Veckan som gått (tisdag-lördag)

Nu har det varit tyst här på bloggen lääänge. Nästan världsrekordslänge. I alla fall med tanke på att jag faktiskt varit hemma hela tiden sedan sist jag skrev (i tisdags). Alltså, jag har så klart varit på jobbet osv också, men jag har inte varit ute och rest och inte har jag haft det ovanligt fullt upp i veckan heller. Tror snarare jag bara helt enkelt har haft behov att ”bara vara” de stunder jag har haft över efter dagens alla måsten. Livet håller väl på att hinna ikapp mig, på gott och ont, men jag får bara ge mig tiden. Så är det bara.

Dessutom fick jag idag reda på att en kär familjemedlem, tillika den äldste familjemedlemmen (min morfars kusin), har gått bort. Inte helt oväntat, men ändå sorgligt. Han har alltid betytt mycket för mig och min närmsta familj. Jag såg honom senast för bara ett par månader sedan, vilket ju iofs var lite av en bonus, då jag var ganska övertygad att det var sista gången redan sommaren 2007, då vi stannade till hos honom i Göteborg, på väg mot Danmark och Grönland efter en avslutad semester. Må han vila i frid.

=====

Ingen jätteupplyftande vecka denna vecka alltså, även om det rullat på rejält på jobbet osv. Lite har dock hänt och några foton från veckan som gått kan jag allt presentera och de kommer här nedan.

Först dock ett litet tips till alla som börjat gå och grubbla på årets julklappar, eller bara på vad de ska hänga på väggen. Vi (assistenten och jag) har fått tryckt upp 21 av våra finaste foton * på riktig duk i diverse storlekar – det största omkring 2 meter brett. Planen var från början att de skulle tryckas på tyg, men pga motiven fick vi rådet från tryckeriet att trycka dem på duk istället.

Två stora rullar fick vi därför från Danmark i veckan, som vi nu lämnat in till ett galleri här i stan, som ska skära ut och spänna upp fotona på ramar, så att de sedan ska kunna pynta upp, runt om på hela kontoret. Tror det blir riktigt fint, och är inte bara lite sugen på att testa att göra något liknande med mina egna foton!


Första rullen rullades ut för inspektion i onsdags. (PS: Det är inte assistenten som ses på fotot – han är nämligen just en han och inte som hon på fotot, en hon. *hihi*)


Andra rullen. Ja, många nyfikna kollegor var det som kom förbi. ;-)


Här råder det ju riktig vinter. Bara -3 C idag, men tidigare i veckan har temperaturerna snarare legat mellan -6 och -10 på dagarna. Så ja, självklart var det tid till att ta fram kälken.


Aaju var överbevisad; vi hade dinosauriekött till salu i affären! Mamman var tvungen att rådfråga ett par andra kunder och ta kort som bevis. Detta fast att hon själv var ganska säker på att det var vanligt ** myskoxekött. :-)


Det är klurigt det där med långkalsonger. ;-)


Som sagt, klurigt var ordet... *hihi*


Vet inte vad det är med barn och ”kullar”, de ska bara bestigas! ;-)


De tecknade filmerna om Anders Jakobsson och Sören Olssons Sune är visst inte fullt så populära i Grönland. 20 kronor styck?!


Något ska man ju hitta på. På lördag tog vi oss därför ett drygt varv runt med en av stadens 2 busslinjer. På 30 minuter hade vi varit runt i ca 3/4 av stan och Aaju tyckte så klart det var jättespännande. ;-)


Organistaionen Nanu (arbetar för att synliggöra barn och ungas behov och rättigheter i Grönland) höll ”workshop” i kulturhuset lördag kväll. Det var loppmarknad, ansiktsmålning, brakedance-uppvisning osv. Men det var ett tjockt hav av människor att ta sig igenom om man ville se något av det.


Stjärnor som grönländska Julie (riktigt stor stjärna i Danmark sedan några år – och ja, jag har bl.a haft en låt med henne här på bloggen, se här) och danska Søs Fenger (en av de mest framgångsrika danska sångerskorna de senaste 20 åren) framförde bl.a Nanu-sången och skrev massor av autografer. Kön ringlade lång i ett par timmar. ;-) Även andra, kanske mer i Grönland, kända namn stod på scenen under lördagen, så som Nina & Malik (dem vi bl.a såg i Sisimiut i mars), Kimmernaq och Juno.


Fast Aaju, ja han var inte alltför imponerad. *hihi* (Eller jo, han älskar musik, men han är känslig för höga ljud. Det ska inte mycket till före han håller för öronen – för nej, inte var det högt inte, det var ju familjekonsert).


Vi var på Nanu-arrangemanget tillsammans med den svenska sjuksköterskan Eva, som är här och jobbar några månader. Mesta delen av tiden satt vi här på kulturhuset Katuaqs café Cafetuaq. Väldigt mysigt!


På väg hem, lördag kväll, blev det att stoppa till för lite lek i diket med grannbarnen... ;-)


*) Alla från vårt nyaste vattenkraftverk i Qorlortorsuaq, tagna av fotografen Ivars Silis – som bland annat har fotat för National Geographics.

**) Ja, här finns det ju alltid myskoxekött i affären, så ”vanligt” är helt rätt ordval. ;-)

Fredagstema: Jag som kändis

Det liknar inte mig att vara ”försenad” med fredagstemat, men nu är det alltså söndag och på hög tid att jag ”får det gjort”. ;-) Temat denna vecka är alltså ”Om jag vore en kändis skulle jag...”

Jaa, vad skulle jag? Utan att låta alltför mycket som en Miss Universumsdeltagare dessutom...!? Men visst, var jag en kändis så skulle jag nog gärna vilja ha överskott och tid till att använda mitt kändisskap till något vettigt, att göra folk uppmärksamma på vissa saker, orättvisor och lidanden osv.

Hela mitt kändisskap fick gärna också mer än gärna bygga på just liknande arbete. För ja, man kan ju bli känd utan att pyssla med underhållning och figurera i skvallerpressen (den typen av kändishype intresserar mig inte alls). För visst kan även politiker och andra som figurerar på nyheterna och i samhällsdebatten generellt också kallas kändisar?! En sådan kändis skulle jag i så fall kunna tänka mig vara; inte kanske en politiker, men en samhällsdebatör på något sätt, en utrikeskorre eller något.

Fast jag har det också fint med att jag, som nu, påverkar min omgivning som en helt vanlig doldis. Det även om min stämpel som ”semi-offentlig” person tyvärr gör att jag måste sätta lite munkavel på mig själv; min chefs chefer är ändå landets ministrar och därmed kan jag ju inte ropa alltför högt i debatten just nu.

Sedan, pratar vi helt ”vanliga” kändisar, ja då finns det ju även gengre där som ligger mig nära om hjärtat. Jag föddes ju som teaterapa, och har pysslat med både just teater och musik i många år som liten och det senare även som "lite större". ;-)

Just musiken och kombinationen att kunna underhålla och göra folk glada med musik är något alldeles speciellt för mig (kanske t.o.m i kombination med lite stand-up, vilket dock är ett obeprövat fält för mig). Hör jag en bra CD så kan jag inte låta bli att drömma mig bort. Att gå på bra koncerter kan t.o.m få mig så upprymd att jag blir smått nedstämd – ja, faktiskt. Jag ångrar inte mina val genom livet, men visst lockar scenen och jag tänker allt ibland; tänk om jag bara hade fortsatt. Det kan jag inte förneka.

Det är inte alls kändisskapet jag är ute efter, utan bara känslan av att stå där på scenen och framföra ”riktig” musik. Att beröra folk. Få dem att skratta, le och ja t.o.m gråta (har hänt); det finns inget bättre. (Ja, även tårar är ju viktiga att komma ut med.) Vi människor behöver ju verkligen sådan typ av underhållning i våra liv. Fattig som rik.

Videon nedan är inte direkt musik som jag hade valt att spela som musikkändis, men visst kan man inte annat än att bli glad av detta? Grabben i vitt heter Ilannguaq Lumholt och är yngsta syskonet i en helt otroligt musikalisk grönländsk familj som jag har haft nöjet att jobba med vid ett flertal tillfällen. Ni som var på bio i USA under september månad förra året (alltså 2007) har kanske t.o.m sett delar av videon förr; då den blev visad som förfilm i 14.000 biografer i USA, hela månaden. Tryck på play för att se och höra ”The Benefits” framföra sin låt ”Physical” och jag lovar, man blir glad! :-) (Videon är borttagen från YouTube, så detta är en kopia av den, därav den lite låga kvalitén. Sorry.)

(Och ja, (de inte grönländska *hihi*) damerna kanske är lite för mycket för vissa, inklusive de amerikanska biogästerna, som fick se en censurerad version av videon, men själva musiken och de två killarnas mimik, utan att kanske tänka för mycket på teksten (om man nu är finkänslig), ja det blir man glad av! :-) )



Se också en intervju med bandet (från dansk morgon-TV, på danska) och hör ett litet akustiskt framförande här:

Fredagstema: Grönländsk musik annu 2001/02

Fredag igen alltså och därmed fredagstema. *yippie* Petra har denna gång bestämt att det är tid till att skriva om en sång som man tycker representerar ens stad / region / land.

Vilket ämne för en som mig, som ju trots allt kom hit till denna musikens Mekka (ja, sett till antalet invånare så är musiklivet stoort) just pga av musiken! :-) Eller ja, nästan. Jag kom hit i maj 2001 eftersom jag fått ett sommarjobb (som sedan förlängdes) som scen-/ljudtekniker.

Mitt första år här på ön, 2001/02, gick därför helt klart i musikens tecken, så många av de där första starka minnena av landet hänger ihop med just musik. Japp, så är det, även om det känns lite avlägset idag. Fast visst saknar jag musiklivet, både på och bakom/framför scenen. Ett liv jag ju levde i så många år, men inte alls nu.

Fast nu skulle detta ju handla om veckans fredagstema. Och då kan jag väl konstatera att när det gäller att ta hjälp av YouTube för att hitta de låtar jag vill, för att representera ”mitt” Nuuk-Grönland från detta mitt första år här, ja så blir det lite svårt. Antingen ligger låtarna inte där, eller så är det inte någon direkt video att hurra för, men något ska jag väl kunna skrapa ihop. :-)


Ja, hur kan man annat än visa lite Julie? Nuuks helt egna stjärnskott, som sålt mer än många skivor inte bara i Danmark men också i resten av Europa. Och fått x antal grammys och liknande på vägen.

Hennes låt ”Home”, var ju kanske ett lätt val när nu inga av hennes grönländska hits från den givna perioden fanns att hitta. För hennes hem, staden och landet hon längtar efter, som tillfälligt boende i Danmark, är så klart Nuuk och Grönland. Det är här hon har hela sin familj och närmsta vänner bl.a. Fotona i ”videon” har dock inte ett dugg med låten eller Grönland att göra egentligen (även om det kan se så ut för en icke-grönlandskännare). Och ja, tycker ni att ni känner igen hennes röst, så sjöng hon bl.a ledmotivet, ”Tomorrow”, till den svenska TV-serien ”Kronprinsessan” som gick på TV i början av året.




Jag har jobbat flera gånger med Julie, men jag har aldrig känt henne så väl som jag gjorde (och gör) nästa gäng; Chilly Friday – de absolut populäraste rockkillarna i Grönland i början av 2000-talet.


Chilly Friday år 2000.

Som gammal musiker är jag ju van med att ha avundsjuka ”fnittertjejer” som glor surt på mig, då de kämpar för att få komma nära de ”coola” manliga musikerna (som ju är i flertal, jämfört med kvinnor alltså) som jag har som vänner. Jag, en i dessa tjejers ögon liten och obetydlig tjej utan sans för smink och kläder, som dessutom är allt annat än intresserad av det som dessa tjejer är/var. *haha* Aldrig har dock detta fenomen varit så stort som i just 2001/02. När Chilly Friday-killarna kom in på dåtidens hippaste uteställe, Rock Cafén, så var de som kungar. Tjejerna stod på rad och ändå valde de ofta att gå fram till mig. Vilka blickar man fick från tjejerna då... *hahaha*


Chilly Friday år 2005.

I denna videon, ”Sialuit” ser de dock alltifrån coola ut (enda videon jag kunde hitta på YouTube). Det är en video som var del av en kampanj mot självmord då 2001/02. Den manlige huvudrollsinnehavaren i videon är den numere rejält store soloartisten Angu (som aldrig var med i bandet). Honom skrev jag om här, där ni också kunde se hans fantastiska video från min bakgård.




En annan person som jag jobbade med flera gånger i 2001/02 var Rasmus Lyberth; danska drottningens favorit. Vi har haft våra ”despyter”. Han var som ”stjärna” väl inte helt nöjd med att få en liten tjej som ansvarlig ljudtekniker vid en konsert kan man väl säga. *hihi* (Och nej, igen, stjärnstatus och stjärnmanéer biter inte alls på mig.) Men så länge jag höll mig som monitor (alltså bakom mixerbordet vid scenen och inte huvudmixern) var han glad. Vid ett av dessa tillfällen inspirerade jag honom t.o.m till att skriva en låt under ljudchecken som han sedan framförde på själva konserten. ;-) Videon nedan kommer från en liten konsert i Ålborg, därav danskan i början. Hur kan man bli annat än glad av detta?





Ett underbart foto att skratta lite åt. Extra roligt blir det ju för mig som är kompis med en av dem. *hihi*) ;-)

Rapparna i Nuuk Posse var också stora på den tiden, efter att ha varit mega under hela 1990-talet, vilket gjorde att de bl.a fick en nominering av FN till ett ” Messengers of True”-pris. Rap har aldrig varit min grej, men visst är det rätt ok detta (alltså, ”vi” är inte ens 57.000 invånare i det här landet, så vad kan man kräva); med rap på tre språk; engelska, grönländska och danska?!





Angu år 2006 - som ni också såg som aktör i Chilly Friday-videon ovan och som ni kan höra i inläggets sista videoklipp nedan.

Sedan kan jag inte annat än att göra lite reklam. Denna sommaren har man nämligen varit i gång med att filma här i stan. Filmen heter nu under arbetsprocessen ”Nuummioq” (typ ”Nuukbo / En från Nuuk”) och får premiär på bio nästa sommar. Här nedan kan ni se promotion-trailern man gjorde redan förra året, för att kunna samla in pengar till projektet. Sjunger och spelar gör tidigare nämda Angu. I den kvinnliga huvudrollen samt den manlig birollen ses i den slutliga filmen (inte här i trailern) tidigare nämda Julie och gitarristen i Chilly Friday. Jag ser hur som helst verkligen fram emot att få se filmen, för visst ser det ut att bli av ganska hög kvalité? Och ja, det är ju min älskade lilla hemstad det utspelar sig i, bara en sådan sak! :-)




Jag har många fler bra/roliga låtar att spela. Några av typen senaste sena och andra klassiska 1970- och 80-talsdängor. Men detta får duga för denna gång.

Se vilka mer som är med i fredagstemat här.


Och ja, hör mer av dessa artister genom att klicka på länkarna nedan. Det är också därifrån jag tagit inläggets alla foton. Jag rekomenderar t.ex Rasmus om man vill höra lite mer riktigt grönländskt:

Julie
Chilly Friday
Rasmus Lyberth
Angu
Nuuk Posse har inte någon hemsida, vad jag vet tyvär.

Härligt ensam på bortaplan

Efter en av världshistoriens tristaste helger följde en måndag som nästan höll på att bli till lika många tårar (ok, man har ju sin poetiska frihet att späda på lite... ;-) ). Jag tog dock ett beslut. Det var dax att komma ut ur ett ont mönster. Jag skulle vara egoist, gå en promenad direkt efter jobbet, unna mig lite ny musik, lite sol och spana efter blommor. Inget speciellt, bara komma bort och tänka 100 % på mig själv för en stund.

Jag strök vägkanterna. Tittade & tittade. Och skam den som ger sig. Efter ett par kilometer hittade jag den. Årets första blomma! Som alltid här inne i stan; en maskros. Gul och fin växte den där vid vägkanten. Vilken lycka!

Efter middagen tänkte jag att det var dax för promenad nummer två. Jag har ju ännu inte fått sett årets första (levande) val. Förra året såg jag den första, mer normalt, den 2:e maj, men igår skrev vi alltså 2:e juni och jag hade inte sett en endaste stjärtfena eller hört ett endaste vattensprut.

Fast å andra sidan så har jag inte varit så flitig med promenerandet i år. Förra året gick jag längst stranden var och varannan kväll, från tidig april till sena oktober, efter Aaju hade kommit sig i säng. Medräknat med igår var det dock bara årets 3:e tur sedan Holger kom hem från sin långa tjänsteresa i mitten av april (+ ett par turer tillsammans med Aaju, men det är ju inte valspanarpromenader). När det gäller ensamtid på kvällarna har jag helt klart dragit det kortaste strået kan man väl säga. Men det är aldrig för sent för en ändring, så... ;-)

Jag kände dock ganska med en gång att turen inte var på min sida vad angår val igår. Jag valde fel strand att gå längstmed. Känslan av val var bara inte där. Men en skön tur i strålande sol blev det i alla fall, fast att timmen var sen. Så jag klagar inte. Inte alls. Hoppas att jag har bättre vallycka ikväll istället! :-)


Årets 1:a blomma, en maskros med kort, kort stjälk.


Ingen val, men väl en fiskebåt...

Och till er som tycker synd om mig för vår sena vår & sommar; så kolla in ett par foton från en av mina bloggläsare, Carl som bor i Östgrönland. Såhär såg det ut hos dem för mindre än en vecka sedan, på vad som troligtvis var ortens ”värsta ställe”. Men med temperaturer omkring +5-7 C och regn så ska det nog ganska snabbt smälta undan dock. Såhär såg det t.ex ut igår. Och sett till varor i affären, så bor vi ju närmast i himmelriket här i Nuuk. I Carls butik gapar hyllorna tomma efter senaste leveransen i oktober, men äntligen, äntligen börjar det gå ”hål i isen”, så snart kommer varuleveransen igen. Då kan vi verkligen tala om lycka! :-)

Och musiken jag fick köpt till mig själv igår? Jo, senaste Tue West-CD’n som förde tankarna tillbaka till ett problemfritt, smått nyförälskat liv i Danmark 2003-04. Han är inte snygg, kära Tue, han har också en minst sagt speciell röst, men man kan inte annat än älska denna man (pojke?)... ;-)