Kyrkogård i månljus, Tasiusaq, Nordgrönland. Foto: Anders Skov Hansen (en tidigare kollega).
Händelser i Grönland, som skapade rubriker här redan för ett par veckor sedan, har i helgen dykt upp i internationell media, inklusive svensk (läs bl.a på SVTs och Svenska Dagbladets hemsidor). Man skriver där om en självmordsepedemi i Östgrönland; underbart vackra Östgrönland med sin så innerligt vänliga befolkning men med ack så många sociala problem. Allvarligt är det och det har det varit i många år. Och då inte bara i östra delen av landet. Och som jag förstår med självmord, så går sådant i vågor i de olika orterna. Man har sett det på många håll i Grönland förr om inte annat.
Det som fick media att börja skriva var att det helgen i skiftet mellan maj och juni var hela 6 ungdomar som försökte eller hotade med att begå självmord i den östgrönländska staden Tasiilaq med ca 1900 invånare. Samtliga dessa överlevde och togs om hand. Polischefen i Tasiilaq har dock flera gånger i år fått den nationella pressen att vända blickarna mot staden, pga olika missförhållanden. Och visst är det behov för att vi tittar lite extra, eller ja tittar överhuvudtaget, på den ack så ofta smått bortglömda östkusten, som med sina ynka 3.500 invånare är ytterst isolerat.
Politikerna har reagerat på skriverierna och börjat med vissa tilltag. Om det är de rätta och de mest effetiva för just det som händer här och nu ska jag ha osagt – det är helt enkelt inte mitt expertisområde. Istället tänkte jag i detta inlägg berätta lite överordnat om självmord i Grönland:
Sedan 1970-talet har Grönland haft en självmordsstatistik som placerat landet bland de absolut hårdast drabbade i världen, t.o.m det hårdast drabbade (ja, andelen självmord här är högre än i både Sverige och Finland). Tidigare var fenomenet nästan helt okänt. Istället drog man vid liknande ”behov” till fjälls och blev så kallad qivittut (betyder cirka ”dem som inte vill vara en del av samhället”). Dessa levde, och lever fortfarande, helt av det naturen har att erbjuda på det traditionella sättet, med egenhändigt gjorda vapen och kläder osv. Och det totalt isolerat från all kontakt med omvärlden. Ser de andra människor är de snabba med att gömma sig.
Av en smått okänd anledning skedde en förändring under 70-talet. Antalet som drog till fjälls minskade och antalet självmord ökade lavinartat. Idag är situationen sådan att nästintill alla familjer har en nära släkting som begått självmord. Om inte ett syskon, så en kusin, farbror eller liknande. De senaste åren har antalet självmord på årsbasis legat omkring 45 personer – vissa år betydligt högre. Det är många i ett land med knappt 57.000 invånare.
Att Grönland är ett land med stora sociala problem är kanske inte så oväntat. Det är ju en gammal koloni, som fram till 1950-talet hölls helt isolerad från omvärlden. Man har gått genom en drastisk förändring på mycket kort tid: Från att folk bodde i torvhyddor med jordgolv, följde naturens gång och livnärde sig på traditionell jakt med hundslädar och kajaker, till att man nu lever i ett toppmodernt samhälle, med fasta arbetstider, bilar och mobiler. Det har självklart fört med sig en hel massa positivt, men även negativt. Samhället förändrades med en ofattbar fart och nästan helt utan grönländarnas egna inflytande. Detta har lett till identitetskriser och en känsla av hopplöshet. Många har känt att de tappat kontrollen över sina liv och sin omvärld.
Detta har bland annat fört med sig alkoholproblem. Ja, historien känns igen från många andra tidigare kolonier och ”besegrade” naturfolk. Man antar att alkohol, om så bara i fom av en vanlig lördagsfylla, är inblandat i ca 50% av alla självmorden här i Grönland. Men alkohol och självmord hänger också ihop på ett mer indirekt sätt. En undersökning från 1990-talet visade att 40 % av dem som växt upp i familjer med alkoholmissbruk hade haft självmordstankar, medan motsvarande andel hos famijer utan alkoholmissbruk var 10%.
Det är övervägande män som begår självmord här. Det är fler kvinnor än män som tänker på självmord, men ändå allra, allra främst män som verkligen begår dem. Detta är vad jag förstår det vanliga; män klarar helt enkelt samhällsförändringar sämre. Och ofta är det något sådant som kärlekssorg efter ett kraschat förhållande som är det som blir det avgörande. Speciellt i den största gruppen bland dem som begår självmord; män i åldern 15-25 år. Däremot, tvärtemot vad många kanske tror, har man inte kunnat se något sammanhang mellan vintermörkret och antalet självmord här i Grönland.
Händelser i Grönland, som skapade rubriker här redan för ett par veckor sedan, har i helgen dykt upp i internationell media, inklusive svensk (läs bl.a på SVTs och Svenska Dagbladets hemsidor). Man skriver där om en självmordsepedemi i Östgrönland; underbart vackra Östgrönland med sin så innerligt vänliga befolkning men med ack så många sociala problem. Allvarligt är det och det har det varit i många år. Och då inte bara i östra delen av landet. Och som jag förstår med självmord, så går sådant i vågor i de olika orterna. Man har sett det på många håll i Grönland förr om inte annat.
Det som fick media att börja skriva var att det helgen i skiftet mellan maj och juni var hela 6 ungdomar som försökte eller hotade med att begå självmord i den östgrönländska staden Tasiilaq med ca 1900 invånare. Samtliga dessa överlevde och togs om hand. Polischefen i Tasiilaq har dock flera gånger i år fått den nationella pressen att vända blickarna mot staden, pga olika missförhållanden. Och visst är det behov för att vi tittar lite extra, eller ja tittar överhuvudtaget, på den ack så ofta smått bortglömda östkusten, som med sina ynka 3.500 invånare är ytterst isolerat.
Politikerna har reagerat på skriverierna och börjat med vissa tilltag. Om det är de rätta och de mest effetiva för just det som händer här och nu ska jag ha osagt – det är helt enkelt inte mitt expertisområde. Istället tänkte jag i detta inlägg berätta lite överordnat om självmord i Grönland:
Sedan 1970-talet har Grönland haft en självmordsstatistik som placerat landet bland de absolut hårdast drabbade i världen, t.o.m det hårdast drabbade (ja, andelen självmord här är högre än i både Sverige och Finland). Tidigare var fenomenet nästan helt okänt. Istället drog man vid liknande ”behov” till fjälls och blev så kallad qivittut (betyder cirka ”dem som inte vill vara en del av samhället”). Dessa levde, och lever fortfarande, helt av det naturen har att erbjuda på det traditionella sättet, med egenhändigt gjorda vapen och kläder osv. Och det totalt isolerat från all kontakt med omvärlden. Ser de andra människor är de snabba med att gömma sig.
Av en smått okänd anledning skedde en förändring under 70-talet. Antalet som drog till fjälls minskade och antalet självmord ökade lavinartat. Idag är situationen sådan att nästintill alla familjer har en nära släkting som begått självmord. Om inte ett syskon, så en kusin, farbror eller liknande. De senaste åren har antalet självmord på årsbasis legat omkring 45 personer – vissa år betydligt högre. Det är många i ett land med knappt 57.000 invånare.
Att Grönland är ett land med stora sociala problem är kanske inte så oväntat. Det är ju en gammal koloni, som fram till 1950-talet hölls helt isolerad från omvärlden. Man har gått genom en drastisk förändring på mycket kort tid: Från att folk bodde i torvhyddor med jordgolv, följde naturens gång och livnärde sig på traditionell jakt med hundslädar och kajaker, till att man nu lever i ett toppmodernt samhälle, med fasta arbetstider, bilar och mobiler. Det har självklart fört med sig en hel massa positivt, men även negativt. Samhället förändrades med en ofattbar fart och nästan helt utan grönländarnas egna inflytande. Detta har lett till identitetskriser och en känsla av hopplöshet. Många har känt att de tappat kontrollen över sina liv och sin omvärld.
Detta har bland annat fört med sig alkoholproblem. Ja, historien känns igen från många andra tidigare kolonier och ”besegrade” naturfolk. Man antar att alkohol, om så bara i fom av en vanlig lördagsfylla, är inblandat i ca 50% av alla självmorden här i Grönland. Men alkohol och självmord hänger också ihop på ett mer indirekt sätt. En undersökning från 1990-talet visade att 40 % av dem som växt upp i familjer med alkoholmissbruk hade haft självmordstankar, medan motsvarande andel hos famijer utan alkoholmissbruk var 10%.
Det är övervägande män som begår självmord här. Det är fler kvinnor än män som tänker på självmord, men ändå allra, allra främst män som verkligen begår dem. Detta är vad jag förstår det vanliga; män klarar helt enkelt samhällsförändringar sämre. Och ofta är det något sådant som kärlekssorg efter ett kraschat förhållande som är det som blir det avgörande. Speciellt i den största gruppen bland dem som begår självmord; män i åldern 15-25 år. Däremot, tvärtemot vad många kanske tror, har man inte kunnat se något sammanhang mellan vintermörkret och antalet självmord här i Grönland.
Ett dystert inlägg idag, en dyster dag på årets 2:a dag med nästan riktig sommarvärme a la Sverige (ok 15 respektive 19 C, men 19 C är nog något av det svettigaste jag någonsin upplevt i Nuuk). Detta är dock också en del av verkligheten i dagens Grönland.
14 kommentarer:
Väldigt intressant och sorgligt inlägg. Det är nog som du säger att det är svårt att hänga med i utvecklingen för folk, när deras kultur, värderingar och traditioner förändras så snabbt. Det var intressant att den gamla traditionen var att bli "eremit" och dra sig undan samhället och gemenskapen.
Jag vet inte hur det står till med självmordsstatistiken på min ö men alkoholen är ju väldigt närvarande här, precis som drogproblematiken och tillhörande våld (18 mord under första helgen i maj på en befolkning på 4 miljoner är ganska mycket).
På tal om det här ämnet, läste precis en intressant artikel i Sydsvenskan om hur en stort antal fransmän begår självmord på sina arbetsplatser nuförtiden. http://sydsvenskan.se/varlden/article336885.ece
Dystert men intressant, tanken går till den acceleerande psykiska ohälsan även här i landet. Ungdommar mår dåligt och Sverige har stängt och dragit ner på psykvården, hoppas vi inte hamnar i topp på någon självmordslista, för just nu känns det fullt möjligt!
Tack för ytterligare ett intressant inlägg! Man har ju hört en del om den höga självmordsstatistiken på Grönland men inte så mycket bakgrund. Tyvärr är det här inget ovanligt bland ursprungsfolk. I Svergie har (eller iaf hade, vet inte säkert hur det är nu) unga samiska män högre självmordsstatestik än den övriga befolkningen. Men det har det inte pratats så högt om...
Så sorgligt. Kan tänka mig att det är mest män för att de ser sina möjligheter att försörja sin familj och ge dem en bra framtid minska. Det är ju dem det officiellt och traditionellt vilar på att ge sin familj en så hög status som möjligt, och under kolonialism och kolonialismens efterverkningar minskar möjligheterna till det på de traditionella sätten samtidigt som man inte riktigt kan anamma de nya och moderna sätten. Inte så svårt att tänka sig in i egentligen, tänk om gröna män från Mars kom här och tvingade på oss ett helt annat sätt att leva, ett som kommer från en planet vi aldrig har besökt, med samhällskoder som är fullständigt obegripliga för oss. Det måste vara samma sak för många ursprungsbefolkningar.
Fascinerande att man faktiskt kan överleva som eremit i Grönland trots de extrema naturförhållanden som råder. Annars skulle man tro att det var ett absolut måste att människogruppen höll ihop och hjälpte varandra för att unna överleva.
Nitton grader! Undrar om det inte är varmare än i Sverige just nu! Har sett att de har haft neråt en 12 där! Skönt för dig att få svettas lite!
Intressant och sorgligt inlägg. Jag har läst en del om självmord här i Sverige och en del av orsaken har forskning visat kan vara just brist på ljus. Alltså vi lever ju i mörker under en lång del av året och då sjunker våra serotonin-nivåer, ett medel som skänker om harmoni och det få vi i oss via D-vitaminer och solljus. När vi inte får solljus blir nivån låg, därav blir många deppiga. Jag upplevde själv det en vinter och det var bland det värsta jagvarit med om.
Så nu när vinter kommer lägger jag in högre växel med vitaminer, frukt och träning för att bekämpa det där läskiga mörkret.
Kram Mia
Hej Lullun. Det är redan sagt så mycket bra så jag fyller bara på och håller med...så sorgligt.
Hoppas de ska hitta en bra lösning på problemen. Tråkigt när människor är förtvivlade. Än värre när det är unga människor. Sorgligt.
Jo det är just nu dags att fira i Grönland Lullun för det är varmare än i Sverige just nu. Grattis. Hur känns det med sån värme när det oftast är kallt. Kanske man bara vill ha så där halvvarmt. Jag läste att de hittat två isbjörnar på Island de trodde de kom från Grönland. Har de simmat hela vägen? De kanske tyckte det var för varmt i Grönland se de drog iväg.
Ha en bra dag i solen.
Kram
/Susanne
Läser ditt intresanta inlägg här och undrar nu: Vad gör myndigheterna för att förebygga detta? Har sjukvården någon strategi? Hur resonerar man?
Tack för ännu ett intressant inlägg från Grönland!
Mycket sorgligt, och det är nog sant att den nya tekniken inte alltid är av godo. Det kan gå lite för snabbt på vissa platser.
Jag minns att jag också har läst om att självmord ofta går hand i hand med leva och bo i ett mörkt vinterland. Sverige hade ju länge en sådan stämpel ute i världen, och säkert även de andra nordiska länderna.
Jag undrar som L-girl; gör myndigheterna ngt åt det hela? Isåfall vad?
OCH 19 grader!!! Svetto!! Förstår att ni går där och njuter nu!!
Annika US
Usch ja vad sorgligt med sjalvmord och det som driver folk till att ga sa langt. Precis som Annika sa vet jag att jag ocksa last att sjalvmord ofta ar relaterat till att bo i ett morkt land men precis som du skriver sa har det nog valdigt mycket att gora med alla forandringar som landet genomgatt ocksa.
Fragan ar vad som rent praktiskt kan goras at det?
Detta känns så jobbigt att läsa om det här. Jag har läst mycket om de sociala problemen i Grönland och senast igår såg jag på urfolksnyheterna (ett tv-program) om ett grönländskt par som talade om det. Man hör så mycket om det där. Jag har ju alltid varit intresserad av att resa dit, och ofta upplevt att folk kopplar Grönland till självmord, alkoholism och sexuella övergrepp, även grönlänningarna jag känner här. Jag har ofta tyckt att det är sorgligt att folk har en så ensidig bild av Grönland. Men å andra sidan måste man ju tala öppet om sånt här. Som Sara nämnde går det också självmordsepidemier i samiska byar här. Men det talas väldigt lite om det. Det är klart att det är svårt. Hur är det hos er, talar man om det öppet?
Usch ja. Först när det stod "epidemi" i tidningen trodde jag att det var de som överdrev som vanligt men enligt vad du skriver kan man ju verkligen prata om epidemi. Intressant att höra lite mer om det i alla fall trots att det är ett dystert ämne.
Tänk att ni hade 19 grader idag! Som någon skrev ovan, vi hade bara 16-17 grader i Stockholm och det regnade en stund på eftermiddagen (just när vi skulle spela fotboll på UD, typiskt!).
Otroligt tragiskt att det ska vara så. Kanske är det också så tyvärr att självmord triggar till fler sådana. Det blir någon konstig form av accepterad lösning på när man har det allt för jobbigt. Jag hoppas att statestiken vänder och blir mindre dyster för den grönländska befolkningen. Verkligen sorgligt och tragiskt som sagt.
Petra H: Tack för linket till en jätteintressan artikel. Men hjälp; 18 mord på en helg. Det är ju som om det skulle vara nämare 40 mord i Sverige på samma tid. Alla mord kommer ju inte i media, men jag vill nog ändå lova att det är långt från svenskt ”rekord”. Tror säkert att situationen som tidigare koloni har mycket att göra med hur situationen ser ut i dessa länder.
Fritt ur hjärtat: Ja, det är hemskt som situationen också tycks se ut i Sverige. Hoppas verkligen man tar fatt i problemen snarast och ser till att allokera fler ressourcer till dessa ting. Både i sverige och här.
Sara: Ja, det är ju hemskt. Ursprungsfolk runt om i världen har ju ofta en väldigt liknande nytidshistoria och tyvär är andra (alltså de tidigare kolonisatörerna och liknande) inte så intresserade för att dra upp och försöka lösa de problem (möjligtvis för att det vill kasta ljus på deras egna, inte helt vita förtid). Och visst är det hemskt att detta med självmord generellt, inte bara bland ursprungsfolk, är så hysch, hysch. Öppenhet är som oftast bästa medicinen för alla berörda.
Marianne: Ditt exempel är så bra, för så måste det ha varit. Sättet de blev påtvingade detta för dem totalt främmande på alla sätt. Och din teori omkring männen ligger det nog också något i. Absolut.
Och ja, visst är det otroligt att de klarar att överleva ensamma på det sättet. Min egna teori till varför de blev färre och färre då under 70-talet är dock att antalet personer som kände sig trygga med att kunna klara ett sådant liv blev färre och färre.
Och sommartemperatureruna; ja nu har jag sett de ”slutliga”, giltiga temerpaturerna för igår och de var inte 19, utan ”ynka” 17,7 C. *hihi* Kommer ändå deffinitivt på den absoluta topplistan för varma dagar år 2008! :-)
Mia: Intressant. Ja, visst har man hört detta med mörkrets inverkan. Dock har man här inte riktigt sett något sammanhang här, utan självmorden är ganska jämt fördelade över året vad jag förstår. Men kanske beror det på att så stor del av självmorden är relaterade till det sociala, och att de sociala problemen är så stora att effekten av ljus & mörker inte kan ses. Men visst känner man av mörkret själv. Jag blir alltid otroligt trött under hösten och en smula nedstämdhet samt det motsatta när ljuset vänder åter, har man ju märkt av. Sedan vet jag inte vad kosten här generellt har för inverkan på det hela.
Kram!
Susanne: Ja, visst blir det extra hemskt när det är unga människor. Så unga att de på inget vis borde ha hunnit uppleva nog för att kunna ha det så dåligt. Tyvär har de dock ofta upplevt mer än nog.
Och värmen, jo den njuts. Och isbjörnarna; japp de hade simmat. Det kommer isbjörnar till Island då och då. Någon gång per år ca. Några har nog drivit ut med isen (de lever ju nästan uteslutande ute på isflaken) som sedan smält och så har de simmat vidare. De är otroliga simmare de där djuren! Men tror nog inte det var värmen som jagade iväg dem. *hihi*
Londongirl & Annika (US): Nej, at bli påpackad någon annans värderingar, sätt att leva osv på det viset som hänt här är deffinitivt inte något lätt. Men visst gör man saker. Inte nog uppenbart, men man försöker. Ressourcerna är inte vad de borde, varken rent pengamässigt och personmässigt, vilket är ett ständigt problem här. Man kan dock (med begränsade ”platser”) erbjuda diverse typer av familjbehandling, det finns telefonlinjer man kan ringa både för vuxna och för barn och det finns både frivilliga och offenligt finansierade samtalsgrupper av olika slag, för angöriga osv. Jag måste dock erkänna att jag inte är någon expert på området; varken vad som verkligen görs här och vad som är bra initiativ och vad som är dåliga. Utifrån vad pressen skriver, också normalt innan senaste tidens skriverier, så är det dock deffinitivt behov för mer & bättre tilltag.
Millan: Som jag skrev till Mia så kan ju orsaken att man inte sett något sammanhang mellan mörker och självmord här kanske vara för att stor del av självmorden är relaterade till det sociala, och att de sociala problemen är så stora att effekten av ljus & mörker inte kan ses. Men det vet jag ju egentligen inget om. Sorgligt är det hur som helst. Och inte helt lätt att få ordning på heller. Det krävs helt säkert en hel del mer pengar och utbildad personal samt självklart stora insatser på helt andra sociala områden.
M.K.B.: Ja, visst är detta ett jobbigt ämne, och visst är det ofta dessa tråkiga saker som det talas mest om utanför landets gränser. Landet har ju också så otroligt mycket som är positivt. Och mycket av det som är negativt i andra samhällen existerar inte ens här. Men visst är de problem vi har också reella och viktiga problem att lösa. För bara några få år sedan var det väldigt tabu att prata om dessa saker, men turligt nog har dt hänt en drastisk förändring åt rätt håll. Men självklart är det inte något som spridigt sig till allt och alla. Holger hade en bror som tog sitt liv på 90-talet och det var ett otroligt hysch-hysch i familjen i den lilla bygden. Den ende som pratade öppet om det med sina vänner och även i någon form av familjebehandling var Holger, vilket har hjälpt honom mycket. Men eftersom ingen annan tog tag i det på det sättet lever problemen fortfarande väldigt nära ytan för familjen som helhet.
Anna, Fair and True: Ja, visst later det hemskt. Och det är verkligen hemskt. De senaste veckorna har jag läst om så många ungdomar & andra som på något sätt försökt. Sedan är det klart att man hör mycket mer om liknande situationer här efter samhället är så litet. Men det är ju också för att det är så vanligt, allt alltför vanligt.
Tråkigt med regnet under er match. Nu visade det sig dock att vår värmebölja inte var fullt så stor som vi trodde. 17,7 C säger de officiella siffrorna, men det är ju nog så mycket att njuuuta av! :-)
Desiree: Visst verkar det vara så; att självmord triggar. Man ser ofta sådana vågor i de enskilda samhällena. Vi hade en våg här för 1.5-2 år sedan. Tror det var 7 eller 11 personer som tog sitt liv här i staden på bara 3 veckor eller nått. Det var personer i alla åldrar som inte direkt kände varandra. Senare hände något liknande i en bygd med ett par hundra invånare. 3 personer på bara ett par veckor. Jättehemskt. Ja, jag hoppas verkligen att man kan få vänt trenden snarast. I början av 80-talet var det i genomsnigg omkring 60-65 personer per år som tog sitt liv, så lite har det allt sjunkigt, men nu har det varit stabilt på omkring 45 personer länge, länge (med vissa avikande år så klart).
Skicka en kommentar