AWG var något som startade i 1970, i canadensiska Yellowknife. Då med deltagare från Alaska, Yukon och Northwest Territories. Ja, för det är inte riktigt länder som deltar i spelen, utan det är mer nationer och grupper av ursprungsbefolkningar.
Nu, 38 år senare, är det dax för de 20:e spelen. Och man har återigen återvänt till där det hela började. För 5:e gången hålls nämligen spelen i Yellowknife. Nu med deltagare från inte mindre än 9 ”länder”: Alaska (USA), Alberta North (Canada), Grönland, Northwest Territories (Canada), Nunavut (Canada), Nunavik-Northern Quebec (Canada), Yukon (Canada), Yamal (Ryssland) och Sápmi (Sameland – Norge, Sverige, Finland och Ryssland).
Dessa "banderoller" hängde länge i idrottshallen Innusivik, efter att spelen avhållts här i Nuuk 2002. Elden var Nuukspelens logo och renen "Tuttu" (betyder "ren" på grönländska) var maskoten.Många av dessa har varit med i spelen i många år, även om Ryssland brukar delta med lite olika nationer från år till år. Sápmi är däremot ganska nya, och deltar i år för tredje gången. De var alltså inte med när jag jobbade för AWG i 2002, men jag ser fram emot att spelen återigen kommer till Nuuk om ett par år, så att jag kan heja lite extra på dem oxå! :-)
Spelen har en kulturell del och en sportslig. Då jag den gången arbetade som scentekniker på Grönlands kulturhus (många gånger nämnda Katuaq – huset så många av ni läsare gillade, som ni kanske kommer ihåg ;-) ), jobbade jag så klart mest med den kulturella delen, när spelen hölls här i stan. Bland annat var jag delvis med att organisera invigning och avslutning. Men min främsta uppgift var ändå att förbereda och genomföra de stora galaföreställningarna, som hölls varje kväll under spelens gång och direktsändes på TV.
Varje dag skulle vi sätta upp ett nytt show; nya artister, ny rekvisita, nya soundchecks och nya generalrepetitioner. Allt det samtidigt som huset i övrigt var fullt av aktiviteter. Jag var ”bara” assistent till ansvarlig ljudtekniker, vilket innebar att jag dels skulle ha koll på allt inför galaföreställningarna, samtidigt som jag ensam hade ansvar för allt ljudrellaterat (och en del annat) som hände i resten av huset under dagarna, vilket inte var lite...
Tror aldrig jag har sprungit så mycket i hela mitt liv. Eller arbetat så långa dagar för den delen, i så många dagar i rad. Jag var förste man (kvinna) på jobbet, när jag stängde av larmet omkring kl 05-06 om morgonen. Och tillsammans med min ”mester” (ljudteknikern) var jag med och slog på larmet igen omkring kl 01 på natten. Någon dag blev det än senare.
Men klagar jag? Nej, det var nämligen deffinitivt det roligaste jag gjort, arbetsrelaterat, någonsin!! :-)
Så otroligt många möten med spännande människor och kulturer & kulturella uppvisningar – av ”vanliga” amerikaner & ryssar, men kanske främst av representanter från olika indianstammar och inuitgrupper från både Canada, USA och Ryssland. Då hade jag ju bara varit här ett år, och allt med inuitisk kultur kändes därmed mycket nytt & spännande. Det var också så otroligt många man kunde hjälpa och ge en oförglömlig upplevelse - både de lokala, idrottsfolket, kulturdelegationerna och pressen – vilket ju alltid känns så kul.
Sportsgrenarna, som vi också huserade ett par av i kulturhuset, är också av en speciell kombination av, för oss svenskar, traditionella grenar och andra mycket mer exotiska grenar... Jag kommer deffinitivt att skriva mer om det en annan dag. :-)
Den som inte kan vänta, kan läsa mer på AWG 2008’s officiella hemsida, http://www.awg2008.ca, eller på själva AWG’s, lite omodernare hemsida http://www.awg.ca.
Alla mina foton från AWG i Nuuk 2002, ligger tyvär i ett fotoalbum hemma i Sverige (jag flyttade nämligen hemhem till Sverige ett år där i 2002-03 och det var oxå innan jag fick en digital kamera, så...), men turligt nog kunde jag hitta följande foton på Nuukspelens officiella hemsida, http://www.awg.gl:
Invigningen hölls i den då nybyggda idrottshallen Innusivik (som jag skrev om i söndags).
Hela grönländska befolkningen, och alla som var i Nuuk under spelen, ”förälskade sig” i ryska provinsen Chukotkas kulturdelegation; en grupp unga tjejer och killar som bara var helt fantastiska till sång, musik, dans och akrobatik.
Strupsångare från Nunavut och Nunavik (Canada) (eller var det Nunavut och Alaska, nu blev jag plötsligt osäker). Just denna gamla inuitiska traditionen ser man faktiskt ytterst sällan här i Grönland, men det är stort bland både ryska och amerikanska inuiter. Just detta fotot är taget under presentationen av resultaten av spelens konst-workshop, en presentation med diverse musikunderhållning, som jag var ansvarlig ljudtekniker för.
Och nedan ser ni ett par av alstren som visades på denna presentation – modern konst på sälskinn. Dessa hänger nu i idrottshallen Innussivik, där jag själv tagit dessa foton:
Till Holger:
Gårdagens Aaju: För ovanlighetens skull somnade Aaju i mammas säng igår. Vilket ju var lite tur, eftersom han fick magsjuka under natten och var uppe och spydde ett par gånger. Stackars liten.
Dagens Aaju: Det blev att stanna hemma från jobb & dagis idag, vilket Aaju utnyttjade mest till att sova, men han hade även lite energi till att spela (pedagogiskt) dataspel. :-)
Dagens utsikt från balkongen: Nej, vi har allt inte så mycket snö vi inte... ;-)
PS: Jag hoppas ni alla håller tummarna för många medaljer till Grönland de kommande dagarna. Och inte att förglömma; the Hodgson Trophy...! Jag ska nog hålla er uppdaterade! *hihi* :-)
10 kommentarer:
Hur fungerar det på Grönland med vård av sjukt barn? Får man någon ersättning eller får man stanna hemma för egen kostnad? Hur många dagar om året får man? Kan man förlora jobbet om man är hemma för mycket?
Oj, hade aldrig hört talas om AWG tidigare! Låter som ett mycket speciellt och roligt event. Att blanda sport och kultur gör ju att det hela blir både bredare och djupare.
Roligt!
Vad lackert med AWG. Det hade jag inte heller nagon aning om fans. Jattekul att de blandar bade sport och kultur. Vilken fantastisk upplevelse att fa se, lara och uppleva sa manga interessanta och annorlunda kulturer som man sallan moter i vanliga fall. Oj vilka langa dagar du jobbade. Det hade jag aldrig klarat. Ser riktigt varlikt ut fast ni fortfarande har mycket sno kvar. Jag antar att det ar ljuset i dina bilder som gor att det syns att det ar var pa gang.
Vad spännande och ROLIGT det låter med AWG. Vilket event! DET skulle tålas att titta på, helt klart!
Haded aldrig hört talas om det innan jag läste om det här på din blogg.
OCh ja, snöööö har ni...Och den ligger väl kvar ett bra tag till ;-)
Annika i USA
Como mola!!! Vad häftigt! Å söt är din son när han sover! Hoppas han mår bättre!
Du är fena på intressanta inlägg.
Herre min je vad mycket man lär sig i bloggvärlden! Tack för detta Lullun!
Märkligt också hur man plötsligt ser andra resmålsdrömmar poppa upp. Aldrig förut har vi pratat om Grönland som möjligt turistmål, det gör vi nu?!
Där ser man vad information och personliga berättelser kan vara betydelsefullt. ( även om vi aldrig kommer dit)
AWG later jatte roligt tycker jag och vad kul att du var med och jobbade dar ocksa! Det maste ha varit en otroligt rolig upplevelse!!
Stackars Aaju som ar sjuk. Hoppas att han snart blir battre!
Underbar bild pa utsikten fran er balkong.. snacka om skillnad fran utsikten jag har fran min. Inte nagot vitt sa langt ogat kan na...
Anna, Fair and True: Du är verkligen bra på att ställa frågor du. Kul! :-)
Just detta med vård av sjukt barn, vet jag faktiskt inte vad de egentliga reglerna är. Generellt brukar det dock vara så att man får vara hemma med lön den första dagen (gäller bara en gång, så inget med pappan första dagen och mamman andra, men å andra sidan är det ingen som kollar – Försäkringskassa och sånt har vi inte, utan det är firman som betalar, som för min del är statlig).
Hur många sådana enkla dagar man har, är det sedan ingen som riktigt bryr sig om, så länge det inte blir överdrivet & misstänksamt många. På det sättet är det väldigt fritt och barnfamiljevänligt.
Andra barnsjukdagen i rad får man dock ingen lön för. Och jobbar man som timmesanställd är situationen en annan. Den korta perioden jag jobbade tillfälligt på fabrik, fanns det inget som hette sjukdagar överhuvudtaget t.ex. Du fick betalt för den tid du var där, basta.
Har man över 120 egna sjukdagar (vilket ju är riktigt många, om man bara räknar 5 dagar i veckan), kan man bli sparkad utan vidare. Finns det misstanke, om att du missbrukar dina sjukdagar kan du så klart bli sparka redan innan det.
Saltistjejen: AWG var också nytt för mig, när jag kom hit, även om det faktiskt kom ett par journalister från Sverige och många andra länder och stora tidningarm som NY Times osv, den gången. Men det är väl ingen direkt toppnyhet ute i världen. Mer ”gulligull”-nyheter... ;-) Fast kul event var det deffinitivt! Till nästa gång hoppas jag kunna se lite mer av själva sporten också! ;-)
Desiree: Som jag skrev till Saltis; AWG var också nytt för mig när jag kom hit. Men kul var det verkligen, speciellt då det var helt ”nytt” för mig med inuitisk kultur osv.
Men mycket jobb; ja, det är jag nog van med. Då var det dock extremt, men gör jag bara något jag gillar så är det inga problem för mig med många timmar. Ligger nog ytterst sällan under 4o timmar och ofta en rejäl bit över. Man får ju tänka lite mer nu när man har familj, men jag utnyttjar ofta tiden när de sover istället... :-) Fast stress frånsäger jag mig dock. Så mycket jag nu kan... :-)
Och våren. Ja i onsdags hade vi faktiskt bara -3 C, men nu är det återigen runt -15/-16. Fast visst är ljuset härligt vårigt! Mars och början av april är ofta en underbar tid här i Nuuk! :-)
Annika (US): Ja, ett kul event är det verkligen. Det kommer så klart inte alls i närheten av OS i storlek, men nog så spännande ändå, just pga av blandningen kultur och sport, samt en hel drös för mig mycket ”exotiska” idrottsgrenar. Återkommer till det! :-)
Karlavagnen: Ja, AWG är definitivt inte helt som vanliga, tråkiga sportsevent. Och Aaju, ja han har det prima liv idag. Skönt! :-)
Och de intressanta inläggen, ja jag vet inte jag; jag bara skriver ju... *hihi*
Simone: *hihi* Ja, där ser man! Ni är hjärtligt välkomna. Jag lovar inget kanarieöarna, med stora hotell och turisberedskap, men deffinitivt en annorlunda upplevelse! ;-)
Millan: Ja, det var verkligen en upplevlese att jobba med AWG. Speciellt eftersom jag då bara varit här ett knappt år och trodde jag snart skulle åka hem och aldrig komma tillbaka... Så kan det gå! :-)
Sonen, ja han har det mycket bättre. Han skulle bara sova ikapp sig igår, så var han pigg & glad idag, som tur var!
Och balkongutsiktet; ja, kan väl förställa mig att det är en viss skillnad från din. *hihi*
Tack för info! Intressant vetskap! Jag kanske fortsätter att fråga sådana frågor då och då! :)
Anna, Fair and True: Det är bara att fråga på. Jag ska försöka svara efter bästa förmåga. :-)
Skicka en kommentar