Då: Spanar på en generator (fotot är dock nytaget, och jo sant; när jag jobbade som ingenjör var jag också kontorsnisse).
Då: ”Mitt” styr- & övervakningssystem. Det var verkligen ”mitt”; jag var ansvarlig för utvecklingen av det.
Då: Aaju i värmeverket (också ett nytt foto, men ändå... ;-))
Jag är ju en person som redan (inte medräknat sommarjobb) har hunnit byta karriär ett par gånger. Och ganska drastiskt så, om ni frågar mina kollegor. Till saken hör att jag nu jobbar på ett ytterst tungt, tekniskt företag, där jag är en av dem med den absolut högsta tekniska utbildningen. Vi snackar alltså inte ens en handfull civilingenjörer/nästan färdigutbildade civilingenjörer i hela firman (omkring 400 anställda). Övriga tekniker är istället främst maskinister. Och dessa gamla, garvade män skrattade ganska gott åt mig, när de fick reda på att jag lämnat utvecklingsavdelningen – där jag jobbade med förnybar energi och systemutveckling av elverksstyrnings/övervakningssystem – för att, som de lite på skoj sa ”bara skriva personaltidningen”. ;-)
Det hela var så klart sagt i all välmening och ska sanningen fram, så är de flesta i teknisk avdelning nog ganska glada för att det är just jag som har den stol jag har ändå (trots att de nog också anser att jag kunde göra än mer nytta någon annanstans). Sedan kan jag ju själv såklart se det komiska i det hela, att jag nu sitter med ett jobb (som alltså innebär långt mer än bara skriva personaltidning så klart *hihi*) som en journalist normal har *. Men å andra sidan vet jag ju också att jag på vissa sätt egentligen klarar just detta jobbet bättre än en journalist *, just pga att företaget är så enormt tekniskt, och det är omöjligt att förmedla något på ett förståeligt sätt om man inte själv förstår iaf en smula av det.
Med andra ord; jag har redan gjort mitt stora karriärsbyte (och då inte medräknat bytet då jag lämnade musiken bakom mig, eller då jag gick från kemiingenjör till att jobba med el & fjärrvärme – vattenproduktionsdelen i företaget är ju egentligen så mycket kemiteknik det kan bli). Jag älskar verkligen att skriva och jag vet helt enkelt att jag är på rätt väg just nu.
Fast det är klart; jag har fortfarande drömmar. Och jag lär fortsätta att utvecklas och överraska med nya val. Jag är dock ingen karriärsmänniska (vilket ju iofs är en fördel om man gillar drastiska karriärsbyten). Inte alls. Och har aldrig drömt att komma upp på toppen. Den plats jag nu har fått i ledningen på jobbet är bara en bonus. Det är inte något jag har kämpat mig till bara för att komma upp, utan det var bara resultatet av att jag helt enkelt inte kan låta bli att ta tag i saker som engagerar mig.
Den delen av jobbet är dock en del jag kan tänka mig att byta ut i framtiden. Det viktiga för mig är ändå att kunna göra en skillnad med det jobb jag gör, och så länge jag kan göra det bara genom att använda det skrivna ordet är det fantastiskt. Sedan kan man kanske göra det för t.ex en hjälporganisation som jobbar med saker som engagerar mig än mer än just det företag jag jobbar på idag och på andra platser runt om i världen. Men detta är en början och man kan ju heller inte säga att frågor omkring energi – som ju är det firman pysslar med – och därmed miljö, är oviktiga frågor i dagens CO2-samhälle med sinande oljebrunnar.
Många gånger har jag dock drömt om att bli författare. Just här och nu ligger det dock på hyllan. För att palla det måste jag nämligen få återuppbyggt mitt sociala nätverk till en helt annan nivå än vad jag har idag. Jag har nämligen också behov av folk omkring mig och jag har behov av att få alla dessa små ad hoc-uppgifter som trillar in och bara ska lösas här och nu, med hjälp av allt kreativa tänkande man kan tänkas skramla ihop. Jag kan just nu inte spärra in mig i ett rum och jobba på en bok 110%. Jag är heller inte tjejen man ska sätta på ett 3-årigt mångmiljonsprojekt för att få byggt ett nytt kraftverk någonstans (ack ja, vad har jag fått erbjudande om just ett sådant jobb mååånga gånger). Jag kan göra det, men det är inte något för mig!
Nu: Personaltidningen var det. Utkommer 4 ggr/år numera.
Nu: Firmans hemsida – var med från dag 1.
Nu: Intranet – varenda liten pixel är mitt verk.
Nu: Reklam & marknadsföring ligger också på mitt (och min avdelnings) bord, bland en hel drös annat.
*) Alltså, inget ont om journalister. Inte alls. Men det är ändå hard-core teknik vi snackar om. Sedan ska det väl också nämnas att jag också har en extra utbildning på 1.5 år i Teknisk Kommunikation – alltså något som primärt går ut på att lära sig förmedla just teknisk kunskap till icke-tekniker. Så helt ute på främmande hav är jag inte. ;-)
15 kommentarer:
Vi är delvis ganska lika - många olika "karriärer", men inte karriär i sig som mål. Dessutom är skrivandet också väldigt viktigt för mig och när olika drömmar...Kan rekommendera en bok för aspirerande författare: Tomas Polvall: På väg, res, skriv och fotografera. Massa med goda tips! Mest handlar dem om att att skriva. Allt gott!
Ingen kariärist här heller, men att ge gärnet och ta tag i saker det är rätt melodi:-) Vilka tvärvändningar du gjort! Vilka bra förutsättningar du har för att flytta på dig, jobb lär inte vara något problem!!
Vad kul det var att läsa! Jag har aldrig gjort några större svängar i min yrkeskarriär utan trivs väldigt bra med det jag gör(är dock tjänstledig nu).
Upplever du att det är svårt att vara kvinna i ett mansdominerat yrke? Och är det ännu svårare på Grönland eller är det jämställt?
Trevlig helg!!
Inte jag heller...har gjort stora svängar...Har jobbat på Montessoriskola och som dekoratör.
Precis, säger som Simone,; om du vill flytta på dig finns det säkert gott om jobb vart du än kommer!
Vad kul och spännande att du ändock har fått chansen och vågat ta chansen att byta karriär så som du har gjort och nu känner att du har kommit rätt. Jag skulle själv vilja jobba mer med just skrift i någon form för jag tycker att det skulle passa mig bra och det är också något jag tycker är kul. Men jag vet ännu inte riktigt i vilken form. Kanske bör jag kolla in någon påbyggnadsutbildning för att kunna jobba som journalist i någon form. Ha en trevlig helg.
Den som vågar, den vinner. Vilket ju du gjort. Jag tror att när man vågar ta chansen, vågra bryta upp från "säkra" och "självklara" jobb/stigar man gått in på/karriärsval, då kan det hända saker och man kan utvecklas och hamna mer och mer rätt där man kanske egentligen hör hemma. Du verkar ju också vara en väldigt nyfiken och orädd person, det är bra egenskaper :)
Visst är det härligt när man kan använda sin grundutbildning och ändå göra annat än bara kärnjobbet! Så har det ju varit för mig också med sjuksköterskeutbildning i botten och sedan vidare till både försäkringsbolag och läkemedelsföretag.
Och visst är det härligt att världen ligger öppen! Du kan ju jobbar var än du vill!
Och en vacker dag kanske vi får läsa din bok!
Kram!
ÅÅÅÅ, man ska ha många strängar på sin lyra. Men oj vad du hunnit med (och mer lär det bli) ;-)
Kanske ar det for att du inte ar nagon karriarist som gjort att du vagat ta steget och byta lite. Jag tror att det ar latt att man tanker for strategiskt om man vill upp pa toppen och da vagar man kanske inte ta chansen pa nagot annat?? Jag tycker alla de jobb du haft verkar bade valdigt komplicerade (jag ar oerhort oteknisk) och intressanta (just eftersom jag ar oteknisk fascineras jag av sadana som ar tekniska). Och att kunna anvanda det skrivna ordet i jobbet fascineras jag ocksa av. Jag har inte alls den begavningen!
Ha en fin fin helg!! Kram
Jemayá: Tack för boktipset; den är nu upskriven på min bokönskelista! :-)
Fritt ur hjärtat: Ja, vi har ju konstaterat det förr; vi är ganska lika du och jag. ;-)
Aussiekicki: Men det är ju super om man hittar rätt med en gång. Själv trivs jag med att testa lite allt möjligt. Det är helt klart situationer som är lite si och så om man är kvinna i en mansdominerad branch, men för min del har det ändå fungerat fint. Man ska bara våga stå på sig. Och när det gäller Grönland är det både för och nackdelar just med jämlikheten, men tycker ändå att jag, summasumarum, har blivit respekterad av mina manliga kolleogr och väl imottagen. :-)
Annika: Ja, jobb får jag alltid. Speciellt eftersom jag inte har något imot att (nästan) vilket jobb som helst. Är ju nyfiken av mig. ;-) inte visste jag att du jobbat på Montissoriskola förresten! ;-)
Desiree: Man får skapa sina chanser och ta tag i alla små chanser! ;-) Men du, en sådan påbyggnadsutbildning låter ju som en bra idé. Har själv gått i några år och övervägt just det; just nu ligger dock de planerna på hyllan. Lycka till! :-)
Anne: Visst är det så; man måste våga att kasta sig ut i det. Jag har inget megasjälvförtroende, men som du skriver; jag är nog ganska orädd ändå och testar gärna något nytt. :-)
Marianne: Så sant, så sant. Även om jag nog valt en annan utbildning om jag fick göra mitt val på nytt i dag, så ångrar jag inte vägen jag valt. Så får vi se hur det blir med den där boken... *hihi* Kram!
Maria: *hihi* Nej, inte har jag tänkt att ”fastna” nu inte (även om jag är lite mindre ”flexibel” nu med Aaju och allt). ;-)
Millan: Precis; tror just den där bristen på ”toppambition” har gjort att jag kommit dit jag har; annars hade jag nog suttigt kvar på Chalmers än idag tror jag. Sedan vet jag inte hur komplicerade saker det är jag pysslat med; själv kan jag komma på massor av yrken som är mycket mer komplicerade, men det beror nog på vilken ”läggning” man har. ;-) Men du; visst kan du skriva bra!! Kram!
Hej Lullun!
Jag är nykomling i Show and Tell denna veckan och det är tack var det som jag hittat hit.
Vad härligt att du trivs så bra med det du gör och vad kul att du delar med dig av ditt arbete.
Ha en bra vecka!
Hehe, ja, jag hoppas verkligen att du inte yppar ett ont ord om journalister. Speciellt inte dom dom som har varit på Grönland...
Jag tror också att du passar ypperligt för att skriva, det märks i den blogg!
Mitt eget radioprojekt med P3 Planet är slut. Tack och lov! Fick några hemskt konstiga frågor till lördagens sändning. Jag vågar inte ens lyssna på eländet. Men men, jag gjorde mitt bästa efter förutsättningarna.
Ta hand om dig
Kram
Mia: Välkommen hit till min blogg och med i Show and Tell! Jag lägger till dig på listan! :-)
Sara: Nej, nej; all respekt åt er (eller ja kommande journalist kanske det är mer för din del). ;-) Men jo, ett par korkade journalister har det allt varit här på besök, men nej, nej inte dig och det hela har nog inte hängt så mycket ihop med yrkesvalet. ;-)
Ska ta och lyssna på de sista intervjuerna senare idag. Det var nog inte så hemskt som du kände det. (Kanske...?! ;-) )
Kram!
Vad intressant att läsa mer om ditt jobb! Du verkar vara en jättesmart människa och det verkar onekligen som att teknik kombinerat med skrivande är din cup of tea so to speak. Bara din tid i Nuuk är en tung merit i sig på ditt CV. Min bror gick också på Chalmers civilingenjörsutbildning. :)
Nina: Kul du gillade mitt inlägg. Nu vet jag dock inte hur smart jag är, men jag klarar mig... ;-) Ja, x antal år på Grönland kommer nog att få en och annan arbetsgivare att höja på ögonbrynet om man skulle flytta hem till Sverige någon gång. *hihi* Förhoppningsvis på ett positivt sätt... ;-)
Skicka en kommentar