På blåbärsjakt.
Usch, jag började dagen idag med att storbråka med min son. Ingen rolig start! Och nu sitter jag här på jobbet och har dåligt samvete. Helt utan anledning egentligen, då jag ju hade rätt. Jag hade dock säkert kunnat hantera det hela lite annorlunda, men ingen är ju perfekt. Det måste jag nu intala mig själv.
Ett leende lockades dock fram när jag tittade igenom CD-romen med foton jag fått från en i dagispersonalen idag – med foton från lägret! Och ja, det var väl där som samvetet verkligen fick sig en törn, eftersom jag ju har, som en av mina anställda sa igår: ”Det sötaste barnet jag har sett på mycket länge.” ;-)
Jag kan inte helt med att publicera så många foton från lägret här, speciellt inte på de andra barnen, men några kan jag väl få lov att visa.
Lägret med åtta dagisbarn och tre vuxna ur personalen, hölls på kommunens bästa lägerplats – den enda med vattentank och vattentoaletter. Här ses hörnet på ett av husen (läs barackerna) och de exotiska, arktiska träden som barnen lätt kunde gömma sig i.
Så här bodde de.
Ute på djungelvandring bland myggen?! ;-)
Omgivelserna. Som överallt här; så snart man kommer utanför de små samhällena, så är det totalt öde. Men vackert! Lägerplatsen ligger nere vid fjordstranden.
Vy åt andra hållet. X antal timmar med båt från civilisationen.
Så blev det nyfångad fisk till middag.
Och alla fick hjälpa till.
Sonen sov gott, med täcke och kudde hemifrån.
Sista kvällen med gänget stundade det fest. Först middag med findukat bord och cola till alla, följt av utomhuslek. När de kom in igen väntade detta bord på dem, uppdukat med godispåsar och snacks - en överraskning vi föräldrar hade samlat ihop till. Mycket populärt vill jag lova! :-)
PS: Idag är det första skoldagen här i Grönland. Läs mer om denna mycket speciella dag här (ett inlägg från förra året).
12 kommentarer:
Hej! Jag har hittat till din blogg från flera olika fredagstema bloggare och jag vill börja med att säga att det är roligt att du är tillbaka i bloggvärlden igen.
Vilken spänannde utflykt din son har varit på. Jag beundrar personalen som ger sig ut på ett sådant äventyr men också barnen som klarar att vara borta från mamma och pappa så länge. Nyttigt men jobbigt.
Hoppas du får en bra dag!
Finns fästingar på Grönland? Tack för att vi fick vara med lite på kollo!
Gulle! Alla föräldrar bråkar med sina barn ibland. Det vore lite konstigt om inte du också gjorde det!
FINT kollo!
KRAM!
Precis som Marianne säger, alla bråkar med sina barn. Precis så SKA det vara också, så tänk inte mer på det. Du är en superbra mamma.
Som förälder ska man nog ibland vara "dumma mamma" i sitt barns ögon, det är liksom bara så det är. Ens roll är inte att man alltid ska vara en superkompis som ens barn alltid gillar och tycker gör så bra saker, utan ibland en sur, sträng och hård mamma som bara bråkar. Det är precis så det ska vara.
Roligt se bilderna från trippen också, de verkar ha haft det gott!
Du lullun, detta med bråk är ju aldrig skoj. Tyvärr är det ju en del av livet. Att ha nära relationer till folk leder alltid tilll bråk, och ens barn i synnerhet. bråken är ju faktiskt ofrånkomligt. Man ska ju vägleda dem och guida dem och väääääldigt ofta kan det ju sluta i just bråk. Särskilt när de är ett par år gamla med trots och allt sådant. Men så länge det handlar om att man sätter gränser och bestämmelser som är nödvändiga så ÄR DET JU BRA med att visa att man inte kan tolerera vad som helst eller så. Men som sagt bråk är aldrig kul. Hoppas det känns bättre nu.
Vailka FINA bilder från lägret! Vilken natur! Heeelt fantastisk!!!! ojojoj!
Och jag tycker det verkar varit superbra. Att barnen fick hjälpa till också. Och den sista middagen var ju jättefin med snacks och allt! mmmm!
tack för titten!
KRAM!
Wow vilken vecka och vilka fina bilder! Måste varit ett riktigt äventyr men en mysig sista kväll! :) Oh kära nån, alla morsor som inte är arga och bråkar ibland kan väl räcka upp en hand...? Oj, ingen! :) Det är dock jobbigt och efteråt när alla lugnat sig ser man det lite annorlunda, men så är det bara.
Kram och trevlig fortsatt vecka!
Åhh bråkat lite jag håller med andra det är vanligt och man mår som du gör när det händer såklart. Starka viljor går ihop då blir det så. Du och din son är väldigt tighta och därför blir det urladdningar.
FINA BILDER så mysigt de har haft det.
Ha en bra dag
Kram
/Susanne
Håller med föregående talare. Samt nu har han varit borta ifrån dig för första gången(?!) i sitt liv. Desstuom har han väl fått berättat för sig att ni ska flytta? Hur blir det då med hans lilla tjej-kompis? De tappar väl inte kontakten?
Oroa dig inte. Ni har det säkert bra igen nu!
Mia: Hej och välkommen till min blogg! Ja, det är kul att vara tillbaka igen, även om jag inte riktigt fått tid till att surfa runt lika mycket hos alla andra ännu, som jag hade velat. Bättring är dock på väg. ;-)
Ja, det är ju inget litet ansvar att ta på sig att åka iväg på det sättet med andras barn. Här t¨naker man dick kanske inte riktigt likadant, utan man tar det väldigt naturligt. Lät också som om personalen hade njutit ”semestern”! :-)
Karlavagnen: Nepp, inga fästingar här inte. Inte direkt många småkryp alls faktiskt (vilket väl är orsaken till att 98 % av alla grönländare är hyperrädda för allt med fler än fyra ben... ;-) ). Fast jo, mygg har vi så klart.
Marianne: Ja, visst är det sånt alla vi föräldrar gör och visst har också jag som oftast rätt. Men oj vad skönt det kunde vara om jag kunde få slippa. ;-)
Anne: Ja, så är det ju. Fast inte är det kul inte. Sträng och uppfostrande är ok att vara, men det är inte skoj när det blir till tjafs. Fast ja, så blir det ju ibland. Och nu efter en veckas ”fihet” på lägret ska såklart gränserna där hemma testas lite igen. Nu har han dock äntligen fattat att reglerna visst inte har ändrat sig något större sedan innan han åkte. Sköönt! :-)
Saltistjejen: Ja, som jag skrev till Anne, så är det så klart en del av ”jobbet” som förälder. Fast inte är det kul inte, när det blir tjas och sånt. Men det är ju också bra att Aaju testar gränserna, det är ju ett tecken och en del av utvecklingen. :-)
Och ja, naturen här, visst är den vacker. Och oändlig. Mil, efter mil, efter mil sträcker den totala ödemarken sig. Och visst måste det vara superutvecklande att komma ut på det sättet! Även här som man redan innan lever nära naturen i vardagen. Blir nog lite avis. Jag vill också på läger! :-)
Emmama: Ja, en sådan vekca skulle vi alla få tycker jag! Totalt stressfri. Ja, om man inte åker in med 8 barn då kanske. *hihi* Fast personalen som åkte med var alla äldre och luttrade, så de såg faktiskt väldigt utvilade ut när de kom tillbaka till Nuuk. :-)
Och visst är det så. Bråk är nödvändigt ont ibland och ibland kanske man inte hanterar situationerna optimalt men ”bråket” var ändå nödvändigt. Men usch, vad tråkigt det är att efteråt. Turligt nog grublar inte de små så mycket över det, utan kommer snabbt vidare. :-)
Suzesan: Ja, visst är det så. Nödvändigt ont som händer i alla barn-förälderrelationer, men hade varit skönt att slippa. Speciellt när det blir många liknande insidenter på kort tid. Men nu har visst Aaju klarat sig igenom den värsta gräns-testar-fasen efter en veckas mammafritt, så.. ;-)
Karlavagnen:...ja, och kommit hem med hoppet om att alla gamla regler har blivit sopade under mattan. Vad är det för fel i att äta godis i sängen en tisdag kväll typ?! ;-) Och jo, vi har pratat flytt och han är exalterad. Han har dock kanske inte helt fattat att det innebär att han inte kommer att kunna leka med alla sina många vänner på gården mer. Fast han tappar inte kontakten med dem. Vi flyttar bara någon kilometer (15 minuter att gå med en långsam och grushögsklättrande lillkille) och han stannar kvar i samma dagis (även om det ligger ett bara 100 meter från huset, men med bara 1 år kvar stannar vi så klart på det nuvarande och kända). Det kommer mer om Aajus ”flytt-tankar” i ett kommande inlägg. ;-)
Hoppas ni var vänner igen på kvällen du och sonen! Han hade säkert helt glömt bort tjafset!
Det var verkligen fina omgivningar där lägret hölls! Får han åka nästa år igen eller var det en engångsföreteelse?
Anne, Fair and True: Ja, lillkillen har som oftast inte så långt minne var känsloutsvängningar gäller (det har han fått från sin mor ;-) ), alternativt så har han insett att han hade fel och tar helt enkelt inte upp det igen. ;-)
Om de hinner att få lånat lägerskolan innan det kommer för nära skolstart får han följa med nästa år. Ja, om vi inte är på semester vill säga. Det brukar nämligen vara i juli. I år kom dock inte någon av 6-åringarna med just pga skolstarten (den var bara ett par dagar efter att de kom hem från lägret). Fast det är vanligt också att de åker på koloni med skolklasserna, men kanske inte första termingen.
Skicka en kommentar