Kyrkan har ju en något viktigare plats i dagens Grönland än i Sverige (läs mer om detta här). Därmed är alltså även konfirmationen något som är mycket viktigt och inte, som för många ungdomar i Sverige, bara ett sätt att få fina presenter. Jag vet inte hur det är i Sverige nu, men i Danmark har det gått så långt att det blivit inne att hålla fester också för de ungdomar som inte konfirmerar sig, bara för att de också ska kunna få mopeder, nya mobiler och guldsmycken. Galet tycker jag. Hellre fira 15-års dagen lite större eller nått om man nu inte vill konfirmeras, eller?!
Här går man dock inte alls så mycket upp i presenterna, utan det är själva konfirmationen, det att säga ja till Gud, som är något stort och det man firar med buller och bång. Jag hörde en gång en helt vanlig arbetarkvinna, med de låga löner man har här, säga att en konfirmation ”ska” kosta minst 50.000 danska kronor (typ 65.000 svenska), annars är det ingen fest. Och mina erfarenheter säger mig, att det nog är summor som många kommer upp i och mer därtill. Med råge ibland.
I söndags var det så dags för Nuuks 3:e eller rent av 4:e omgång med konfirmader som skulle konfirmeras för i år. Bland dem var Holgers syssling (eller tremänning som vi säger i mina hemtrakter). Jag var inte fullt så flitig på att fotografera, men med ett digitalt foto & scannade foton från ett par tidigare konfirmationer hoppas jag ändå att jag ska få ihop det i detta inlägg.
Dagen börjar så klart med ett besök i kyrkan (där man inte får ta kort när det pågår gudstjänst, så nej inget fotobevis). Ett lååångt besök. Vi snackar 2 timmar som ett absolut, absolut minimum. ”Turligt nog” så har man i Grönland inga strikta regler om att man måste sitta stilla i kyrkan, eller att man måste stanna hela tiden. Både barn och vuxna går normalt in och ut under hela gudstjänsten; barnen för att leka, de vuxna för att röka. När man väl kommer fram till nattvarden går dessutom hälften hem. Typ (ja, jag erkänner att det är lite knasigt)... ;-)
Så gott som alla konfirmander har folkdräkter på sig; de västgrönländska kvinnorna i sina färgglada dräkter med imponerande pärlbrodyr samt vita sälskinnskamiker och männen i vita anoraker och svarta kamiker (speciellt i Nuuk-området ofta även med svart fluga...). 1:a folkdräkten får man normalt som senast till 1:a grundskoledagen, sedan får man en ny till konfirmationen och ytterligare en till bröllopsdagen. Till vänster på fotot ses Grönlands kvinnliga biskop (vi har bara en biskop här i landet).
2006 var det bara en konfirmand i Holgers hembygd. Han ses här posera med sin mamma & pappa framför den kombinerade kyrkan & grundskolan i bygden (blå anorak är lite mer ”vardagsanoraken”, men vissa använder den även till liknande tillfällen). 2007 var de 3 som konfirmerades; Holgers systerdotter samt två av Holgers kusinbarn.
Eller ja, hem och hem. Efter sedvanligt poserande för gruppfoton utanför kyrkan är det nämligen kaffe-mik som gäller. Alltså grönländskt öppet hus där även eventuella små presenter överräcks. Detta sker antingen i en hyrd lokal eller i konfirmandens hem. Dit är vanligtvis alla, kända som smått okända, inbjudna och det bjuds på cirka 711 (ja, cirka alltså...) olika sorters tåror och ett par olika småkakor, kaffe, te, likör m.m. Ja, snackar vi om något så stort som konfirmation så dukas det normalt också upp med stora bord med lyxig, kall grönländsk proviant.
Typisk kaffe-miksmat, utöver tårtorna & kakorna. Från vänster ses: Grön & röd saft; kallt, ugnsgrillat renkött; rå, torkad torsk & valkött (det svarta); rått sälspäck (den djupa tallriken närmast i bild); drottningkrabbsben (snow crab) och bakom baljan ses mattak - rå valhud med tillhörande späck. I baljan minns jag inte riktigt vad det var.
Från vänster igen: Fryst sälkött samt mattak (notera att man fortfarande kan se mönstret efter påsen det varit frys i, så ja det serveras verkligen rått och fryst, precis som det är); en halv, helt rå tumlare (den minival man även har i svenska farvatten, ses bakerst i bild, längst till vänster); två fat med olika sorters torkad fisk (främst torsk & hälleflundra); rökt öring; torkade ammassatter (typ som sill, ses bakerst i bild) och kokta räkor.
Denna festlighet pågår så hela eftermiddagen, till ca 18-tiden då det, i en helt annan lokal (och då deffinitivt en hyrd sådan) väntas stor fest för speciellt inbjudna. Vi snackar som oftast om minst 50-70 personer.
Jag ses i bakgrunden göra ”servettrosor” till en arbetarfamiljskonfimation av de större måtten, juni 2003.
Då dukas det ofta upp med största tønkbara smörgåsbordet, med nästan alla kötttyper man kan tänka sig; gigantiska ren- & lammstekar (hela bogar), diverse vildfåglar och vad annars man har tillgång till (i söndags var det dock lite mer ”snålt”, med ”bara” renkött... *hihi*). Fångstdjuren varierar ju lite från område till område. Vanligvis brukar det dock inte vara säl det bjuds på, då säl ju är så mycket vardagsmat man kan komma här. Allt är läckert tillagat, grillat i ugnen, och serveras med vanlig potatis, sötpotatis och/eller gräddig potatisgratäng & brun sås. Sallad har jag dock aldrig sett på liknande tillställningar, men väl kokta (tidigare frysta) grönsaker. Som oftast brukar det också vara rikligt med öl och vin.
Och så hålls det tal, på tal (och ja, till själva festen har folkdräkten bytts ut till festblåsan ;-) ).
Konfirmanden sjöng i söndags också en låt, akompanjerad av sin bror på gitarr och kvällens polkamusikant på dragspel! ;-) Klännigen, med en hel del sälskinnsdetaljer, hade hon låtit en sömmerska sy till henne för drygt 5000 svenska kronor.
Efter en mängd tal (grönländare älskar tal), allsång (med sånger - ofta lååångsamma - från det obligatoriska sånghäftet) och diverse tävlingar (man brukar fråga trixiga frågor om inbjudningskortet och dela ut presenter till dem som har den avvikande servettringen osv). Ja, efter allt det, så är det tid till dans, eller snarare polka – grönländarnas nationalsällskapsdans! Gärna akompanjerad av livemusik.
Och sedan kommer det då så klart, det absolut obligatoriska fyrverkeriuppskjutandet. Totalt bortkastade pengar kan tyckas, då man sällan ser mycket mer än rök på den ljusa natthimlen. Men en tradition är ju en tradition! ;-)
Utöver folkdräkterna lägger de grönländska kvinnorna ner mycket tid & uppfinnelserikedom på servettringarna, som är unika till varje större festlighet. Från vänster ses ringar från Holgers brors, systers respektive Holgers egna konfirmation. Att göra 50-70 sådana i plastpärlor tar tid vill jag lova! Vad sedan tonårs-Holger tyckte om sina bäbisblå solhattar är en helt annan fråga... *hihi*
Fyrverkeriuppskjutning omkring midnatt (just denna uppskjutning tror jag t.o.m föregick vid 1-tiden på natten). Vilket klimax i midnattsolens land! *hahaha*
Uppdaterat:Det är ju inte så ofta man får chansen att ta foto av båda grabbsen iklädda skjorta, så här kommer ett från lekplatslekandet på väg hem från festen vid 23-snåret (ja, ibland får ju lillen också vara uppe lite längre). *hihi*
17 kommentarer:
Du är ju för gullig!
Vilket festande! De grönländska dräkterna är väldigt vackra, fast det ser kanske lite bakvänt ut med en fluga på killarna ... Måste erkänna att jag skulle bli tvungen att äta innan festen. Valskinn med späck är kanske inte riktigt sånt jag skulle bli mätt av : )
Tänk att människor i länder med låg medelinkomst ska lägga så enorma pengar på fester! Samma sak är det ju här. I Sverige där vi kanske skulle haft bättre råd snålar vi in däremot. Men kanske det är så att man behöver större fester en gång om året eller i livet när det inte är så fett till vardags?
Den där kyrkgången hade passat mig alldeles utmärkt, helt okej att gå ut och röka lite emellanåt! Då kan man sträcka på benen när man håller på att somna och orkar lyssna lite till. Röker man inomhus på fester eller är det som i Sverige att man springer ut?
Det var en riktigt fullspäckad söndag må jag säga. Och det bästa för Aaju måste ha varit att få gå till lekparken i fullt dagsljus klockan elva på kvällen!
Kram på dig!
Oj vilken fest! Du får väl nästan börja planera redan nu om ni ska hinna göra alla servettringar och de tusen andra saker som säkert ska ordnas tills det är Aajus tur.
Det är roligt att folkdräkterna verkligen verkar användas på Grönland, här är det ju något som de flesta bara ser vid dansuppträdande och liknande och (åtminstone i storstaden) de flesta inte äger.
Intressant att läsa hur konfirmationen går till i Grönland och de olika traditionerna runt denna. Tack för ännu ett intressant inlägg!
Så fina kläder de har. Jag skulle gärna vilja ha såna stövlar. De är snygga.Tröjorna också. Jag håller med Marianne. Jag skulle oxå behöva äta innan jag gick dit.För det var grejor på den fantastiska buffén som jag skulle behöva lång invänjningstid på hmm...om ens...:) Men mycket kul att få se. Jag har aldrig sett val-eller sälkött. Hur går det för dig gillar du val och säl??
Nu frågan. Hur var det första tiden kändes det bara spännande att bo i Grönland. Hur var det när du fattade beslut att flytta dit. Var det svårt eller var du bara tokkär och kastade dig på första flyg tjohho:)
Jag visste väl jag skulle komma på nåt att fråga*fniss* Det ser helt underbart ut med våren hos er.
Tack Lullun för denna upplevelsen att få reda på allt nytt spännande.
Ha en bra kväll
/Susanne
Oj vilket firande av konfirmationen. Jättefint att konfirmanderna har folkdräkt på sig. Väldigt fina folkdräkter. Men oj vilket påkostat kalas. Jag tror inte att någon i Sverige lägger 65000 på en konfirmationsfest. Själv är jag inte konfirmerad då vi bodde utomlands då jag var i den åldern. Så något kalas har jag inte haft. Min bror som konfirmerades hade lite tårtkalas och fick lite småpresenter men inga stora dyra presenter. Det låter ju nästa i klass med bröllopsfirande att lägga så mycket pengar på en konfirmation. Hur brukar man fira bröllop på Grönland? Är det också lika stora/påkostade kalas?
Marianne: Ja, tänkte du skulle få lite ”förtur” när nu du hade väntat på inlägget. *hihi*
Och kaffe-miks maten; nej det är nog inget en ovan äter sig mätt på direkt. Turligt nog finns det dock alltid massor av tårtor att smaka på (man blir deffinitivt proppmätt om man ska testa dem alla) + färdigsmorda russinbullar. Alltid, alltid! ;-) Och till själva bjudningen på kvällen; ja då är maten riktigt läcker och lite småbekant ändå för de allra, allra flesta svenskar.
Ja, konfirmation är något ganska stort här ska erkännas. Lite av en inträdelse i vuxenlivet cermoni! Och tror nog det ligger något i det där; man har inte så mycket i vardagen därför ska det firas lite extra när man har något att fira. Och sedan ligger det ju också så fast rotat i grönländarnas kultur att man bjuder på allt man har, så länge man har något. Morgondagen oroar man sig inte för i förväg.
Ja, den ”fria” kyrkgången är ju egentligen utmärkt! Men jag måste säga att jag var ganska förvirrad de första gångerna. Fattade ju inte vad som sas under själva gudstjänsten, och när plötligt hälften av gästerna reser sig och går ut vet man ju inte riktigt vad man ska göra... *hihi*
Röker, jo det gör man otroligt mycket här – man är ju inte gammal dansk koloni för ingenting. ;-) Men under de 7 år jag varit här så har det deffinitivt skett en drastisk förändring åt det positiva hållet (med det menat; mindre rökning). Vi ligger fortfarande en rejäl bit efter Sverige, men det går åt rätt håll. Man talar om ett totalt rökförbjud på offentliga ställen till 2010, men redan nu finns det vissa arbetsplatser, som Nuuk Kommun (alltså själva kommunens institutioner) t.ex som förbjudigt det redan nu. Holger, som röker (om än bara 2-4 cigaretter om dagen) röker också utomhus här hemma och hans vänner ”följer snällt med” ut på balkongen när det ska rökas, så...
Och tillsist; ja Aaju hängde väldigt mycket ute på den lekplatsen under hela kvällen. Och när han inte var där, var det att springa runt med de andra barnen inne på själva kalaset. Behöver väl inte säga att Aaju bad hela måndagen om att få gå på kalas igen! *hihi*
Förresten; visst ser det fjantigt ut med flugan! Mina grabbar får den inte på vill jag lova. :-)
Humlan: Ja, ska jag dessutom sy min egna folkdräkt (som jag egentligen borde ha klar redan till Aajus första skoldag) så är det deffinitivt dax för mig att börja knåpa... *hihi* Hoppas dock på att svärmor hoppas in i mitt ställe, även om jag har lite svårt för att be henne sy en dräkt till mig. Fast ska jag ha en så blir jag väl så illa tvungen, för inte kan jag sy en inte! ;-) (hon sydde förresten även Aajus första folkdräkt, som han hade på dopsfesten, men den är ju deffinitivt mycket lättare att sy. Nääästan så att jag skulle kunna klara det...)
Och visst är det vekligen kul att dräkterna används. Själv växte jag upp på landet, och det enda jag såg av folkdräkter var de där 4-5 (tyckte man då) ”småknasiga” lärarna som insisterade att ha dem på vid skolavslutningar. *hihi*
Anna, Fair and True: Kul du gillade det. Lite långt blev det, men...! :-)
Susanne: Ja, nu känner jag igen dig igen; fler frågor den na gången. *hihi* Ja, visst är stövlarna fina; tittar man noga så ser man också vilket otroligt arbete det har lagts ner på brodyren. Just till folkdräkten är dock kvinnostövlarna av hellängdsmodell, som går långt upp på låren, men de finns även i ”vardagsmodell” i vanlig stövelhöjd. Jättemysiga är de, varma och praktiska. Folk, inklusive fullt ”moderna” och ”hippt” klädda kvinnor använder dem faktiskt om vintern. Man ska så klart vänja sig lite vid att sulorna är mjuka, så att det känns lite som att gå barfota, men det är säkert bara mysigt när man vant sig. :-)
Och maten; ja som jag skrev till Marianne; tårtorna och russinbullarna är ”nybörjarnas” räddning till kaffe-miks. Det tog ett tag även för mig att verkligen uppskatta viss ”läckerheter” kan jag erkänna. Men nu slinker det mesta ner; vissa saker lättare än andra. ;-) Sedan; till själva kvällsbjudningen; ja då ska man nog vara svensk vegetarian för att inte kunna uppskatta maten. *hihi*
Dina övriga frågor har jag tänkt svara på i mitt inlägg på lördag. Jag planerar egentligen aldrig minna inlägg i förväg på det sättet, men pga av vissa speciella anledningar”vet” jag nästan med säkerhet att du kommer att få svar på dina frågor just på lördag (eller kanske söndag för dig, pga tidsskillnaden). *hihi*
God natt! ;-)
Desiree: Ja, folkdräkterna används verkligen här, både av konfirmanderna och många av gästerna, inklusive föräldrarna. Men visst är firandet stort. Pengasumman som just den kvinnan jag pratade med vill jag dock inte ta som ett absolut minimumbelopp, men vad som så ses det deffinitivt ett att livets allra största firanden, helt i klass med ett brölop, som firas på mer eller mindre samma sätt. Och med samma kläder! Med andra ord är det helt ok och närmast förväntat av de närmsta, att dyka upp i lika dana kläder som bruden! ;-)
Min konfirmation var heller inget dunder och brak på det sättet. ”Cermoin” varade i två dagar (vet inte, det kanske det är normala i Sverige?! Så var det iaf för alla oss 3 syskon), med kanske ca 20-25 gäster på lördagen som fick smörgås- och gräddtårta. På söndagen, efter vanlig gudstjänst och 1:a nattvarden, åt vi en vanlig, om än lite finare middag med föräldrar, syskon och mor- & farföräldrar. Det var det. Fick väl någon hundralapp här och där samt ett par guldörhängen, mina första och enda. Det var väl det... ;-) (Men visst var det vännner som fick mopeder och liknande, dock inte mobiler som knappast fanns då, utöver stora tunga, knappt särskilt mobila saker, som vissa ju hade i bilen. *hihi*)
Ojojoj!!! Vilket firande!!! kan tänka mig att just kyrkliga traditioner är stora på Grönland eftersom de är mycket större i Danmark än io Sverige. Dop o konfirmation är ju t ex fortfarande mycket viktiga händelser i danska hem medan mång ai Sverige ju inte alls döper eller konfirmerar sina barn längre.
Men det är ju galet att de lägger ner sådana fantastiska summor på festerna grönlänningarna!!! jag förstår att man vill ha en stor rejäl fest, men att så stor procent av ens surt förvärvade inkomst ska läggas på detta känns ändå nästan konstigt.
haha, jag vet inte ifall jag skulle gilla maten på ett sådant där kaffe.mik...?! ;-) Rått valspäck låter inte super i mina öron.... Har du lärt dig tycka om all den råa och torkade fisken Lullun? Jag menar, kasnke är det otroligt gott, men jag känner mig skeptisk. Och då äter jag ändå väldigt mycket och är inte särskilt kräsen... Men vissa maträtter vet jag att man nästan måste vara "uppvuxen" m,ed för att uppskatta. Ungefär som att jag älskar blodpudding, men många icke-svenskar (ja svenskar också) tycker ju att det är superäckligt!
Folkdräkterna var oerhört vackra tycker jag! Vad roligt att de används så mycket i Grönländsk kultur. Vet väldigt få som har folkdräkt i Sverige. ochs ervettringarna, ja vad ska man säga... Vilket jobb!!!!!!
Åhå vad intressant. Spännande mat, jag vill testa! Konfa ja, jag tycker att det är lite tokigt att Norge har borgliga konfrimationer - eftersom konfrimation handlar som sagt att erkänna Gud. Har aldrig hört talas om borgliga konfrimationer i Sverige. Jag var svarta fåret i familjen när jag inte konfrimera mig men kristen erkände jag mig inte som och vad var då meningen, presenter med kors på lockade inte mkt ;)
Saltistjejen: Efter att ha bott 1,5 år i Danmark och även så klart bland danskar här i Grönland vet jag inte om jag riktigt om jag uppfattning danskar som så mycket mer kyrkliga (& troende, det skrev du dock inte) egentligen. Intresset för konfirmationen i Danmark har t.ex minskat kraftigt de senaste åren. Sedan tror jag det är lite av en ”storstadseffekt”; i större städer är intresset mindre helt enkelt. Själv växte jag upp på svenska landsbygden och där konfirmerade sig 31 av min klass 32 elever, då för ca 15 år sedan – och det trots att kyrkorna vanliga söndagar redan stod smått gapande tomma och nästan ingen i klassen egentligen var särskilt intresserade i konfirmationen egentligen, det var bara något man gjorde (i brist på annat typ... ;-) ). Redan då var andelen som gick och läste mycket lägre i t.ex Stockholm & Göteborg osv och vad jag förstår fortsätter de att sjunka både i städer och på landsbygden. Samma tendens tror jag är gällande i Danmark. Sedan hade man ju redan då, när konfirmation var närmast ett ”måste” både i Sverige och Danmark, större firartraditioner i Danmark – vilket ju var det du var inne på. Dock kan jag inte riktigt relatera detta till hur troende man är, men med traditioner som ”Blå måndag” som inträffar måndag efter konfirmationen, då konfirmanderna får ledigt från skolan och det arrangeras en massa kul aktiviteter, koncerter osv (lite som sportlov för tonåringar typ ;-) ), ja med sådana traditioner så har det hela ju ändå blivit stort på något sätt. Och det är väl för att bevara detta som så kallade non-firmationer (alltså fester för dem som inte vill konfirmeras) blivit så otroligt populära i Danmark.
Men visst är dopet också rätt viktigt i Danmark, som en festlighet men de flesta håller dock nere firandet till den närmasta familjen. Men visst finns det också dem som går lite till extremer. I min mödragrupp i DK var det 1 som gjorde detta (bjöd 30 personer på stor lunch med vin, på ett för dagen hyrt café med servitörer osv), 3 mammor höll sig dock typ till kaffe & tårta hemma med mor- & farföräldrar (+ någon moster till barnet typ) efter kyrkan och en 4:e gick bara till kyrkan och fick det ”avklarat”. *hihi* Själva dopsattesten, som man oberoende av religiös tillhörighet hämtar ut i Danska Kyrkan, betyder ju dock så mycket mer för danskarna. Det är ju danskens ”ID” som han/hon har med sig genom hela livet när de ska söka om nytt pass, söka skolutbildningar, jobb osv, istället som för oss svenskar som bara får tillskickat ett nytt personbevis från skatteverket varenda gång. Själv har jag inte ens sett mitt dopsattest, medan Holger går runt med en kopia av det i sin plånbok hela tiden... ;-)
Oj, nu babblar jag visst på om något helt annat än det du skrev om. *hihi* Men kan väl sluta med att konkludera att man här i Grönland inget ser av varken non-firmationer eller Blå-måndag. Man är nog bara mer ”nyfrälsta” här; det lever ju fortfarande folk här idag som minns när ”kristendomen kom till byn”. Därför är man nog också mer troende på något sätt. Som naturfolk som var otroligt beroende av att blidka de hårda gudarna som styrde ”väder och vind” gick man ju, precis som t.ex indianer, otroligt mycket upp i sin tro redan innan. När så en ny tro presenterades för dem var det nog därför en naturlig sak att gå upp lika mycket i denna nya tro. Fast visst; även här kan man märka av ett något sjunkande ”intresse” och att istället de gamla traditionerna ”tränger igenom” mer och mer eller att det bara går över i en non-religiös vardag.
Med det sagt; detta milslånga babbel om helt andra saker än tänkt, så ja, konfirmationsfirandet är verkligen stort. Det har här blivit lite som en ”inträdelse i vuxenlivet”-rit och liksom allt i detta samhälle så ska det verkligen firas. Födelsedagar, inklusive en bäbis första 1/2-år, firar man ju t.ex också mycket mer än man gör i Skandinavien. Man har inte så många glödjeämnen här; man kan inte bara åka på tivoli eller gå på zoo. Det roliga man har, är det man skapar själv och att bjuda på allt man har är också något som ligger djupt rotat i den grönländska själen/kulturen. Själviskhet var för bara några år sedan ett helt ohört ord. Det visste man inte vad det var.
Maten man sedan bjuder på; ja det är ett kapitel i sig. *hihi* Men visst kan man lära sig att äta det. Vissa saker är faktiskt riktigt gott. Det är bara hjärnan som liksom säger emot ibland. Mattak (alltså rå valhud med späck) doppat i soya skulle helt säkert passera förbi som vilken (om än lite svårtuggade) läckerhet som helst på en sushibar i Stockholm om inte folk verkligen visste vad det var. Medan vissa andra saker; ja det smakar bara smått ”meningslöst” för mig som inte växt upp med det och fått mina smakslökar anpassade därefter, men visst kan det ätas. ;-)
Marina: Ja, det är bara att testa på! ;-) Men för en del av maten blir du nog tvungen att komma hit för att testa; inte fullt så lätt att få tag på i ICA... ;-) (Men i Tromsö skulle ju en del vara fullt möjligt, kan tyckas.)
Ja det där med borgliga konfirmationer det är lite knasigt. Det är ju som danskarnas non-firmationer. Bättre att fira en födelsedag större då tycker jag. För vad säger man egentligen ja till, vad firar man när det är borgligt? Den norska statens suveränitet?! ;-)
Hade jag stått för valet idag, så hade jag också hoppat över konfirmationen. Jag visste nog redan då var jag trodde och inte trodde på, men tänkte inte så mycket över konfirmation eller inte konfirmation ändå; det gick helt enkelt i bara farten. Alla andra gjorde det ju, och det var var helt enkelt något att förbruka sin tid på. Som boende på landet var det ju inte så ofta man kunde samlas och se film, spela musik, åka på helg- och veckoläger osv. Diakonen vi hade som konfirmationsledare var också, och det visste vi så klart redan innan, en gubbe med riktigt fräs i och tror egentligen inte det blev rätt mycket prat om religion under de ca 6 sommarveckorna vi gick och läste. Vi sjöng rockiga sånger (iofs om Gud), såg skräckfilm och gick på skattjakt. *hihi* Religionsdosen fick vi fyllt under de 16 (tror jad det var) gudstjänster som vi var tvugna att gå på från advent till det att vi konfimerades i juli. ;-)
Så intressant läsning detta var då (son alltid). Tänk att konfirmationen är så stor där hos dig. Minns mitt eget kaffekalas efter min egen konfirmation som 14 åring, inget speciellt.
Verkar helflängt att även såna som inte konfirmeras ska ha kalas och presenter. Vad är meningen med det då??
Otroligt dyrt att ställa till fest också. Tycker synd om alla fldrar med dålig till medelinkomst som känner att dom måste göra detta för sina barn.
Maten...tjaaa...jag är lite nyfiken på den jag, men jag kan förstå att mkt skulle vara svårsmält :-)
Annika US
Jätteintressant! Oj, oj vilket firande av konfirmationen. Såg att du skrev i en kommentar att det är i klass med bröllop som är lika pampigt och stort. Gifter sig förresten de flesta på Grönland på sommaren eller?
Vad fina dina grabbar var med skjorta :)
Ni har det verkligen ljust nu, kl. 23 och det ser ut som mitt på dagen. Typ.
Oj så intressant. Stövlarna skulle jag ge några spänn för. Jag som aldrig hittar höga snygga för jag har vader(muskler:-))Maten, har du verkligen smakat på allt??
Kan du något om Gitarrer?? Har för mig det.... led mig gärna, kolla inlägget om att kunna allt.
Ha ha, här är ännu en sak som våra öar har gemensamt - här firas 15-årsdagen à la amerikanska Sweet sixteen! Och japp, det läggs ner enorma summor pengar på att fira framförallt flickornas 15-årsdagar - de blir uppklädda och sminkade som brudar, har tärnor, gärna åks det häst och vagn, tas foton, stor fest, DJ etc. Jag har tyvärr inte själv varit med om en sådan fest men svenska Bs unga svägerska firades för nga månader sedan och vi fick se fotona! Det intressanta är att det är, enligt min spansklärare, bara något man gör på landsbygden, inte i San Juan!
Jätteintressant att läsa om vad man äter, huga, tror inte jag skulle få ner mycket av rått valspäck eller hud - jag som inte ens ville smaka kalvbräss i söndags till Os stora förtret!! Han tycker att jag är så mesig när det gäller mat, men jag vill INTE äta fårtestiklar, komage, kalvhjärna etc - är det så konstigt? ;-)
Annika (US): Visst är det konstigt med dessa non-firmationer. Förstår verkligen inte vad de firar.
Här är det dock själva konfirmationen som gäller och som man firar. Det behöver inte nödvendigtvis bli så stort, men visst; de flesta fiskar och går på jagt med konfirmationen i åtanken i mer eller mindre ett år innan det är dax för firandet.
Och maten; en del – speciellt det tillagade köttet – är faktiskt riktigt gott. ;-)
Anne: Tack! Ja, det mesta firas stort och på liknande sätt här. :-) Och giftemål, ja jag tror nog att de flesta gifter sig om sommaren. Nu när jag tänker efter kan jag iaf inte minnas så många vinterbröllop, utöver de borgliga jag varit med om (vanligast bland danskar som bor här tillfälligt – de har ju ingen stor familj att bjuda till kyrkan – och en del som inte gifter sig för första gången).
Och skjortkommentaren; tack. Ja, inte är det ofta jag ser det dock. Speciellt inte på grabben modell äldre. Någon slips har aldrig ens kommit i närheten av honom, men det tycker jag nog är lika bra! ;-)
Och ljuset; ja nu är klockan 0.38 och himlen är fortfarande ”mellanblå”. :-)
Fritt ur hjärtat: Ja, stövlarna kommer ju absolut måttbeställda, så de skulle funka bra även för stora vader. *hihi* Och maten; jo jag har smakat allt jag har fått chansen att smaka, inklusive rå & fortfarande varm lever från den precis skjutna sälen. Det är deffinitivt mest hjärnan som spökar när man smakar, för egentligen smakar många av sakerna inte så tokigt trots allt. ;-)
Petra H: Spännande med ert firande. Det skulle jag gärna vilja läsa mer om. Speciellt spännande är det ju det att firandet av tjejerna är viktigare (lixom med Sweet sixteen vad jag förtår). Är det något traditionellt för att visa upp sin dotter som en möjlig kommande brud tro. Hoppas du själv kommer iväg på en sådan fest så att du kan ”rapportera”! :-)
Det ädr med landsbygden känner jag dock igen också från Sverige och den gången jag konfirmerades. Även om vi inte var särksilt närvarande i kyrkan eller ens särskilt troende (inte så många av oss iaf), så tror jag ändå att man höll fast vid traditioner på ett annat sätt ”bara för att”, typ.
Och nej, inte alls konstigt du inte gillar alla de där inälvorna. I Sverige har vi verkligen kommit mycket bort från de delarna i den svenska husmanskosten och jag tror det för de flesta oss i de yngre genereationerna tycker det är något ganska onaturligt att äta. Konstigt egentligen, för både norrmännen och danskarna äter ju mycket sånt än idag. Och här äter man ju verkligen allt; det sugs ut märg ur benen (också rått) och sugs på ögon osv. Jag har inte ont av att andra gör sådant och jag har inte ont av att laga sådan mat, men visst vänder det sig lite i agen när jag ska äta de första bitten...
Vilket roligt inlägg! Ja, det mesta av den maten hittar man i vanliga affärer här i Nord-Norge tror jag.
Det påminner väldigt om samiska konfirmationer faktiskt, påkostat, massa gäster och vackra folkdräkter.
Jag känner också igen det där med sallad - ofta har jag fått höra "Ska du äta sånt där gräs?" när jag köper grönsaker.
Förresten - jag älskar din blogg och har länkat till den från min. Hoppas att det är okej! :)
MKB: Välkommen till min blogg! Vad kul att du gillar den. Och självklart får du gärna länka.
Ja, kunde faktiskt tänka mig att firandet är liknande bland samerna. Likheterna är ju trots allt väldigt många generellt mellan de två folken. Tror dessutom deffinitivt att folk här vet mer om samer, eller i alla fall är mer medvetna vid samernas "existens" till vardags, än vad svenskar och norrmän är. Det är ju ändå en del kulturutbyte mellan Grönland och Sapmi. Och jag hoppas det blir mer framöver. Och Tromsö har ju dessutom som stad blivit uppmärksammad som en bra stad för grönländare att studera på. Relevanta utbildningar (jämfört med dem i sandiga och varma Danmark.. *hihi*) och liknande miljö som är bra för att hämma hemlängtan. :-)
Oj, nu babblar jag på.
Tittar förbi din blogg lite senare. :-)
Skicka en kommentar