Visar inlägg med etikett Vardagshändelser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vardagshändelser. Visa alla inlägg

lördag, september 26, 2009

Vissa har tur och har två…



...födelsedagar. Det har sonen. Det samma barn som också haft turen att gå och lägga sig med vått hår, vilket kan ses på fotot. *hihi*

Och varför har han då två födelsedagar undrar de bloggläsare som inte följt bloggen länge nog, eller besitter ett helt vanligt minne, utan superkapacitet för detaljer?

Jo, det ska jag förklara: En gammal tradition bland inuiterna (som fortfarande existerar, även om inte alla följer den) är att döpa sina barn efter avdöda släktingar och nära vänner. En del av denna personens själ lever då vidare i det nyfödda barnet.

Min son är döpt efter sin farbror, en farbror som om han levde skulle ha haft födelsedag igår. Då en del av hans själ dock lever vidare i min sons kropp blev det alltså även sonens födelsedag. Ganska logiskt egentligen, eller hur? Med respekt för de lokala traditionerna (igen, en tradition som lever kvar i vissa familjer/områden men inte alla) firade vi därför lite extra igår.

Sonen fick ett paket med lego och efter middagen blev det glass. *mums*

torsdag, september 24, 2009

Glada killar



Nallen Nalle och sonen tyckte deffinitivt jag var världens bästa mamma i morse, som fixade till en osötad ”saftglass” (läs smoothie) till dem båda till frukost. Killen till höger fick sig också en skiva groft bröd, så han ska nog stå sig till förmiddagsfikat. Nalle lämnade vi dock sittande vid bordet med sin (ganska tomma) saftglass. ;-)

Här på jobbet blev det sedan att städa undan spåren av att ha haft ett över 8 timmar långt besök av sonen igår. Det var inte så farligt som det låter och lillkillen skötte sig verkligen exemplariskt igår. Han hade en hel del kul, dock inte tillräkligt, för på väg hem igår kunde han nämligen konstatera att dagis allt var roligare trots allt. Fast vänta ni bara; i morgon vill han säkert följa med till mammas jobb igen (även om han inte får). ;-)

Förresten; vem tar över Fredagstemat till oktober? Jag kan tyvärr inte, pga diverse resor. Du som kan; meddela Mais oui.

onsdag, september 23, 2009

Tur att vi är friska



Den 13:e september var det helt vitt på marken när jag vaknade. Den snön smälte dock undan ganska med detsamma. Sedan har det blivit till att gå hem från jobbet med snön piskandes i ansiktet ett par dagar, men inget direkt resultat på marken. Fast visst är vintern på väg. Fotot ovan är från i morse. Alla bilarna från stadsdelen Qinngorput var helt täckta av snö.

Här är vi annars pigga och krya, trots sonens tidiga sorti igår. Och tur är väl det, eftersom jag nog inte helt litar på sjukvården här i landet. När jag ringde till läkarstationen idag t.ex, för att beställa tid till sonens 5-års kontroll och vaccination får jag reda på att det inte existerar någon vid 5 år, utan bara en vid 4.

Problemet är bara att jag frågade då vi senast var där, när han var 2, och då fick jag reda på att vi inte skulle komma tillbaka före han var 5. I papprena från då han föddes, som i och för sig är från Danmark, står det dock att barnen ska på kontroll både vid 3, 4 och 5 års ålder. Därför har jag, när jag har haft andra ärenden till läkarstationen (senast i våras) frågat om det verkligen stämmer att han inte ska komma före han är 5 och hela tiden har jag fått det bekräftat; nej, han ska inte komma före han är 5 år.

Så tala om att jag blev överraskad när jag nu fick reda på att det inte existerar en 5-års kontroll i Grönland, utan bara en 4-års kontroll. Då ska man ju också komma ihåg att sonens 2-års kontroll blev kraftigt ”förkortad” eftersom de glömde bort oss i väntrummet. Efter att ha väntat i över 2,5 timma blev vi inkallade och då hade läkaren som kunde göra en del av testerna gått hem, så det blev bara att väga, mäta, titta in i öronen och fråga mig om han verkade vara frisk.

Eftersom han dessutom skulle ha haft en spruta när han var 4, har jag nu ringt ner till ”riktiga” läkarjouren för att höra vad vi nu gör. De skulle undersöka det hele och ringa tillbaka. Så här går jag och väntar. Jag tar det hela dock ganska lungt, men ändå...


Idag har jag besök av sonen på jobbet – jag hade lovat honom det långt innan det att han somnade tidigt igår, så nej han är inte krasslig. Då får man så här vackra snigel- & larvkreationer på kontoret. :-)

söndag, september 20, 2009

Flyttlasset förbereds



Det har varit en lådfylld helg kan man väl säga. Och in imellan har det blivit tid till lite alfabetpussel, vem där-spel, legobyggande och Patrick Swayze-nostalgi. Och middag i trevligt sällskap igår kväll, även om anledningen till att vi samlats var sorglig.



På en av mina vandringar upp och ner till förrådet, också känt som de tomma flyttlådornas förlovade land, fick jag en överraskande syn. Min bokhylla! Eller ja, det var ett par år sedan jag gjorde mig av med den. Grannen som fick den då, har visst också blivit trött av den. Jag köpte den för 150 kronor på en loppis i Odense, Danmark år 2004. Vilken resa den måste ha varit ute på sedan den tillverkades någon gång på 70-talet. Men nu verkar resan nästan ha nått sitt slut. Sopförbränningen i Nuuk nästa?

torsdag, september 17, 2009

Sonens 5-årsdag

Så är dagen nästan över*. Redan. Sonen blev 5 år i dag och trots att vi var hemma hela dagen, så försvann tiden bara i ett swich... ;-)

Kl. 6.30 i morse gick jag in och sjöng för sonen, som tidigare smugit sig in och somnat i min säng. Tror ni att han vaknade? Inte då. Efter att ha sjungit ”Ja må han leva” rejält högt typ fem gånger och puttat till honom ett par gånger, så var han dock plötsligt klarvaken...


...eller ja, nästan. ;-)


Många paket blev det, från familien i Sverige og oss här. Eller snarare fyra, fast med innehåll som heter duga – massor av lego och Blixten McQueen-saker (från filmen Bilar). Och nöjd blev han minsann, efter att (som alltid) fint och ordentligt ha packat upp alla paketen (ja, det finns alltså otroligt nog sådana barn som tar sig tid till att titta på korten och inte fläcker upp paketen i all hast ;-) ).


Sedan var det att springa ut till köksbordet och börja bygga. Sonen var 100 % fokuserad när han skulle bygga Anakin Skywalkers legorymdskepp. Det var det enda han verkligen önskade sig i födelsedagspresent den senaste månaden eller mer. Inte för att han någonsin har sett filmerna, men... ;-)


Senare på morgonen kom sonens absoluta bästis K. Killarna bjöds på bananpannkakebrunch med pirattema.




Det mesta av dagen gick åt legobyggande, bullätande och skönsång. ;-)


Sonen fick sent om eftermiddagen en knapp timmas ”paus” mellan besöken. Då passade han på att visa att även han har fått gener från sin morfar vallhundsinstruktören. Sonen vallade alla (pirat-) ballongerna in i vardagsrummet. :-)


Sedan följde en ny våg av presenter; bilbana, Bilar-bilar (alltså från filmen Bilar) och en stooor röd Fatboy. Och lek, jo jag tackar jag! ;-)


Temat för kvällen var även det pirater, så det var dukat upp med piratduk, piratmuggar, piratsugrör, pirattallrikar, sand- och snäckdekorationer och en skattkista med ”juverler” (läs sonens pärlkreationer och annat krimskrams *hihi*) och (elektriska) ljus. ;-)


På menyn för de i allt 8 ätande runt 4-mannabordet stod hembakad pizza, bullar, kakor och ja, tårta såklart! ;-)

Strax före klockan nio, efter dagens saga, deckade den stora lilla 5-åringen. Tack alla för era hälsningar och presenter; via bloggen, facebook, e-mail, post och telefon. Jag tror lillen blev otroligt nöjd med sin dag, och den var ni ju alla en del av! :-)


*) Eller ja, dagen är över egentligen, då klockan ju faktiskt är över midnatt. Det är bara jag som inte har kommit mig i säng ännu. ;-)

tisdag, september 15, 2009

Vad är det som stinker?

När jag vakande i morse, var det till en obeskrivlig stank. Och nej, kära läsare av mitt förra inlägg, det var inte från grannarnas (eller mina egna) sopor. Nej, stanken kom från sonens sovrum.

Eller ja, själv tyckte jag egentligen att det mest doftade af nybakade bullar, men enligt grönländsk tradition så stank det. Ni som följt min blogg i något år eller mer, förstår nu kanske vad jag pratar om: Den inuitiska traditionen om att säga att det stinker till en som har födelsedag nästkommande dag!

I morgon är det nämligen lillgrabbens födelsedag. Hela fem år har det gått sedan han föddes. Det är helt otroligt. På något sätt så känns det som en evighet sedan, men samtidigt så är det svårt att förstå att han nu redan är stora pojken. För som 5-åring kan ju inte ens jag riktigt med att kalla honom bäbis mer. Ja, jag tror detta är en av de absolut största milstoparna för mig i hans liv så långt.

Det blir att vara lediga på hans födelsedag, men idag skulle han såklart firas på dagis. Därför blev det att starta storbaket så snart vi kom hem från jobb och dagis igår. Såhär gick det:


Det är inte direkt någon hemlighet; min son ÄLSKAR att baka och har alltid gjort. Han har hängt med helt sedan han låg i babysittern och kunde hålla i en barnvänlig visp medan jag vispade osv.


Den kommande dagen till ära hade jag t.o.m lyckats att få tag på färsk jäst. Lyx!


Det sparades inte på gottigheterna. (Av någon anledning fick sonens mini-kavel inte vara med på fotot entligt dess ägare. ;-))


Det är ju bara sonens födelsedag en gång om året, så jag unnade honom lite pärlsocker. ;-)


77 kanelbullar blev det i allt.


Och så här stolt var sonen när han kom med bullarna till dagis i morse. Så får vi hoppas att de räcker till alla de glupska barnen... ;-)

Tyvärr kan vi inte dela med oss av våra nybakade bullar till er, men hade det varit möjligt rent tekniskt, hade vi såklart gjort det. Fortsatt trevlig tisdag till er allihop!

lördag, september 12, 2009

Fotbollsmatch med snöpligt slut (för vissa)


På kontoret är det jag som är chefen, men på banan styr och regerar den tidigare landslagsspelaren (om än i handboll).


Det gäller att ge järnet.


Avbytarbänken utgjorde ca 70 % av publiken.


Mååål!


Tala om att slå knut på sig själv; kolla in målvaktens ben.


Och ännu ett mål blev det.

Det bästa (?!), eller i alla fall helt klart det mest överraskande med att spela firmafotboll mot brandstationen var att, när det återstod bara omkring 8 minuter av matchen, sprang ca 75 % av motståndarlaget av banan...

...och körde iväg i all hast.

Brandlarmet gick (och som så många gånger, utan att något allvarligare hänt). Segern var då, turligt nog, redan säkrad för vår del, med ställningen 3-2 och klart övertag. Så kan det gå! ;-)


Ännu en seger i hus. :-)

söndag, september 06, 2009

Ännu en aktiv helg

Så var det söndag och storstädning står på schemat, tillsammans med lite artikelskrivning för jobbet. Alltså en hemmadag med andra ord, fast sonen klagar inte; det har ju varit full rulle både fredag och lördag.

Efter dagis fredag bar det nämligen av ut på stan...


...med nya cykeln.


Det blev till att dela en pizza på Prego.


Och jo, jag upptäckte plötsligt att sonen alltså blivit stor. Utan en kommentar och utan att försöka ge dem till mig, hade han plockat av och lagt det han inte ville ha (lök) på tallrikskanten. Duktig kille!


Sedan blev det att se polske fotografen Fiann Pauls fantastiska foton från Himalaya, Island och Grönland.


Sonen levde sig in i utställningen (tyvärr hann jag inte få fram kameran när han stod som mest bakåt, men ändå). ;-)


- Den här filmen ska vi se! sa sonen.
Alltså "G-force"; en familjefilm om tre marsvinsagenter (dock inte i 3-D).


Laddad för underhållning. Och visst var han minst lika nöjd efteråt vill jag lova. En lyckad kväll, helt klart!

===


Lördag bar det av på uppdrag ”Hitta Julklappar”. Ja, vi ska ju skicka iväg alla våra Sverigeklappar i början av november, och då en del annat kommer i vägen närmsta tiden, tyckte jag att detta var en bra dag att börja. Sonen var nöjd med sina 100 kronor som han fick att handla för (som dock fick bli fler allteftersom dagen gick).


Vad förvånad jag blev att hitta Mamma Mu-nallar i bokaffären..! Findus var inte lika överraskande – senaste Pettson-filmen kommer faktiskt hit om två veckor. Men, nej inte hör detta till vanligheterna, därav behovet av att ta ett kort. ;-)


Nej, vilken bra present! Det gäller ju att lära sig sin plats i livet tidigt. ”Cook ’n Clean”, med kombinerat kök och tvättstuga i ett. Och bara tjejer på alla bilderna såklart. Super! Hmm...


Sonen spanade in krims-krams-hyllan i en av stadens souvenir- och presentaffärer. För ett tag sedan hade jag sett ett par små keramikkrukor som var så fina i en av dessa affärer (inte den som fotot är taget i) och som kanske skulle bli en passande julklapp. Jag mindes inte priset, bara att det var hutlöst för en så liten kruka, men kanske var det en bra idé trots allt?! Så jag tittade förbi igår. När de visade sig kosta hela 1300 kr (motsvarande nästan 1900 svenska) kom jag dock hastigt på andra tankar. Liiite för dyrt för en julklapp tycker jag...

Jag hittade istället en fin prydnadskudde. Pris; 1300 kr, alltså återigen nästan 1900 svenska kronor. Nej, den blev inte köpt den heller. Att köpa julklappar här är verkligen inte lätt, med så begränsat utbud och så hööga priser på allt. Men nu har jag fått en annan idé... ;-)


Efter julklappsbestyr var vi väl värda en mjukglass tyckte vi. Det var ju dessutom ganska varmt, hela +7 C. :-)


Medan vi åt kunde vi sitta och se hur det snöade på Hjortetakken, ner till ca 1000 meters höjd (fjället är 1210 meter högt). Det har snöat i fjällen här runtomkring i några dagar nu.


Grönländare är inte så vana med småkryp, därför springer de flesta så snart de ser en spindel (inklusive alla de som satt på bänken i bakgrunden). Sonen och ett par andra nyfikna inspekterade dock det ovanliga besöket. (Tror nästan jag kan räkna antalet spindlar jag har sett här sedan 2001 på mina fingrar.)


Innan det blev dax att gå hem och få besök av sonens kompis, blev det att gå på teater (sonen ses i röd tröja) – ”En konstig trädgård”, spelad av en barnteaterduo på besök från Danmark. Lillkillen ropade dock först ett bestämt nej till förslaget. Han ville inte gå på teater.

- Varför vill du inte gå på teater? frågade jag.
- Jag tycker inte om teater!
- Men vet du vad teater är?
- Nej...!

*hahaha* Med lite mamma-list löste det hela sig dock ganska smidigt och sonen blev så klart en av dem som följde mest med i handlingen och applåderade, ja det gjorde han allra mest av alla. Jättekul var det! :-)


På kvällen blev det också att prata lite i telefon med modtagarna av dessa fina brev, som sonen skrivit till dem han ville bjuda in på födelsedagskalas. Snabb postgång (för att vara här) denna gången; vi skickade dem i torsdags (att gå till posthuset är ju också ett äventyr - roligare än att dela ut dem själv, som vi brukar göra). :-)
Och ja, det är lite med vilje att ni inte ska kunna läsa namnen som sonen har skrivit.

tisdag, september 01, 2009

Man tager vad man haver



Så här fina sängkläder har vi i vårt ”master bedroom”; Byggare Bob och en fotbollsspelare. Eller nja, det var visst bara tillfälligt.

Eftersom sonen hade ont i magen igår kväll, fick han lov att gå och lägga sig i dubbelsängen. Ett par timmar senare vaknade han och spydde ner allt vad tyg heter, så det blev att improvisera och hämta sängkläder från sonens våningssäng.

Idag står därför tvätt och filmtittande på schemat för mor respektive son. Min tappre lille son har dock inte klagat en endaste gång, inte heller när han fick spytt ner hela hallgolvet i morse. Hur kan man annat än älska den stackars lille parveln?! ♥

söndag, augusti 30, 2009

Fullpackat lek-, jobb- & reseschema

Så har jag kommit mig igenom de första fyra dygnen som gräsänka. Bara ca. 30 kvar...

Sonen och jag har varit busy busy senaste tiden. Onsdag kväll blev det till klättrande i två olika klätterställningar i ett par timmar. Torsdag har fallit i glömska, men det var bestämt den kvällen sonen hade rummet fyllt till bredden med kompisar och som han lyckades med tricket att smugla ut en hel mängd med leksaker, som turligt nog hittade hem igen.

Fredag fick jag gå hem ett par timmar tidigare från jobbet, pga en bankande huvudvärk. Tyvärr var det dock också den enda dagen för inskrivning av nya medlemmar till simklubben. Efter dagis blev det alltså lååångpromenad till simhallen, bara för att lyckas med bedriften att bara komma på väntelista till simgruppen sonen borde ha varit med i. Fast kul hade vi, och äventyret slutade ju dessutom med ett besök på grillbaren och bussresa hem nästan fyra timmar senare. Sonen var salig! :-) (Min huvudvärk kom och gick och kom och gick dock, men var som bortblåst lördag morgon. Skönt!)

Lördag var vi så klart lediga och det firade vi med att hålla oss borta från hemmet i hela nio timmar. Först på resultatslös kjoljakt inför semestern, följt av picknick och marknadsbesök. På den senare fick sonen sig en stooor överraskning, när mamma plötsligt slog till och köpte en ny cykel till honom för ett bra sommaren-är-snart-slut-pris. Sonens första cykel blev ju stulen förra året, och jag vill ju inte att han ska börja skolan nästa år utan att varken kunna simma eller cykla. ;-)

Som den stoltaste i världen han var, blev det att cykla genom hela stan för att visa upp mästerverket för P’s föräldrar. Det blev till några timmar på balkongen och middag. Väl hemma vid 19.30 möttes vi av cykelligan, och med bara en riktig krasch och en snabb tur rätt in i betongmuren, fick sonen cyklat av sig all resterande energi innan det var sängdax.

Idag är det söndag och tvätt och städning väntar, tillsammans med en hel massa jobb som jag skjutit framför mig. En tur till affären för låsinköp står också på schemat och ett badhusbad. Hur ska vi nu hinna med allt detta? Hårklippning och badkarsbad har vi i alla fall fått avklarat. Inte illa det. ;-)


Stoltaste killen i stan! :-)

Och P, ja han håller sig också busy busy. Efter avresa i onsdags med lite mellanlandningar, inklusive övernattning i turist- och världens miljöministercentrum Ilulissat med allt vad det innebär av isberg, isfjordar (i ental), slädhundar och valar, har han både kommit sig upp till Upernavik – Grönlands nästnordligaste stad – och därifrån vidare till resans nordligaste mål, bygden Kullorsuaq, med båt. (Och därmed har jag slått nytt rekord i långa meningar här på bloggen. ;-) )

Det är något av en resa och upplevelserna är nog många, men detta är ju inte hans blogg utan min, så ska nog låta P få sitt att säga innan jag avslöjar för mycket. Av egen erfarenhet kan jag dock säga att det garanterat är en resa med otroliga naturupplevelser som varken går att beskriva eller fånga på bild. Det är också en historisk resa, en resa genom ett land i mer eller mindre utveckling. Det är deffinitivt inte samma Grönland som möter honom som mig här hemma i Nuuk.

Jag ser bara så mycket fram emot att få höra alla historier och se alla foton. Nu får jag dock nöja mig med de få foton han får lagt ut på Facebook och de historier han hinner berätta under de telefonsamtal vi har när han inte befinner sig i radioskugga där i ett av världens mest glesbebyggda och pga naturen mest barska områden.



P's resa kan ses på denna karta, där sträckad linje är med flyg och heldragen linje med båt. Kom ihåg att landet är omkring 5 gånger så stort som Sverige, så det är inga korta distanser vi pratar om. Notera också att jag inte markerat någon hemväg. Detta eftersom det inte är fastlagt. Troligtvis blir det dock en kombinerad helikopter- och flygplansresa från Uummannaq i slutet av september. Klicka på kartan för att se den i större format. (Och ja, jag vet det heter polcirkeln på svenska; ett fel jag gjorde den gång jag ritade själva grundkartan och som jag inte har fått rättat. ;-) )

torsdag, augusti 27, 2009

Utsikter


Stackars barn som måste leka med denna utsikt. ;-)

Det är lustigt hur det alltid tycks hopa ihop sig. Det kan gå halvår och kanske rent av år mellan gångerna jag möter andra svenskar här hemma omkring, och så plötsligt så möter man flera på rad. Igår var det ju den svenske bloggläsaren i affären och idag satt jag i ett 3-timmars möte med tre svenskar och pratade om geoenergi.

Jag fick aldrig tagit något kort på utsikten från där vi satt och höll mötet, men om inte persiennerna hade varit nere, så hade det sett fantastiskt ut kan jag väl avslöja för er, inte direkt överraskade, trogna bloggläsare. ;-)

Några andra utsikter som jag dock fotade i förrgår är dessa:


Utsikten åt öst, ut genom stooora fönster, från kurslokalerna på Hotel Hans Egede. För ja, det har jag glömt att skriva; jag var på kurs tisdag-onsdag denna veckan. Och ja, nu märks det att jag aldrig har haft annat än sommarjobb i Sverige, för jag har ingen aning om vad det heter på svenska, men kursen handlade om de, låt oss kalla det utvecklingssamtal man bör hålla med sina anställda varje år (som på svenska heter?). Bergen i fotots bakgrund ligger vid strandkanten (det går en vik in, som inte syns på fotot) och har en höjd på omkring 800 respektive dryga 1200 meter över havet.


Utsikten åt väst, också detta ut genom stooora fönster, från kurslokalerna: Nuuks absoluta centrum, med den nybyggda bankbyggnaden, det kommande nybyggeriet (där det nyligen nedrivna posthuset låg förr) och stans största mataffär (den blå byggnaden), som ligger 5 minuters långsam promenad från vårt hem (10-15 minuter från vårt kommande).


Ett väldigt snabbt tillfixat panorama över centrum, med nya tele-posthuset till vänster, via nya banken höger om mitten och mataffären helt tilhöger. I bakgrunden ses havet/fjordsmynningen. Klicka på fotot för att se det i större format.

Tisdag kväll klättrade vi också upp till Hans Egede-statyn, gjord som avbild av prästen som grundade staden år 1728 (och som givit namn åt hotellet). Nedan kan ni se vad vi såg därifrån:


Åt norr. Ganska så exakt mitt i detta foto ligger huset vi har köpt (det syns dock inte på fotot).


Mot nordost, med världens minsta domkyrka i fokus.


Österut, mot vårt hyreshus långt bort i fjärran (läs några hundra meter ;-) ).


Något mer åt sydost, mot centrum.


Söderut!


Utsikten under strandpromenaden. Och ja, det är två kajaker i vattnet, varav den ena ligger upp och ned. ;-)