En enda lång AWG-upprabbling

Så var det skjutit igång, AWG - de arktiska vinterspelen som jag skrev och berättade om här i bloggen redan i förra veckan.

Invigningen för de 20:e spelen hölls i Yellowknife igår, då omkring 2200 idrottsfolk + volontärer och annan publik bland annat fick höra Canadas premiärminister Stephen Harper säga några väl valda ord. Den grönländska truppen bestod av 124 personer, anförd av den tredubbla Airplane-mästaren Erneeraq Lindenhann som fanbärare.

De flesta av er läsare har nog redan här blivit förvirrade. Airplane-mästare?!? Ja, som jag skrev förra veckan, så är inte alla sportsgrenarna i AWG lika självklara för en svensk, men väl så kända i indianernas och inuiterna Arktis.

Genom AWG’s 38 åriga historia har 27 olika grenar passerat förbi. Både vintriga grenar och mer ”somriga” inomhusgrenar. I år är det i allt 19 grenar, där de mer ”kända” är:

1. Badminton
2. Basket
3. Bordtennis
4. Brottning
5. Curling
6. Gymnastik
7. Inomhusfotboll
8. Ishockey
9. Konståkning
10. Längskidor
11. Skidskytte
12. Skridsko
13. Snowboard
14. Volleyboll

Och några av de något mer “exotiska” grenarna i svenska öron, med flera olika distanser i varje gren, inklusive stafett, är...:

15. Snöskolöpning.
16. Snöskoskytte – som skidskytte, bara med snösko istället...
17. Hundslädekörning, dock den moderna canadensiska varianten, med bara 4-5 hundar och en nätt liten släde. Inte den mycket tuffare grönländska varianten alltså; med stora, hemmagjorda ”fångstslädar” och minimum 12 hundar.

De allra viktigaste grenarna, som verkligen skiljer AWG från andra sportevent, är dock gren nummer 18 och 19: ”Inuit spel” och ”Dene spel”. Det är grupperingar av traditionella sportsgrenar från Inuit- respektive Denekulturen (Dene - arktiska indianer i Canada och USA).

Under dessa två kategorier räknas en hel drös grenar, som alla avhålls under AWG. Det är inte hellätt att beskriva dessa grenar med få ord, men jag ska försöka.

Under benämningen Inuit spel ingår följande 11 grenar (och här har jag tagit mig friheten att själv översätta grenarnas namn):

* Armkrok: Som fingerkrok, bara med armarna istället, samtidigt som man sittande på golvet håller fast i sin motståndares ankel. Se foto nedan:



* En-fots högspark: Man ska med en fot klara av att sparka till en ”minisäl” (ett litet knyte av tyg eller en pinne, som symboliserar en säl eller ett sälben) upphängt HÖGT upp i ett snöre, och landa med balancen i behåll.

* Två-fots högspark: Som med en fot, bara att man nu ska sparka med båda fötterna. Benen ska under hela hoppet och landningen hållas parallella. Se foto till höger; det är alltså inte direkt några småhopp vi pratar om. På fotot kan man ju inte ens se hela höjden.

* Enhandsspark: Som grenarna nämda ovan, bara att nu ska man bära hela kroppen på en hand, hitta balansen och röra vid ”sälen” med den andra handen.

* Alaska högspark: Som de övriga sparksgrenarna, men nu ska deltagaren stå på en arm och sparka med en fot.

* Knoghoppning: Man hoppar runt på sina knogar och tår så länge man bara orkar...

* Flygplan (Airplane): 4 personer bär den tävlande, som håller sina armar och ben rakt ut, som ett flygplan. Den som klarar att bli buren längst vinner.

* ”Huvuddragning”: De två tävlanden ligger på golvet, ansikte mot ansikte. Ett band dras över deras huvuden; som ett svettband som spänns över dem bägge två. Tricket är sedan att ta sig upp i armhävningsställning, med bara händer och fötter i golvet, och sedan dra sin motståndare över en linje.

* Knähopp: Man ska sitta på sina hälar, ta sats och hoppa så långt man bara kan, för att sedan landa i samma position igen.

* Trehopp: Kunde ju tros vara tresteg, men inte riktigt ändå... Stående på golvet, eller med springande start (valfritt) ska deltagaren komma så långt som möjligt med tre hopp, där fötterna aldrig får vara längre än en axelbredd isär.

* Slädhoppning: Deltagaren hoppar jämfota över 10 hundslädar som står parallellt. När han/hon kommer till änden av dem vänder denne och hoppasr tillbaka. Så forsätter deltagaren till någon av slädarna flyttar sig eller deltagaren på något sätt tappar balansen.

Utmärkande för de inuitiska grenarna är inte bara att de kräver hög smärttröskel, en stor dos teknik, enormt med seghet och explosiva muskler. Det är också grenar där man sätter stor vikt på att hjälpa varandra. Deltagarna förväntas - och gör det verkligen också - t.ex att ge sina motståndare tekniska råd under själva kampen!

Det har så klart sin helt naturliga förklaring. Förr levde man ju i små grupper, och för allas överlevnad var det viktigt att alla kunde prestera bäst möjligt. Färdigheterna man fick genom att utöva dessa sportsgrenar, kunde man självklart också använda när man var ute med kajaken för att fånga säl osv, därför hjälpte motståndarna varandra med goda råd, och så alltså än idag.


I gruppen Dene spel ingår bara 5 grenar (och igen; det är mina egna översättningar som gäller):

• Fingerkrok


• Pinndragning: De tävlanden får 3 försök att dra en inoljad träpinne ur motståndarens hand. Pinnen måste hela tiden hållas horisontellt.


• Pålputtning: Två 4-mannalag håller i var sin ände av en påle och försöker putta ut motståndarlaget ur ringen de står i. Man måste hålla pålen i höjd med området mellan axlar och höfter. Man måste även trycka framåt hela tiden, utan att släppa eller flytta greppet längre fram/ned på pålen. Bäst av tre vinner.


• Snöorm..?!? (Snowsnake): Omvänd spjutkastning kan man kanske kalla denna gren. Med ett underarmskast, ska man få ett spjut att glida så långt som möjligt på snön. (Se foto nedan.)


• Handlek: Detta är för mig en riktigt förvirrande ”sport”. Två 4-mannalag sitter på golvet mitt emot varandra, med en filt över deras knän. Någon i det ena laget håller i en liten ”sak” i sina händer, sedan gäller det för det andra lagat att gissa vem det är som håller den. Det gäller alltså att luras mest möjligt. Det hela ackompanjeras med traditionell trummusik och en form av sittande ”dans”.

När jag jobbade med AWG i Nuuk 2002, så var jag bland annat med att arrangera pinndragningstävlingen och handleken. Jag tog också en hel del kort. Dessa ligger dock, som jag förklarade i mitt tidigare AWG-inlägg, hemhemma i Sverige, men tillsvidare får fotona ovan duga, från AWG Nuuk 2002’s officiella hemsida.

Till Holger, ”Helgens Aaju”:

Det har varit mycket balanserande på ”snöflak” i helgen. De stunder vi nu kunnat vara ute pga av kylan (-18-20 C + vind) som bet Aaju rejält i kinden.