Innan Holsteinsborg blev Sisimiut

Tiden springer iväg, och vips är vi på väg hemmåt igen, Aaju & jag. Fast ja, jag ska väl inte ta ut sorgen i förskott, det är ju först på onsdag vi åker.

Holger, ja han blir kvar i Sisimiut i ytterligare 3 veckor efter att vi har åkt. Det är inte utan att vi andra är lite avundsjuka, väl vetande att det nog dock kommer att bli lite jobbigt tomt för honom när vi väl gett oss av. Men å andra sidan; han får vara kvar i Sisimiut – staden där vi njutit av allt den har att erbjuda i stora drag.


Innan vi beger oss söderut igen tänkte jag dock det kanske vore på tiden att berätta lite mer om vår semesterstad Sisimiuts historia och ta med er på en tur til den gamla stadsdelen och dess fina hus. So here goes...:

Olika inuitgrupper har bott i området omkring Sisimiut i minst 4500 år. Som på de flesta ställen här i landet har man livnärt sig närmast uteslutande på jakt. Allra främst säl, men även val och ren, som det finns rikligt av i området än idag. I modern tid har också myskoxe blivit ett eftertraktat byte *), liksom fisket är en enormt viktig inkomstkälla.

Danskarnas kolonialisering av Grönland började så smått när den norske prästen Hans Egede (Norge var danskt på den tiden, därför benämns Egede oftast som dansk) 1721 bosatte sig i området omkring dagens Nuuk. Efter några försök fick man tillslut, 1756, också byggt en inhandlingsplats än längre mot norr.

Denna inhandlingsplats skulle användast till att köpa varor som späck, skin, hajlever och saltad fisk från lokalbefolkningen. Platsen man valde, en plats där holländska valjägare tidigare hållt till, döpte man till Holsteinsborg. Det tog dock bara 3 år innan man beslöt sig för att välja en bättre plats, Asummiut/Sydbay, där man byggde ett missionshus.

Ytterligare 5 år senare, 1764, flyttade man ännu en gång, då till det som i dag kallas Sisimiut. Ett par år senare flyttade man även missionshuset till denna plats. Det danska namnet, Holsteinsborg, följde dock med också den nya platsen i många år, och fortfarande idag är det några danskar som envetnas om att använda det gamla namnet som klingar av kolonitid.


Det gamla missionshuset, som bygt i 1759 blev flyttat till Sisimiut 1767. Här ligger idag Sisimuts Turistkontor.


Berthel-kyrkan, även kallad ”Den blå kyrkan”, är Grönlands äldsta bevarade kyrka. Den invigdes 1775, två år efter att man började bygga den. Nu används den till undervisning av konfirmander.


Stadens museum har utställningar i de flesta av den gamla stadsdelens hus, dock inte i de två kyrkorna.


Sisimiut är en fisk- och valfångarstad som heter duga, och som alla sådana städer har man sin egna port gjord av käkben från en val.


Sisimiuts äldsta hus, passande kallat ”Gammalhuset”, bygdes i Asummiut/Sydbay år 1756, men flyttades till sin nuvarande plats 1764. Här bodde boplatsens danske så kallade kolonibestyrer, alltså han som bestämde på platsen. Sådana personer, utsända av danska staten, hade man i alla de grönländska städerna helt till inte för så många år sedan.


Sisimiuts nya kyrka bygdes 1926 och blev utbygd i mitten av 1980-talet, för at rymma alla dem som ville gå i kyrkan i den snabbt växande staden. Sedan 1960-talet har Sisimiuts invånareantal nämligen nästan 3-dubblats.


Man har i Grönland aldrig bott i igloos mer än när man varit ute på långa jaktturer eller blivit överrumplade av oväder. Istället bodde man i hus av torv och sten som detta. Fönster fick man innan modern tid, genom att behandla magsäckar från säl. Detta är dock en rekonstruktion av ett modernare torvhus, med både glasfönster och ”riktigt” tak. Såhär bodde många under 1900-talets första hälft.

*) Det finns rikligt av myskoxar i området omkring den tillhörande bygden tillika tidigare militärbasen Kangerlussuaq.