Som jag var lite inne på redan för ett par veckor sedan har jag tänkt att starta en ny serie med inlägg om Grönlands historia här i bloggen, ”Från Dåtid Till Nutid”. Detta blir det första inlägget, från då det hela startade. Jag hoppas att ni kommer att tycka det är intressant även om just detta inlägg nog blir lite lååångt och "upprabblande". :-)Klicka på kartan för att se den i en större version (och ja, det skulle så klart ha stått Polcirkeln och inte Polarcirkeln, men... ;-) )
-------------------
Grönland befolkas
För 23-25 000 år sedan vandrade indianerna, från Sibirien, över den då existerande landbron mellan Ryssland och Nordamerika. Långt senare, för ca 7-8 000 år sedan, reste de första inuiterna den samma väg, men med båt. Det vandrande jägarfolket bosatte sig i Alaska och spred sig också österut, längstmed det nordliga Canada.
Saqqaqkulturen
Omkring 3000-2500 f.Kr nådde de första inuiterna så tillslut norra Grönland där avståndet till Canada var och är som minst. Det var stenålderskulturen kallad Saqqaq.
Dessa spred sig i två riktningar i det då något varmare Grönland – söder- & österut – och de isolerades därmed från varandra. Arkeologer har därför länge trott att det var tal om två olika kulturer, Saqqaq & Independence. Independencefolket tror man nu dock bara var Saqqaqfolk som tvingats anpassa sig till det annorlunda livet på östkusten.
Omkring 800 f.Kr dog Saqqaqfolket ut. Troligen pga klimatförändringar.
I Sermermiut, vid utloppet av Ilulissat Isfjord, har man hittat en av många gamla boplatser från Saqqaqkulturen.
Dorsetkulturerna
Ca 500 f.Kr invandrade en ny grupp inutiter från Canada; Dorset I kulturen. Detta folk följde kusten söderut och spred sig snabbt över det mesta av landets kust. Omkring år 100 e.Kr dog även denna kultur ut.
Grönland låg åter öde, till det att Dorset II kulturen, ca år 800 e.Kr, invandrade och bosatte sig, som de tidigare invandrade grupperna, först i Thuleområdet i nordligaste Grönland. Detta var ett något mer utvecklat folk. Man bodde mera i samhällen och täljde vapen & annat av mer utsmyckande art, i både ben och tand.
Handarbete i utsmyckningssyfte var något som startade hos Dorsetfolket.
Återigen spred man sig längstmed kusten. Efter bara ett par århundraden blev Dorset II-folket dock undanträngda av det mer avancerade Thulefolket. Teorier finns om att de på östkusten sammansmälte med den nya kulturen. Det sista spåret man funnit av Dorsetkulturen har blivit daterat till omkring år 1300.
Ljus & värme fick man genom att elda späck i urgröpta stenar. Just denna är en senare ”lyxvariant”.
Thulekulturen
Omkring år 1100 kom det till havs jagande Thulefolket till Grönland, och spred sig på omkring 300 år längstmed hela landets kust. Det er denna inuitkultur som dagens grönländare (främst) härstammar ifrån.
Thulekulturen var tekniskt överlägsen de tidigare inuitkulturerna. Man utvecklade bl.a avancerade båtar; kajaken och umiaqen. Medan männen paddlade ensamma i sina kajaker, rodde kvinnorna, tillsammans med barnen, de mycket större umiaqerna. Detta skedde t.ex när man lämnade vinterhuset av torv ute vid kusten, för att slå upp sommarläger med tält inne i fjordarna.
Under vintern bodde man i hus av torv. Fönstrena bestod av behandlade sälmagar som släppte igenom ljus.
Om sommaren bode man i tält av denna stil, dock av skinn istället för segelduk som här.
Thulefolket utvecklade även hundsläden, harpuner med linor på och fångstblåsan – behandlad magsäck från säl som fylldes med luft och fästes på harpunlinan för att förhindra att fångstdjuret sjönk till botten innan man hann fram till det.
Att behärska en sk eskimåsväng var ett måste om man skulle överleva som jägare. Man fångade både val, valross & säl från sina kajaker. Men man tog även fruarnas större umiaqer till hjälp ibland.
Thulefolket framställde även vapen av järn, som man fick från meteoriter. Och man sydde extremt robusta och helt vattentäta kläder och båtar. Än idag föredrar många, att i riktigt kallt väder använda de tradtionella kläderna framför modernt utvecklade extremsportskläder och liknande, just på grund av dessa kläders förträfflighet!
Nästa gång blir det att berätta om när vikingarna bosatte sig på ön…
13 kommentarer:
Kul!!! Tänk vilken histpria. men det mest fantastiska tycker jag verkar vara att folk idag verkar ha sådan kontakt med sin hsitoria på gröndland! I fråga om traditioner, klädsel, mat och fortfarande mycket av jäkt o fiske. Det känns annorlunda mot t ex Sverige eller här i USA. Och det tycker jag är roligt. Att ha kvar så mycket av sin ursprungskultur i det moderna livet.
Och det där med eskimåsväng. Hm, jag ahr provat ett par gånger i havskajak, men jag klarar det bara inte. Skitsvårt!!!! Men jag är impad av alla som kan. Särskilt om man är ute i vatten där det går lite vågor och är blåsigt... grymt imponerad!
Kram!
Intressant som vanligt! Och det gör inget att det är lite långt. Jag har all tid i världen, ska ju bara hinna plugga inför tenta på fredag (det var ett tag sen sist).
Spännande! Dagens grönlänningar har alltså inte så hemskt lång bakgrund på ön som jag trodde. Väldigt vackra de där skulpturerna från Dorsetfolket.
Förstår folk som hellre använder de traditionella kläderna, om de är helt vattentäta är de även helt vindtäta, och det kan ju behövas när det stormar på fjällen. Men fryser de inte näsan av sig när de gör eskimåsvängar?
Du får gärna skriva långt, du blir aldrig tråkig!
Intressant!
Lättsmält och pedagogiskt berättat (inte alls för långt inlägg). Jag är fascinerad av vikingarna, så ser extra mycket fram emot det inlägget...
Intressant! Vadå långt Lullun?? Det där var väl inte långt. Nästa gång skriv gärna långt:)Nu är det väl flera följetonger som man kan se fram emot. Kommer de på olika dagar så det inte blir så länge att vänta??*ler*Japp där var den frågan den smög in själv.
Det kändes som om jag huttrade till när jag såg vinterhuset. Mitt "tänk" tog ihop det med resten av vinterbilderna och då blev det liksom kallt. Jag gillade oxå skulpturerna. Väldigt fina. Vilket hantverk. Jag tycker människorna i Grönland bevisar att vi kan klara nästan vad som helst. Vilka förutsättningar som helst. Sån där eskimåsväng skulle vara roligt att kunna. Det ser ut att vara nåt för mig*fniss*
Tack Lullun. Ha en bra kväll.
Kram
Susanne
För många år sedan läste jag en bok som handlade om Grönland. Det fanns en stämning i boken som gör att jag kommer ihåg boken även om jag har glömt mycket av innehållet. När jag rotade runt bland böcker som jag skulle ge till Londongirl till en loppis, så hittade jag boken igen. Det var Jörn Riels bok "Sången till Livet, en tusenårig släktkrönika från Grönland".
Har du läst boken? Jag ska försöka hinna läsa om den i sommar, det blir intressant nu när jag läser din beskrivning av Grönland och dess historia.
Saltistjejen: Ja, visst är det fantastiskt. Otroligt mycket av ”det gamla” lever kvar i minnen och traditioner. Sedan är det klart, att landet också bara för ganska nyligen ”moderniserades” så det traditionella ligger mycket närmare till hands. Men jag tror att man som ett så litet folkslag i den stora världen ändå värnar mer om sin bakgrund.
Och eskimåsväng; nej det är verkligen inte lätt. Jag har inte ens vågat mig på att försöka. När jag blir lite ”mindre” borde jag verkligen komma igång med ”kajakandet”. Det har mest varit kanot för mig. För att ge sig ut med instruktörer här måste man dessutom ha klarat av en sväng med lite hjälp inne i hamnen först... ;-)
Kristin: Tack! *Huga* Tenta; ja det var ju ett tag sedan. Håller tummarna! :-)
Marianne: Tack för kommentaren om ”långheten”. Den värmde. :-)
Nej, grönländarna är ganska ”nyanlända” ändå, även om de så klart också var släkt med de första grupperna som invandrade. Och skulpturerna; ja just de på fotot är nog ganska nutida, men visst är de fina och fantasifulla. Tupilaker kallas de och ska deffinitivt få sig ett eget inlägg någon gång i framtiden.
Och kall om näsan; ja det tror jag på! Men å andra sidan är det ”luttrade” människor vi pratar om. Skulle nästan tro de aldrig fryser... :-)
Anne: Tack! Nu blir jag glad. Så får vi se vad jag får skrapat ihop till nästa gång. Jag är ingen historieexpert men något ska det nog bli. :-)
Susanne: Jo, men visst var det långt. Tyckte jag alltså. För stackars bloggläsare som har massor av bloggar att surfa runt till. :-)
Hade tänkt ca ett inlägg i veckan, men vi får väl se... ;-)
Och jo, men visst var det ganska rejält kallt. Det tror jag också. Inte konstigt att man på foton från början av 1900-talet ser folk gå runt nästan nakna; de tyckte väl +10 och sol var oerhört svettigt. Visst är människan oerhört anpassningsbar. De säger ju att just Grönland är ett av de hårdaste ställen att leva på.
Humlan: Jo, den har jag läst. Så sent som förra året faktiskt. Jag tyckte den var riktigt bra och den gav en ganska så korrekt bild av det Grönland den försökte skildra tyckte jag. Annars kan det ju vara lite si och så med liknande böcker, skrivna av folk ”utifrån” så att säga. Skulle vara kul att höra vad du själv tycker efter att du läst om den.
Vad kul och intressant ämne, ser framemot att läsa mer.
Så var indianerna och de första inuiterna samma folk? ;)
Marina: Kul! Det kommer mer, garanterat! :-)
Indianerna och inuiterna kommer båda från Asien. Men att gå så långt att säga att de är samma folk vill jag inte gå. Redan när indianerna vandrade över till Amerika för 25 000 år sedan levde de två folken i olika områden i Asien och sedan skulle det dröja ytterligare minst 15 000 år innan inuiterna vandrade över.
jätte intessant lullun, verkligen. Mycket har du redan berättat om men det är ändå jätte roligt att läsa om. Det var verkligen inte långt. Väntar på att får höra om våra egna föräder. Kram på er!
Sis
Anna: Tack! Vad glad jag blir! Ja nästa inlägg, om vikingarna, kommer nog i början av nästa vecka. Ett historieinlägg per vecka får nog vara nog. :-)
Intressant! Som sagt jag har mer läst om vikingarnas ankomst och varför de var så dåliga på att överleva i jämförelse med inuiterna.
Jag var på något museum i Toronto för några år sedan som handlade om deras ursprungsbefolkning. Just kläderna och verktygen är det jag minns bäst. Finns även exempel på det på Etnografiska i Stockholm om någon av läsarna i Sverige vill gå och se det "på riktigt".
Anna, Fair and True. Ja, mer om vikingar kommer som sagt. Imorgon tror jag. Fast det blir nog inget nytt för dig. Kan ju inte riktigt ta med alla detaljerna.. ;-)
Skicka en kommentar