Det liknar inte mig att vara ”försenad” med fredagstemat, men nu är det alltså söndag och på hög tid att jag ”får det gjort”. ;-) Temat denna vecka är alltså ”Om jag vore en kändis skulle jag...”
Jaa, vad skulle jag? Utan att låta alltför mycket som en Miss Universumsdeltagare dessutom...!? Men visst, var jag en kändis så skulle jag nog gärna vilja ha överskott och tid till att använda mitt kändisskap till något vettigt, att göra folk uppmärksamma på vissa saker, orättvisor och lidanden osv.
Hela mitt kändisskap fick gärna också mer än gärna bygga på just liknande arbete. För ja, man kan ju bli känd utan att pyssla med underhållning och figurera i skvallerpressen (den typen av kändishype intresserar mig inte alls). För visst kan även politiker och andra som figurerar på nyheterna och i samhällsdebatten generellt också kallas kändisar?! En sådan kändis skulle jag i så fall kunna tänka mig vara; inte kanske en politiker, men en samhällsdebatör på något sätt, en utrikeskorre eller något.
Fast jag har det också fint med att jag, som nu, påverkar min omgivning som en helt vanlig doldis. Det även om min stämpel som ”semi-offentlig” person tyvärr gör att jag måste sätta lite munkavel på mig själv; min chefs chefer är ändå landets ministrar och därmed kan jag ju inte ropa alltför högt i debatten just nu.
Sedan, pratar vi helt ”vanliga” kändisar, ja då finns det ju även gengre där som ligger mig nära om hjärtat. Jag föddes ju som teaterapa, och har pysslat med både just teater och musik i många år som liten och det senare även som "lite större". ;-)
Just musiken och kombinationen att kunna underhålla och göra folk glada med musik är något alldeles speciellt för mig (kanske t.o.m i kombination med lite stand-up, vilket dock är ett obeprövat fält för mig). Hör jag en bra CD så kan jag inte låta bli att drömma mig bort. Att gå på bra koncerter kan t.o.m få mig så upprymd att jag blir smått nedstämd – ja, faktiskt. Jag ångrar inte mina val genom livet, men visst lockar scenen och jag tänker allt ibland; tänk om jag bara hade fortsatt. Det kan jag inte förneka.
Det är inte alls kändisskapet jag är ute efter, utan bara känslan av att stå där på scenen och framföra ”riktig” musik. Att beröra folk. Få dem att skratta, le och ja t.o.m gråta (har hänt); det finns inget bättre. (Ja, även tårar är ju viktiga att komma ut med.) Vi människor behöver ju verkligen sådan typ av underhållning i våra liv. Fattig som rik.
Videon nedan är inte direkt musik som jag hade valt att spela som musikkändis, men visst kan man inte annat än att bli glad av detta? Grabben i vitt heter Ilannguaq Lumholt och är yngsta syskonet i en helt otroligt musikalisk grönländsk familj som jag har haft nöjet att jobba med vid ett flertal tillfällen. Ni som var på bio i USA under september månad förra året (alltså 2007) har kanske t.o.m sett delar av videon förr; då den blev visad som förfilm i 14.000 biografer i USA, hela månaden. Tryck på play för att se och höra ”The Benefits” framföra sin låt ”Physical” och jag lovar, man blir glad! :-) (Videon är borttagen från YouTube, så detta är en kopia av den, därav den lite låga kvalitén. Sorry.)
(Och ja, (de inte grönländska *hihi*) damerna kanske är lite för mycket för vissa, inklusive de amerikanska biogästerna, som fick se en censurerad version av videon, men själva musiken och de två killarnas mimik, utan att kanske tänka för mycket på teksten (om man nu är finkänslig), ja det blir man glad av! :-) )
Se också en intervju med bandet (från dansk morgon-TV, på danska) och hör ett litet akustiskt framförande här:
6 kommentarer:
Kan än en gån konstatera att vi fredagsbloggare hade en ganska likasinnad syn på kändisskap. Om det vore skulle vi göra något bra av det men det är inget vi önskar oss...
Visserligen är Grönland litet och Aju likaså men finns det ingen möjlighjet för dig att spela? Man måste ju inte sluta med allt bara för att man inte blir proffs.
Kan man inte få en autograf eller tio nu - om i fall att?!
Alla har vi tyckt lika!! Ingen vill vara kändis :-)
jag tycker absolut att du ska ta upp musicerandet igen, för din egen skull!!
Fritt ur hjärtat: Ja, visst var vi ganska eniga. Jo, visst finns det möjligheter. Jag har också funderat lite mer och mer på att börja igen. Har bland annat nu nästan lovat att tänka över om jag inte kan fixa ihop ett band till nästa års firmajulfest, och tänkte börja spara till ett elpiano (mitt riktiga piano står ju i Sverige, och ja, generellt passar det ganska med piano i en lägenhet, och med den torra luften som är här vågar jag nog inte ens få skickat hit mitt piano...). Jo, lite mer musik ska det nog bli trots allt, framöver. ;-)
Karlavagnen: *hihi* Nej, någon stjärna blir jag nog inte, men jo jag har faktiskt skrivit autograf ett par gånger. *haha*
Annika: Ja, det blir nog att försöka komma igång lite mer. Har en elbas och en gitarr som jag spelar på ibland, men det ska bli mer, det nästan jag lovar... ;-) Det är verkligen bästa sättet att behandla svallande känslor på dessutom, så det är ju deffinitivt tiden värt. :-)
Jag är oftast försenad med fredagstemat, fast att det t o m är jag som bestämt temana där här månaden! So you're excused!
Håller med dig om att man vill bli känd för rätt sak. Man vill ju inte vara känd för att man var med i Big Brother liksom! Om man inte använde sitt kändisskap till att göra något bra senare förstås.
Jag glömde det med journalist eller samhällsdebattör i mitt inlägg. Det skulle jag också vilja bli känd för (om jag nu skulle vilja vara känd vill säga).
Men du är ju faktiskt, som du själv skriver, lite av en lokalkändis i Grönland! Både pga av jobbet du har och kanske pga av bloggen rent av?!
Du får köra igång en liten amatörteater i Nuuk så att du kan anamma ditt teaterintresse!
Anna, Fair and True: Nja, inte är jag så känd här för tiden. *hihi* Och turligt nog är det inte så många som hittat sig till min blogg heller (mig vetligen; det kan ju vara en hel massa som sitter och surfar från jobbet, med samma ip-adress som jag... *hihi*). Jo, men visst får jag ta tag i och starta något, men får nog bli inom musiken i så fall tror jag. ;-)
Skicka en kommentar