Bildtext: Lustigt egentligen, det står nämligen ytterst sällan något om vikingaeran i tidningarna här, men just igår kom en nyhet om att forskare nu misstänker att Hvalsøgården bakom det man länge menat vara den sk Hvalsøkyrkan i själva verket är Thjodhildarstadir gården vid Hvalsøfjordens Kyrka, den norske kungens huvudgård i Grönland. En gård man letat efter länge. Närmast i bild ses resterna av kyrkan. Foto: Ole G. Jensen
Så fortsätter vår resa genom Grönlands historia. Första delen i serien, Grönland befolkas, kan ni läsa här.
Den 1:e europé
De första européer som nådde Grönland var vikingarna. Eller rättare sagt nordmännen, då det inte var de krigande vikingarna som kom, utan främst vanliga jordbrukarfamiljer från denna tid. Jag har dock valt att kalla dem vikingar i detta inlägg och det även om man nu brukar säga att vikingatiden slutade i slutet av 1000-talet, alltså innan dessa nordmän försvann från Grönland.
Hur som helst; den allra förste europé & viking/nordman som steg i land på Grönland var den Islandsboende norrmannen Gunnbjørn Ulfsson. Han kom bort sig i en kraftig storm och hamnade omkring år 875 av misstag på Grönlands östkust. Men det var först när norrmannen Erik den Röde, landsförvisad på tre år från Island, tog sig till Grönland, som det började hända saker.
Världens 1:a reklambedrägeri
Året var 982 och den asagudstroende Erik den Röde följde Grönlands östkust runt sydspetsen, för att tillslut finna sig en bra boplats – Brattahlid – inne i en beskyddande fjord. Efter tre år i Grönland reste Erik den Röde tillbaka till Island för att berätta om sin framgång; om det otroliga nya land han hade funnit! Han överdrev när han talade om landets bördighet och det faktum att han döpte landet till just Grönland brukar man kalla världens första reklambedrägeri!
Bildtext: Vikingakamp i Odense, augusti 2004 (man tager vad man haver av passande foton. *hihi* Och ja, det är jag som är fotografen, som alltid om inget annat anges ;-) ).
Vikingarna bygger kolonier
Ytterligare ett år senare, 986, återvände Erik den Röde till Grönland. Nu tillsammans med 24 andra båtar fullastade med förväntansfulla familjer – i allt 6-700 personer – och deras boskapsdjur. Endast 14 båtar kom dock fram i det hiskliga vädret. Bland dem som klarade resan var Erik med familj, inklusive sonen Leif Eriksson, som några år senare kom att bli den förste europé att gå i land i Amerika. Den samme Leif var även den som förde med sig kristendomen till vikingarna (dock inte till inuiterna) i Grönland, efter en resa till Norge år 999-1000.
Bildtext: Vikingabåt i Odense, augusti 2004.Det var starten på vikingarnas bosättning i Grönland. En era som kom att vara i ca 400 år. Som mest kom det att inkludera ca 300 gårdar, 16 kyrkor, två kloster och ca 5000 invånare, fördelat på främst Österbygden i Sydgrönland och det nordligare Västerbygden, inte långt från dagens huvudstad Nuuk, där vi bor. 500 ruiner, många mycket välbevarade, från denna tid kan ses i dessa områden än idag.
Vikingarna försvinner mystiskt
Till att börja med levde vikingarna till 80% av det man själv producerade på sina gårdar, resterande kom från jakt och fiske. Men jorden utmärglades och klimatet ändrades, så i slutet av vikingaeran var talen ofrivilligt mer de motsatta. En bidragande orsak till att livet blev hårdare för dem var även den minskande och tillslut helt upphörda leveranserna av varor från Europa, som man var så beroende av.
Bildtext: Det finns många välbevarade ruiner efter nordborna. Detta är dock en modern rekonstruktion av en kyrka som kan besökas i Sydgrönland. Foto: Wikipedia.
Senaste dokumenterade livstecknet från vikingarnas bosättningar i Grönland kommer från 1408. Vad som hände med bosättarna sedan är ett av världshistoriens stora mysterier. De var i alla fall inte kvar i Grönland när 1500-talet började. Teorierna är många och det mest troliga är väl att det är en kombination av flera av dessa.
Teorier har t.ex funnits om att inuiterna skulle ha tagit död på alla vikingarna. Detta är dock inte så troligt, även om man från inuitiska sägner berättar om flera strider mellan de två folkgrupperna, som till största delen levde helt separerade från varandra.
En annan teori är att brittiska pirater ska ha bortfört dem. Att några boplatser blev attackerade av pirater har man bevis för, men sannolikheten att alla försvunnit på detta sätt är nog liten.
Sedan finns det så klart teorier om sjukdommar, dåliga skördar & fångst samt Amerikaflytt. Vad man har bevisat är dock att temperaturen sjönk ganska kraftigt under 1300-talet. Glaciärerna växte till sig och havet blev allt mer blockerat av is. Detta var deffinitivt något som inuiterna, med sitt levnadssätt, klarade långt bättre än vikingarna. Så den största orsaken till vikingarnas försvinnande var nog ändå klimatförändringarna på ett eller annat sätt.
Nästa gång blir det att berätta om när europeiska valjägare kom till grönländska farvatten och blev till många inuiters första möte med den vite mannen…
16 kommentarer:
Spännande! De där vikingarna var överallt! I Istanbul finns till och med graffiti i den stora katedralen Aya Sofya efter vikingarna.
Gönlänningar och vikingar gifte sig alltså inte med varandra? Eller lärde sig något av varandra? Tänk att det finns så många ruiner efter dem, finns det alls några i Skandinavien? Birka är ju en rekonstruktion, till exempel. Runstenarna är de enda jag känner till. Finns det runstenar i Grönland också?
Marianne: Ja, visst var vikingarna verkligen överallt. Långt in i Ryssland, nere i Medelhavet och över till Amerika. Otroligt faktiskt, när man tänker på vad för färdmedel de hade osv.
Nej, det blev verkligen minimalt med kontakt mellan inuiter och vikingar. De stötte väl in i varnadra ibland, och de förekom en viss handel, men det var först först flera hundra år senare som européer och inuiter fick mer ”planerad” kontakt.
Runstenar har man också hittat här. Inte många, men de finns och det kommer säkert att dyka upp flera med tiden. Vikingarna gjorde t.ex långa jaktresor på sommaren, så det är ett stort område som ska ”sökas igenom”. Att landet är så stort och glesbefolkat gör säkert också sitt för att ruinerna har fått stå kvar i sådant fantastiskt skick. Många ställen kan man dock bara se några stenar och antydningar (så pass klara dock så att även vi amatörer kan förstå vad det är), men det är ju nog så fantastiskt.
Det ar alltid lika intressant att lasa om Gronlands historia. Jag ska fa min M som ar en riktig historiefantast, att lasa allt du skrivit. Jag far bladdra bakat, det finns ju massor vill jag minnas.
Kanner med dig nar det kanns jobbigt. Hoppas allt blir battre snart. Ar det en massa deadlines ocksa, gor det ju inte saken battre.
Kramisar fran Lisa
Intressant! Jag visste inte att vkingarna varit så länge och många på Grönland. Fascinerande att de överhuvudtaget rest och tagit sig så långt och runt om i världen med tanke på de färdmedel de hade (som du också skrev i en kommentar). Du skrev att klimatförändringar troligen är en orsak till deras försvinnande.
Men under den perioden de var på Grönland, hur såg klimatet ut då?
Spännande läsning. Konstigt att de hade så lite kontakt med inuiterna. Sågs de som inkräktare kanske?
Var det verkligen nästan 700 som åkte över och 14 överlevde??!! Helt sjukt!
Ja, vikingarna åkte överallt. De norska vikingarna åkte väl till Grönland och vidare till Nordamerika, de danska till brittiska öarna och norra Frankrike och de svenska drog österut (Ryssland, Ukraina och ditåt).
I min favoritbok ;) så stod det att vikingarna hade svårt att blanda sig med inuiterna, särskilt efter att de hade blivit kristna, för då kunde de ju inte vara med "hedningarna". Så det förekom typ noll blandning. Inuiterna kanske hade varit mer välkomnande eller så var de anti "nykomlingarna" också.
Tack Lullun för din berättelse. Intressant Jag visste inget om detta innan och inte ens hur det fick heta GRÖNLAND
Nu ska jag sova. Studentdag imörra. Min son springer ut kl 12.45.
Det var skottlossning precis utanför där jag bor ...nyss. Det var vidrigt!Jag har aldrig varit nära nåt sånt. Minst tio skott... skrik. Jag kastade mig på telefonen och ringde. Det tog så lång tid innan de svarade. Jag var nästan på väg att lägga på och ringa igen. Minst två tre minuter. Jag var ute och såg skotthålen. En far och hans son. Grabben var dålig. Jag såg ett hål i benet på pappan och två hål på grabben. Det var så hemskt när han grät och skrek. Det gjorde ont. Till och med de två unga grabbarna som var ute och kollade läget backade. Vidrigt. Jag vet inte ens hur jag vågade gå ut. Nu är de på sjukhus iallafall. Åhh på nåt sätt så fattade jag direkt när jag hörde smällarna att det var inte fyrverkerier. Konstigt men det var nå med ljudet. Det lät som i en Vilda Western film.
Sköt om dig. Tack än en gång för dina härliga berättelser:)
Kram
Susanne
Lisa: Ja, själv är jag ju långt från någon historiker så jag hoppas mitt inlägg håller för en granskning. *hihi* Och jo, lite bättre är det nu, men visst en drös deadlines gör det verkligen inte lättare. Ska göra mitt bästa dock för att allt ska vara hyfsat avslutat före semestern om bara 4 veckor... ;-) Kram
Anne: Det var, när de kom (vikingarna alltså), något varmare på Grönland då än det är nu. Jag har inga exakta tal, men vi pratar nog bara om några grader. Men det är ju allt det ska till för att störa möjligheterna att odla jorder här.
Förresten, tror jag missade att kommentera ditt blogginlägg idag. Kul hur som helst med alla besök och ja, kommer också att förska hålla liv i bloggandet under sommaren, men det blir nog lite mer sporadiskt framöver. Vilket ju redan kan märkas, då jag t.ex först idag fick läst om Saltis t.ex.
Kersti: Det var nog mest så att vikingarna såg inuiterna som hedningar och ociviliserade. Inuiterna var å andra så klart lite rädda, men samtidigt är det ett vädigt vänligt om än försiktigt folkslag, så de hade nog välkomnat de nyanlända ganska bra. Men båda grupperna var ju dessutom små och landet stort, så... ;-)
Anna, Fair and True: Fullt så hemskt var det inte. I allt var det 25 (24+1) båtar som gav sig av med i allt 6-700 personer ombord, men bara 14 båtar kom i land. Så vi snackar i alla fall minst om 300 som kom fram till Grönland som planerat.
Ja, inuiterna hade nog säkert varit lite mer tillmötesgående. De var/är ju i grund och botten ett väldigt fredligt folk.
Susanne: Kul att du lärt dig något nytt från mitt inlägg. Men usch vilka upplevelser du får på hemmaplan! Helt otroligt, på ett negativt och skrämmande sätt. Vilken chock. Men bra att du ändå hjälpte till och fick ringt polis osv. Jag får surfa vidare och läsa lite svenska nyheter med detsamma. Hoppas att allt är bra med alla, både de som blev skjutna och ni övriga som fick uppleva det. Sköt om er! Kram!
Ang. vikingarnas farkoster så finns det teorier att de lärde sig båtbygget av samerna :)
Kan du inte berätta lite om val/sälfisket sen och hur européerna har påvekat synen på val/sälfisket till något negativt? ;)
De bara skriver skit i tidningarna idag. Japp bättre nu. Igår mådde jag illa och sov dåligt. Men nu är det över!!!De skriver att det tog tid att komma fram för ambulans men det är lögn! Det tog tid innan de kom! Polisen gjorde inte ett skit!!Nda ingenting. Nog om det.
Sköt om dig
Kram
Susanne
Det var på både radio och TV för ett litet tag sedan att den äldsta kvarleva man hittat på grönland inte var "Grönlänning" (TYP) utan något mn inte räknat med alls. Vilket tyde på inflyttning från andra ställen. Hade jag lyssnat bättre hade det blivit en vettigare kommentar!!
Marina: Det var nytt för mig, att det kanske var samerna som lärde vikingarna bygga båtar. Det var inte väntat från min sida. Måste nog ta och läsa på lite.
Ja, detta med nutida valfiske är ju ytterst aktuellt just nu pga den Internationella valfångstkommissionens möte nu i slutet av juni. Det blir nog att skriva något om det framöver alltså. Dock inte i nästa historieinlägg. :-)
Susanne: Bra att det känns bättre nu. Det är ju minst sagt en hemsk upplevelse. Men tråkigt att det är fel personer som blir kritiserade. Hmm... Ja, sköt om dig nu! Kram
Fritt från hjärtat: Så då har alltså förra veckans presentation av nya forskningsresultat spridigt sig ytterligare. Kul! :-) Ja, man har kommit fram till att den första invandringen; Saqqaqfolket, inte var av inuitisk härkomst, utan tillhörde en annan asiatisk grupp, som inte bosatte sig i Canada fast först. Väldigt spännande forskning, som nu fortsätter för att bestämma slaktskapet för nästa invandringsgrupp.
Jag blev också lite paff när jag hörde de första gången. För det första finns ju fördomen om samer= renar... renar å båtar hör ju inte direkt ihop kan man tycka ;P
Samt att när man ändå läser en hel del om vikingar i skolan, kan de ju enkelt lägga in lite båthistoria och samehistoria där.. men nejdå..
Marina: Ja, jag har skrivit om det förr här på bloggen; man borde verkligen inkludera mer, mycket mer, om samer i den svenska grundskoleundervisningen! Må vara att vi i Sydsverige inte såg så mycket av samer, men inte såg vi rätt mycket av indianer, fransmän och greker heller, vars historia, kultur och nutid vi faktiskt läste mer om. Jättedåligt verkligen. (Och bara för det att de inte syns, så betyder det ju inte heller att de inte finns. Min egna syrra är ju 1/4 same t.ex. ;-) )
Din syrra är 1/4 same men inte du? Ni har olika föräldrar eller? Blev lite förvirrad där :)
Anna, Fair and True: Inte så klurigt att förstå egentligen med tanke på hur samhället ser ut idag; två olika pappor men syskon ändå. I vår familj existerar ingen rang mellan hel och halv; vi är tre sykon helt enkelt och så har det alltid varit. :-)
Skicka en kommentar