måndag, augusti 31, 2009

Tid för vinter

Så har hösten gjort entré här i Grönland. Man har i och för sig kunna känna den lite extra kyliga luften i ett par veckor nu, och vi har haft många dagar med tät augustidimma, men idag kom så även regnet. Vi har annars haft en otroligt torr och fin sommar. Inga värstingtemperaturer så klart, utan de senaste par månaderna har väl temperaturerna svängt inom intervallet 0-18 grader Celsius, med ”fokus” på mellan 5-12 C.

Med hösten här, är så klart även vintern runt hörnet. Ja, så är det för oss här i Arktis. Knappt har hösten börjat, innan snön börjar falla. Först i de närliggande fjällen, sedan här nere hos oss vid havsnivå.

För att ge er en liten förtitt på det som komma skall tänkte jag ta er med på en liten resa – en av många jag gjorde under min halvåret långa bloggpaus. So, here goes...


På Tivoli i Köpenhamn sommaren 2008, vann jag en lyxresa för två Köpenhamn-Ilulissat t/r. Lite komiskt när nu jag redan bor i Grönland och min son har det mesta av sin grönländska familj i just isbergens Mekka Ilulissat. Men då det ändå är ett land helt utan vägar mellan orterna, där det dessutom är dyyyrt att resa runt, så var ju inte resan fy skam ändå. Dessutom fick jag lov att ta med mig både en kompis, A, från Sverige och min son, utan att betala en krona, eftersom jag inte behövde använda biljetten över Atlanten! :-)


I Kangerlussuaq, halvvägs på vägen Nuuk-Ilulissat, väntade sonen och jag på vår 3:e medresenär som kom med detta flyg. En smula kallt var det; - 27 C. Bottenrekordet under resan var på -32 (kompisen upplevde neråt -34/-35 om jag inte minns fel, vid mellanlandningen på väg hem igen).

Och ja, där kom svaret på varför jag inte bjöd med mig min kära pappa istället – det var för kallt helt enkelt. Och syskonen var kluriga då de är två och jag hade bara en biljett, då jag inte fick lov att ge bort min egna. Dessutom hade den ena systern då en liten nyfödd och den andra hade hästar och hundar som inte kunde lämnas ensamma. Då passade det ju bra att bjuda in A som redan använt en studerandes förmögenhet och varit och hälsat på, och som hade en dröm att se det hela i vinterskrud.


Två fina rum, med sköna sängar fick vi och...


...utsikten var inte fy skam. Hela Ilulissat stad (4.600 invånare) och havet med sina enorma (flera 100 meter långa) isberg.


Sonen gillade bäst att hoppa från stenar (och tvinga oss andra att hoppa med, mest A)... ;-)


Isen låg tjock, så sonen farföräldrar kunde inte komma in från hembygden Oqaatsut till Ilulissat. En faster och ett par kusiner fick vi i alla fall besökt. :-)


En kälke vid isfjordens mynning.


Här ses Paramout Pictures film-set från filmandet av filmversionen av ”The Last Airbender” som får världspremiär sommaren 2010. "The Last Airbender" är från början en animerad fantasyserie, där det finns fyra olika nationer, som alla har var sitt element (jord, vind, vatten och eld), där de också har var sin orden av sk "benders" som kan manipulera just den nationens element. Vindnationen hade altså "vindböjare"/airbenders. Och japp, det är isberg som ses i bakgrunden.

Och här kan ni se en trailer för filmen...:




Ilulissat stad. Bergen som anas i bakgrunden ligger på Diskoön, dygt 6 mil bort!


Aaju var väldigt imponerad av att mammas jobb även låg i Ilulissat (han såg loggan på vattentanken, som mycket riktigt tillhör ”mitt” företag). ;-)


Slädhundarna vandrar runt bland de fastfrusna båtarna.


A sticker iväg med kusk, hundar och släde. Jag skulle också ha varit med, som en del av vinsten, men det strulade till sig med barnvakten, så det blev bara att komma med och vinka av ekipaget.


Jag fångad på bild, tagandes bild av solnedgången... ;-) (Foto lånat av A. Hoppas det är ok.)


Och här är mitt foto. :-)


A och sonen inspekterar igloosarna man kan bo i på Hotel Arctic, där man kan ligga och se norrskenet dansa över himlen genom fönstrena i taket, för att inte förglömma alla isbergen man ser när man står upp.


Utöver flygresa (2 x Nuuk-Ilulissat t/r + 1 x Köpenhamn-Ilulissat t/r), tre nätter på stans finaste hotell och frukost, fick vi tre guidade turer och två lyxiga flerrätters middagar. Med dåvarande valutakurs var det säkert värt mer än 50.000 svenska kronor, men vi fick allt helt gratis. Inte illa. ;-) (Foto lånat av A. Hoppas det är ok.)


Pojkvännen hade ju också vägarna förbi Ilulissat för ett par dagar sedan och detta var vad han såg från hotellfönstret, fotat med närmast obefintlig zoom. Notera vattenpusten & -ringarna från valen som simmar förbi längst fram i bild (och hur otroligt liten båten till vänster är)! Det är nästan som den kommande utsikten från vårt hus (om än på lite längre avstånd). Jag längtar...! :-)


Och så hoppas jag att P förlåter mig för att ha lånat ett av hans foton. Eftersom han befinner sig i öde land utan möjlighet för mobilkontakt på ett par dagar, så är det ju lite svårt att fråga... ;-)

14 kommentarer:

Emmama sa...

Ooooh, det blir mycket saknad nu da forstar jag, svart att inte kunna sms-a eller ringas och sa. Jatteharliga bilder och roligt att lasa om er strapats, nu blev jag ocksa sugen pa att bo pa hotell nan natt! :)

Kram!

Fritt ur hjärtat sa...

SÅ många härliga bilder!
Kommer på mig med att sitta och tänka,-vilken resa, ett minne för livet. Sedan inser jag att du bor där! OJ!

Anne sa...

Vilka underbara bilder och reseberättelse. Den där resan gick ju inte av för hackor direkt. Mycket pengar var den värd också.
Det är en skönhet med alla isbergen, ljuset, naturen och miljöerna du alltid visar från Gotland som är så vacker. En exotisk skönhet, det är ju inte så många människor som någonsin sett och upplevt det som du lever i till dagligdags och kallar din vardag. Du lever och bor helt klart på ett mycket speciellt ställe.

Förresten, de där igloosarna. Om jag inte minns fel så bodde Packat och Klart reportern (det här inslaget du tipsade och länkade till för länge sen) under sitt Grönlandsreportage i en hotell-igloo, var det här kanske det stället?

Kylan och mörkret vintertid är det jag tror skulle vara svårast att vänja sig vid, för mig personligen. Å andra sidan, man kanske vänjer sig rätt snabbt vid de sakerna trots allt och att det istället är andra saker (som man tror inte ska vara svåra att vänja sig vid) som tar tid. Kram på dig!

Anne sa...

...Gotland...vad sjutton surrar jag om. Hehe, man skulle nästan tro jag tagit några glas vin för mycket, men icke. Jag är spiknykter men flummar ändå på om Gotland. Grönland ska det så klart stå :)

Hanna sa...

Även om jag inte gillar vinter så jättemycket blir jag alltmer säker på att jag vill åka till Grönland när jag läser din blogg. Så otroligt vackert och det liknar ingenting som jag sett någon gång. Det är så roligt att du är tillbaka i bloggosfärren så att jag får ta del av din vardag ;o)

KARLAVAGNEN sa...

Waow! Mola! Spontant känner jag att hit vill jag åka en gång!

Malde sa...

Tack för att du bjuder med oss på resan med dessa vackra bilder. Förstår att det är en upplevelse för livet.

Kram!

Lullun sa...

Emmama: Det hade helt klart känts lite närmare, om man kunde ringa. Fast om ett par dagar så... ;-) Har dessutom snart (imorn) klarat en hel vecka. Only 4 to go... ;-) Och ja, att bo på hotell kan ju vara kul ibland; att inte behöva tänka på alla saker som måste göras i hemmet osv. Speciellt härligt är det så klart när man slipper att betala. ;-)
Kram

Fritt ur hjärtat: Tack! *hihi* Ja, det här är ju min vardag och efter vinsten var jag inte ens pigg på att åka iväg. Fast när nu inte omgivningarna var så nya så kunde jag ju njuta desto mer av att få några riktigt intensiva svensk-kompisdagar. DET är lyx när man bor här. :-)

Anne: *hahaha* Ja, Gotland är ju också väldigt speciellt. ;-)
Och visst är det de samma igloos som var med på Packat och Klart. Inte direkt lyxiga, men en rolig grej att prova skulle jag tro. Och utsikten går inte av för hackor vill jag lova!

Det är ju lite individuellt vad som är svårast att vänja sig till. Kylan som sådan är inte så värst där jag bor tycker jag. Även när det blir riktigt, riktigt kallt, så känns det på något sätt inte så kallt. Eller snarare kanske man vänjer sig och uppskattar det att det inte svänger så mycket fram och tillbaka, med snö, fukt och slask som det gör där hemhemma (i Syd-/Mellansverige), vilket ju gör att kroppen inte vänjer sig och fukten gör att man bara fryser något enormt (grönländare fryser rejält när de kommer till Danmark utanför sommarmånaderna t.ex – och där hjälper det väl inte direkt att man inte som här per automatik tar skidbyxor, vantar och mössor på osv. så snart man ska utanför dörren). Och mörkret, ja det kompenseras ju av att snön får allt att lysa upp (jämfört med de ofta grå sydsvenska vintrarna). Fast att vintern sedan är så otroligt lååång, det är så en helt annan sak. För att inte tala på kulturkrockar, isoleringen osv. Oj, nu svamlar jag på tillräckligt för ett helt inlägg snart... ;-)

Kram

Hanna: Kul att du är glad för att jag är tillbaka. ;-) Ja, så får vi se om du kommer dig iväg till vinterlandet. Fast Grönland är ju också väldigt vackert i juli-augusti. :-)

Karlavagnen: Det är bara att komma! ;-)

Malde: Ja, för de flesta är en liknande resa nog just det; en upplevelse för livet. För mig var det istället en välbehövd tjejhelg (med son, fast med välbehövd extra passnings- och lekhjälp), med färdiglagad mat och inget städkrav. ;-) Fast visst att bo här, DET är en upplevelse för livet, och det har ju blivit till ganska många år nu. Ja, Grönland har ju varit en del av min vardag i över 1/4 av mitt liv nu. *hjälp* ;-)
Kram

Anna, Fair and True sa...

Åh vilka härliga bilder! Jag vill iofs inte riktigt att sommaren ska vara slut ännu (och idag är det faktiskt 23 grader, dock lite halvmulet, i Stockholm) men snö och vinter såg ändå härligt ut! Sedan är det ju alltid häftigt och exotiskt att kolla på bilder från Grönland! Vad kul att din kompis fick chansen att se Grönland! Synd att det inte blev en familjemedlem men förhoppningsvis kommer de en dag ändå!

Petchie75 sa...

Vilka underbara bilder!! Jag sitter nästan och fryser / ryser av hur vackert (och kallt) det är. Speciellt solnedgångsbilden!
Vilken upplevelse för din kompis och så himla lyxigt att det var gratis! Synd att Aaju inte fick träffa sina farföräldrar eftersom det är så sällan de träffas. Är de helt isolerade under hela vintern när det är is?
Kram!

Lullun sa...

Anna, Fair and True: Tack. ;-) Ja, man kan ju bli lockad till att tycka om och längta efter lite allt möjligt bara av att surfa runt och läsa bloggar. ;-) Ja, min kompis var nog inte heller direkt ledsen av att få komma hit igen – hon var även här, inklusive i Ilulissat, för några år sedan. :-) Så får vi se när/om familjen kommer...

Petra: Tack! *hihi* Ja, kompisen, som också tittade förbi sommaren 2006, tyckte nog det rent naturupplevelsesmässigt också var en bra resa denna gången (då ”tråkiga” jag ju mest njöt av sällskapet ;-) ). Ja, och visst var det synd med et uteblivna mötet. De är dock vana; isen är ett problem året runt, pga isbergen. På vintern tilkommer så klart också havsisproblemen, så vi visste att riskerna för att vi inte skulle mötas var stora.
Kram

Anonym sa...

Vilka mäktiga bilder!!!! Oj oj oj. Jätteroligt att ha dig tillbaka på bloggen!

StrandMamman

Vida sa...

Tack för att du tar oss med på resan.. både livsresan och grönlandsresan.

Kramar

Lullun sa...

StrandMamma: Tycker också det är kul att vara tillbaka och "träffa" er alla igen! :-)

Vida: det är ett rent nöje. :-)