Det var hela firmans ledning som skulle gå kursen. Också lilla jag då så klart. Dvs jag var inte bara enda tjejen, utan också den enda deltagare under den magiska åldern 40+ (ja, själv har jag ju inte ens kommit upp på de 30, om än det bara är några månader kvar). Och ja, jag var den enda som inte hade danska som 1:a språk (även vår grönländska direktör gick i dansk skola här i Grönland som barn och är deffinitivt bättre på danska än grönländska).
Lite spooky med andra ord, att som första person sätta sig där på varma stolen och totalt oförberedd, inför denna publik, bli intervjuad av en kritisk journalist som gjorde allt för att sätta dit en. Och det med kameran rullande! Turligt nog – och det trots att jag lätt kan misstas för och själv känner mig som en söt och försynt liten tjej i liknande umgänge – är jag ganska scenvan och orädd när det väl kommer till kritan. Men det är självklart aldrig kul att se sig själv på storskärm efteråt, höra sig själv prata en massa oförberett strunt och det på ett språk man ändå inte känner sig helt trygg med. Hjälp!
Turligt nog gick det över all förväntan. Jag fick en hel del ros och tydligen var det bara jag som ryste när jag kunde märka hur mitt hemska bohuslänska i’ande visst också hade följt med mig i min danska. Sedan upptäckte jag ju också att man visst kan se att de saknas, de dryga 5 kilona jag tappat bort i förvirringen senaste månaden. Det stärkte ju också självförtroendet en aning. *hihi*
14 kommentarer:
Wow, det verkar ju ha gått jättebra. Ännu svårare när det inte är ens 1:a språk. Inte kul och lätt kastas in i den situationen men du verkar vara en tuff brud som fixar det mesta :)
Vad roligt höra det gick bra och grattis också till de tappade 5 kilona!
Hu, du är modig du, en sak är att ställa sig upp framför folk och prata, det klarar jag väl någorlunda när det gäller självförtroendet, men framför kameran vill jag INTE stå! Grattis att det gick så bra, nästa gång går det säkert ännu bättre eftersom du har fått träna. Och grattis till minus fem kilo!
Media behöver amn verkligen utbildning i! Tänk så det skriver som de vill nästan:-) Det bästa jag någonsin lärt mig är att vara tyst! Svara på frågan, när reportern blir pinsamt tyst, våga svara med tysntad han vill få dig att prata på. Det har jag använt många gånger och jag ovar det är svårt att vara tyst....
Sedan låter det orättvist med att bara tappa bort klo så där! Jag har blivit av med 6 kilo nu på snart tre veckor men jag får allt kämpa!
Anne: Jo, men det gick bra. Kom iaf ut ur det med lite bättre självförtroende vad min danska angår och mer insikt (på ett positivt sätt) i vad ledningen i övrigt faktiskt tänker och tycker om mig. Och jo, lite tuff är jag nog, även om jag i liknande situationer kan uppfattas som ganska tillbakadragen. Men har jag en mening så säger jag den. Pratar inte onödvändigt mycket i sådana situationer. Tvärt om mot hur jag är i andra situationer alltså! ;-)
Och tack förresten. Så återstår bara resten. Men det känns som det inte är omöjligt längre... ;-)
Marianne: Nej, kameran är inte rolig den. Speciellt inte när man vet att man sedan ska sitta och se på det tillsammans med alla de andra. 3 gånger var jag uppe denna gången, och visst märkte man en skillnad från 1:a till sista gången!
Och ja tack! :-)
Simone: Ja, att lyckas hålla tyst är verkligen jätteviktigt. Och att kunna ”glida av” känsliga frågor utan att det märks och få sagt det man själv anser vara vigtigt att få sagt istället. Att le och se tillmötesgående ut faller sig turligt nog naturligt för mig, så jag har lite extra ”tid” till att koncentrera mig på just dessa andra saker. Men visst måste man hela tiden hålla igång och ”öva”.
Kilona; ja superlätt var det ju inte egentligen. Eller jo just nu kanske. Jag har haft min beskärda del av resultatlösa ”igångsättanden” och korta kamper. Men för ett par veckor sedan gav jag mig bara den på det. Har bara ignorerat lusten till att småäta helt enkelt. Under förra årets hårdheter så släppte jag ju bara på med tröstätandet, väl vetande i vad det skulle resultera i och trots att jag var långt från mager redan då. Men nu känner jag att jag ändå på något konstigt vänster har överskott till att fixa detta. Men peppar, peppar. 5 avklarade, ca 20 kvar (men max 24, jag vägrar nämligen att bli riktigt smal; en kvinna ska ha lite former ändå – ja, min anledning till att tappa kilona & få upp konditionen är faktiskt främst hälsomässigt ändå, ja utöver de första 10 kilona som nog ändå är lite ”utseenderelaterat” också ;-) )... :-)
Simone: Glömde helt bort i min egotripp att gratulera dig. Det är ju jättekul! 6 kg på mindre än 3 veckor är ju jättebra. Jobbigt att det ska vara en kamp, men det brukar väl bli lättare efter ett tag vad jag förstår. Det hoppas då jag! :-)
Grattis. Modigt gjort!
Bra träning att få lära sig det. Måste ju vara bra för all kommunikation:)
Kul att dina iii var med för då vet du ju att du har lite kvar av din dialekt. Bra med 5kg det är ju inte dumt om de är överflödiga.
Det finns "tidningar" i Sverige som inte pratar med dem de ska skriva om och det är väl i skottpunkten nu som f*n*skrattar* Sån tidning som hittar på när de inte vet nåt.
Jag jobbade på tidning förr "på stenåldern" och jag vet med säkerhet att man ska be om att få läsa det de tänkt publicera.Så man kan försäkra <--*skrattar*.. sig om att det kommer med det som man sagt! Då kan man kanske lyckas få journalisten att inte sväva ut för mycket i sin artikel. Asså alla tidningar och TV hittar ju inte på en del är ju sakliga:)
Mest värst är väl att se sig själv efteråt.
Hoppas din dag är bra. Den är ju ny för dig och halv för mig.
Ha en himla skön helg du och din familj
Och alla andra ..over there in the world
Kramar
/Susanne
Vad roligt! Och vad nyttig! Att reänas inför kommande möten med media tror jag är superbra! Det är så lätt att uttrycka sig på ett sätt man inte riktigt menar och särskilt ifall man blir intervjuav av proffs som kanske mer eller mindre gärna "vill" försöka provocera fram något.
Roligt att du fick mycket ros! Jag tror det bästa är om man kan försöka behålla sitt lugn även om man känner sig stressad eller nervös- men självklart förstår jag att detta kan vara knepigt i vissa situationer. Du verkar iallafall vara en tjej som står stadigt med fötterna på jorden så du känns rätt idealisk för denna typen av uppdrag! :-)
Kram!
Jag har också varit på en mediehanteringskurs, eller snarare det var del av en annan kurs om politiskt/diplomatiskt/lobbyingarbete. Det var både otäckt och kul! Jobbigt att se sig själv på film som sagt.
Jag blev väldigt pressad av utfrågaren och till sist "åkte jag dit". Jag råkade säga "at this stage" vilket han såklart hoppade på på en gång. "Aha, so not now but you open up for the possibility in the future?". Hur tar man då tillbaka det?
Men jag tror man nog behöver ett antal kurser och ren erfarenhet och övning innan man klarar det galant.
Roligt med nått annat att göra än det gamla vanliga:) Modigt att ställa sig framför kameran sådär:) Duktigt av dig att du klarade det med glans:) Mysigt att du har kvar dina i:n det ska höras var man kommer ifrån:)
Grattis till dina -5kg själv e jag +8 kg:(
Ha en fin helg på er alla. Jag ska jobba:(
Modigt men väldigt nyttigt kan jag tänka mig att gå en sådan här kurs. Bra att få tips på hur man ska göra när det sedan gäller i verkligheten. Lika bra att göra tabbarna under kursen. Men självklart är det ju inte speciellt bekvämt att sitta i en stol och bli filmad av en kritisk journalist som försöker sätta dit en. Jag förstår att det kändes lite jobbigt och pirrigt. Duktigt att du lyckats gå ner 5 kilo. Det är ju mycket. Ha en skön helg.
Ojoj, så nervöst - jag fick göra något liknande när jag jobbade i Bryssel och var på kurs i hur man håller kurs... Jag fegade och valde engelska istället för franska som språk men usch, att se sig själv på film efteråt och få kritik, även om det är ju hela poängen med det.
Kul att du klarade det så bra på danska - jag tror verkligen att det är svårare att lära sig snacka felfri danska än något annat språk (förutom norska då) just pga att det är så likt svenska. Jag såg av en händelse i min spanska ordbok att det finns ett speciellt ord för italienare som talar [italiensk] spanska (tyvärr kommer jag inte ihåg vad det var) - och det är ju ungefär samma som svenska-danska-norska!
Trevlig helg och grattis till viktminskningen - kul när det händer av "sig själv" ;-)
Jag kan ju säga att jag skulle ALDRIG sätta mej framför kameran och bli intervjuad! Jag säger överhuvudtaget ingenting inför publik! Och du gör det galant, och på ett språk som inte är ditt modersmål t.o.m - jag är imponerad!
Grattis till dina förlorade kilon också :-). Jätteroligt när det syns t.o.m - då blir man peppad att fortsätta och inte ge upp.
Ha en bra helg! Kram!
Annika/Sve
Susanne: Ja, träning är verkligen a och o. Det räcker inte att ha lärt sig det en gång, utan man måste ”påminnas” en gång emellan. Det är så lätt att säga ”för mycket” eller låta sig styras av den som intervjuar så att det hela blir mycket mer negativt vinklat än verkligheten osv. I en sådan situation är ju vi skandinaver väldigt ”serviceminded”; ställer någon frågor så svarar vi, vilket kan vara väldigt farligt. Ja, felciteringar och totala faktafel samt att de glömmer höra ”den andra parten” hör ju till vardagen även här (dock inte att de citerar en utan först att prata med en). Försöker dock vara flitig med att göra ett muntligt ”kontrakt” med journalisten först i sådana fall; de här sakerna uttalar jag mig inte om och jag ser gärna ett utkast av artikeln för den trycks. Viktigt i vissa situationer! :-)
Kul du jobbat på en tidning förresten. Själv har jag ju bara jobbat med vår personaltidning, och det är ju inte fullt samma typ av journalistik. *hihi*
Mina I:n dock, de är jag inte så stolt över. Jag hör dem inte själv när jag pratar, men när jag hör mig på radio/TV; hjälp, tycker de är så fula! :-)
Fortsatt trevlig helg!
Saltisjejen: Ja, jättenyttigt och kul (trots att det var lite nervöst ;-) ). Ja, det är verkligen lätt att bli styrd till att säga saker man inte tänkt sig och fokusera på det som verkligen är viktigt. När man själv sitter inne med så mycket detaljer om en sak är det svårt att rensa bort det ”oviktiga”. Men att förbereda sig är verkligen viktigt.
Ja, jag kan ju vara barnsligt generad och tillbakadragen i vissa situationer (vilket alla mina kompisar kommer att totalvägra att hålla med om, men så är det faktiskt), men så snart det blir lite scenkänsla över det så infaller det sig ett ack så viktigt lugn över mig ändå. Jag har egentligen inga som helst problem att prata inför en stor publik osv, men visst måste man hålla igång det. Nu var det länge sedan sist, så det är klart det märks. När det var mer eller mindre varje vecka så var det lättare. Men lite spänd/nervös ska man ändå vara. Det är viktigt tror jag, annars så glömmer man bort att förbereda sig och allt blir bara pannkaka. Om man inte är extremduktig på att hålla masken och hitta ord i pressade situationer vill säga... ;-)
Trevlig helg! Kram
Anna, Fair and True: Ja, inte är det kul att se och höra sig själv och det tillsammans med en hel massa andra (i mitt fall gamla gubbar med lång erfaring). Fast det är ju ett måste, och lika bra man vänjer sig (men hjälp ändå... ;-) ).
Det är verkligen så lätt att hamna i fällan. Små oskyldiga frågor som man bara svarar instämmande på som leder en in på något man inte alls har förutsett. Väldigt viktigt med reserch innan en intervju och tänka sig in i vad journalisten/den som frågar kan tänkas vara intresserad av. Träning, träning och träning; ja det är nog enda lösningen tror jag.
Anna: Ja, här är det ju sällan något som är ”det gamla vanliga”, men visst var detta ändå ett rejält avbrott från rutinerna. Kul om än lite smånervöst. Men fick ändå jättemycket uta av det; både i presshanterings och journalistiskt syfte samt tillknytningen till ledningen i övrigt. Jättebra att de andra också fick en påminnelse om hur vigtigt dessa saker är, det gör det lättar för mig att utföra mitt jobb framöver och få styr på saker och ting.
I:na är jag dock inte så glad i. Har aldrig gillat dem. Dialekten i övrigt (som också försvinner till stor del när jag umgås utanför er i familjen) har jag inte ont av, men i:na... Varför är det bara jag som har dem så tydligt? Och mamma hade också då så klart. ;-)
Och +8, men det får du ju räkna med. *hihi* Jag är ju lite i en annan situatione; stora jag! ;-) Efter igår, då jag unnade mig lite extra så står nog vågen på lite + igen även för mig dock. Men förhoppningsvis vänder det snabbt igen. ;-)
Trevlig (jobb-) helg! Här blir det presentinköp, +8C och sol samt konfirmation.
Hälsa alla
Desiree: Ja, det är verklgen nyttigt att gå sådana här kurser, särskilt om man någon gång har ”risk” för att bli kontaktad av media. Men också i andra intervjusituationer är det ju bra att känna sig säker och ha koll på hur man faktiskt själv kan styra samtalet och få de reslutater man själv vill. (Jobbintervjuer t.ex)
Men ja, visst var det lite självplågeri att gå kursen ocks. Men samtidigt skönt att se att de äldre garvade männen var minst så nervösa och t.o.m mer i några tillfällen. *hihi*
Och tack. Ja, 5.5 (som vågen säger nu *hihi*) är ju en del. Och mer ska det bli. Senaste åren, med graviditeten, efterfödselsdeprission, och tråkigheter i familjen både här och i Sverige har inte varit nådig mot en tröstätare. Men nu är tiden till att göra något åt det! :-)
Trevlig helg!
Petra H: Ja, det där med språket är ju en extra faktor. Blir man bara lite nervös så lägger sig så mycket fokus på just det. Man letar efter ord osv. Jag var också ärlig och förklarade hur jag kände och fick faktiskt bara positiv kritik tillbaka. Det hjälpte jättemycket att dessa luttrade kollegor sat och sa att det bara var charmigt att jag inte alltid ”träfade rätt” och verkligen inte gjorde något som helst. Skönt! Det är ju ändå ”deras” (ok vårt) firma jag ska representera.
Och ja, det är nog lite extra knivigt att lära sig närliggande språk perfekt. Jag som också har norska med mig sedan barndommen, blandra ganska friskt ibland. Som ni bloggläsare nog också kan märka... ;-) Själv ser jag det först när jag har pratat svenska ett tag; typ efter ett par dagar i Sverige. Då blir jag verkligen smått ”mörkrädd” när jag läser gamla blogginlägg och brev jag trodde jag hade skrivit på svenska... *hihi*
Och de 5; helt av sig själv gick det inte. Men hade bara så mycket annat att tänka på, att det att hålla sig från extraätandet blev inget problem. Gick av bara farten! Nu gäller det att hålla kvar vid det också... :-)
Annika (S): Nej, det är inte kul. Att bli filmad är ok ändå tycker jag, men att SE det efteråt. Åh nej!! ;-) Sedan har jag något konstigt; så snart det är lite scenkänsla över det hela så har jag inte alls särskilt svårt för att stå fram och prata. Värre är det när det blir mer ”personligt” – när man lixom bara representerar sig själv. Hatar t.ex telefoner och kan tycka det är jättejobbigt att fråga en expedit om hjälp. Jag kan vara hur resvan som helst och världens babbelmaja med både kända som okända, så vännerna skulle nog inte tro mig, men liknande vardagssituationer kan faktiskt vara rena pesten. Men jag har tränat och blir bättre och bättre... ;-)
Ja, de tappade kilona är kul. Har en hel del kvar, men hoppas kunna fortsätta kämpa på nu när man blir så peppad av att se resultatet! :-)
Fortsatt trevlig helg! Kram!
Du e la för goooooo'!
Skicka en kommentar