Toppen av framsidan på senaste numret av tidningen Atuagagdliutit - AG.
Så var det så officiellt; dvs. man hör det och kan läsa om det överallt i hela Grönland sedan igår eftermiddag: Min chef, hon jag nu vikarierar för, lämnar arbetsplatsen helt. För en helt ny, spännande tjänst.
Jag skrev ju redan för ett tag sedan (den 1:a april – och nej det var inget aprilskämt *hihi*) att jag nog skulle få överta hennes tjänst som informationschef när hennes mammaledighet var över den 1:a september. Detta då hon skulle få en ny, ännu inte existerande tjänst i firman. Jag visste dock redan då att hon också sökt en helt annan tjänst, med tillträdelse redan 1:a juni. Och i onsdags fick jag så beskedet – 2 dagar innan de nya & de övriga gamla kollegorna fick det – att hon fått den! Yippie, vad glad jag blev för henne! :-)
Det var alltså detta vi hade att fira i onsdags, lite i hemlighet: Mina troliga tidigarelagda arbetsutmaningar*), men kanske framför allt min chefs & goda väns nya jobb: Chefsredaktör på Atuagagdliutit – i folkmun AG!! Det är stort! (Hade jag skrivit om det på min blogg redan i onsdags hade det inte varit överraskande om nyheten läckt ut lokalt också. Landet är ju litet – sett till folkmängd – och hemsidor om Grönland snappas upp enormt snabbt av de lokala. Därav mitt hemlighetsmakeri... *hihi*)
AG är en av våra två nyhetstidningar. **) Den klart äldsta av dem, som otroligt nog – med tanke på utvecklingsgraden i övrigt i den då danska kolonin Grönland – grundades redan 1861. Ja, man säger t.o.m att AG var den första tidningen i världen som kom ut med illustrationer i färg, vilket den gjorde redan från första numret.
AG grundades av en ganska ”pro-grönlands-dansk” som hette H. J. Rink, som också fått ge sitt namn till gatan jag själv bor på idag! ;-)
Tidningen kom till en början ut en gång i månaden, men med postleverans bara en gång om året så fick invånarna utanför Nuuk (Godthåb, som staden hette då) alla senaste årets tidningar på samma gång, men de blev i alla fall utskickade till hela det då av kolonisatörerena upptäckta Grönland, vilket ju var ett nog så imponerande tilltag.
Det var ju så klart inte så mycket senaste nytt över historierna då, inte ens för Nuuks (Godthåbs) befolkning som ju fick tidningen direkt efter att den blev tryckt. Det var istället snarare mer generella artiklar och reseberättelser. AG var därmed första och länge, länge den enda kanalen för information om omvärlden till befolkningen i Grönland! Man visste verkligen nästan ingenting om världen utanför innan AG kom. Det man visste var att det fanns ett land som hette Danmark, som var det mest fantastiska & mest utvecklade land i världen, och inte så mycket mer typ... ***) ;-)
Idag publicerar AG mest aktuella inrikesnyheter, på två språk, och de kallar sig själva ”den folkliga dagstidningen”. Vad gäller ny teknik ligger de dock smått hopplöst efter sin konkurrent Sermitsiaq, som för ett par år sedan drog in ett pappersnummer i veckan (och utkommer därmed bara en gång i veckan) och satsade extraresurserna på sin webbtidning istället, som nu blivit landets absolut största nyhetsportal. Så där har Inga Dora, som AGs nya chefsredaktör heter, något att bita i! *hihi*
Foto från AGs hemsida. Jag har även många privata foton på den nya chefredaktören, t.ex från vår Belgien-resa förra året (kort story med lite foton kan ses här, längre story kan läsas i veckobok nr 4 och nr 5 från 2007), men jag väljer att hålla opublicerade foton på henne privata. ----------------------------------------
*) Hur detta verkligen påverkar mig är inte fastlagt ännu. Min nuvarande chef, direktören, är nämligen bortrest (ja, han är faktiskt guppande längstmed Sveriges östkust just nu; transporterandes sin egna fritidsbåt från båtförhandlaren i Stockholm till Aalborg, där båten ska skeppas med lastfartyg hit till Nuuk), men vi ska prata om det så snart han kommer tillbaka i mitten av nästa vecka.
**) Ja, jag kallar dem så, nyhetstidningar, då de långa avstånden här gör det omöjligt att ha en dagstidning som kommer ut varje dag. Gränsen är 2 ggr/vecka för att någorlunda säkra att den ena tidningen hinner fram innan den andra kommer ut. Självklart händer det mer än sällan att 2-5 nummer av tidningen når en boplats/stad på samma gång, ja på vissa ställen är det väl mer regel än undantag. Till Holgers hembygd, som ändå ligger ganska centralt, kommer t.ex postbåten bara en gång i veckan som standard, när vädret tillåter det alltså).
***) En inställning jag själv mött några gånger bland äldre här i landet än idag. När de får reda på att jag är svensk så tindrar det i deras ögon och så säger de typ: ”Åh, du kommer från Sverige, vad trevligt. Men säg mig, ja svara mig, har du någonsin, ja har du någonsin varit i Köpenhamn..?” Därefter kommer det alltid någon historia om att deras son var där 1989, eller att de själva, deras syster eller liknande var där 1973 eller 1964, och det var så, ja bara så obeskrivligt fantastiskt! Då är det verkligen inte läge till att säga: ”Jo, visst har jag varit i Köpenhamn, och jag har också varit i Stockholm, London, Paris, Chicago, Hong Kong och Shanghai osv. osv. osv.” Utan det blir kort och gott; ”Jo, jag har varit i Köpenhamn. Och ja, visst är det fantastiskt.” ;-)
9 kommentarer:
Vad roligt!!! Förstår dock att du höll det hela hemligt på bloggen. Det där med att inte känna till omvärlden känns så främmande för en själv, men jag vet att det ändå kan gälla för små orter och särskilt äldre personer. Kanske är det ännu er solerat på Grönland också.
Spännande att se vad denna nya chefstjänst kan innebära för nyheter för dn del också! Hoppas det blir någ du själv känner att du vill göra!! :-)
Kram!
Jättekul för din fd chef och hoppas att det även innebär permanent befodring för dig!
Jag gick in och kollade på din dagbok från Brysselbesöket - tänk, vi var i samma stad samtidigt förra året ;-) Synd att vi inte "kände" varandra då... Kul att även läsa om dina upplevelser i Belgien, tänk jag har själv inte varit på de muséer du nämnde och inte ens i Hasselt!! Tja, så kan det bli trots att man bott i ett land i 5.5 år, hi hi.. Oh, saknar de belgiska pommes fritsen med majonnäs och den belgiska veteölen som man dricker med en citronskiva. Det är liksom inte samma sak att dricka en Sol / Corona med lime ;-) O föreslog igår att vi ska ta en sväng till Bryssel i sommar från Spanien, så jag satt och räknade på mina airmiles med olika bolag - problemet är att jag kan ta mig gratis till och från Belgien men inte till Spanien från Sverige.. Hm, ska försöka komma fram till bästa resestrategin i sommar! :D
Fortsatt trevlig helg!!
Vad spännande det ska bli att höra fortsättningen här hur det blir med ditt jobb!
Jag måste säga att jag bara älskar din blogg! Du ger ju oss en inblick både i nutid och i historiskt perspektiv från Grönland som känns så långt borta.
Det är fantstiskt att läsa och känna att detta med bloggandet kan göra att man får bloggvänner över hela världen.
Ha det gott!
Spännande.Vilket scoop!
Härlig läsning. Du kan svara att det finns såna som inte varit i Köpenhamn fast jag bor så nära *pekar på mig själv* Hahahhaha.Jag har alltså aldrig varit där för jag har aldrig haft lust med det:)
Man önskar ibland att de skulle få uppleva lite mer av världen. Fast det där kan ju vara relativt.För det är säkert tryggt att vara hemma i Grönland. Så skönt att de fått sån härligt minne av en Köpenhamnsresa. Kul att läsa om hur tidningarna levereras. Då får man ju nästan ha en sån tidningläsare dag. Jag läste mitt horoskop för första gången i mitt liv i en grönländsk tidning.Yes. Sen såg jag att det var W14. Det stämde nog inte. CoolT. Konstigt lika exotiskt som Sverige bör vara för dem, är ju Grönland för oss och ändå är vi så mer resande så "utåt-världen-inriktade"
Tack Lullun för dina härliga inlägg
Kram
/Susanne
Saltistjejen: Visst blir det spännande. Direktören är en person som gör lite som han vill ibland, men jag vet iaf cirka vad den avgående informationschefen har rekomenderat honom, så det blir förhoppningsvis så... ;-)
Och visst är det mer isolerat på Grönland än många andra ställen. Utöver den geografiska isoleringen (både i förhållande till omvärlden och närmaste grannbyn) så råder det ju också språklig isolering. Många, speciellt bland de äldre och av dem som bor utanför huvudstaden, kan ju inget annat än grönländska, ett språk som bara talas om 50-60.000 personer. Ytterst lite av världens nyheter och allmän fakta kan därför nå dem. 15 minuter grönländska TV-nyheter 5 dagar i veckan, med flera månaders ”sommarlov” under sommaren, och så de två tidningarna. Alla dessa medier koncentrerar sig til minst 90% på inrikesstoff och speciellt TV-nyheterna är tyvär av ytterst dålig kvalité. Men sedan finns det så klart de grönländare som rest runt hela världen och är fullt informerade om allt.
Petra H: Ja, om vi bara hade känt varandra då! Vad roligt det hade kunnat ha blivit! Ja, jag var verkligen överraskad över hur gott det faktiskt var med pommes med majonäs! Men ölen, ja den förstod du kanske att jag inte saknar. *hihi* Den vi fick var någon som var speciell för Antwerpen, något ljust och sliskigt. Jag är ju egentligen inte alls någon ölmänniska, och ska det vara öl ska den helst vara mörk med hög %-halt, så den ölen var inget för mig. Men var ju tvungen att testa! ;-)
Hoppas det löser sig på bästa sätt med sommarens semester. Det är ju alltid kul att återse ett ställe man bott på. Det var så jag blev ihop med Holger, och sedan kom tillbaka till Grönland för gott, 3:e gången gillt... ;-)
Londongirl: Vad glad jag blir att du gillar min blogg så. Ja, jag försöker variera mina inlägg lite och ge en nyanserad bild av Grönland & vårt liv här. Själv är jag ju också ett väldigt brett intresse, inte bara vad gäller Grönland utan generellt. Det gör ju att jag konstant ”undersöker” hur det förhåller sig med olika saker i mina egna, nya omgivelser. Vilket så kommer er läsare ”tillgodo”. *hihi* Tyvär känner jag dock att jag har mer att berätta än ni läsare hinner läsa och jag hinner skriva, men en dag ska nog även jag drabbas av skrivkram... *hihi*
Och alla vänner man får genom bloggandet; ja visst är det helt fantastiskt. Dels allt man får reda på om ställen runt om på vårt klot, men också det att kunna ta del av varandras vardag på det sättet och prata om olika saker och ge stöd till varandra osv genom kommentarerna. Min bloggrunda (som kan dela upp sig på flera tillfällen under en dag) är verkligen något jag ser fram emot varje dag tack vara alla er underbara där ute! :-)
Ja, visst blir det också spännande att se vad som händer mht jobbet. Jag vet ju ganska säkert ur det blir, men med vår direktör kan man dock aldrig riktigt veta säkert tyvär... Jag ger besked så snart jag vet mer! :-)
Susanne: *hihi* Nej, jag hade heller inte varit i Köpenhamn före jag kom till Grönland, undantaget då jag bytat tåg där genom åren, på väg ner genom Europa. Men som boende i Grönland, då är ju Köpenhamn det enda stället man kan flyga från och ett naturligt ställe man kommer på diverse tjänsteresor till, så har jag nu sett rejält mycket av den staden. Och visst är det en fin stad; men inte är det det ”Atlantis” som dessa gamla damer får det till. De tror verkligen att Köpenhamn är något som totalt skiljer ut sig från världens alla andra städer! Och den illusionen vill ju jag inte gärna krossa. *hihi*
Själv har jag några gånger drömt om att ta med mina svärföräldrar på en resa ”ut i världen” (Sverige, Danmark osv.) och hade det inte varit för alkoholproblemen och alla andra galenheter i den familjen; ja om de hade varit en mer ”vanlig” familj, hade jag deffinitivt gjort det. Vilken värld som skulle öppna upp sig för dem! Så spännande.
Jag har dock presenterat ”världen” för en del yngre grönländare; pojkvän nr 1 (som dock varit i Europa flera gånger, men bara som barn tillsammans med vuxna), Holger (alltså pojkvän nr 2 *hihi* - som bara hade varit i Danmark på skolutbyte som 10-åring) och tillsist Holgers systerdotter på 10 år (också på skolutbyte). De två senare var verkligen roliga att studera. *hihi*
Holger var ju världsvan genom TV-tittande, så han lyckades dölja en hel del av sin förvirrning. Dessutom har han lätt för att lära sig nya saker, så på ganska kort så lärde han sig ändå många ”kluriga” saker; som att köpa biljetter och åka buss & tåg, gå på ”riktiga” restauranger (alltså sådana där menyer delas ut vid bordet & man förväntas ge dricks) osv. *hihi*
Den lilla tjejen döljde inte sin ovana lika lätt. Uppvuxen i en liten bygd, med varken bilar eller vattentoaletter (även om hon många gånger besökt närmsta staden med bådadera), så var det för henne helt enormt att korsa en väg med 2 filer, trafikljus & övergångsställe. För att inte tala om rulltrappan! Det var rena ”Crocodile DunDee i New York”, jag lovar. Komiskt roligt men också otroligt roligt att kunna ge en sådan tjej en sådan otroligt stor upplevelse, med biobesök, tivoli, zoo osv.
Oj, nu bablade jag visst på. Övrigt får helt enkelt vara okomenterat för denna gången... *hihi*
Trevlig söndag!!
Hoppas det blir som du vill!! Verkligen en rolig utmaning att ta sig an.
Så spännande, hoppas det blir som du vill! Och grattis till Inga Dora! Det vore kanske smart av henne att satsa på Internet och internationella nyheter? Hmm, hade inte tidningsjobb varit något för dig?
Oj, oj, vilket jobb att få ett helt års tidningar i en enda leverans, då hade de att göra ett tag : )
Hihi, jag lärde mig äta pommes med majonnäs i Turkiet, fast det var knappast belgiska varianten utan McD-sorten. Det är jättegott och nu vill jag alltid ha majonnäs till.
Hej!
Tänkte att jag skulle skriva en liten rad och visa att "lilla ja" har kikat in och "tjyvläst", eller egentligen har jag tjyvkikat på alla dina VACKRA foton!!! Jag ramlade in till din blogg av en slump när du var nominerad som månadens blogg hos sicastyle (heter den så?)och jag fastnade för din blogg.
Ha en fin dag! Här är det ruskigt gråtrist och den sista snön håller på att regna bort.
Simone: Ja vi får ju se hur det. Men visst är det något att bita i. :-)
Marianne: Tack! Ja, nu får vi ju se hur det blir. Ja, internet är deffinitivt något hon bör satsa på. Hur mycket hon kan vinna på de internationella nyheterna vet jag dock inte. De uteslutande grönlandstalande är nog inte fullt så intresserade. Men det beror ju på att de inte är insatta nog. Det blir därför en mer långsiktig satsning i så fall, som först ger effekt om x antal år. Men nog så viktig för samhället.
Och jag på en tidning? Jo, men visst hade det kunnat varit kul kanske. Är dock civilingenjör och inte journalist, och dessutom urkass på att ställa frågor. Men det har ju inte hindrat mig förr... *hihi*
Och visst är det godt med majonäs. Jag blev väldigt förvånad, eftersom jag inte ens äter majonäs i vanliga fall. Kanske inte så nyttig, men det är ju inte (socker-)ketchup heller, så... ;-)
My little cloud: Roligt att du hittade hit, via Sica. Och kul du gillar mina foton. Det kommer deffinitivt fler framöver! :-)
Skicka en kommentar