Jag strök vägkanterna. Tittade & tittade. Och skam den som ger sig. Efter ett par kilometer hittade jag den. Årets första blomma! Som alltid här inne i stan; en maskros. Gul och fin växte den där vid vägkanten. Vilken lycka!
Efter middagen tänkte jag att det var dax för promenad nummer två. Jag har ju ännu inte fått sett årets första (levande) val. Förra året såg jag den första, mer normalt, den 2:e maj, men igår skrev vi alltså 2:e juni och jag hade inte sett en endaste stjärtfena eller hört ett endaste vattensprut.
Fast å andra sidan så har jag inte varit så flitig med promenerandet i år. Förra året gick jag längst stranden var och varannan kväll, från tidig april till sena oktober, efter Aaju hade kommit sig i säng. Medräknat med igår var det dock bara årets 3:e tur sedan Holger kom hem från sin långa tjänsteresa i mitten av april (+ ett par turer tillsammans med Aaju, men det är ju inte valspanarpromenader). När det gäller ensamtid på kvällarna har jag helt klart dragit det kortaste strået kan man väl säga. Men det är aldrig för sent för en ändring, så... ;-)
Jag kände dock ganska med en gång att turen inte var på min sida vad angår val igår. Jag valde fel strand att gå längstmed. Känslan av val var bara inte där. Men en skön tur i strålande sol blev det i alla fall, fast att timmen var sen. Så jag klagar inte. Inte alls. Hoppas att jag har bättre vallycka ikväll istället! :-)
Årets 1:a blomma, en maskros med kort, kort stjälk.
Ingen val, men väl en fiskebåt...
Och till er som tycker synd om mig för vår sena vår & sommar; så kolla in ett par foton från en av mina bloggläsare, Carl som bor i Östgrönland. Såhär såg det ut hos dem för mindre än en vecka sedan, på vad som troligtvis var ortens ”värsta ställe”. Men med temperaturer omkring +5-7 C och regn så ska det nog ganska snabbt smälta undan dock. Såhär såg det t.ex ut igår. Och sett till varor i affären, så bor vi ju närmast i himmelriket här i Nuuk. I Carls butik gapar hyllorna tomma efter senaste leveransen i oktober, men äntligen, äntligen börjar det gå ”hål i isen”, så snart kommer varuleveransen igen. Då kan vi verkligen tala om lycka! :-)
Och musiken jag fick köpt till mig själv igår? Jo, senaste Tue West-CD’n som förde tankarna tillbaka till ett problemfritt, smått nyförälskat liv i Danmark 2003-04. Han är inte snygg, kära Tue, han har också en minst sagt speciell röst, men man kan inte annat än älska denna man (pojke?)... ;-)
12 kommentarer:
Åhhh så fin sång. Hade aldrig hört om denna artisten. Vilket leende han har:)
"Upp med nosen" Lullun. Jag är säker på att vid nästa runda så får du se en val. Så coolt att bara gå och promenera vid stranden och vips så kommer det en val och tittar upp.
Maskrosor de klarar allt. Jag tyckte det var kul att de t o m växer i Grönland. Tänk så gott de gula blommorna gör. Asfaltsblommorna*fnissar*
Hoppas din dag är bra
Kramar
Susanne
Åh vad tråkigt med en tråkig helg, du får sälla dig till Anne, Desiree och mig som kände oss lite nere förra veckan (se Annes blogginlägg från igår).. Men visst ska du ha rätt till lite egentid och en kvällspromenad är ju helt perfekt - speciellt som det ju fortfarande är ljust hos er!! Jag förstår hur glad du blev över den där maskrosen, den måste du ha sett på långt avstånd i allt det grå.
Stor kram och hoppas att du känner dig lite mer uppåt denna veckan!
Åh vilken lycka att hitta årets första blomma. Sådant där blir man glad över. Nu har jag även läst dina båda avsnitt i din berättelse om hur du hamnade på Grönland. Väldigt spännande. Jag ser verkligen fram emot nästa del. Tänk vad något oskyldigt som ett sommarjobb på en plats kan förändra hela ens liv som det gjort för dig. Hur känns grönland nu? Är det Hemma för dig numer? Är det mer hemma än vad Sverige eller Danmark är fast Danmark kanske aldrig var hemma eller? Tror du att du kommer att bo kvar på Grönland eller tror du att du någon dag kommer att flytta därifrån? Om du skulle flytta från Grönland skulle du då flytta tillbaka till Göteborg eller någon annanstans?
Lyckan är verkligen se första blomman, så är det bara. Hoppas du får se valar snart och lyckas få nån på bild. Är det nu det är säsong för valar hos dig och lätt spana in dem?
Här på min nordvästra amerikanska kust är det valsäsong vinter-vår, då passerar valarna här och det är rätt vanligt med whale watching (vissa ställen är bättre än andra). Jag har dock inte själv åkt på valspaning, det får kanske bli nästa vinter/vår. Jag misstänker dock det är betydligt enklare och att du ser valarna närmare hos dig än vad valspaningen här bjuder på.
Heja Lullun! Så synd jag inte bor på Grönland så hade vi kunnat promenixat ihop. Eller var det lugn och ro du var ute efter och ingen tjööötig Göttebosska som sällskap? Kan vara tyst också. Ska spela musiken senare!
Egentid behöver man! Numera promenerar jag nästan varje kväll och jag njuter sååå av min stund för mej själv när tankarna kan löpa fritt. Hoppas du får mer egentid framöver! Och att du snart får se årets första val :-).
Det låter som om du/ni har det lite kämpigt just nu...? Hoppas det blir bättre snart!
Kram!!
Annika/Sve
Lilla lilla sis. Tycker inte om att du mår dåligt. men vet du vad? Toffe överaskade mig med en båt ikväll!!! helt galet jag vet! Men när ni kommer ska vi ut på sjön o bada tycker jag. Inga valfenor i sikte men kanske en gädda eller ett bullarsjöodjur. Vem vet? saknar er. snart ses vi kramar...Sis
Susanne: Så du hade inte hört Tue förr. Han är også en ganska så ny förmåga. Han var otroligt populär i något halvår en kort tid efter första skivsläppet (dvs i 2004). Ganska intensivt med andra ord. Men nu vet ju du också vem han är, tillsammans med inte alltför många svenskar skulle jag tro. ;-)
Någon val blev det dock inte idag heller. Men jag kunde ”lukta” att de var i närheten. *hihi*
Kram
Petra H: Ja, vi var många som deppade tyvät. Tillskillnad från er (vad jag förstår från det ni skriver) var jag dock mycket medveten var problemet låg. Och det krisade till rejält. Men det går bättre nu och ingen tvekan; egentid hjälper på det. ;-) Hoppas alla ni andra också får en bättre vecka nu bara! Kram! ;-)
Desiree: Ja, första blomman är ändå något speciellt! Ena dagen 10 cm snö, nästa en gul underbar maskros (ogräs enligt svenskar, men inte här inte *hihi*)
Och ja, vad tillfälligheter kan göra det ibland. Just denna har jag tänkt en del på, då jag ju för första gången i mitt liv faktiskt inte hade någon större lust att ge mig av när det väl kom till kritan, men mamma övertygade mig. Har ibland tänkt på om hon någonsin ångrade att hon gjorde det... ;-) (Fast å andra sidan har hon alltid vetat, utan att jag sagt något, att jag skulle flytta utomlands. *hihi*)
Jo, men visst känns Grönland som hemma. Det är ju här jag har min vardag och en stor del av mitt kontaktnät. Sverige känns istället smått främmande, men man faller ju också snabbt på plats där igen när man väl kommer dit. Men samtidigt så kommer man ju alltid att vara utanför på något sätt här och känna sig annorlunda. Både språkmässigt, sätt att tänka osv, för att inte tala på utseendet (bleka, om än mörkhåriga, svenskar har ju en tendens att avvika lite här alternativt tas som danskar...)
Huruvida jag kommer att flytta eller inte vet jag faktiskt inte. Vi har inget planerat iaf. Jag har alltid sagt att vi nog gärna testar ”något annat” för något år eller två, men att Grönland förblir vår bas i rätt många år framöver. I de sammanhangen har också Sverige varit lite borträknat (av mig). Men man har en åsikt till man ändrar den... ;-) Och självklart, skulle jag bli ”ensam” framöver så är ju situationen en helt annan. Och så är det ju det här med Aaju; han har ju också rätt till att leva i Sverige och ja, bra skolgång ska han ju också gärna ha och där är jag lite kluven fortfarande. Men var i Sverige det i så fall blir; ja med familj så blir det nog västkusten, för just att Aaju ska kunna lära känna sin familj osv. Men som sagt; vi har inga som helst sådana planer.
Danmark dock, ja som du själv var inne på; det kändes aldrig som hemma. Vi umgicks nästan uteslutande med grönländare, och då vi var där pga Holgers skolgång så var det hela ganska så tidsbestämt och kändes mest som när man är utbytesstudent i något land. Även om nu vi valde att skaffa barn och sånt ”vuxet”. :-)
Anne: Ja, maj-september (+ ett par månader med mindre säkerhet) är säsong för att se valar här i Nuuk. Andra ställen i landet och längre ut från kusten kan man så klart se dem andra tidsperioder också, men det är just nu i sommarhalvåret som de kommer in i Nuuks gigantiska fjordsystem och ja, de är då ofta lättspottade med blotta ögat härifrån stan. Men helt klart; med båt kommer man otroligt mycket närmare, så att man rent av kan klappa på dem och vet man bara lite var de håller till så är man nästan garanterad jackpot varje tur. Främst ser vi dessutom knölvalar som ju hör till de största typerna och ”långsamma”, så man har massor av tid att titta på dem.
Det är en fantastisk upplevelse, så jag tycker helt klart du ska testa nästa år. (Har själv förresten varit på arrnagerad valsafari utanför Vancouver Island. Visst blir det lite turistigt, men upplevelsen är ändå fantastisk. Fast jag gillar inte turarrangörer som kör efter valarna som tokiga och stressar dem. Usch.)
Karlavagnen: *hihi* En promenix och en hel masa tjôt låter ju underbart! Inget för grönländare, men väl för mig. *hihi* (Grönländare är ett fåordat folk i många hänseenden och totalt befriade från förmågan att förstå ironi – 2 av min vardags största problem ;-) ).
Annika (S): Så sant; egentid är riktigt viktig. Ja, ska bli duktigare på att verkligen kräva den. Har varit lite kass ett tag. Svårt att säga nej till någon som har vänner som ska hitta på ditt och datt, när det man själv ska göra är ”bara” att gå en promenad. Men det är ju bara sååå underbart att slippa det där ansvaret som annars hänger över en och bara göra någt för sig själv. Och sant igen; vi har det lite väl kämpigt just nu. Så många saker på en gång, men en del har vi ändå lyckats få på plats nu. Peppar, peppar...
Anna: Kul med båten. Vad ni handlar ni. Men som sagt kul; vi testkör gärna! Med eller utan valar. *hihi*
Vad intressant det var läsa ditt svar till Desiree och få ta del av dina tankar!
Hoppas du känner dig gladare och lättare i sinnet och att din egentid hjälpte dig. Kram!
Men kära vännen, så trist att du har det kämpigt just nu! Man kan bara trösta sig med att det är så livet är, upp och ner, upp och ner. Ibland lite mer ner än annars, och ibland lite mer upp än vanligt. Hoppas nu verkligen att ni reder ut allt och att livet börjar le mot dig igen. Egenpromenader och egen tid överhuvud taget är viktigt, bra att du får det nu.
Den lilla maskrosen är så vacker där den står. Jag har heller aldrig förstått att det är ogräs, de är ju så fina.
Tue var en ny bekantskap. Skönt, danskt gung!
Kram till dig!
Anne: Jo, i dag är det gladare! Det blir att ta tag i sakerna igen (åter en gång) och kämpa på. ;-) Kram!
Marianne: Ja, det är väl så. Det går upp och ner. Själv känner jag mig egentligen prima (är ju hopplöst positiv för det mesta), men det är ju tyvär inte nog för att alla andra ska vara lika glada. Men att komma bort lite för sig själv hjälper på det, verkligen. Så man inte blir meddragen lika djupt. Det har varit mycket negativt omkring mig nu ett tag, och man kan ju inte klara att förhålla sig till allt utan att själv falla dit tillslut. Men peppar, peppar... ;-)
Och visst är maskrosor fina & kul du fick ”träffat på” Tue. *hihi*
Kram!
Skicka en kommentar