
Bildtext: Hjemmestyrets hästskobygning, med Nuuks polisstaion till vänster.
Så har det varit helg. Något som jag trodde skulle resultera i att jag skulle kunna skriva om mina allt klarare semesterplaner här på bloggen idag. Men inte. Efter en ganska händelserik helg (återkommer) vet jag inte ett dugg mer än vad jag visste i fredags. Fast det gör mig inget egentligen. Jag har ju blivit ganska ”grönländsk” ändå genom åren; allt ordnar sig, med andra ord. Det är min ”filosofi”.
Jag har t.ex ännu inte besämt mig för vilket färdmedel vi ska använda oss av för att ta oss från Köpenhamn, där flyget från Grönland landar lördag morgon, till hemhemma i Sverige, vid norska gränsen. Jag har ingen aning hur många dagar jag ska stanna, vart i Europa vi hade tänkt oss åka sedan, vart vi ska bo på väg hemöver igen osv. osv.
Jag har dock fått tag på ett nytt svenskt körkort. Alltids något. Mitt förra hade nämligen blivit för gammalt. Och oj, vilket småstrul det skulle bli innan jag fick tag på detta nya. Jag hade nämligen helt råkat glömma att Vägverket inte automatiskt skickar ut de där 10-års-förnyelsesblanketterna till oss i utlandet. Jag kom dock på det för ca 2 månader sedan, varpå jag kontaktade Vägverket via e-mail. Jag berättade min situation och gav dem min adress. Det här skulle nog funka fint, tänkte jag.
Fast ja, jo visst måste jag erkänna att jag blev något förvånad över svaret, där personen i fråga förklarade att de inte har utländska adresser i sitt register, så därför hade hon sänt blanketten till min senaste svenska adress. Och ville jag svara på e-mailet, skulle jag bara trycka på ”Svara” i mitt mailprogram. *Hmm* Är det bara jag som tyckte det var knasigt? Dels hade jag ingen knapp som hette ”Svara”, utan bara en det stod ”Answer” på *hihi* (undrar om det är många som skriver till Vägverket via e-mail, utan att veta hur man sedan svarar på ett e-mail?!?). Och dels, så har jag ju inte bott på den där svenska adressen på flera år! Så lång tid tror jag inte posten eftersänder brev direkt... ;-)
Nåja, med hjälp från ambassaden i Köpenhamn fick jag tag på rätt blanketter, jag fick tagit mig några – traditionen trogen fula – kort och skickat iväg det hela igen. Det riktigt stora problemet kom först sedan när jag skulle hämta ut körkortet. Hos Sveriges grönländska generalkonsul här i landet. Men var befann han sig?
Att vara generalkonsul är ett oavlönat hedersuppdrag, som inte kommer med något lyxigt kontor. Förr hade dock just ”vår” generalkonsul eget företag och även om han aldrig svarade på e-mails och sällan var på jobbet, visste man i alla fall var man skulle börja leta. Nu har han dock inte sitt kontor kvar, telefonnumrena jag kunde hitta telefonkatalogen och i registret över ambasader och konsulat på nätet, ja allihop tutade med en ”abonnent finns inte”-ton. Lite igångsatt detektivarbete resulterade dock i att konsuln plötsligt tillslut ringde upp mig istället.
Nere i Hjemmestyret (motsvarande riksdagsbygningen) hittade jag så tillslut mannen, känd för sin Elvisliknande frisyr och skinnbyxor. Utöver att vara generalkonsul, är han nämligen även politiker, medlem i det mycket vänsterorienterade och självständighetssökande partiet IA. Problemet är löst och jag är numera innehavare av ett svenskt körkort med, om möjligt, ännu fulare foto än det jag skickade med blanketten någon dryg månad tidigare. De har nämligen lyckats dra ett ”streck” – som en del i körkortsdesignen – rakt igenom mina ögon så jag set smått oigenkännlig ut... ;-)

















































