Chalmersspexet Veras förställning ”Frankenstein”, som alltid med bara kvinnliga skådespelare. *
Anna har fått ihop teman till oktobermånads alla fredagar som bara inte annat kan än klura på. Trots det, så blir det för mig att skriva ett inlägg utan att klura alls. Ni som läste mitt förra inlägg förstår varför; jag har helt enkelt inte haft tid. Dygnets alla vakna sekunder har använts till att tänka på annat.
Något ska jag väl ändå få skrapat ihop på dagens tema: ”Om jag vore man(/kvinna) för en dag skulle jag...” Eller ja, ska sanningen fram har jag inte någon hemlig dröm om att testa att vara man. Tror alla de åren som enda tjej bland diverse kompisgäng (hade också tjejkompisar, men inte alltid), enda tjej bland kollegorna osv har gett mig nog med insikt för att förstå att jag är nöjd för den jag är trots allt. Gräset är inte grönare på andra sidan, helt enket... *hihi*
Och ja, jag vet ju redan vad män pratar om när de är ”ensamma”, eller ja i alla fall vad tonårskillar pratar om. Vet inte hur många repningar med bandet som ”gossarna” bara snackade på och sedan med ett ”whoops” kunde konstatera: ”Nej, men Lollo, du är ju här. Varför sa du inget?” Det tog inte mer än någon minut, sedan fortsatte pruttandet, rapandet och pratandet om Anna som fått så snygga bröst och Sara som ditten-datten igen. *hahaha* (PS: Namnen är påhittade, för att inte på något sätt ”avslöja” någon av mina läsare, både av manligt och kvinnligt kön. *hihi*)
Fast det är klart, även om jag som yngre för jämnan misstogs för att vara en kille och behandlades därefter. Och även om jag som vuxnare (och därmed av förståeliga skäl hade ganska svårt för att tas som kille) även då blev mer behandlad som en ”jämlike” än en potentiell flickvän. Ja, trots det, så känner jag så klart inte helt till hur det är att vara en genomsnittlig kille/man. Inte alls.
Men det är ju också erfarenheter jag kanske vill vara utan egentligen: Målbrottet, ”pinsamheter” i badhuset och hur ont det egentligen gör att missa cykelsadeln osv. Men visst är det ändå mycket spännande i att få en bättre insikt i hur män generellt tänker osv och hur liknande saker upplevs (inklusive hur sjuk man egentligen kan bli av en förkylning...).
Men allra främst skulle jag nog ibland bara vilja vara en liten flyga på väggen eller tankuppsugande mygga omkring specifika personer som jag för tillfället vill förstå mig mer på och veta vad de egentligen tycker om saker och ting (mig?). Fast det gäller ju egentligen både män och kvinnor, men kanske främst män ändå. Får jag lov att beställa en sådan dag, så har jag redan ett ”offer” eller två jag skulle vilja avpröva det på, här och nu...! :-)
Trevlig helg på er allihop!
PS: För att se fler fredagstemaskrivare, kolla här.
Anna har fått ihop teman till oktobermånads alla fredagar som bara inte annat kan än klura på. Trots det, så blir det för mig att skriva ett inlägg utan att klura alls. Ni som läste mitt förra inlägg förstår varför; jag har helt enkelt inte haft tid. Dygnets alla vakna sekunder har använts till att tänka på annat.
Något ska jag väl ändå få skrapat ihop på dagens tema: ”Om jag vore man(/kvinna) för en dag skulle jag...” Eller ja, ska sanningen fram har jag inte någon hemlig dröm om att testa att vara man. Tror alla de åren som enda tjej bland diverse kompisgäng (hade också tjejkompisar, men inte alltid), enda tjej bland kollegorna osv har gett mig nog med insikt för att förstå att jag är nöjd för den jag är trots allt. Gräset är inte grönare på andra sidan, helt enket... *hihi*
Och ja, jag vet ju redan vad män pratar om när de är ”ensamma”, eller ja i alla fall vad tonårskillar pratar om. Vet inte hur många repningar med bandet som ”gossarna” bara snackade på och sedan med ett ”whoops” kunde konstatera: ”Nej, men Lollo, du är ju här. Varför sa du inget?” Det tog inte mer än någon minut, sedan fortsatte pruttandet, rapandet och pratandet om Anna som fått så snygga bröst och Sara som ditten-datten igen. *hahaha* (PS: Namnen är påhittade, för att inte på något sätt ”avslöja” någon av mina läsare, både av manligt och kvinnligt kön. *hihi*)
Fast det är klart, även om jag som yngre för jämnan misstogs för att vara en kille och behandlades därefter. Och även om jag som vuxnare (och därmed av förståeliga skäl hade ganska svårt för att tas som kille) även då blev mer behandlad som en ”jämlike” än en potentiell flickvän. Ja, trots det, så känner jag så klart inte helt till hur det är att vara en genomsnittlig kille/man. Inte alls.
Men det är ju också erfarenheter jag kanske vill vara utan egentligen: Målbrottet, ”pinsamheter” i badhuset och hur ont det egentligen gör att missa cykelsadeln osv. Men visst är det ändå mycket spännande i att få en bättre insikt i hur män generellt tänker osv och hur liknande saker upplevs (inklusive hur sjuk man egentligen kan bli av en förkylning...).
Men allra främst skulle jag nog ibland bara vilja vara en liten flyga på väggen eller tankuppsugande mygga omkring specifika personer som jag för tillfället vill förstå mig mer på och veta vad de egentligen tycker om saker och ting (mig?). Fast det gäller ju egentligen både män och kvinnor, men kanske främst män ändå. Får jag lov att beställa en sådan dag, så har jag redan ett ”offer” eller två jag skulle vilja avpröva det på, här och nu...! :-)
Trevlig helg på er allihop!
PS: För att se fler fredagstemaskrivare, kolla här.
*) 2003 uppdelades det traditionella Chalmersspexet i två, Bob och Vera, detta för att även tjejer skulle kunna vara med på scenen (i Bobspexet är det alltså bara killar, precis som i det gamla Chalmersspexet). Jag var själv på vippen att söka in första året, men ångrade mig i sista sekund, eftersom jag ju var på väg ut och bort från Chalmers då. Namnet Vera kommer förresten från Vera Sandberg, Sveriges första kvinnliga ingenjör.
11 kommentarer:
Åh, spex, men Gu´ så kul! Jag som inte gått vare sig på universitet eller högskola har ändå både skrivit, agerat i och regisserat just spex. Det är ju så våldsamt roligt att jag skulle vilja hålla på med det hela livet!! Jag kanske ska ägna ett alldeles eget inlägg åt spex?!
Fast det var mitt påhittade tema så blev nog mitt inlägg ganska trist! Jag borde som du lagt upp en bild från Halloqueen, Halloweenfesten med cross-dressing, som är en årlig företeelse på mitt college i Oxford, eller en bild från den årliga "pantomimen" på mitt jobb (en typisk engelsk pantomime har inget med mimande att göra utan är en pjäs/fars där män klär upp sig som kvinnor och ibland även kvinnor som män. Men men, det får bli en annan gång!
Jag håller med dig, jag är också nöjd med vem jag är, och skulle inte heller vilja byta kön, men jag är allt sugen på att känna på hur det är för en dag! Några anledningar varför kan du se i min lista i dagens inlägg! :)
Jag tror att det vore jättebra för personer av båda könen att ha ökad förståelse för varandras sätt att tänka och resonera och kommunicera. Detta gäller såklart inte enbart olika kön utan i största allmänhet; olika åldrar, enticitet etc...
Ökad förståelse mellan olika grupper är ju alltid bra för alla!
Hoppas nu att du får en riktigt bra helg Lullun!
Kram!
Jag har också alltid varit med grabbar, dessutom ganska långt upp i åren fått höra att jag är "manhaftig", vet inte exakt vad det betyder, men har aldrig tagit det som en komplimang.
Jag skulle som du villja åt "deras" huvud, hur tänker de? Det är ett stort mysterium...
Lillasyster som jag var/är till tre storebröder så fick jag god inblick i deras och deras kompisars liv och vardag. :-)
Det har nog gjort att jag alltid har haft och har killkompisar som står mig nära.
Men nej inte skulle jag vilja byta med någon av dem.
Tror dock som Saltis att det skulle vara bra om vi fick större förståelse för våra medmänniskors tankar och olikheter.
Ja, det skulle vara kul att vara en fluga på väggen ibland, det håller jag med om. Eller ha en Harry Potter "invisibility cloak." Jag blev faktiskt utslängd från körsången när jag var 12 år för att jag hade kommit i "målbrottet" enl. kör läraren, så det händer för en del tjejer med :-)
Hahaha, ja det hade varit bra att få vara en sådan mygga ibland.
För mig skulle det inte vara bra att vara man, tänk så mycket trist de måste göra: Titta på Motor-tv, titta på fotboll, borra upp gardinstänger och hyllor, bära tunga saker, köra bil i Kairo ... Nä, jag är så nöjd med min lott, så.
Kram!
Victoria: Det visste jag inte, att du var et sådant ”proffs”. Vad kul! Visst är det kul. Jag har också alltid varit en teaterapa men nu blir det dock inte mycket av det. Fast det kan man ju alltid ändra på. *hihi* Ja, skriv ett inlägg; det skulle vara kul! :-)
Anna, Fair and True: Ja, nu har jag inte fått kommit mig runt till alla ännu. Har ragit det ganska lungt med bloggarna i helgen. Men ska snart över och läsa din lista. Halloweenfesten verkar ju rolig och pantomimen. Här har vi lite smått börjat pratat om att göra en liten revy till julfesten, men vet inte om det kanske bara blir till prat i år. Det var visst många år sedan de senast gjorde en revy. Jag skulle dock gärna hoppa på om det var, men vet inte helt om jag har tiden trots allt. ;-)
Saltistjejen: Ja, helt klart. Om vi förstod varandra bättre skulle saker och ting kunna lösas mycket smidigare. Efter att ha levt lång tid i ett ”blandförhållande”, där det inte bara varit detta med manligt/kvinnligt som ”spökat”, så har jag verkligen blivit medveten om hur vikitgt just detta är.
Kram!
Fritt ur hjärtat: Ja, det där känner jag igen; det var nog först när jag flyttade utomlands som jag upptäckte att det faktiskt fanns personer som såg mig som en helt vanlig tjej/kvinna. ;-) Men visst är de, männen alltså, ett mysterium många gånger, men ibland gör man dem kanske bara mer ”komplicerade” än vad de är, jag vet inte... ;-)
Londongirl: Ja, med så många bröder så förstår jag ju att du ”vet” en del. Själv har jag bara två äldre systrar, så jag fick lite positionen ”lillebror”. ;-) Men visst skulle det vara bra om det var mer förståelse mellan människor. Som jag skrev till Saltis, så har jag verkligen blivit medveten vid detta efter mina år i utlandet, levande i ett ”blandförhållande”. Det är verkligen något mer att ”bita i” många gånger, jämfört att leva med någon med mer liknande bakgrund.
Anita: Ja, en sådan kappa skulle man ju ha! Fast, man skulle säkert också få reda på saker man egentligen inte skulle vilja veta på det sätttet, men allt är ju en balansgång... ;-)
Jo men visst kommer vi också i ”målbrottet”. Men det var ju lite väl drastiskt kan tyckas; at bli utslängd. En mörk alt kunde de väl också använd?! ;-) Själv har jag också ganska mörk röst, men vet inte riktigt när jag fick det. Jag hade det i alla fall i tonåren, det minns jag. Annars säger de ju att kvinnors röster förändras när de får barn.
Marianne: Själv har jag ju alltid intresserat mig för många mer ”manliga” saker, så på så vis hade det ju kanske varit lättare att bara vara man, men samtidigt så är det ju lite kul att vara annorlunda och såå manlig är jag ju inte längre heller. Nej, skönt att slippa den stora borrmaskinen och motorsporten (det första blir jag dock numera tvungen att fixa själv, och det gör jag ju också; genom att köpa sådana krokar som du föreslog. Varför krångla till det, när man kan göra det nekelt...?! ;-) )! *hihi*
Kram!
Nej, jag skulle inte heller vilja byta kön - jag är mycket nöjd med att vara kvinna!
Jag har också umgåtts ganska mycket med killar, dock när jag var lite äldre och visst var det kul att höra vad de snackade om när de glömde bort att jag var med. Som jag skrev på Desirees blogg så tycker jag att killar ofta pratar väldigt ytligt och generellt om tjejer, medan vi tjejer kan vara mycket mer detaljerade och intima i vårt snack om killar. Jag har även haft många enskilda samtal med killkompisar och har insett att de väldigt ofta uppskattar att snacka med en tjejkompis om saker och ting som de ALDRIG skulle kunna prata med andra killar om.
Kram!
Min kille har flera tjejkompisar som han kan prata med på ett annat sätt än med de flesta killkompisar, just så som Petra beskrev (vi träffades faktiskt genom en av de tjejerna). I början (och ibland) kan jag bli lite svartsjuk men nu (egentligen) tycker jag bara det är positivt att han kan vara nära vän och prata om djupa saker med både killar och tjejer. Jag tror den erfarenheten stärker även vår relation.
Petra H: Ja, det är min uppfattning också; att de liksom inte alls pratar så detaljerat om folk. Och att de kan ha riktigt nära vänner utan att någonsin egentligen prata om något tillsammans, bara spela spel, se fotboll och sånt. Med vilka man överhuvudtaget inte nämner sådana där ”stora” saker i livet, som att man t.ex ligger i skillsmässa osv. Och när det väl är ett faktum, så kommenteras det inte en gång. Men visst är det så, att många verkligen uppskattar att få den där snacken också med någon.
Anna, Fair and True: Känner igen det där! Det är inte helt lätt, speciellt inte i böjan. Men som du skriver, egentligen är det ju en väldigt bra sak att han har någon att prata med på det sättet. Det kan ju avlasta en del tungt från ert förhållande också på något sätt. Det med svartsjukan får man liksom bara ignorera och komma ihåg att det ju ändå är en själv som killen valt att leva med! :-)
Skicka en kommentar