Hej allihop!!
Så var Aaju och jag hemma i Nuuk igen efter en lång och ganska så intensiv semester. Jag skulle helt klart säga ja tack till en veckas slappande nu, för att komma mig igen. *hihi* Eller ja, så intensivt har det väl inte heller varit, men just idag känner jag mig smått utslagen: Huvudet värker, liksom kroppen efter en veckas sovande på en tunn madrass på golvet och jag kan inte komma fram till om jag är hungrig eller bara illamående. En lång resa igår (kom hem strax efter kl 01 svensk tid, natten till idag) och tidsskillnaden gör väl sitt. För att inte glömma alla känslorna efter många farväl, inklusive den tuffaste just igår då vi med en oanvänd flygbiljett till Holger gick mot säkerhetskontrollen på Kastrup flygplats i Köpenhamn.
Om något så har detta varit en semestermånad fylld av känslor. Trots allt har jag aktivt valt att inte tänka och grubbla särskilt mycket alls, men ibland har det ändå bubblat upp. Dels har det varit den nya situationen vi har blivit satta i, med Holger som flyttat till Danmark och allt vad det innebär som skakat om bland känslorna och tankarna. Dels har det varit förlusten av min mamma och allt det som hände förra sommaren omkring hennes insjuknande, som allt väcktes till liv med besked och blev mer ”verkligt” än någonsin när jag kom till Sverige. Och dels har det varit sorger relaterat till att mina år i utlandet blivit fler och fler och hur min vardag därmed tycks bli mer och mer främmande och smått skrämmande för nära och kära där hemhemma.
Men – och det skriver jag, väl vetande att man inte bör börja meningar med men – semestern har också varit underbar på otroligt många sätt och jag har tänkt mig att i de kommande dagarna visa både foton och berätta mer om allt kul som hänt i dessa 29 dagar. Nu ska jag dock se till att få packat upp det sista ur väskan och sedan ta mig en liten bloggrunda. Det var smått en evighet sedan jag gjorde det sist.
Hoppas vi ”ses” framöver här på bloggen!
8 år sedan
14 kommentarer:
Hej hjärtat! Välkommen tillbaka! Ta nu en vecka och kom in i vardagen igen.
Hajar att det varit tufft (hade varit konstigt annars), men även kuuuul!
Det är viktigt för nära och kära att de besöker dig i DIN vardag också. Även om det kanske inte går av ekonomiska skäl. Förstår helt att det var en del som revs upp - but let it all out - det är det viktigaste! Håll det inte inom dig!
KRAM!
PS: Har du diskborste nu då? ;-)
Välkommen tillbaka! Hoppas att du får lite tid att vila upp dig innan det är dags att börja jobba igen.
Å så skönt att du är tillbaks! Här har varit så tomt och tyst;-) Förstår att det är mycket känslor, både på gott och ont, men fram skall de ju förr eller senare även om en del skaver och är obekväma. Skönt ändå att höra att semestrandet gått bra, har fått fuskrapport från Petra att ni var på Tivoli. Jag oroade mig för dig om det inte blivit varmare, men det kom sej ju. Tänker på dig!
Välkommen hem igen! Ska bli kul att kolla in din blogg igen.
Vad tugnt att Holger flyttar till Danmark. Det blir en stor omställning för er alla tre.
Bamsekram!!
Välkommen hem! Vi kom i tisdags, och jag tyckte faktiskt att det var ganska jobbigt. Jag hade ingen hemlängtan alls.
Jag kan tänka mej att er semester varit både underbar och känslosam. Jag känner så väl igen mej i det du skriver om hur din (min) vardag blir mer och mer främmande för de nära och kära ju längre tid man tillbringar utomlands. Det är så himla kul att träffa alla kompisar när man åker hem på semester, men det blir ju bara en gång om året, och då hinner man liksom bara umgås ytligt. Vänskapen finns förstås kvar, men på ett sätt har man ändå glidit ifrån varann.
Hoppas du hinner pusta ut lite grann och vila upp dej någotsånär i alla fall innan du börjar jobba.
Det måste kännas konstigt utan Holger...
Stor kram till dej!!
Tjena tjabba Hallau!! Åhhhh välkommen hem igen Lullun!
Kul att du är tillbaka. Packa du upp i lugn och ro och sen så ska det bli kul att få läsa din reseberättels/e/erna. Skönt på sätt och vis att få ventilera känslor ihop med något som är positivt och så ihop med nära och kära. Jag menar det kanske kan vara värre om man sitter själv med det..men som sagt det är ju olika hur man hanterar det.
Tjohho your back!
Kram
Susanne
Oh, vad kul att du ar tillbaka!! Jag akte inte hem i ar och pa nagot satt ar det ganska skont at slippa den dar berg och dalbanan av kanslor som en hemresa for med sig. Jag har varit inne och kolla pa din blogg om du var tillbaka och idag var du det!!! Skot om dig och "vi ses".
Kram
Å VÄLKOMMEN HEM igen!!!! :-) Jag har saknat dig. Hm, känns lite konstigt att säga så till en person man aldrig träffat...?!:-)
Dina vckor i Skandinavien låter minst sakt tumultartade rent känslomässigt. Hade ni någon som helst föraning om att Holger funderade på att flytta till Danmark?? Eller kom det som en blixt från klar himmel?
Jag hoppas av hela mitt hjärta att ndet hela kommer gå bra för Aajus skull. Oavsett om Holger stannar i Danmark eller ej.
Och detta med din mammas bortgång förstår jag så väl. Jag var i liknande sits när min pappa dog och jag hade flyttat inte till annat land men väl till ny stad drygt 70 mil hemifrån. Det var så mycket som kom tillbaks varje gång man kom hem igen. Till den miljö där han skulle funnits. Där alla minnen fanns. Sådant är tungt. Och samtidigt tror jag det är "bra" eftersom dessa känslor hjälper en med sorgearbetet också. Att inte ha minnena och känslorna så nära inpå kan vara bekvämt men det gör också (iallafall var det så för mig) att man lättare "skjuter undan" det hela och det kan fördröja sorge- och läkearbetet.
Jag förstår även dina tankar och känslot inför det att du inte längre delar din vardag med "de där hemma". Det är priset man får betala för att ha flyttat utomlands. jag kan känna precis som du ibland när jag pratar med, eller har förmånen att träffa, familj eller vänner. Det är jobbigt men jag tror tyvätt ofrånkomligt. Sedan handlar det såklart om ifall man kan försöka överbygga de svårigheter som uppkommit eller om detta inte går.
Hoppas nu att du inte ser det som något pressande eller stressande med bloggandet. ta det lugnt nu och kom i fas! Så många stora förändringar, känslor och tankar som skett i ditt liv den senaste tiden gör att du verkigen måste få känna att du i första hand ska tänka på dig själv och Aaju!!
VARMA KRAMAR!!!
Hej vän.
Hoppas att ni får /fick en riktig degarhelg efter 29 intensiva dagar + massa resande bakom er. Vet du var Aaju lämnas på måndag?
Hoppas nu att det kommer att gå bra för er där o Holger i Danmark.
Gick allt bra för Petrine? Måste varit väldigt omtumlande för henne oxå med alla intryck osv. Ja hon fick iaf besökt 4 olika länder på sin resa..
Du ska veta sis att jag finns här för dig och vill hjälpa dig så gott det går lite krullig situation har ju jag med men den är ju snart över hoppas jag. Det är svårt att du är på andra sidan atlanten men det får vi försöka att inte se som ett hinder. Fysiskt kan jag inte närvara men på alla andra plan. Du är en tuff, envis o smått galen:)liten tjej. Du är mitt uppe i den svåraste tiden in ditt liv nu o har varit det länge. pga så mycket alltifrån förluster till samvetskval. Och du känner säkert ett utanförskap från oss men du ska veta det att vi tänker, pratar och försöker dela din vardag med dig/er varje, varje dag. Uff nu har jag varit väldigt personlig här på World Wide Webb.
Älskar dig min kära syster.
//Sis
Välkommen åter! Jag sällar mig till kören som har saknat dig här i cyberrymden.
Skönt att höra att det mesta har varit bra, även om sorg och saknad har varit en del av resan. Som Saltis skrev är det nog ändå nödvändigt att till slut konfronteras med tomheten som uppstår när en älskad människa går bort, vilket blir ännu tydligare på hemmaplan. Men det är mycket på en gång för dig, trösten är att när allt det här har lagt sig, kommer solen åter. Dessutom har du ju hela tiden Aaju!
Ser fram emot bilder och berättelser från semestern! Men vila först ut och kom in i vardagen igen!
Stora kramar!
ALLA: Först; tack alla söta ni för alla rara kommentarer! De värmer så skönt. Skickar härmed en stor kram till er allihop!
Karlavagnen: Jo, men visst har det även hänt en massa kul! :-) Några diskborstar köpte jag mig dock inte. Bara senap och två påsar paprikapulver faktiskt. Fokus var på barnen denna gången, så det blev inte tänkt några kloka tankar vad inköp angår. Men din kommentar fick mig att kolla i affären idag,och jo men visst hade de fått in diskborstar, så jag passade på att köpa 3 stycken. Så nu har jag ett tag ändå! :-) Och ack ja, om det bara hade varit en pengafråga ändå. Men, men... ;-)
Evans: Tack. Jo, nu i helgen har det blivit slappat, så jag ska nog vara skapligt fit for fight när jobbet kallar imorgon. ;-)
Fritt ur hjärtat: *hihi* Ja, nu var jag ”tillbaka” igen. Känns väldigt kul och ”komma runt” till er alla igen. Och visst är det så; känslor måste komma ut och luftas lite, annars blir det ohållbart. Och jo, tillslut fick vi allt väder värt att kalla sommar, men mest av det var ändå efter att vi gett oss av från västkusten. Men å andra sidan klagar vi inte. Det var skönt som det var också (om än kallare än flera av dagarna vi upplevt i Grönland innan vi åkte ;-) ).
Fia: Tack, och säger det samma, ska bli kul att kunna följa din blogg igen. Japp, en omställning blir det helt säkert. Men tänker mig det nog mest som en lååång tjänsteresa. Att Holger är på tjänstresor är jag ju van vid. Får ta det som det kommer och ta tag i eventuella problem när de väl kommer helt enkelt. ;-)
Anikattsblogg: Ja, visst är det så att det har sitt pris att flytta långt bort. Specielt när det också kommer in frågetecken omkring vem som ger och tar mest, vem som har ansvaret för att hålla förbindelserna rullande osv. Jag har med åren tyvär tvingats välja och sålla, så att jag främst håller kontakten med dem där jag tycker det är en mer rimlig balans. Tråkigt, men så är väl livet tyvär. Hoppas att du snart faller in i en trevlig vardag igen och att inte semestern rört fram alltför mycket hem-/bortlängtan.
Susanne: *hihi* Kul du blev så glad! ;-) Jo, men visst är det viktigt att ventilera. Det tycker jag dock kanske inte jag riktigt fått göra under denna semester (utöver med Holger). Tillfällena som bjudits har antingen varit för korta eller inte känts rätt, men en hel del har jag ändå fått ”processat” vilket känns skönt. Några underbara vänner har allt också lyssnat en smula, vilket jag är evit tacksam för. :-)
Torontoanna: Ja, nu var jag tillbaka tillslut! :-) Visst kan det också vara skönt att slippa den där turen, hur hemskt det än låter. Men samtidigt måste man ju ta tag i det. Känns hur som helst skönt nu att känna att Aaju har fått stärkt sina band till familjen på andra sidan Atlanten. Det är ju också viktigt. För första gången kände han i år igen sig från sist gång han var i sverige. Det känns väldigt kul.
Saltistjejen: Tack! *hihi* Ja, visst är det lustigt hur mycket man kan sakna bloggare. Jag kunde knappt slita mig från datorn igår och satt uppe och läste till klockan 1 (klockan 5 svensk tid, som jag vant mig till på det senaste). :-)
Jo, att Holger skulle dra mot Danmark lite mer permanent har jag väl vetat ganska så säkert sedan strax innan han reste på tjänsteresa ett par veckor innan vi stack på semester. Men inga av hans vänner, hans jobbet och hans familj visst om det då. De senare hörde faktiskt först om det för mindre än 2 veckor sedan eller nått, då han redan varit i Danmark ett tag. Därför har jag inte heller skrivit så mycket om det här. I kommentarerna tror jag att jag varit lite inne på det, men inte så detaljerat (inte för att det egentligen fanns några detaljer dock ;-) ). Nu har vi dock pratat mycket; under hela tiden i telefon och senaste veckan öga mot öga (som tidigare varit det svåraste) och tror nog att vi ”löser” detta på något vänster. Jag tar dagen helt som den kommer. Har hyfsat styr på känslorna och känner mig rätt lugn trots allt. Ska nog skriva mer om det framöver, när det finns något att skriva om. Än finns inga ”fasta planer”.
Våra upplevelser omkring våra förlorade föräldrar är nog på många sätt liknande. Visst har det varit smått ”bekvämt” att ha det hela på ett sådant avstånd, även om det tärt lite på samvetet också på något sätt. Men desto större smäll blir det ju när man väl kommer hem. Men jag accepterar att det kommer och tar det ändå ganska lungt på något sätt, så tror nog att jag ska få det hela bearbetat med tiden, även om mycket andra struligheter också krockat med min sorg, vilket i sin tur har påverat struligheterna ytterligare åt det negativa hållet. Men nu har jag ju givit mig några månader till att bara vara och tänka på mig själv, så peppar, peppar, det kanske hjälper! :-)
Och ja, visst är det ofrånkomligt detta med avståndet man ändå får till ”de gamla” när man lever så här. Jag tror också att jag accepterar det till väldigt stor del . Sorgen ligger nog mest i att jag ofta känner att när jag väl ser vissa personer så får inte min nya vardag och mina saker och ting fylla något/nog. Jag kan förstå varför denna ”mur” byggs upp; det är ju på något sätt ”skrämmande”, något man inte fullt förstår eftersom man inte själv sett den och därför undviker man gärna ämnet, men det sårar ju mig ändå. Det är ingen röd matta jag kräver, men ändå. Men jag försöker nog ändå ignorera bittra tankar för det allra mesta, även om de bubblar upp lite när man konfronteras med det på det sättet när man väl är hemma. Jag förstår ju verkligen deras situation också.
Men nej, nu ska jag verkligen inte vara bitter. Jag har så många nära och kära som älskar mig och önskar mig allt väl. Jag är också i en fas i mitt liv då jag verkligen inte försöker grubbla för mycket, utan bara gå på vad jag känner. Tror det kommer att funka bäst så trots allt! :-)
Anna: Tack kära du för din rara kommentar. Jag ska också passa på att säga tack för många underbara dagar. Under dunder! :-)
I helgen, ja här blev det degat rejält måste jag säga. Vi gick/cyklade bara en tur till affären idag, annars har vi bara gått och småpillat här hemma, lagat enkel mat, tvättat och suttit med datorn (det senare gäller mest mig då såklart). Det är degande för mig det! :-)
Jo, H och jag har fått pratat mycket på det senaste och tror nog att det kommer att lösa sig på något sätt. Tänker inte så mycket över det, utan tar var dag som den kommer. Har nog trots allt blivit ganska ”grönländsk” med åren, speciellt när jag är här eller tillsammans med grönländare. ”Allt ordnar sig” är ju de flestas motto här. ;-) Som med Aajus dagis; träffade en av dagisfröknarna i affären idag och då passade jag på att fråga (hade nämligen inte fått något brev, det stod inget på kommunens hemsida och inget på dagisdörren). Renoveringen har blivit framskjuten till i september, så jag kunde bara komma som vanligt med Aaju imorgon. Skönt! :-)
Och jo, det gick nog bra med Petrine. Sista par dagarna fick hon ju ett par riktiga ”kompis-/tonårsdagar” också. Tror verkligen hon har växt massor under denna månad. Men inte nog till att hon hade koll på flygbiljetten när vi väl skulle åka. Turligt nog hade jag skrivit ut en extra (det är ju inte ”riktiga” biljetter man kör med längre). :-)
Marianne: Tack, tack. Ja, det har varit ganska mycket för mig, men samtidigt så har jag ändå tagit det mesta ganska bra. T.ex har jag inte alls grubblat speciellt mycket (nästan inget alls när jag bara var tillsammans med barnen, utan Holger) på framtiden. Jag har fokuserat på själva semestern istället. Visst är det nödvändigt att ta fatt i saker, som sorgen, men man behöver ju inte ta fatt i allt på en gång ändå på något sätt. Känner verkligen mer än någonsin nu att jag verkligen vill och nästan kan leva helt i nuet och det är mitt mål för de närmsta par månaderna. Kan redan känna att det har givit mig massor i min mammaroll t.ex, som varit en del av mig som fått ta stryk under den långa perioden jag haft av sorger och strul. I alla fall har det känst som om den fått ta stryk. Vet inte hur mycket Aaju egentligen har märkt av det, men jag känner bara hur min kärlek till honom nu får lov till att bubbla upp mer och mer och det ibland dåliga samvetet och känslorna av ”olycka” tycks inte komma på besök så ofta vad Aaju angår. Nu får jag istället bara en hel massa härlig energi av att vara där för honom. Härligt! :-)
Och har kommer STORA kramar fran Texas.
Och jag ville bara saga att du ar jattesot! Ar det snart dags att ga och klippa haret igen? :o)
Det första jag ska göra när jag kör över till Sverige är att köpa en Nogger!! Vad finns det för glass på Grönland? Är det några spännande? Eller är den lokala glassen fett och blåbär typ?
Aurorabuddha: Tack, tack. :-) Jo, ska väl snart ut och leta reda på en ny frisör. Min förra (åländska) frisör, tillika kompis har nämligen flyttat till Göteborg av alla ställen... ;-)
Marina: Vi åkte alltid åt andra hållet när jag var liten (och familjen där hemhemma gör det fortfarande); åkte till Norge för att köpa mjukglass. Själv tyckte jag dock den norska var för gräddig - jag blev bildålig av den... ;-)
Här är det väl mest danska Polar Is med glassar som "Kämpe Eskimo" och glassar baserade på danska godisklassiker. Det finns inga egentliga grönländska glassar dock, eller grönländsk lokalproducent.
Annars är det väl också Premier Is som gäller (ägt av Nestlé precis som GB), även det med ett fördanskat utbud, men med internationella klassiker som ett par olika Magnum osv också.
Kan faktiskt hitta många goda glassar här, så jag klagar inte även om några danska (isglass-)klassiker är riktigt läskiga. Men visst tar jag mig gärna en 88:a eller något annat typiskt svenskt när jag kommer hemhem också. :-)
Skicka en kommentar