...går man på jobbet med en förpackning patroner i fickan utan att på något sätt vara psykiskt sjuk.
Eller för den delen går in på posthuset med ett gevär under armen, utan att någon lyfter på ögonbrynen. Och det var inte ens några av extremerna, utan bara sånt vapenrelaterat som jag själv lyckats med den senaste tiden. Alltså inte bara sett, utan själv gjort.
Och jo, jag vet att det finns länder där det är vanligt att männen, och t.o.m småpojkarna, inte lämnar sina hem utan sitt vapen och ammunitionsbälte. Fast jag tycker nog att Grönland är nog så extremt, med sina extrapris-på-vapen-annoncer i mataffärens reklamblad och inkastande av vapen i taxins baksäte när man ska en tur ner till båten osv. ;-)
Och ja, det finns en helt naturlig förklaring till mitt egna ”beteende”. Jag är inte så morbid som de senaste ”Bara i Grönland”-inläggen får det att låta. ;-)
8 kommentarer:
Hahaha! Man får inte en karl med gevär... Annie get your gun, musikal på Scandinavium på 70 eller 80 talet flimrade just förbi...
Nej men det är väl att freda sig mot isbjörnar och annat vilt och galet?
Haha ja men asså jaja:)Roligt det där.
Sen så har jag läst ditt långa inlägg om hur du tänker om att blogga nuför ti'n.
Kämpa på Lullun. Ditt liv är ditt liv och ingen annan än du har rätt att bestämma över det. Armen
Sen måste jag säga att profilbilden på dig är så bra, du är skitsnygg på fotot.
Om du måste sudda så gör det och om du måste sluta blogga ett tag så ögr det bara du mår bra. Då får man vänta igen tills du börjar igen. Ge dig inte.
STOR KRAM
(Jaaag vet vad du behöver gå igenom. "Been there ..done that")
/Susanne
Hehe, nu får du allt förklara ditt "beteende" : D
Jag reagerar inte alls lika starkt när jag ser vapen i dag som för tio år sedan. I Sverige är det ju så enormt sällsynt (tack och lov) men i länder som Bulgarien och Egypten ser man framför allt poliser som är tungt beväpnade, till och med vakterna här i området går runt med pickadollor.
Kram!
Nä och här i Spanien så står ju Guardia Civil med mega vapen och baklava mask för ansiktet titt som tätt. Så jag har vant mig.
Oj så lustigt! Kul uppslag till inlägg måste jag säga.
Har precis hittat till din blogg. Tycker det är kul att få en inblick i hur det kan vara att leva och bo på Grönland.
Så mysigt att hitta din blogg. Jag har en bonusdotter som bl a heter Nanook. Skall vara ett grönländskt namn. Vet inte vad det betyder..
må så gott..../C
Karlavagnen: *hihi* Den minns jag allt. Ja, även om jag inte såg den på Scandinavium, men ändå. ;-)
Här i Nuuk har vi normalt inte isbjörnar, men faktiskt har två fällts strax utanför stan i sommar. Mycket ovanligt. Andra områden är de ett större problem. Här är det i stället mest till jakt, som vapnen används. Många här lever ju av jakt, och de allra, allra flesta andra drygar också ut hushållskassan med att själva skaffa mat och material till att sy diverse saker osv. Vapen är därför en helt alldaglig syn här, och det är helt normalt att de säljs i mataffärer och liknande. Och patronerna säljs på bensinstationen bl.a.
Suzesan: Ja, i dag ändrades villkoren lite för mitt bloggande igen, men jag skriver vidare så länge jag kan. Och tack, mht fotot. *hihi* Kram
Marianne: Ja, visst är det så i många länder, att vakter och liknande har enorma vapen. Har också varit med om att ha blivit petad på med en k-pist eftersom jag inte gjorde som personen sa till mig, på ett språk jag (uppenbarligen) inte förstod... Fast inget allvarligt. Bara udda, när man kommer från Sverige. Här är det dock bara jaktvapen (och polisernas pistoler). Dock väldigt många jaktvapen om man säger så. Inga licenser krävs och man kan i de flesta städer köpa dem i mataffären. Patroner säljs typisk där och på bensinstationer (läs ”bensinbaracker”)
Kram!
Eva: Välkommen till min blogg! Ja, detta är ju ett samhälle/land som för bara ganska få år sedan var ett 100 % jaktsamhälle och ränaderna går visst inte så snabbt ut. ;-) Många lever än i dag uteslutande på jakt och de flesta andra fyller i alla fall sin egna frys med egenfångad proviant.
Ebba: Välkommen till min blogg! Och vad kul att du har en isbjörn i familjen. För ja, det är vad det betyder. Numera stavar man det dock ”nanoq” (det var en stavreform för några år sedan). Ett hjättefint namn! :-)
Ebba: Och så vet jag inte helt varför jag stavade jätte med hj. Så kan det bli ibland. ;-)
Skicka en kommentar