Igår kom första numret av Holgers julklapp till mig med posten. Jag, en i vanliga fall ganska antidamtidningstjej, fick nämligen en prenumeration på Grönlands första och enda damtidning/tjejtidning, Arnanut (= För kvinnor), av honom.
Och oj, vilket skratt jag fick mig denna gången! Det var pinsamt, men samtidigt kunde man ju inte låta bli att skratta. Och det rejält! *hahaha*
Min chef, hon jag nu vikarierar för under hennes mammaledighet, var kvinnan som fick snilleblixten att starta denna mycket populära tidning, vars första nummer kom i 2003 och sedan dess har kommit ut med fyra nummer om året.
Det är en tidning som dels innehåller lite av sånt som jag nu är ganska ointresserad av att läsa om, som smink & mode, men även lite grönländska recept "med knorr", roliga inredningstips och liknande.
Allra främst är det dock en tidning som tar upp saker som är viktiga och intressanta för kvinnor (och män) just här i landet. Det handlar om att bryta mönster efter en dålig barndom och missbruk, om att starta eget, om barnuppfostran, diverse tips & råd osv. Allt utifrån grönländska förhållanden.
Innehållet är alltså ofta något som ger en positiv spark i ändan och en dos av energi till de grönländska kvinnorna av idag. Något som ger dem (/oss?) en känsla av ”kan andra så kan jag”, typ.
Det allra flesta andra tidningar, TV-program och liknande man ser här är ju inte något som i grunden är gjort för grönländare, för grönländska förhållanden och med utgångspunkt i grönländsk kultur & livssyn. Det är det dock behov för i ett samhälle som detta – en gammal koloni, med allt vad det innebär av problem osv, samtidigt som det är en liten befolkning med en väldigt speciell kultur, jämfört med den i den gamla kolonimakten och större delar av västvärlden i övrigt. Ganska lite av all fakta och upplysningar som finns idag, finns därutöver översatt till grönländska. Därför fyller denna damtidning en väldigt viktig funktion för många. För mig kunde det väl egentligen kvitta, men jag vill ju ändå stödja tidningen och jag har därför köpt nästan varje nummer sedan den startade.
Och sedan är det ju något annat med den, som ”lockar” mig...:
Med en damtidning i ett land med bara drygt 56.000 invånare, som dessutom har sin redaktion i min hemstad, så är det ju oundvikligt att man stöter på personer man känner personligen i reportagen. *hihi* Både sådana man känner väl och sådana man bara känner lite mer flyktigt. Det slår aldrig fel; i varenda nummer är det minst en (och för Holgers del många...).
Det var just detta som fick mig så till att skratta så igår. Holgers bästa kompis här i stan, som inte är en av kökslådans skarpaste knivar om man säger så, var nämligen med i detta, det senaste numret.
Reportaget – som deffinitivt var smått ”sensationsartat” för att vara i Arnanut - handlade om mäns tankar om sex: 5 män skulle svara kort på frågor om vad förspel betöd för dem, vilken ställning de föredrog, om de haft trekant osv. Syftet var väl på något sätt för att visa att män också har känslor typ (eller nått... ;-) ). Men vår kära vän, ja han är ju inte den klyftigaste och svarade därför så att man smått fick dåndimpen!! Dessutom är ju kanske detta saker man inte nödvändigtvis vill veta om sin pojkväns bekanta...?! *hahaha*
Holger storgarvade dock, när jag läste upp ett par av hans svar i telefonen. Och känner jag kompisen rätt, så bjuder han mer än gärna på de skratten. Om det är för att han inte förstår bättre, eller helt enkelt inte bryr sig, ska jag dock ha osagt. :-)
Men modigt av de 5 männen ändå, att svara på dessa frågor. ALLA här läser nämligen Arnanut och det är som sagt ett litet land där många verkligen känner varandra. Jag vet ju heller inte hur glad kompisens smått ”korrekta” mamma blir när hon till eftermiddagskaffet får läsa om sin sons ”bravader”, väl vetande att alla hennes vänninor och hela hennes henstad (hon bor i en något mindre stad än Nuuk) har läst det samma... *hihihi*
Avslutningsvis något helt annat: Som så många andra bloggare har jag nu gjort boknördstestet, som ju var lite småkul. Och resultatet var väl inte så pjåkigt ändå, för alltför nära 100% vill man kanske inte vara trots allt... *hihi*
16 kommentarer:
Godmorgon, har nu testat boknördstestet och resultatet blev godkänt tycker jag. Tuffa kompisar som ställer upp i tjejtidningen.
Men nu blir jag ju nyfiken: Vad var det för frågor och vad svarade han?
Bra att det finns en damtidning som är helt Grönländsk och som utgår från grönländska behov. Jag förstår att du stödjer den, det hade jag också gjort.
Skrattar gott här! Förstår att det måste vara lite sensationellt med såna intervjuer i den tidningen när "alla känner alla".
Man blir ju lite nyfiken på frågorna! ;-)
Problemet med media i små samhällen, alla känner alla och det kan vara svårt att få människor att lämna ut privatlivet... ;-)
Men visst är det bra att ha en egen tidning som lever i den verklighet som man själv lever i, det behöver nog alla.
Haha! Ja det är nog inte lätt alla gånger. Att vara med i intervjuer i tidningar eller radio och TV på små orter kan vara väldigt annorlunda än när man har storstadens anonymitet.
Men jag håller med om att det var modigt att svara på sådana intima frågor då.
Kul att du blev ungefär lika nördig som jag! ;-)
Carina: Kul att du också gjorde testet! Vågar man fråga om resultatet? :-)
Och ja, visst ør de modiga. En sak hade ju varit i Sverige, men här... Hörde precis att min ”assistent” också hade blivit frågad om han ville vara med, men hans flickvän hade sagt nej, vilket han nog var ganska glad för. :-)
Marianne: Ja, det var som jag skrev lite blandat frågor om vad han själv gillade om saker ock ting, om hans erfarenheter osv, som t.ex favoritställning, frågor om förspel, leksaker och vilka saker han testat osv.
Och ja, hans svar specifikt vet jag inte om jag ens egentligen vill skriva här. *hihi* Men låt oss säga att han, på frågor som journalisten nog mer förväntade sig att få svar som var lite mer kärlighetsfulla & romantiska, fick hon svar som var mycket mer ”tekniska”. Svar som fick en att tänka: Og my God, stackars flickvän! Rätt manschauvinistiska och ”okänsliga” svar, som blev smått pinsamma men otroligt roliga, när man nu vet hur han är som person och annars med för den delen. ;-)
Men visst är tidningen super! Helt klart förståeligt att min chef och hennes grafiker fick det stora ”Egenföretagarpriset” året efter att de startade tidningen. En liknande förändring har grönländsk media varit med om på år och dar!
Londongirl: Ja, det är ju lite som att skriva om butiksbiträdets sexuella preferencer i lokaltidningen i en liten svensk by. *haha* Tror inte jag hade vågat mig på att ens ställa frågorna... *hihi*
Humlan: Ja, visst är det viktigt med en sådan här tidning men svårt att få folk att utlämna sig. Oxå om sånt som verkligen kan hjälpa andra att få höra (hur andra kommit ut ur samma problem som de själva osv), men jag tycker de som gör Arnanut har lyckats otroligt bra ändå. Fast visst är det många som ändå med lätthet lurar ut vem en anonym artikel egentligen handlar om. (Just denna artikel som jag skrev om, var dock allt annat än annonym. T.o.m alla mellannamnet hade de fått med i tryck! *hihi*)
Saltistjejen: Ja, det sätter ju sina begränsningar när man vet att precis ALLA i ens närhet kommer att läsa/höra det. *hihi* Så för egen del har jag det ju lyxigt; ingen risk för att min pappa skulle ”komma till att se” något. Men tror nog att jag ”håller min mun” ändå... :-)
Och ja, vi är ju två små-nördar, vi två! *hihi*
Haha, det låter som om jag inte vill veta för mycket om de svaren : D
Fniss..Jag tycker också att det är modigt! Väldigt modigt.
Blir lite nyfiken på själva tidningen. Förstår att det kan kännas lite litet ibland...
Annika US
Jag är jättedålig på att läsa just nu har tappat intresset,eller så är jag bara lat. Ser hellre på tv. Mitt resultat blev i allafall 34%.
Tänkte skriva "vi vill veta vad se sa!" men såg sedan att du typ nästan svarat på det i kommentarssvaren. Så jag nöjer mig med det ;)
Jag fick samma ordinering av bokdoktorn!
58% nörd här! Waow, ang tidningen, kul grej men lite väl mycket information overload om människor som man känner direkt eller indirekt. Precis som du säger! Vad har grönländskorna för skönhetsknep då? Är själv inte så himla mycket för make up och pillemojsande men något naturligt kanske de har som vi går glipp om här söderöver? Använder grönländska män återfuktande och mjukgörande krämer och plockar ögonbrynen and all that.. Well,you know? Tell us more! :-)
Ja, det kan jag förstå att det kan bli väldigt pinsamt för kompisens mamma och andra. Här i USA är man ganska pryda i tidningarna vad gäller sex frågor och sånt. Jag blir lite chockad varje gång jag är i Sverige t.ex. och tittar på TV, så jag är väl påverkad av hur det är här kan jag tro. Men om han inte är "den skarpaste kniven i kökslådan" (underbart uttryck!)så kanske han inte fattade vad han gjorde... hoppas han inte blir alltför pinsamt berörd när han ser sina egna svar i tidningen..
Marianne: Nej, jag – som känner personen i fråga – hade också levt lyckligare utan att ha vetat. *haha*
Marianne: Enig! *hihi* Men tidningen; ja den är faktiskt riktigt bra. De är ändå bara 2 personer som sitter och gör det mesta; en journalist och en grafiker. Och med en så liten marknad är det ju en begränsad budgett de har. Men det märker man faktiskt inte så mycket av trots allt. Ett bra tecken! :-)
Carina: Förstår dig. Själv älskar jag att läsa, men har inte alls så mycket tid och ork till det som jag velat. Slöa kvällar lockar allt TV’n tyvär, även om det inte blir så mycket TV heller faktiskt för min del. ;-)
Anna, Fair and True: *hihi* Ja, det var inga helt banbrytande svar de kom med, även om vår bekante var lite elefant i en porslinsaffär, men... *haha*
Och se där! Lika som bär! :-)
Karlavagnen: Inte så pjåkigt, nästan samma så! :-)
Ja, tidningen är verkligen en superhit. De har precis butat redaktör, men hoppas att kvaliten håller i sig. :-)
Och skönhetstips; nej de skiljer sig nog inte så mycket från där hemma, mer än de som oftast vänder sig åt personer med lite mörkare hudtoner. Många kvinnor här sminkar sig ganska disktret dock, om alls. Fast här i Nuuk (”storstan”) ser man allt lite allt möjligt. Men sällan några riktiga extremer.
Här i stan kan man väl också stöta på lite ”metrosexuella” män, men nej inte är det något män här generelt går upp i inte. *hahaha* (Som du kanske noterade på kortet av min svärfar, hade han både arbetsbyxor och grön ”militärtröja” på sig på sin resdag till stora huvudstaden (och han jobbar ”inte ens” med något sånt jobb som kräver sånt, utan han är kombinerat butiksbiträde och präst) . Praktiskt och bekvämt är modellen helt enkelt! :-) )
Anita: Ja, jag förstår att du blir chockad efter så många år i USA. För visst saknas det smått hämningar i svensk media idag!
Och kompisen, nej han förstår nog inte riktigt helt. Han är grabben som (i ett mycket jämnställt land, där fädrarna verkligen älskar delat ansvar) är stolt över att han sagt till sin gravida flickvän att ”du sköter barnet, så skal jag nog se till att tjäna pengarna”...! Det berättar han för alla och skrattar. ”Jag ska minsan inte byta några blöjor och bla bla bla.” Jag höll på att smocka till honom (drömde i alla fall om det... *hihi* ). Han är verkligen raka motsatsen mot min Holger på många områden. Tur det! :-)
Fast ja, han har många goda också, kompisen alltså, fast han är väl inte min partnertyp kan jag väl våga säga...! :-)
Oj, så pinsamt det kan bli - hoppas verkligen att killens flickvän inte blev fly förbannad på honom efter intervjun... Jag kan ju tycka att det är intressant att folk ställer upp på sådana intervjuer även i tidningar i Sverige för det lär väl komma ut bland de flesta vänner och bekanta om man är med i någon rikstäckande tidning och speciellt om man pratar om sex :-)
Intressant vad du skrev om killens kommentar om det framtida barnets uppfostran - vad förslags flickvän har han egentligen? En väldigt förstående eller lika oskarp?
Det verkar ju iaf vara en jättebra tidning för de lokala behoven, hur mycket förstår du av skriven grönländska förresten?
Petra H: Ja, helt problemfritt hade han nog inte sluppit undan...! *hihi* Iaf inte med den där kommentaren om barnet & pengarna. Hon är annars en tjej med utbildning och en hel del mer mellan tinningarna. får se hur länge hon står ut... :-)
Ja, Sverige är ju egentligen nog så litet när det kommer till sådana personliga intervjuer. Jag skulle nog tänka mig för både en och två och tre och fler gånger, innan jag gjorde det... *hihi*
Petra H - igen: Jag glömde ju svara på din fråga om hur mycket grönländska jag läser.
Det är tyvär ganska begränsat. Turligt nog är Arnanut tvåspråkig, rakt igenom - grönländska och danska. Men visst, jag ska verkligen bli bättre på grönländska och lycka är det den dag jag per automatik väljer att läsa den grönländska texten istället för den danska! :-)
Skicka en kommentar