Min egna översättelse och tillpassning av kartan från http://www.greenland.com/. Klicka på kartan för att se den i större format. (PS: Sorry igen, för att jag råkade kapa av lite av sydspetsen och stava Disko med c (vilket det stavas med på engelska, men inte på svenska)... :-) )
Det är förresten denna region som Holger kommer ifrån. Hans föräldrar är, som jag skrev i mitt förra ”regionsinlägg”, födda än längre mot norr, men Holger är född och uppvuxen i den lilla bygden Oqaatsut (Rodebay) strax norr om Diskobuktens ”regionshuvudstad” Ilulissat. Och de flesta av dem han känner i sin familj bor också där, antingen i bygden eller i staden.
Oqaatsuts lilla hamn i början av november månad (2005). Turligt nog ligger hamnen inne i en beskyddande bukt, så isbergen finner sällan vägen här in, men det kan som synes vara nog så svårt att komma in i hamn ändå. Dessutom kan isberg ”komma på” att blockera vägen ut ur bukten vilket kan stänga inne bygdens befolkning i flera dagar.
Diskobukten är ett av de riktiga ”tursistparadisen” i Grönland. Det är nämligen här, ordagrant bara ett stenkast från nämda staden Ilulissat, som man hittar den av UNESCO världsnaturarvsmärkta Ilulissat Isfjord. Här pressas gigantiska & fantasieggande isberg ut i själva Diskobukten. Isbergen kan ibland vara över 100 meter höga över vattenytan och ha en bredd mätt i kilometer. Och då ska man komma ihåg att det bara är ner till 1/10 av isberget som ligger över vattenytan. Bara i Antarktis finns det fler och större isberg.
Utkanten av Ilulissat Isfjord, sett från den gamla boplatsen Sermermiut. Här har man gjort många arkeologiska fynd som berättat mycket om inuiternas historia & kultur.
Ilulissat, som är landets 3:e största stad med ca 4500 invånare (som ett vanligt litet samhälle i Sverige med andra ord...), är dock långt ifrån ända stället i Grönland med isberg. Isberg finns längstmed det mesta av kusten, bara av olika storlekar. I hela Diskobuktsregionen är det dock STORA isberg som gäller.
I regionen, där man genom historien främst livnärt sig på sälfångst och numera även fiske, ligger städerna och de små bygderna hyffsat tätt. Det gör det lätt för turisterna att resa runt. På så vis kan man både få uppleva det grönländska "stadslivet" och det än mycket mer lugna och naturnära bygdelivet.
Egenhändigt gjord karta över ”städerna” i Diskobukten. Den stora ön i mitten heter logiskt nog Disko. Regionens 19 bygder, med typiskt 40-300 invånare var, visas inte på kartan.
Aasiaat (ca. 2800 invånare) ligger vid den stora buktens mynning. Är det oväder rullar det som oftast in om kvällen, så att det är soligt och fint på dagarna. I Nuuk, där vi bor, är det snarare tvärtom (fint under kväll-natt-morgon, dåligt på dagen). När det är dåligt väder vill säga...
Den enda staden på ön Disko är Qeqertarsuaq, med knappt 1000 invånare (alltså som ett litet svenskt samhälle).
Staden Uummannaq (ca 1350 invånare) känns igen på det stora fjället som dramatiskt tornar upp sig precis bakom själva staden.
I Diskobukten finns det gott om historiska efterlämningar både från gamla inuitkulturer och från de europeiska valjägare och kolonisatörer etc. I varje stad finns det minst ett litet museum.
I huset som huserar Ilulissat Museum föddes äventyraren & polarforskaren Knud Rasmussen (1879-1933). På väggen ses tre stora sälskinn, och i gräset ligger en traditionell kajak bland annat.
I Diskobukten finns det också goda möjligheter för att vandra samt att skåda djurlivet, som främst finns i havet, i form av sälar och stora valar bl.a. Diskoön bjuder också på en natur som är mycket speciell och lite annorlunda från resten av Diskobukten och Grönland.
Igen, den lilla staden Qeqertarsuaq på Diskoön.
Den ganska välutvecklade turismen gör att det finns ett stort antal guidade turistturer som man kan delta i; både för den äventyrslystne och den mer försiktige, till fots, med båt, bil, slädhund eller helikopter. De flesta turer kan man ta året runt, men slädhundssäsongen är främst under perioden november/december-april/maj, även om den som vill offra några extra kronor också har möjlighet för att ta slädhundsturer på inlandsisen om sommaren.
Det finns tusenvis av flitiga slädhundar i Grönland, och inte minst här i Diskobukten. Här ses en söt hundvalp i staden Qasigiannguit. Hur söta de än är, ska man dock inte förväxla dem med sällskapshundar. Dessa hundar är arbetshundar helt ut i svanstipparna!
Diskobukten i "Packat & Klart"
Efter tips från mina kära läsare, såg jag förresten ett inslag på nätet från tisdagens (11/3) Packat & Klart (SVT’s reseprogramslångkörare ni vet ;-) ), som just handlade om Ilulissat, isen och bygden Ilimanaq, strax söder om Ilulissat (en bygd med 85 invånare, och därmed ca dubbelt så stor som ”Holgers bygd”).
Det var faktiskt ett riktigt bra inslag, som visar hur naturen, samt städerna och bygderna ofta ser ut här i landet. Det var så klart, som alltid, en par faktafel som får mig (och bara mig) att reagera. Som att rådjurskött hör till en av det grönländska kökets specialiteter. Öhh.... Det lever inte ens rådjur här och jag har aldrig någonsin, någonsin, någonsin sett rådjurskött varken i affären eller på restaurang. Däremot finns det mycket ren, som på danska heter rensdyr; något som nog förvirrat den svenska reportern lite. *hihi*
Men dessa små fel är inget som stör och jag tycker ändå att ni ska se inslaget. Klicka er bara in på: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1082976 (Programmet ligger nog bara där i några veckor framöver, så läser ni detta inlägg långt senare, så fungerar nog inte länken tyvär.)
(Ska ni titta så borde ni nog också få veta att vad guiden Malik menar där i början av inslaget, med att isen har försvunnit: Han menar nämligen inte, som man tror om man bara ser själva inslaget, att det är is i form av isberg eller isklumpar från glaciärisarna (alltså av sötvatten) som försvunnit. Utan det är heltäckande, havsis (alltså fruset, salt havsvatten) som man kan köra med hundslädar ovanpå han pratar om. Reportaget gjordes i somras, och då hade det varit ett par vintrar Med ytterst lite havsis, men där kan jag ”lugna oroliga tittare”; under denna vinter har det varit massor av havsis längst med hela västra Grönland. :-) )
Yes, detta är fruset hav, med fastfrusna isberg. Ett vintermotiv som fortfarande är ganska så självklart i dessa trakter, men den globala uppvärmningen gör sitt för att ändra på detta. Tittar man noga ser man flera hundslädar inklusive en helt nere i vänstra hörnet), samt en båt, som ligger uppe på själva isen.
Och Holger; vi kommer ju snart, så du får hålla ut. Detta inlägg blev nämligen lite för långt för en "Gårdagens Aaju! ;-)
19 kommentarer:
På TV4 i kväll visas Bo Landin: Expedition istid. (del 1 av 3) Åtminstone detta program handlar om Grönland.
TV4 brukar också visa sina program på webben, så kanske kan du se det du också.
Humlan: Tack för tipset. Låter spännande, så jag ska kolla efter! Sedan fungerar det där med web-TV lite si och så här, med vårt ganska långsamma internet, men det är väl värt ett försök! :-)
Fantastiskt! Så roligt med arbetshundar, arbetshästar är man ju van vid men ni har arbetshundar. Du tar väldigt fina bilder, det kan inte vara lätt att fånga det grönländska landskapet och göra det sådan rättvisa.
Ser fram emot nästa avsnitt!
Det är helt fantastiskt vackra vilder och vyer du visar Lollo!! :-)
Man blir så himla sugen på att åka till Grönland och uppelva det hela IRL. Jag förstår att det måste vara mycket speciellt att leva där. Än mer att som Holger (och nu även Aaju) ha sina rötter i den grönsländska kulturen och naturen!!! Häftigt!
Waow! Tänk att få ta med jobbets skidklubb och åka skidor på Grönland. Huuur cooolt skulle inte det vara?! Du är verkligen toppen duktig på att berätta om Grönland på ett sakligt och rättfram sätt. Har lärt mig massor och fått ögonen öppnade om man säger så!
Tack nere ifrån 20 gradigt (varmt) Madrid
Åh, jag vill verkligen åka! Vi kanske kan ordna en grupptur med alla oss bloggläsare och förhandla till oss bra pris på flyg o dyl! :)
Jag gillar namnet Disko också!
Kollade precis på inslaget. Folk såg ju helt normala ut: kläder, barnvagnar osv. ;)
Allvarligt talat var det mycket pittoreskt och vackert! Vilken månad på året var de där, vet du det? Juni kanske eftersom de pratade om midnattssolen.
Jag vill också bo i igloo, fast riktig!
Samma slags lekplatser som i Sverige också! Måste vara samma leverantör!
I övrigt har jag tyligen gjort det som är andra delen av avsnittet - Dark Tourism - eftersom jag var i kåkstäderna i Sydafrika i julas!
Man förstår att turisterna flockas hit för det var otroligt vackert och imponerande med de där stora isbergen och flaken i bukten. Aasiaat ser ut att ligga så himla vackert. Mycket vackara foton. Du får ta och berätta någon dag hur du hamnade på just Grönland och hur du och Holger träffades om du har lust självklart.
Marianne: Kul du ser fram emot nästa avsnitt! Ska se om jag kan få till något under min lilla påsksemester i nästa vecka! :-)
Ja, det är nog sant, med arbetshästarna/-hundarna. Själv är jag dock uppvuxen med arbetshundar även i Sverige, då min pappa är vallhundsinstruktör och han använder vallhundar varje dag för att ”hålla koll” på sina övriga djur. Men jag vet ju iofs också att jag är en av de färre som där hemma som växt upp med den inställning, att hundar (iaf hundraserna vi har haft) inte är ”leksaker” som ska gullas med. Men å andra sidan var det nog ändå mångt mycket mer lek där hemma, än det är med hundarna här på Grönland, där det faktiskt rent av kan vara farligt att kasta sig in bland dem och börja klappa och ha sig! ;-)
Och jo, det är sant. Det är väldigt svårt att fota här, eftersom vidderna bara är så enorma. Man skulle behöva ta panoramafoton mest hela tiden. Svårt att hitta ett liten, enkelt motiv att fokusera på liksom, eftersom det verkligen är storheten som ger helheten, på något sätt... :-)
Saltistjejen: Tack! :-) Och kul att det lockar. Du är väldigt välkommen! Grönland passar utmärkt för sådana med ”aktiva” intressen, som du tycks ha. :-)
Och ja, det är nog lite småspeciellt att bo här, men samtidigt infinner sig ju en vardag här också, om än en vardag som hela tiden fortsätter att överraska.
För grabbsen är det nog än svårare att känna hur speciellt det egentligen är. Ja, Aaju är ju så liten att han tycker morfar är den coolaste i världen, som har både enorma trän och en traktor (som väl och märka är en liten gammal skrothög, men det förstår ju inte Aaju *hihi*) hemma hos sig.
Och Holger, ja han är ju bara så van. Ett enormt isberg som går på grund utanför fönstret i hembygden får inte han att lyfta på ögonbrynen inte (även om han efter alla dessa år börjar lära sig vad som fascinerar mig, så att han strax meddelar mig om han sett något han tycker jag borde fota för bloggen och familjen där hemma *hihi*). Men samtidigt betyder han omgivningar otroligt mycket för honom och grönländare generellt. Man har ett så otroligt starkt band till naturen här, att grönländare ofta blir smått ”tokiga” av hemlängtan när de bor på ”instängda” ställen, som vanliga europeiska städer, där man hela tiden känner sig så inringad av hus och de saknar de stora vidderna.
Sedan har man också så otroligt starka band mellan varandra och känsla av samhörighet, som jag bara tycker är så otrolig. Jag har känt mer än en gång, att jag verkligen också skulle vilja tillhöra en sådan liten grupp som på något sätt urskiljer sig så att man lätt känns igen av andra i gruppen. Man skulle känna sig så mycket mindre ensam i världen då (även om det självklart har en del negativa sidor också, som jag är väl medveten om).
I Danmark eller vart som helst annars i världen, kan verkligen två grönländare som passerar varandra t.ex inte undvika att hälsa och kanske ta sig en snack. Även om de inte alls känner varandra. Men efter ett ganska kort samtal brukar det alltid sluta med att den ene har gått i skolan med den andres bror eller jobbat ihop med farbrodern eller nått..! *hihi*
Ja, jag vet svenskar som möts utomlands pratar också mer med varandra, än om de möts i Sverige, men inte alls på samma sätt som grönländare. Man ”spottar” bara varandra på mils avstånd, utan att någon överhuvudtaget har sagt ett ord.
Efter många år i Grönland så är det dock lite samma sak för mig. Jag kan inte gå på Strøget i Köpehnamn utan att träffa bekanta, eller åtminstonde folk som jag känner igen från Grönland, och då hälsar man alltså och tar sig en liten snack. Och det också om det så är den grönländske statsministern man möter (just den nuvarande känner dock inte igen mig, men väl en del av de andra ministrarna, även om de inte alls vet vem jag egentligen är (undantaget en exminister som faktiskt är en kompis *hihi*), men ett ”hej och hur går det?” blir det ändå när man springer på varandra i Danmark. Fast för min del blir det så klart aldrig det samma. Hur länge jag än bor här så kommer jag aldrig att se ut som en inuit (även om det finns dem som tagit fel... *haha*). *hihi*
Oj, det blev ett långt drabbel.... ;-)
Karlavagnen: *hihi* Det skulle nog garanterat vara en liten speciell skidresa. Med behov för en lite större reskassa iofs. Kanske ska ni höra med Bill Gates, eller någon av alla Hollywood-stjärnor som kommit hit för vår unika helli-skii/off-pist-möjligheter. Kanske har de några bra tips! *hihi*
Och tack för roset. Vad glad jag blir. Själv tycker jag att jag blir lite väl långrandig, speciellt när jag har bråttom. Men jag försöker fatta mig kort... :-)
Men du, dina temperaturer känns smått ”overkliga”. Så varmt har vi inte ens i juli... *hihi* (eller snarare *snyft* ;-) )
Anna, Fair and True: Ja, det skulle ju vara en lite ”spektakulär” bloggträff. *hihi*
Men jo, visst är det också ganska ”vanligt” här på samma gång. De allra, allra flesta varor importeras ju från Danmark (en gammal kolonisak som hänger med, även om det ofta nog skulle vara billigare att importera från andra ställen), så det är kanske inte så konstigt. Men det är klart; standarden på många saker är ändå inte lika hög som där hemhemma. Mycket är slitet osv. Men det beror ju också på vart man åker. Till de ”stora” städerna, eller till Nordgrönland t.ex. Det är som natt och dag i många hänseenden.
När reportern var i Ilulissat vet jag faktiskt inte. Kunde lika gärna vara mulna julidagar, men kanske än mer troligt en bit in i augusti, då det var väldigt rött sken på bilderna från kl 1 på natten. Midnattsol har man i Ilulissat mellan 21. maj til den 24. juli, och även före och efter det så är det ljust dygnet runt i en längre period. För även om solen går ner, så ger den ju en hel del ljus när den ligger precis under horisonten.
Bästa tiden att åka till Grönland är dock juli-augusti, helst de två sista veckorna i juli och/eller de två första i augusti. Vill man uppleva det om vintern, är det mars som gäller i mina hemtrakter, och april lite längre norrut.
Och ja, lite av Packat & Klart-programmet hade du ju avverkat. Nu saknas bara den första delen... *hihi*
Desiree: Ja, vackert är det här, det kan jag inte säga emot. ;-)
Och ja, helt riktigt, Aasiaat ligger otroligt vacker. Helt för sig själv, omringat av hav. Det är dock ett ställe som inte många kommer, och lite känt är det för att vara tråkigt. Men många tycker bara det är det bästa ställe att bo på också. Fast man får så klart inte ha de stora kraven på vad gäller arrangerade fritidsaktiviteter osv, men å andra sidan så är naturen bakom hörnet, och gillar man att vandra, åka båt osv är möjligheterna obegränsade.
Men som sagt ett litet utbud: När jag var där, så hade stans ända restaurang med bar precis stängt för gott (men själva baren har vist öppnat igen), så ville man ut och äta var det bara grillbaren med korv & hamburgare som gällde. Eller ”Sjömanshemmet” (dansk, kristen ”vandrarhems-/hotellkedja” där man t.ex inte serverar alkohol), som även det mest liknar en liten skolmatsal från 70-talet... ;-)
Men ja, det får kanske bli ett litet ”bakgrundsinlägg” en dag. *hihi* Får se när jag får till det! Jag har ju berättat hstorien för så många redan, så varför inte här på bloggen oxå! :-)
Åh, vilka fantastiska bilder du tagit och visar upp. Jag är ju ny på din blogg och har inte hunnit läsa/se så mycket av det du berättar. Men jag kan redan nu säga jag vet jag vill till Grönland nån dag!
Jag kollade på Packat och Klart länken också, jag tycker det var oerhört inspirerande. Så kul höra att du säger det visar en rätt sann och rättvis bild och det "riktiga" Grönland. Förutom den fantastiska naturen och isbergen, vattnet, färgerna (som även är så fina på dina bilder) så fastnade Arnes (tror jag han hette)ord. Reportern säger att i byn kan man bara ta sig ut med helikopter vintertid, detta kan vara skrämmande och instängt för många men Arne säger att det är tvärtom. När han står där och blickar ut över vyerna så inser han hur liten han är här i världen.
Tja, nåt sånt säger han. Lågmält och vackert.
Du har kanske skrivit det tidigare, men din pojkes namn Aaju är väldigt vackert. Betyder det något särskilt?
Nyfikenheten och lusten att komma till Grönland blir ju inte mindre!! Dina blogginlägg är fantastiska. Packat & Klart ökade på så klart. Nu när jag kommer att kunna gå är det helt plötsligt genomförbart, känns lite konstigt faktiskt :-)
Det ar verkligen roligt att lasa dina inlagg om Gronland och jag inser att mina kunskaper om ditt land ar oerhort daliga! Det ar sa fascinerande med ett land som ser sa otroligt olikt ut bade och Sverige och England for mig.. valdigt exotiskt! Bilderna ar ocksda valdigt roliga att se!
Bloggvarlden ar lustig egentligen. Vi har en stor varldskarta pa vaggen pa kontoret som har suttit framfor mig de 7 ar jag jobbat har. I gar kom jag pa mig sjalv med att kika pa den och titta pa just Gronland och forvanas over hur otroligt stort landet ar! Jag gillar verkligen geografi men det kanns som om jag missat nagot nar det galler gronland for jag kan inte sag att jag kan mycket alls om det landet. Sa da ar det kanon att lasa har hos dig!
Mycket intressant att läsa!
Anne: Tack, och välkommen till min blogg. Kul att det lilla du läst redan lockar så mycket. Hoppas bara inte jag ska "skrämma bort dig" med mitt fortsatta skrivande... ;-)
Ja, visst får världen här en att känna sig liten. Och här är det många som känner en trygghet vid det. för oss utifrån tar det dock deffinitivt lite tid att anpassa sig till just detta, att man är så liten och inte kan påverka sin vardag alls på samma sätt som man kan i t.ex Sverige. Det finns inget som heter ”att planera” och man kan inte styra allt. Här har man en immaqa-kultur (en kanske-kultur; kanske, om vädret vill det), en egen variant av den latinska mañana-kulturen! :-)
Aaju [utalas Ajo, med långt a], ja det har jag nog skrivit någon gång, om inte annat i kommentarerna. :-) Det betyder storebror/storasyster på grönländskt ”barnspråk”, men det är även ett förnamn. Här döper man barn efter släktingar som dött (det var en gammal tro att en del av personens själ då levde vidare i den nya kroppen), och vår son är därför döpt efter Holgers (alltså Aajus pappa) bror, som tyvär dog för några år sedan och som Holger alltid kallade för just Aaju.
Simone: *hihi* Ja, du är mer än välkommen! :-) Och tack för roset. Vad glad jag blir.
Millan: Ja, visst är bloggvärlden fantastiskt. Man får så mycket mer ”verklig” information, jämfört med att läsa böcker osv. Jag känner dock igen mig i din situation; jag älskar också geografi men ändå visste jag nästan ingenting om Grönland innan jag kom hit första gången. Hade nog inte ens tänkt tanken på att åka hit om inte sumpen hade fört mig hit.
Lilla B: Kul, kul! :-)
Vad intressant att få läsa mer om Grönlands geografi och vilka fina bilder av det grönländska landskapet. En fråga: hur många turister kommer till Grönland per år, och var kommer de ifrån - Danmark, USA, Skandinavien? Du kanske redan har nämnt det men jag har inte sett det ngnstans.
Det är så fint med de färgglada husen mot den storslagna bakgrunden. Precis som Millan skrev här ovan så är Grönland jättestort, men ändå så undanskuffat och "bortglömt" på nåt sätt... tills man läser din fantastiska blogg! Jag kanske inte kommenterar här så ofta, men du ska veta att din blogg är en av mina absoluta favoriter. Den är i en klass för sig. Om du inte får jobb på Grönlands turistbyrå så vet jag inte... Men det jobb du har nu är inte fy skam det heller.
En sak jag alltid funderar på är hur otroligt mycket plats det finns på Grönland för alla klimatflyktingar som i framtiden kommer att tvingas fly från översvämmade kuster, uttorkade öknar m.m... :P
Tack för dina kommentarer på min blogg, förresten. Det värmer. :)
Kram från Tampa!
Hmm... Mitt långa svar bara försvann. Grr... Får försöka igen...
Petra H: Ja, antalet turister är rätt många i förhållande till invånare, men en droppe i havet jämfört med många (de flesta?) andra ställen i världen. Tror man räknar med 30-40.000 utländska besök om året + ca 20-25.000 kryssningskeppsbesök.
Av de 30-40.000 är ca hälften "riktiga turister", medan den andra hälften är delad på affärsresanden och dem som kommer för att besöka familj. 3/4 av alla dessa 30-40.000 kommer från Danmark. 2-3 % kommer från Tyskland, Sverige och Norge (alltså några 5-700 per land), resten är nog en blandad skock.
Kryssningsfartygen tar, enligt min erfaring, med sig mest amerikaner, engelsmän, holländare och tyskar.
Nina: Nej men tack för de dina orden. Jag blir alldeles rörd. Men visst är det så, att vi är lite bortglömda här på vår enorma ö. Fast det kan ju också bero på att det är världens mest glesbefolkade ställe, till 82% fyllt av inlandsis och glaciärer. Men visst är det så; vi skulle kunna husera massor av klimatflyktingar, speciellt eftersom de varmare temperaturerna också kommer att göra att man ska kunna odla mer osv! *hihi*
Din blogg är en guldgruva för alla grönlandsintresserade. Levande skildring och bra information!
Ser att du kommer från norra Bohuslän. Lite4 likt Grönland bortsett från fjällen och isen. Min fru och jag ska vara på Tjärnön i midsommarveckan.
Qujanarujussuaq! Allatuarsinnarniarit!
Stig Öberg
Stig: Hej! Och vælkommen hit till min blogg. Ja, du var ju førbi min hemsida också i julas, men jag fick aldrig svarat dig dær. Hoppas dærfør du ser detta.
Vad kul att du gillar det jag skriver och dina ord betyder verkligen mycket før mig, då du ju sjælv har många års erfarenhet av detta land (om æn lite andra delar æn dem jag kænner mig mer "hemma" i - hoppas också få chansen att tillbringa mer tid søderut).
Jag ska också hælsa från min pojkvæn att din grønlændska (som du ju skrev om i julas) fortfarande ær helt felfri. Han var mycket imponerad! :-)
Och ja, visst har norra Bohuslæn många likheter med Grønland. Jag har tagit med många danskboende grønlændare hem til familjen, och de har alla blivit lika hænførda.
Jag ær på semester nu, men hoppas kunna skriva en mail nær jag væl ær tillbaka med daglig internettillgång.
Mvh
/ Louise
Skicka en kommentar