De tidigare avsnitten i serien är:
1. Grönland befolkas
2. Vikingaeran
Européerna återvänder – Valjägarperioden
Efter att vikingarna/nordmännen försvann från Grönland i början av 1400-talet var inuterna från Thulekulturen, hädanefter kallade grönländare, de enda som bodde på världens största ö. Deras antal var dock inte så stort. Troligtvis inte mer än några tusen. Men de fanns längst det mesta av landets kust.
Grönland går från norskt till danskt
Grönland, som fram till 1380, varit under norskt flagg kom under danskt flagg när Norge gick i union med Danmark samma år. De som märkte allra minst av detta var grönländarna själva. För trots att man från dansk-norsk sida försökte sig på att resa till landet under ett par århundraden, misslyckades samtliga expeditioner, och man kom först i land 1605. Och nej, grönländarna hade ju så klart aldrig vetat att de tidigare varit ”norrmän” heller.
Pga danska unionens många misslyckade expeditioner blev det istället den engelske upptäcksresanden John Davis som ”återupptäckte” Grönland, under 1580-talet. *) Han ansträngde sig för att bli vän med grönländarna och han blev den förste västerlänningen som verkligen beskrev grönländarna; deras bostäder, kläder, redskap, seder & bruk m.m. Den gången visste man t.ex. i Europa fortfarande inte att Grönland var en ö, så det fanns mycket kvar att ”upptäcka”!
Valjägarna kom – på gott och ont
Europeeiska valjägare, allra främst från Holland men även från bl.a England, Skotland & Tyskland, hade också hittat vattnen omkring Grönland. Det blev dessa valjägare som blev de flesta grönländares första möte med ”den vite mannen”, även om valjägarna främst höll sig på sina för grönländarna enorma farkoster, ute till havs.
Bildtext: Porten in till Sisimiuts gamla stadsdel består av käkben från en val. Sådana finns det några av här i landet.
Valjägarna var egentligen bara ute efter valarnas späck, som man gjorde lampolja av i Europa. Men även valbarder var av intresse, då dessa t.ex kunde användas för att stärka de europeiska kvinnornas stora krinolinklänningar. De enorma mängderna kött slängde man bara bort.
En del av köttet blev dock ibland skänkt vidare till lokalbefolkningen. Grönländarna bytte sedan också bort späck, skinn och vattentäta kläder mot, för grönländarna otroliga saker som synålar, järngrytor, knivar och färgglada glaspärlor. Det handlade så klart inte om någon rättvis handel egentligen: Ett par synålar mot ett dyrbart sälskinn och grönländarna var strålande glada. Att säga att även valjägarna kände sig mer än nöjda behövs väl inte ens sägas. En bättre affär kunde de ju knappt tänka sig.
Bildtext: Grönländarna kände sig inte lurade vid byteshandeln. Synålar & knivar var mångt mer värdefullt än några få sälskinn. Och av glaspärlorna kunde man göra vackra saker, som kragar till de västgrönländska kvinnornas folkdräkter. Ju större krage ju skickligare fångare var man gift med.
Bildtext: Även i de östgrönländska kvinnornas folkdräkter var och är det en hel del pärlor. Båda dräkterna används, som ni trogna läsare vet, flitigt än idag. Just dessa två foton är dock från Grönlands Landsmuseum här i Nuuk.
Minnet av den tiden lever kvar än i dag i form av den mycket populära polkamusiken & polkadansen samt diverse grönlandiserade folkdanser. De senare har sitt ursprung i danser som de skotska valjägarna dansade. Men valjägarna följde dock även sjukdommar, fylla, våld och kidnappningar.
Valjägarnas storhetsperiod sträckte sig över 1600- och 1700-talen, då grönländska farvatten besöktes av flera hundra skepp varje vår. Engelska valjägare fortsatte valjakten helt fram till början av 1900-talet.
Det var allt för denna gången. I nästa inlägg i historieserien kommer vi in på den egentliga kolonialiseringen av Grönland.
*) Ja, i historieböcker står det så klart att John Davis var den förste generellt, inte förste europé/västerlänning, som gjorde ditten & datten och det står helt enkelt att ingen visste att Grönland var en ö på den tiden osv. Det var så klart inte sant. Grönländarna själva visste t.ex att de levde på en ö. Ja, jag kan irritera mig på att man inte formulerar sig bättre i litteraturen ibland och att det är så allmänt accepterat att inget är upptäckt före en europé eller amerikan sett det med egna ögon. Hmm...
10 kommentarer:
Ja som det är genom världshistorien! Grönland är norskt - danskt i flera hundra år, men grönländarna själva tror att de bestämmer själva. Eller snarare, danskarna tror att det är de som bestämmer ...
Koloni - men vad blir det för böjning? - kolonialismen har mest varit och är ju fortfarande av ondo.
Den färggranna dräkten hade jag valt om jag hade fått välja. Eller, jag kanske hade velat ha den till fest och den vita till vardags. Vilken är det du ska ha den dag du får en?
Spännande! TACK för att du skriver den här serien!
Marianne: Och tack för att du säger tack. Själv är jag ju lite "rädd" för att jag blir lite väl långrandig. Men det är klart; är man inte intresserad av historia kan man ju bara hoppa över de här inläggen. :-)
Kolonialismen; ja den är vi eniga om. Man talar ju om den grönländska kolonialiseringen som en av den bästa av slagsen, ja den bästa ibland. Med tanke på allt det jag kan läsa av historien (inklusive alla de inte så rosenröda sakerna, som ofta "glöms bort" i dansk historieskrivning) och se i dagens samhälle kan jag dock inte annat än förundras; hur kan någon tycka den är "snäll" och hur hemskt var och är det så inte i andra länder. Och jo, jag har allt läst om massmord och förföljerser osv i andra kolonialiserade länder, till stor del något Grönland "undsluppit", men även snäll kolonialism är ett frihetsberörande och nedtryckande. Även om man inte blir utsatt för våld är ju det att bli instängd i någons källare, utan möjlighet att styra sitt egna liv, en hemsk, hemsk upplevelse typ. Och det även om man också får en massa saker, hjälp osv medan man sitter där. Oj, nu babblar jag på. Ett ämne som engagerar mig helt enkelt. ;-)
Folkdräkten; ja det är den första, den färgglada, som "gäller" för mig. Tror säkert min svärmor mer än gärna vill sy en till mig, men jag har inte vågat fråga riktigt ännu. Det är ju ett stort arbete. Men å andra sidan skulle jag gärna vilja ha en dräkt till det att Aaju börjar skolan om 2 år. Då brukar föräldrar och barn ha folkdräkt på nämligen. Ska kanske ta mod till mig och fråga henne till vintern, eller vid ett eventuellt kommande besök?! :-)
Du är ALDRIG långrandig! Och som du säger, är det ett ämne man inte är intresserad av kan man bara hoppa över det inlägget. Fortsätt som du gör, det är det som drar läsare. Du blandar ju Aaju, pannkakor, historia, fotboll, blommor, valar ... och jag har ännu inte hört någon klaga. Tvärtom, alla verkar tycka väldigt mycket om att läsa om Grönland, så fortsätt som sagt som du gör.
Ja det är mycket man kan säga om kolonialismen. Väldigt mycket. Och det är obegripligt att moderna länder i vår moderna värld fortfarande anser sig ha kolonier. Inte bara med påföljder som att utarma länderna på råvaror och översvämma dem med glaspärlor, även tankesätten tvingas ju på folk. Det fanns inga streck på någon karta i Afrika, det är ett västerländskt påfund och en av orsakerna till att det är ett sådant kaos i dag. Jag minns någon historia om två kungar i Sydostasien. Den ena styrde över folk som bodde i hus på pålar, den andra över dem som bodde i hus direkt på marken. Helt andra sätt att tänka, och vad är det som säger att den "vite mannen" har så himla rätt? Jag kan också gå igång på det här som du märker ...
Hur lång tid tar det att sy en folkdräkt? Du får inte vänta för länge! Prata med Holger om det först, han kanske till och med kan ringa sin mamma och fråga?
Den här perioden var inte med i någon större utsträckning i Diamonds bok så det här blir nytt för mig! :)
Finns det mycket skrivet (eller dokumenterat på annat sätt) av grönländarna själva över deras första möte med "vita mannen" och tiden därefter?
Vad onödigt att slänga allt valkött!
Intressant att höra att folkdanserna härstammas från skottarna!
Som vanligt jättefint att läsa din blogg. Som du vet är detta ett ämne som engagerar mig också.
Lullun du gjorde det igen. Skrev bra och intressant. DU ÄR ALDRIG LÅNGRANDIG:)Det här var ju så lättläst och kortfattat, om nåt som är så är så intressant. Tänk då på att jag är inte den mesta historieintresserade... alltså den som är mest engagerad*fniss* Så det så:)
Fråga om dräkten. Holger och hans mor kommer kanske säkert känna sig hedrade över att du vill ha en sån. Svärmor kanske är lite blyg för att fråga.
Dräkterna är så fina såna skulle jag vilja ha. Åhh så fin jag skulle känna mig i en sån eller båda kanske:)
Jag läste dina kommentarer Marianne. Bra sagt!
Jag har hittat en gammal kartbok som är riktigt märklig.Det var nån som slängt den i en kontainer. jag såg den när jag skulle kasta och undrade vad det var för stor bok och tog upp den. Jag vet nu att den är från ett dödsbo.
Jag ska gå och titta i den och se om jag kan hitta nåt. Den är stor och gammal från 1934 en nyupplaga från en kartbok som gavs ut mellan 1919 och -24. jag ska kolla på Grönland i den. Där är mycket skrivtext. "Jorden fysisk form och Jorden politisk form" Gränser före och efter krig. Den är fulla av den tidens okunnighet/fördomar. Jag ska se om jag kan ta ett kort och lägga in på min blogg när kameran kommer hem från Hultsfred. Den är där nu:)
Kram
Susanne
Jätteintressant att läsa om Grönlands historia - jag läste ditt inlägg redan igår men glömde att kommentera.
Det är fascinerande att man fortfarande säger att de olika världsdelarna "upptäcktes" av européerna... I SJ finns det en staty av Columbus och man har två olika torg som är uppkallade efter firandet av "upptäckten". Eftersom det inte finns kvar några ättlingar till ursprungsbefolkningen så kanske det är annorlunda här - de flesta puertoricanerna är ju antingen av spanskt eller afrikanskt slav ursprung så mao är det ingen kvar som kan protestera..
Det är väl klart att du ska fråga (försynt så klart) om svärmor kan tänka sig att sy en dräkt till dig, speciellt om du tror att hon skulle bli glad! Det visar ju att du är intresserad av kulturen och vill ta del av den, eller hur!?
Marianne: Tack igen! *hihi* Ja, borde väl veta bättre och förstå att ni faktiskt är en del som gillar mitt svammel. ;-)
Ja, visst är detta med kolonialismen och tänkandet att ”våra” meningar är det bästa obegripligt. Det är ju ändå så, som många bloggande utlandsvenskar skriver: Det finns inte ett riktigt sätt att göra saker på, bara olika. Ditt pålhus-exempel är ju klockrent.
Oj, tid för att sy en folkdräkt. Ja, för mig skulle det ta en evighet, men för Holgers mamma som ska vara väldigt duktig så tar det nog några månader ändå. Förra vintern (som ju är lååång ;-) ) sydde hon två dräkter, till dottern och barnbarnet, på kvällar och helger. Och trots det blev det ganska slitigt när ”deadlinen” närmade sig i juni. :-)
Ja, men Holger är med på idéen. Han säger att hon bara vill bli glad och det tror jag på. Men samtidigt har de ju lite ”familjeproblem” min svärfamilj, om man säger så, och jag vill ju heller inte vara till besvär eller vara den som orsakar att någon får ”hållhake” på någon annan när det väl blir problem igen... Men jo, jo. Holger ska nog få fråga för mig. Och vi betalar så klart; materialet är ju dyyyrt. ;-)
Anna, Fair and True: Kul att du fick läst lite nytt. :-) Det som finns av historier från grönländarna själva från dessa första möten, för jo det finns ju en del (inte massor, men lite iaf), är historier som blivit berättade genom generationer innan det blev nerskrivet. De hade ju inte själv något alfabet eller liknande, men väl en utbredd berättartradition.
Och valköttet, ja visst var det. Men det var ju enorma mängder det handlade om och värdet var minimalt. Det betalade sig enormt mycket bättre att använda lagerplatsen på båten till späcket. Det är ju som man ser på så många andra ställen från kolonialtiden, som tex vid elefantjakten i Afrika och bisonjakten i Amerika t.ex. Helt förfärligt. Helt klart.
M.K.B.: Tack! :-) Ja, det gör ju det. Alltid lika spännande att läsa dina inlägg. Du har ju otroligt mycket kunskap inom detta dessutom.
Susanne: Tack! Du är snäll du. :-)
Ja, Holger gillar idén att jag vill ha en dräkt och han menar att mamman med glädje syr en åt mig. Men så ska jag bara ”nå” den storlek jag gärna vill ha först. *hihi* Sedan är det ju lite knivigt, när hon nu bor så långt borta. Med mått och sånt. ;-)
Vad spännande med kartboken förresten. Ja, man kan lära sig mycket av att kolla i & läsa sådana gamla kartböcker. Ser fram emot att läsa mer om den på din blogg! :-)
Kram
Petra H: Helt ok; man kan ju inte alltid kommentera varje gång. :-)
Visst är det lite lustigt, och talande på något sätt, hur ”vi” västerlänningar ser allt utifrån oss själva. Ja, det är ju på något sätt speciellt i det läget, när all de ursprungliga befolkningen är borta. Men där som de fortfarande finns, om så bara en endaste person, så tycker jag verkligen det är smått osmakligt att fira dessa diverse ”upptäckter” osv. Man måste känna sig rejält trampad på tårna och diverse andra känskir relaterat till det ”mindre värde” de firande automatiskt ger urbefolkningen på detta sättet.
Och jo, jag ska nog fråga. Eller rättare sagt; Holger får fråga. Det är ju ett väldans jobb, men hon vill nog gärna ändå.
Och din mail förresten. Ja, jag skulle ha svarat. Det kommer, det kommer... ;-) Hur som helst tycker jag det låter som en bra idé med Tivoli. :-)
Ingen panik, det är ju långt kvar tills slutet på juli :D Men ja, visst skulle det vara kul om vi kunde ses på Tivoli av alla ställen, hi hi!
Petra H: Ja, vi har ju ett par dagar på oss. Och ja, Tivoli var ju egentligen ett oväntat ställe... *hihi*
Skicka en kommentar