Tiden börjar alltså gå lite långsamt. Tidigare hade jag diverse deadlines på personaltidningen som jag skulle hålla och som höll mig sysselsatt på kvällarna (jag är skrivande redaktör för tidningen och den kom ut den 15:e september), sedan var det ju födelsedagsbestyr (inlägg ett och två). Nu är det packning som gäller, vilket jag i och för sig inte har så mycket emot, men visst hade det varit roligare att vara två som knallade runt här och packade efter mörkrets inbrott. Inte bara jag och en sovande lillkille.
Fast då hjälper det ju att blicka tillbaka lite på roliga resor, från tiden då bloggen var stängd. Jag har ju de senaste par veckorna redan berättat om lyxresan till Ilulissat och slapparturen till Sisimiut. Nu är det därför dax för årets, så långt, mest intensiva resa: På åtta dagar – lika många dagar som det är kvar till att pojkvännen kommer hem igen – skulle vi hinna med fyra resdagar, en konferens och besök av två olika familjer i två olika länder, inklusive ett barndop.
Såhär gick det till:
I Europa väntade sommaren på oss, men i Nuuk var det mer åt vinterhållet. Vädret var risigt värre när vi skulle ge oss av från Nuuk. Vindarna var så starka att det var svårt att gå ut till flyget, som stod och svajade på ”parkeringsplatsen”. Sonen och jag fick föra en gemensam, svettig kamp för att han överhuvudtaget skulle kunna komma de 30 metrarna från flygplatsbyggnaden till flygplanet. Men fram kom vi och, som ni kan se, in och iväg.
På Kastrup flygplats sprang vi helt oväntat på sonens bästis J, som flyttade till Danmark i 2007. Delvis tillsammans med ett par andra blev det lekt en del för killarna, medan vi vuxna väntade på väskorna.
Hotel Nyborg Strand var perfekta stället för en konferens tyckte sonen, som förälskade sig i alla grönområden, lekplatsen och...
...att det låg helt nere vid stranden. Denna panoramavy (som sträckte sig än längre åt norr och syd) över vattnet med Stora Bältsbron, var också vår utsikt från frukostbordet. Lyx!
Vi åkte från snöslasket i Nuuk till sommaridyllen i Danmark.
Tur att Danmark är ett litet land (1/52-del av Grönland), så på en ledig eftermiddag och kväll fick vi utforskat ett förhållandevis stort hörn av landet och hälsat på delar av svärfamiljen. Många underbara möten blev det. Då det var första gången vi möttes låg kameran dock fint nerpackad i väskan tyvärr, så varken människor eller vackra stråtakshus kom med på kort...
...men väl vår bil.
En av personerna vi besökte lämnade oss tyvärr nu i helgen. Mina tankar går till alla närstående, samtidigt som jag är oerhört tacksam för att sonen och jag fick möjlighet för att träffa honom.
P passade också på att visa fram vad som måste vara Danmarks största sten, för inte finns det berggrund i Danmark inte. Den är så stor att den t.o.m fått sig ett namn – Damstenen – och vägen dit var skyltad med kulturminnesskyltar. *hihi*
En lekplats med mäktigare havsutsikt får man nog leta efter (även om vi ju också har ett par här i Nuuk). ;-)
På väg upp genom Sverige blev det att stanna till på FunCity i Varberg, så att sonen fick springa av sig lite i ett par timmar. Inget fantastiskt ställe med högkvalitetsattraktioner, men varför ska man ha så höga krav?! ;-)
Bilåkande är alltså tröttande. ;-)
Väl hemma hos morfar (min pappa) skulle så klart 4-hjulingen ut och testköras. Igen, igen. :-)
Vi hann med både en snabbis till Hamburgsund & Hamburgö, där min mamma är uppväxt. Själv gick jag både två år i lekskolan och nio år i grundskolan på dessa breddgrader.
Och en tur till Fjällbacka också så klart. Jag hade postadress Fjälbacka i hela min barndom.
I Fjällbacka åts årets första mjukglass. *mums*
Dag två (av två) i Sverige stundade det barndop för syskonbarnet E1. Det blir dock inte så många foton av det här på bloggen, då jag inte bett om lov (jag publicerar helst inte foton på andra än de som gett deras godkännande eller själva aktivt lägger foton på nätet). Barndopsfestligheterna hölls i trädgården och det utan en endaste droppe regn, mörka moln till trots.
Efter ännu två resdagar (bil till Köpenhamn och flyg Köpenhamn-Nuuk), som även inkluderade poliskontroll, presentleverans i Göteborg, IKEA-besök och lite annat smått och gott, kom vi tillslut hem igen. Trötta men nöjda! :-)
Så snabbt kan alltså åtta dagar gå. Hoppas de nästa åtta går lika snabbt!
12 kommentarer:
Vilken härlig resa!! Kul att ni hann med både Sverige och Danmark! Och vad lustigt att ni sprang på A´s kompis på Kastrup!!! :-)
Sorgligt att er släkting gick bort nu, men det måste kännas bra att ni hann träffas innan precis som du skrev.
Varm kram!
Kul att läsa om er resa! Den där mjukglassen såg så god ut! Sugen!
Planen kan alltså lyfta fast det blåser så där mycket?
Tråkigt att ni har förlorat en familjemedlen :(
Har pojkvännen också ett hem som ska packas ned nu eller har han bott hos dig ett tag?
Saltis: Ja, det var en riktigt härlig "bonusresa", som egentligen inte alls var planerad. Trots att den var så kort, så hann vi med massor och det utan att det kändes som om vi hade alltför krav på oss från alla håll.
Visst var det lustigt med Kastrup-mötet. Den andre killen blev jätteglad - Aaju var mer förvirrad och kom nog inte helt ihåg vem han var med en gång. De var annars de allra, allra bästa av vänner.
Och ja, det är alltid tråkigt när man mister någon. Detta har dock varit på gång länge, inte för att det hjälper, men ändå. Så fick han frid. Jag mötte honom bara en gång, men han verkade väldigt snäll.
Anna, Fair and True: Ja, den var smarrig kan du tro. ;-)
Och jo, de små propellerplanen lyfter. Denna gång var det dock på gränsen. Vindstötar på över 25 m/s så blir flyget inställt. Det var problem både före och efter vårt flyg, men tydligen hittade de ett litet "hål" där det inte blåste fullt så mycket. Själv var jag väldigt tacksam för mina åksjuketuggummi om man säger så... ;-)
Det var väldigt ledsamt med pojkvännens morfar. Det kom dock inte oväntat och det kan ju också ses som en tröst att han får frid.
Och nej, bara ett hem att packa. Alla utstationeringar han haft senaste halvåret har gjort att vi redan hade flyttat hit hans saker och köpt nya gemensamma (han hade en möblerad lägenhet innan). :-)
Anna, igen: Alltså han hyrde en lägenhet som redan var möblerad (alltså inte hans möbler). Jag ser nu att min kommentar kunde missförstås. ;-)
Haha, jag förstod vad du menade men bra att du klargjorde! Det hade ju varit lite tråkigt att bo i en helt omöblerad lägenhet iofs! Men termen att hyra möblerat är en ganska vedertagen term och det var det jag förstod att du menade med "en möblerad lägenhet".
:)
Anna, Fair and True: Ja, det är väl ett känt begrepp, men när jag läste det så såg det så roligt ut. Japansk stil i all ära, men inte kan det vara kul att bo i en lägenhet utan möbler. ;-)
Vad mysigt det ser ut! Den där duplolekplatsen på Kastrup är en favorit för min unge son här! Helt otroligt att ni lyckades springa på en bekant där, vad kul! :) Hur gör du föresten när du får fetstilt här? Kram!
Gulp, det knyter sig i hela magen på mig när jag läser om det lilla planet i den hårda vinden...GULP!!!
Mod krävs alltså, hihi!!
KUL att ni hann med så mkt på er resa!
Underbart!
Så fina bilder också!
Du ska se att tiden viner iväg nu. den brukar ju göra det, tycker åtminstone jag.
Stor kram!!
Kort men intensiv och härlig resa! Tänk så olika vädret kan vara. Så det blev stor presentation med andra ord! Kan tänkta mig att ni var lite nervösa båda två : )
Kram!
Emmama: Ja, den duploplatsen är också välbesökt av sonen. *hihi* Fetstil får man genom att först skriva html-koden <_b_> utan de ekstra två ”_” före och efter b:et), därefter skriva teksten och avsluta det hela med <_/_b_> (igen, utan de tre ”_” eller mellanrum.).
Annika: Ja, just det momentet är väl en av nackdelarna med att bo här. Det är ju bara små propellerplan och ibland bara helikoptrar som gäller här, och vädret är inte nådigt. Turligt nog är jag inte alls rädd av mig, men desto lättare har jag för att bli åksjuk... *urk*
Jo, tiden går otroligt snabbt, även här. Bara knappt 7 dygn kvar nu. :-)
Marianne: *hihi* Ja, det var ju lite av en introduktion. Både i Danmark och på barndopet i Sverige. P hann dock träffa min pappa lite dagen innan dopet, sedan kom resten på en och samma gång. Turligt nog var hälften av gästerna nya även för mig, så det var ”1:a gången” för många, men så klart inte på samma sätt. Tror dock vi båda två var mer nervösa när Aaju och jag skulle ”introduceras” för P’s föräldrar och syster, på självaste julafton (jag hade mött dem som snabbast förr, men inte mer än att jag inte helt kom ihåg hur de såg ut, och då var vi ju bara kollegor, sonen/brodern och jag)! Kände mig allt en smula liten, men det gick ju bra; de var ju hur trevliga som helst och Aaju (som jag hade varit lite orolig för vad de skulle säga om – sonen kommer hem med både ”fru” och barn) förälskade de sig i med det samma, så det kunde ju inte gå bättre! ;-)
Kram!
Oj, vilken intensiv resa men härligt att ni fick träffa både Ps familj och din egen. Ibland kan det vara jobbigt med intensiva resor, men ibland funkar det också smidigt och det känns som man varit iväg mycket längre än det faktiskt varit. Det verkar iaf som ni har fina minnen från er Skandinavien-resa och det måste ha varit skönt för P att få träffa sin morfar en sista gång.
Kram!
Petra H: Ja, denna gången funkade det smidigt. Eftersom det var en bonusresa, som vi inte alls planerat med, så allt kändes ju bara som bonus, så då gjorde det inte så mycket att det blev ont om tid på de olika ställena. Alternativet var ju att vi inte alls hade kommit oss iväg. :-) Fast, nej inte orkar man att ha ett så intensivt skema i någon längre tid. När vi kom hem kändes det dock som om vi hade haft en riktig hellång semester, fyra resdagar till trots. ;-)
Skicka en kommentar