Pris; 1300 kr, alltså återigen nästan 1900 svenska kronor. Nej, den blev inte köpt den heller. Att köpa julklappar här är verkligen inte lätt, med så begränsat utbud och så hööga priser på allt. Men nu har jag fått en annan idé... ;-)


Efter julklappsbestyr var vi väl värda en mjukglass tyckte vi. Det var ju dessutom ganska varmt, hela +7 C. :-)


Medan vi åt kunde vi sitta och se hur det snöade på Hjortetakken, ner till ca 1000 meters höjd (fjället är 1210 meter högt). Det har snöat i fjällen här runtomkring i några dagar nu.


Grönländare är inte så vana med småkryp, därför springer de flesta så snart de ser en spindel (inklusive alla de som satt på bänken i bakgrunden). Sonen och ett par andra nyfikna inspekterade dock det ovanliga besöket. (Tror nästan jag kan räkna antalet spindlar jag har sett här sedan 2001 på mina fingrar.)


Innan det blev dax att gå hem och få besök av sonens kompis, blev det att gå på teater (sonen ses i röd tröja) – ”En konstig trädgård”, spelad av en barnteaterduo på besök från Danmark. Lillkillen ropade dock först ett bestämt nej till förslaget. Han ville inte gå på teater.

- Varför vill du inte gå på teater? frågade jag.
- Jag tycker inte om teater!
- Men vet du vad teater är?
- Nej...!

*hahaha* Med lite mamma-list löste det hela sig dock ganska smidigt och sonen blev så klart en av dem som följde mest med i handlingen och applåderade, ja det gjorde han allra mest av alla. Jättekul var det! :-)


På kvällen blev det också att prata lite i telefon med modtagarna av dessa fina brev, som sonen skrivit till dem han ville bjuda in på födelsedagskalas. Snabb postgång (för att vara här) denna gången; vi skickade dem i torsdags (att gå till posthuset är ju också ett äventyr - roligare än att dela ut dem själv, som vi brukar göra). :-)
Och ja, det är lite med vilje att ni inte ska kunna läsa namnen som sonen har skrivit.

Sonen gillar att gå på gym…

...eller snarare, att gå till ”tuggummiaffären” (läs mataffären). Det är dock inte så mycket pga av själva affären, utan snarare pga hinderbanan på väg dit. Ett rejält tränningspass får han, helt klart, av att klättra upp och hoppa ner från alla dessa stenar. :-)

Man tager vad man haver

Så här fina sängkläder har vi i vårt ”master bedroom”; Byggare Bob och en fotbollsspelare. Eller nja, det var visst bara tillfälligt.

Eftersom sonen hade ont i magen igår kväll, fick han lov att gå och lägga sig i dubbelsängen. Ett par timmar senare vaknade han och spydde ner allt vad tyg heter, så det blev att improvisera och hämta sängkläder från sonens våningssäng.

Idag står därför tvätt och filmtittande på schemat för mor respektive son. Min tappre lille son har dock inte klagat en endaste gång, inte heller när han fick spytt ner hela hallgolvet i morse. Hur kan man annat än älska den stackars lille parveln?! ♥

Fullpackat lek-, jobb- & reseschema

Så har jag kommit mig igenom de första fyra dygnen som gräsänka. Bara ca. 30 kvar...

Sonen och jag har varit busy busy senaste tiden. Onsdag kväll blev det till klättrande i två olika klätterställningar i ett par timmar. Torsdag har fallit i glömska, men det var bestämt den kvällen sonen hade rummet fyllt till bredden med kompisar och som han lyckades med tricket att smugla ut en hel mängd med leksaker, som turligt nog hittade hem igen.

Fredag fick jag gå hem ett par timmar tidigare från jobbet, pga en bankande huvudvärk. Tyvärr var det dock också den enda dagen för inskrivning av nya medlemmar till simklubben. Efter dagis blev det alltså lååångpromenad till simhallen, bara för att lyckas med bedriften att bara komma på väntelista till simgruppen sonen borde ha varit med i. Fast kul hade vi, och äventyret slutade ju dessutom med ett besök på grillbaren och bussresa hem nästan fyra timmar senare. Sonen var salig! :-) (Min huvudvärk kom och gick och kom och gick dock, men var som bortblåst lördag morgon. Skönt!)

Lördag var vi så klart lediga och det firade vi med att hålla oss borta från hemmet i hela nio timmar. Först på resultatslös kjoljakt inför semestern, följt av picknick och marknadsbesök. På den senare fick sonen sig en stooor överraskning, när mamma plötsligt slog till och köpte en ny cykel till honom för ett bra sommaren-är-snart-slut-pris. Sonens första cykel blev ju stulen förra året, och jag vill ju inte att han ska börja skolan nästa år utan att varken kunna simma eller cykla. ;-)

Som den stoltaste i världen han var, blev det att cykla genom hela stan för att visa upp mästerverket för P’s föräldrar. Det blev till några timmar på balkongen och middag. Väl hemma vid 19.30 möttes vi av cykelligan, och med bara en riktig krasch och en snabb tur rätt in i betongmuren, fick sonen cyklat av sig all resterande energi innan det var sängdax.

Idag är det söndag och tvätt och städning väntar, tillsammans med en hel massa jobb som jag skjutit framför mig. En tur till affären för låsinköp står också på schemat och ett badhusbad. Hur ska vi nu hinna med allt detta? Hårklippning och badkarsbad har vi i alla fall fått avklarat. Inte illa det. ;-)


Stoltaste killen i stan! :-)

Och P, ja han håller sig också busy busy. Efter avresa i onsdags med lite mellanlandningar, inklusive övernattning i turist- och världens miljöministercentrum Ilulissat med allt vad det innebär av isberg, isfjordar (i ental), slädhundar och valar, har han både kommit sig upp till Upernavik – Grönlands nästnordligaste stad – och därifrån vidare till resans nordligaste mål, bygden Kullorsuaq, med båt. (Och därmed har jag slått nytt rekord i långa meningar här på bloggen. ;-) )

Det är något av en resa och upplevelserna är nog många, men detta är ju inte hans blogg utan min, så ska nog låta P få sitt att säga innan jag avslöjar för mycket. Av egen erfarenhet kan jag dock säga att det garanterat är en resa med otroliga naturupplevelser som varken går att beskriva eller fånga på bild. Det är också en historisk resa, en resa genom ett land i mer eller mindre utveckling. Det är deffinitivt inte samma Grönland som möter honom som mig här hemma i Nuuk.

Jag ser bara så mycket fram emot att få höra alla historier och se alla foton. Nu får jag dock nöja mig med de få foton han får lagt ut på Facebook och de historier han hinner berätta under de telefonsamtal vi har när han inte befinner sig i radioskugga där i ett av världens mest glesbebyggda och pga naturen mest barska områden.



P's resa kan ses på denna karta, där sträckad linje är med flyg och heldragen linje med båt. Kom ihåg att landet är omkring 5 gånger så stort som Sverige, så det är inga korta distanser vi pratar om. Notera också att jag inte markerat någon hemväg. Detta eftersom det inte är fastlagt. Troligtvis blir det dock en kombinerad helikopter- och flygplansresa från Uummannaq i slutet av september. Klicka på kartan för att se den i större format. (Och ja, jag vet det heter polcirkeln på svenska; ett fel jag gjorde den gång jag ritade själva grundkartan och som jag inte har fått rättat. ;-) )

Förändring

Om det är någon som undrar, så kan jag härmed bevisa att sonen har växt ett par centimeter de senaste åren. Fotona nedan är från samma klätterställning, tagna den 24:e och den 26:e augusti 2006 respektive 2009. Tänk att om bara ett par veckor blir han fem år. Det är stooort! :-)

Mor & son på husjakt

Foto kan ses i större format om du klickar på det.

Sonen och jag har redan tidigare, vid ett par tillfällen, pratat om att vi kanske skulle köpa oss ett hus. Därför tog jag chansen att i tisdags undersöka hans lust till att flytta.

Klockan hann bli över 21 innan vi kom innanför dörrarna där hemma måndag kväll, efter att sonen hade varit på läger i 8 dagar. Inte kunde jag med samvetet i behåll skicka iväg honom på dagis nästa dag då inte. Nej, det fick bli att ta med honom till jobbet – läs; *yippie* mammas spääännande jobb – i några timmar och sedan spendera eftermiddagen i solen.

Och inte bara i solen, utan sonen och jag skulle gå på husjagt. Utan direkt mycket påpushning från min sida, var lillkillen helt med på noterna. Vi skulle hitta ett hus stort nog till bara en liten familj som vår och så skulle det ligga i närheten av en stooor lekplats. Det var lillkillens kriterier. *hihi*

Så vi travade oss iväg:


Först såg vi bara en massa hyreshus, av det samma slag som vi bor i nu (foto på "vårt" hus från 2008). Sedan kom en del myndighetsägda hus, följt av ett grönområde. Mamma visste dock ett ställe där det fanns en stor lekplats, så vi styrde kosan ditåt.


Efter att ha passerat stans ankdam...


...kom vi fram till ett bostadsområde, med inte mindre än tre väggupp på kanske ca 200 meter. Bra, tyckte mamma. Turen hade i långsamt, utforskande tempo tagit ca 15 minuter.


Ett område som i övrigt såg ut såhär på ett foto jag publicerade på bloggen för något år sedan. Kommer ni ihåg detta foto, som så många av er kommenterade på då? (Jag kunde inte hitta orginalet just nu, så detta är en kopia av miniversionen som jag har på Facebook, därav den låga kvalitén.)


I området rådde febril aktivitet. Det är, som granne till kolonihamnen – där som den dansk-norske prästen Hans Egede grundade staden i 1728 – ett gammalt bostadsområde. Nu har det dock blivit poppis att köpa dessa hus och totalrenovera dem (läs, bygga om de ofta små, små och rivningsklara trähusen till, i jämförelse, monsterstora hus med all tänkbar lyx). Och jo, huset på fotot är bebott och långt ifrån det mest slitna i området, men det tar på dem kan jag lova.


Rätt vad det var, mitt i vårt letande, hittade vi detta. Grabben blev eld och lågor. Huset längst upp i slänten såg, enligt grabben, coolt ut och dessutom stod det tomt! Det huset skulle vi bara ha!


Han sprang närmast upp för trappan. Jo, detta var det coolaste huset, helt klart! Men först skulle så klart utlovade lekplats hittas. Han tog sig därför en springtur runt huset och kunde besviket konstatera att, utöver gungan nere på uppfarten, så var detta ett vuxenhus, för det fanns inga leksaker och lekplatsen lös med sin frånvaro.

När jag bekräftat att han skulle få lov att ta med sig alla sina egna leksaker, och få lov till att spara ihop till lite Star Wars lego (?!) så blev han dock väldigt glad igen. Och lekplatsen hade visst mamma koll på.


Och ja, se det hade hon ju. Tre huslängder bort låg nämligen ett skinande nytt himmelrike för en nästan-5-åring.


Och mamma klagade inte. Värre utsikt kan man ju ha när man går med sonen till lekplatsen! ;-)