Ja, jag kom ju mig aldrig iväg på någon ”Första skoldags"-ceremoni i tisdags. Vi var dock bjudna på ett par kaffe-miks som vi hade kunnat gå till efter arbetstid, men inte till någon mer närstående, så det blev inte av att vi gick. Regn och rusk var det ju också. Med andra ord har jag inga färska, egna foton från denna stora dag (jag har dock en del gamla i ”arkivet”).
Som tur är har man ju vår ”braiga” webb- (och pappers-) tidning Sermitsiaq, så att ni ändå kan få se lite av vad det hela handlar om annu 2008. Barnens första skoldag är nämligen något stort här, både för barnen och deras familjer.
Det hålls alltså bland annat en ceremoni i skolan, med flera tal (vilket grönländare tycks ääälska). Det brukar även bjudas på någon form av musikunderhållning, det leks lekar och lite allt möjligt. Efter ett par timmar är det hela över och det verkliga firandet drar igång.
De respektive familjerna håller nämligen sedan stora kaffebjudningar – kaffe-miks (kaffe-mik i ental) – dit allt och alla blir bjudna och överösta av kakor, tårtor och ofta också den läckraste grönländska maten.
Och ja, vi snackar verkligen om att allt och alla blir bjudna. Att 50-150 personer passerar förbi på ett sådant arrangemang är säkert mer eller mindre standard. Våra kaffe-miks, som vi hållt vid Aajus födelsedagar, med ca 30-40 gäster har i alla fall varit mycket, mycket små i förhållande till vad andra har, särskilt på så speciella dagar som första skoldagen. På kvällen håller många sedan också en fest med middag för närmsta familjen.
Och ja, alla av de närmsta som har en folkdräkt – vilket är många (trots att speciellt kvinnodräkten är dyr att sy även om man gör det själv) – tar på sig den en dag som denna. För skolbarnen betyder det ofta att de får ta på sig sin allra första dräkt. Vissa får dock också en dräkt tidigare, om det funnits anledning till något större firande. En hel del killar får också en till sitt dop. Anledningen till att samma sak inte gäller tjejer är helt enkelt att den kvinnliga dräkten inte alls är speciellt bäbisvänlig om man säger så... ;-)
Här ser man rektorn i skolan i Narsaq (1.600 invånare), Sydgrönland, hälsa de 21 nya eleverna och deras familjer välkomna. Till dessa tillställningar är det inte bara föräldrarna som kommer med, utan även syskon, mor- och farföräldrar och diverse mostrar och fastrar osv.
I den halvstora bygden Arsuk (ca 160 invånare) söder om Nuuk var det hela 6 nya elever varav...
...två av dem var tvillingar.
I en av de två östgrönländska städerna, Ittoqqortoormiit ( ca 500 invånare), såg de nya eleverna ut såhär. En av tjejerna har vanlig klänning, en annan en västgrönländsk folkdräkt, medan flickan längst till höger har den enklare östgrönländska dräkten & håruppsättningen, om än ”bara” med vanliga strumpebyxor och finskor till. ;-)
Under första skoldagsfirandet är traditionen att det kastas ”pagga”. Föräldrarna eller någon annan äldre i familjen, visar helt enkelt sin glädje och stolthet över barnet genom att kasta iväg en näve pengar som gästerna plockar upp. Detta är något som speciellt de yngre barnen väntar ivrigt på, och varje hastig armrörelse från någon i familjen får dem att hålla sig beredda på att ”rycka ut”. På just detta fotot, från firandet i Arsuk, verkar dock de vuxna vara minst lika spända! ;-)
(Sista fotot visar också verkligen att det är sant det jag alltid har sagt; att det är väldigt informellt här. Trots att värdfamiljernas kvinnor kämpat dag och natt för att få familjens folkdräkter fina till den stora dagen, är det ingen som lyfter ett endaste ögonbryn åt att gästerna sedan kommer i helt vanliga blåställ, direkt från jobbet, som den ivrige mannen på fotot. Väldigt befriande kan jag tycka många gånger.)
18 kommentarer:
va glad jag blev när jag hittade denna bloggen.brukar inte läsa bloggar annars men denna va jag tvungen att läsa :) jag kommer från nuuk och bor i göteborg så bara där har vi en del gemensamt :D
kom tillbaka från nuuk för lite mer än ett år sen efter att ha varit där ett år.saknar det rätt mkt.får perioder då jag inte vill nåt annat än att va i nuuk men det e ju tyvärr inte så lätt.
har en bilddagbok där jag la upp rätt mkt bilder under tiden jag va i nuuk.kan ju kolla in om du vill:
http://eskimow.bilddagboken.se
bilderna från nuuk börjar 15:e juli 2006.
nu har jag iaf en blogg att kolla in då o då :)
ha det bra o hälsa nuuk
/inunnguaq
Ja, det är ju verkligen annorlunda i jämförelse med vår skola. Här är man glad om båda föräldrarna är med sitt barn första skoldagen. Om mor- eller far-föräldrar kommit med första dagen i skolan så blir man förvånad, det tillhör ju inte vanligheterna. Jag tycker det är bra att det är något stort med att börja i skolan och att man verkligen firar det på ett bra sätt. Det kanske visar att skolan är viktigt.
Verkligen jattesota bilder pa barna! Det ar ju underbart att lasa om alla annorlunda seder och bruk. Och kladerna!
Och tank att det fanns en till gronlandska! Jag menar den forsta kommentaren har ovan!!
Det är så roligt att läsa om alla annorlunda traditioner! Det verkar som om det grönländska folket är duktiga att fira, både stort och smått. Härligt! Vi behöver lite mer fest i vardagen :)
Barnen är SÅ fina! Skulle någon komma på uppropet med nationaldräkten här skulle nog många höja på ögonbrynen...
Inunnguaq: Välkommen till min blogg! Ja, vi har ju några delar av världen gemensamt kan jag höra. ;-) Och jag tror vi har minst en gemensam bekant också (med tanke på Nuuks storlek så handlar det säkert om mångt fler såklart, dock okända); men svenska Ida, visst var det du som lotsade runt henne en del förra våren? ;-) Ja, jag vet, Nuuk och Grönland sätter sig i blodet på en och trots att jag inte är ursprungligen härifrån (men väl har en grönländsk familj) så har jag svårt för att se hur jag någonsin ska kunna släppa det hur mitt hjärta. Detta kommer nog alltid att vara en typ av hemmabas för mig, liksom det varit i rätt många år nu. Kom gärna förbi bloggen när du önskar; jag lovar, det kommer alltid att visas foton av Nuuk i alla dess skepnader (nästan...). ;-)
Norrsken och stjärnfall: Ja, kan tänka mig att det blivit mer och mer så nu där hemma, att första skoldagen inte uppmärksammas på det viset. Här är det så klart än lite extremare än någonsin där hemma, men visst är det ändå härligt. Tyvär är det dock inte riktigt så att skolan som sådan sedan anses så viktig av alla här, som man kanske skulle kunna tro. Âr du lite extra intresserad av ämnet kan du läsa mer om det i fölgande inlägg:
http://lulluns.blogspot.com/2008/02/en-veckas-besk-i-en-smtt-oknd-vrld.html
Aurorabuddha: Visst är de söta i sina underbara dräkter! :-) Och ja, man stöter på grönländare lite här och där. :-)
Helén: Välkommen till min blogg, för visst har jag inte sett dig här förut? Annars får du ursäkta, för jag är också lite glömsk ibland. ;-)
Ja, här är man otroligt duktiga på att fira och med en otrolig gästfrihet, samtidigt som det inte förväntas en massa av en som gäst. Väldigt afslappnat och trevligt. Ja, mer sånt i Sverige, det röstar jag på! Behöver inte vara så konstlat och speciellt allting; man kan ju bara fira och vara glad! :-)
Och ja, kom man med nationaldräkt till 1:a skoldagen skulle nog mer än ett ögonbryn höjas och det stackars barnet kanske få en stämpel för ett bra tag framöver. Lite synd ändå!
Så fint! Och vad roligt att man tar sådana chanser att fira!
Kaffebjudningarna låter enorma!!!
FINA bilder på fina barn. Gillar många av traditionerna på Grönland.
Här börjar skolan den 2 sept, och jag kan lova dig att det inte kommer att se ut som på dina bilder. Inte alls.
Trevlig helg!!
Tänk vad det firas! Och visst är det roligt att man passar på att fira när man hår något värt att fira. Men jag har ju läst hos dig tidigare att folk oftast har det lite halvknapert ekonomiskt, och då förundras man ju att seder som att bjuda så många och att kasta ut pengar ...
Jättesöta barn! Och de grönsländska dräkterna är oerhört vackra. De ser inte så bekväma ut, men jag kan tänka mig att de passar väderförhållandena.
Oj, oj, hur ska du göra när Aaju börjar skolan? Kan hans farmor sy en dräkt till honom? Nå, det är ju inte ett akut problem som tur är!
Hoppas du får en riktigt skön helg och kan koppla av på alla sätt!
Vad roligt att folk tar första skoldagen på så stort allvar - hur är det med resterande skolgång och utbildning, är den lika viktig för grönlänningarna? Förresten, börjar man skolan vid 6 eller 7 års ålder (det kanske du har nämnt någonstans?)?
Precis som Marianne så undrar jag över hur både folkdräkter och kaffemiks finansieras? Är det som här i PR där folk lever på kredit? Kan man ta lån för att skaffa folkdräkt etc?
Trevlig helg!
Kram.
Åh, det hade jag velat se! Jättefina bilder, fina människor. Jag saknar Grönland... Försöker vänja mig vid livet här hemma, även om jag blev löjligt glad när det var ett tv-prgoram på danska igår.
Förresten, sa jag att jag missade min egen kaffe-mik i Nuuk? Chefen berättade att det skulle hålla en kaffe-mik för nån gamling på centret och för mig (!?), för att jag skulle åka hem. Tyvärr kunde jag dock inte närvara eftersom jag var tvungen att gå till kommunen och banken innan dom stängde...
Ja tänk vad annorlunda det är. Var på olivens andra skolstart i onsdags med typ 4 andra föräldrar i ett par timmar för att senare på dagen hämta henne på fritids. Sen var det bara hem o göra mat som vilken dag som helst. Fast det gick ju lite i hennes anda dock.
Nu väntar vi bara på att Calle ska införskaffa lite presenter så kan vi skicka lite saker till er. Hoppas hon får tummen ur. Hehe...
My Opererades idag var hemma hos far förut hon var väldigt medtagen, uff får verkligen hoppas att det går vägen. För pappas skull..
Hoppas ni får en fin helg, vi ska ev upp till Calle imorgon, Cato har varit lite krasslig så vi får se hur det är med honom imorgon.
Kram på er//Sis
Men vilken rolig tradition!!! I sverige ar vi ju bra pa att fira sista skoldagen med stort baluns (fast i och for sig... kanske inte med kaffe for 100 personer!) men forsta skoldagen ar inte alls lika speciellt. Snarare tycker jag forsta skoldagen ar lite forknippad med att man ar lite deppad over att sommaren ar over. Da maste det ju vara mycket roligare om man har ite fest for att fira forsta dagen!!!! Fina foton pa alla barnen ocksa!
Grönländarna verkar kunna det här med att fira ordentligt, jag tycker det låter väldigt trevligt. Du har ju tidigare skrivit om konfirmation och stora kalas t.ex. Just det här med att man kanske inte har så mycket ekonomiskt men ändå en väldigt generös gästfrihet, värme och bjuder stort och mycket, det är ju nåt att ta efter.
Jag tycker om idén att fira skolstarten, att se den som ett stort och viktigt steg i livet som är värt att firas och där flera generationer i familjen deltar.
Hur är det förresten med barnkalas, du kanske skrivit om det förut? Har barnen barnkalas för kompisar. Här i USA verkar ju barnkalas vara väldigt stora happenings.
Annika: Ja, här tas varje chans att fira. Jag har t.o.m blivi inbjuden till kaffe-mik för att familjen i fråga hade köpt en ny bil. Och jag var långt från den ende inbjudne. Ja, det var så klart inte några 100, men ändå. :-)
Marianne: Ja, firandet av alla diverse småting är verkligen något som ligger hårt fast i den grönländska kulturen. Och däri ligger också hela detta med ekonomin också. Har man så bjuder man, helt in till den sista brödsmulan. Morgondagens proble tar man tag i imorgon helt enkelt. Traditionellt så var det ju då ”bara” att ge sig ut och hoppas på sin egna (eller andras i gemenskapen - man delade ju med sig av allt) jaktlycka.
Men självklart har det förändrats en del de senaste årtionden. Många har ju lärt sig det västliga sättet att spara (på gott, men även ont), liskom det finns dem som lever mer som i gamla dagar dock utan möjlighet att faktiskt sedan kunna lösa morgondagens problem imorgon eller senare för den delen. Det är ju ett av landets större problem.
Dräkterna, ja kvinnornas/tjejernas kräver övning att gå i och vaaaarma är de, speciellt den vanligaste, den västgrönländska. Men otroligt vackra. Vilket hantverk!
Och jo, Aajus farmor är turligt nog en hejare på att sy nationaldräkter. Killarnas är dessutom förhållandevis enkla och kan, med undantag för kamikkerna, faktiskt också köpas i klädaffärerna. Sedan hade ju jag en dröm då, om att kunna ha en nationaldräkt på till Aajus första skoldag, men det vågar jag inte riktigt fråga henne om, för då börjar vi tala om rejält med jobb. Fast nu får vi ju se var i världen vi är till den tid... ;-)
Petra H: Ja, deta tycker ja nu skulle vara mer eller mindre standard också i Sverige. Ja, bjudningarna behöver ju inte vara så stora, men att alla verkligen bryr sig och gör det till en viktig dag. Sedan har dock inte skolgången senare inte ett fullt lika stort intresse hos den genomsnittlige grönländaren och det tycker jag är enormt synd. Läs mer om det i följande inlägg:
http://lulluns.blogspot.com/2008/02/en-veckas-besk-i-en-smtt-oknd-vrld.html
Så mycket kredit är det inte att få här tror jag. Men mycket pengar lånas hit och dit av varandra. Men just sådana här saker så offrar ofta familjerna en del. Ska det t.ex vara konfirmation i en familj så är det liksom bara så att då åker man inte på semester (om man nu överhuvudtaget gör sådant) ett år eller två osv. Och folkdräkten som sådan behöver ju inte bli helt vansinnigt dyr, då de flesta får sytt ihop den inom familjen med egna sälskinn dessutom, men övriga material är ju dåra så att det förslår här, sett till hur mycket (lite) pengar folk har; jag talar t.ex om sidenband (upp till flera hundra kronor pr. Meter för de broderade och man ska ha och vira minst ett par varv runt magen – sånt svider när man lever på absoluta minimum) och glaspärlor.
Och ja förresten; man är 6 år när man börjar skolan, 10 år totalt (det är något nytt från förra året, tidigare var grundskolan 11 år).
Sara: Ja, första skoldagen är speciell, men just i år var det dock regningt och trist här Nuuk. Kom du dug förresten iväg och fick se någon konfirmation eller bröllop? Dräkterna är verkligen så fina.
Visst, Grönland sätter sig fast i en. Snart är det kanske din tur at flytta tillbaka. ;-) Om du nu är välkommen tillbaka av de gamla, efter att ha missat din egna kaffe-mik. *hihi* Fast med tanke standaraden på ålderdomshemmets kaffe-miker så kanske de gamla förstod dig mer än väl. ;-)
Anna: Ja, här är det så klart främst allra första året som firas så stort, men även barn i andra årsklasser kommer med folkdräkter på till viss del. Jag tycker det är väldigt fint. Trkigt att det inte är större intresse bland föräldrarna där hemhemma. Men ni fick er ju ändå en lite småtrevlig dag låter det som. Men nej, jag fick inte ringt. Det blev så mycket med lådor och allt. ;-) Ska skicka iväg ett kort snart istället.
Ja, Calle kanske ni ska sparka på om ni vill ha iväg lådan innan jul *hihi* usch så det blev operation av My tillslut. Fick aldrig hört vad det var för fel med henne. Men ringer ju pappa till helgen, så då lär jag få veta mer. Hoppas också att Cato känner sig piggare. Det lät ju också trevligt att komma en tur dit. Här har vi inga planer för helgen. Jag hade fått biljetter till en (inte barnvänlig) teaterförestälning, men då jag inte har någon barnvakt får det väl bli att vi hittar på något annat istället. Kram, kram! ;-)
Millan: Ja, jag gillar verkligen detta firande av första skoldagen. Sedan hade jag kanske hoppats att föräldrarnas engagemang höll i sig lite mer till det at själva skolgågen kom igång också. Men man har liksom inte den där långa traditionen med skolor och kanske inte heller insikte i vad en bra utbildning faktiskt kan användas till. En följd av kolonialiseringen tror jag till viss del, då man fått lära sig att bara lyda och inte förväntas kunna eller få komma med egna initiativ osv.
Anne: Ja, firandet av livet generellt är något som står grönländare nära hjärtat. Sedan kan så klart alkoholens intrång (sedan någon gång på 70-talet tror jag (alkohol tilläts redan 1954 men då starkt, stakt ransonerat) ha gett många firanden en liten avsmaklig ton av att man verkligen ska använda alla chanser att fira för att få dricka lite. Men firandet och och den otroliga gästfriheten som sådan har verkligen en mycket längre historia i kulturen. Jag tycker det åar underbart. Speciellt detta att man vjuder på allt samtidigt som det är v¨ldigt naturligt och inte så konstlat.
Du frågar om barnkalas. Nej, det är inget man egentligen har sådan stark tradition omkring. Vad jag har upplevt så har det mest varit i danska familjer det har bjudits till barnkalas. Grönländarna kär med kaffe-mik, alltså öppet hus, oberoende av vad man firar (vilekt ju inte alltid är speciellt roligt för barnet, även omdet ju bjuds på många möjligheter att springa tunt med de andra yngre gästerna). Här i Nuuk börjar dock den danska traditionen med barnkalas sprida sig en liten aning. Jag har bland annat sett att man i simhallen arrangerar barnkalas. Men det är långt irån någon USA-hysteri omkring det, eller ens i närheten av utbredelsen i Sverige, speciellt inte bland de mindre barnen. Det är skolbarn och uppåt i så fall. Men som sagt, det normala är fortfarande kaffe-miks, då hela familjer bjuds in (och då födelsedagsbarnet allra bästa kompisar så klart fungerar som födelsedagsbarnets ”skugga” mest hela dagen ;-) ).
Haha, jag tror inte ens att de gamla visste att dom skulle ha kaffe-mik för mig så det är nog ingen fara. Det var ju chefens idé att jag skulle vara med på ett hörn, men det var ju också hon som hade gett mig ledig eftermiddag. Och jag var ju tvungen att gå,annars hade jag ju inte fått mina pengar... Lite surt men.
Nja, jag stod utanför kyrkan en dag är när det var konfirmation men det var kasst väder den dagen så jag såg tyvärr inte så mkt.
Alltså en anledning till att komma tillbaka :)
Fantastiskt att första skoldagen firas så mycket som den gör på just Grönland. Otroligt fina folkdräkter. Verkligen kul att se alla vackra bilder på detta och att du berättar om hur det går till med just traditionerna kring första skoldagens firande med stora kak-kalas och allt annat. Jag hoppas att Aaju får en riktigt bra första skoldag och att ni får en skön helg ihop.
Sara: Synd det inte blev någon konfirmation. Bättre lycka nästa gång! ;-)
Desiree: Ja, vi får väl se hur Aajus första dag kommer att se ut. Han ser i alla fall mycket fram emot att få börja lära sig att läsa. Men det är ju ett par år kvar ännu. ;-) Tycker själv firandet av dagen som det är här är super, men jag är dock emot serverande av alkohol (speciellt i större mängder) till middagen på kvällen (det är inte så vanligt vid 1:a skoldagen vad jag upplevt, jämfört med konfirmationer, men jag tycker inte fylla har så mycket med barnfiranden att göra någonstans).
Firar man skolavslutningen lika mycket?
Så skolan är bara 10 år? Vad händer vid 16 år? Om man inte börjar jobba direkt är det någon slags yrkesutbildningen eller universitetet? Eller menar du kanske att grundskolan är 10 år och att man sedan går vidare till gymnasiet om man vill?
Anna, Fair and True: Nej, skolavslutningen är inte lika stor. Sedan går väl traditionen med att man kan läsa vidare inte så långt tilbaka i tiden, så man har inte skapat några hättestora tradiotioner omkring det är nu.
Ja, det är skolplikten som alltså är 10 år. Tidigare (innan 2008) var den 11 år, alltså motsvarande det som vi hade 9 år i Sverige senast jag var där. Och sedan finns det så klart skolor efter det om man vill.
Skicka en kommentar