Från Dåtid till Nutid: Kolonigreppet spänns

Trots semestern och det långa blogguppehållet har jag inte glömt bort min inläggsserie om Grönlands historia (till någras glädje, andras sorg *hihi*). Del 6 av 9 handlar om 1800- och tidigt 1900-tal och om hur danskarna då spände sitt grepp om kolonin. Resterande inlägg i serien kommer garanterat ge ökad förståelse för varför samhället här ser ut som det gör idag.

De tidigare avsnitten i serien är:
1. Grönland befolkas
2. Vikingaeran
3. Valjägarperioden
4. Kolonialiseringen
5. Polarforskare & äventyr


Kolonigreppet spänns



1807-14 låg Danmark i krig med England. Den begränsade kontakten med kolonimakten gjorde att den grönländska kolonin nästan upplöstes. Men i och med freden och upplösningen av unionen mellan Norge & Danmark, intesifierades återigen den danska aktiviteten i landet. Grönland, med sina då cirka 6000 invånare, förblev under danskt flagg, medan Norge blev svenskt.


Danskarna ändrar på nomadlivet


Bildtext: Under vinterhalvåret bodde man i hus med väggar av torv och golv av trampad jord. Det fanns dem som bodde i liknande hus ända in på 1950-talet och senare.

Fler inhandligsställen byggdes upp, för att danskarna skulle kunna komma åt fler av lokalbefolkningens varor; späck, skinn, hajlever och saltad hälleflundra. Det var starten för många av de grönländska bygderna och städer. Tiden som nomadfolk; då inuiterna flyttade med sina jaktbyten, med sommarläger i tält och vinterboplatser med hus av torv, där man sällan stannade på mer än några vintrar i rad, blev alltmer ett minne blott.


Danskarna når Östgrönland

Bildtext: Ejnar Mikkelsen grundade staden Ittoqqortoormiit (Scoresbysund på danska) år 1924. Det var Östgrönlands andra stad och fler har det inte blivit sedan dess heller. Av hela östkustens dryga 3500 invånare bor idag drygt 500 i Ittoqqortoormiit.

I slutet av 1800-talet började danskarna också intressera sig för öns mycket isolerade östra sida, som man tidigare inte hade besökt. En av grunderna till detta var norskarnas ökade intresse av området. År 1884 bevisade bland annat en expedition att den av vikingarna år 986 grundade Österbygden inte låg på östkusten, som man länge trott.* Tio år senare grundades sedan den första danska kolonin i Östgrönland, vid nuvarande staden Tasiilaq. Där döptes den förste östgrönländaren år 1921, på 200-årsdagen av prästen Hans Egedes ankomst till Grönland, alltså mannen som utgjorde startskottet på kolonialiseringen.


Torsken vänder upp & ner på vardagen

I början av 1920-talet strömmade, som från ingenstans, en massa torsk in i de västgrönländska farvattnen. Detta kom att förändra livet i Grönland för evigt. Redan under den europeiska valjägarperioden i 1600- och 1700-talen hade inuiterna börjat skapa sig ett litet behov av varor från utlandet. Men det var först nu, med torskfisket, som man tog faväl till byteshandeln och införde mer ren pengaekonomi.

Att gå från jakt till fiske gjorde livet lättare för många. Och det var mer pengar att tjäna, genom att sälja saltad fisk till den europeiska marknaden. Plötsligt hade även vissa gränländare råd att bygga sig trähus med kök samt europeiska kläder etc. Vissa fick råd att köpa musikinstrument, grammofoner och skivor, liksom stickade tröjor, kjolar och silkesunderkläder. Sälskinnsstövlarna – kamikkerna – kunde nu också bytas ut mot gummistövlar och sko, om man ville. Men många valde att fortsätta gå i traditionella kläder, eller i en blandning.


Bildtext: Många fortsatte att använda sina traditionella kläder.


Norge vill ha del av kakan

Danmark kunde vänta sig stora inkomster på sin koloni; både från det faktum att man hade monopol på handeln, men även eftersom det i Grönlands berggrund gömde sig stora rikedommar i form av mineraler och ädelstenar. Om det var av denna anledning, eller bara för att man tyckte sig ha rätten eftersom man var de första som hade ”upptäckt” landet, protesterade Norge mot Danmarks suveränitet i Grönland.

Norge ville att en del av Östgrönland skulle falla under norskt flagg och man ockuperade därför området i 1931. Den internationella domstolen i Haag underkände dock 1933 Norges krav. Därmed blev Grönland, mer officiellt än någonsin, accepterat som Danmarks koloni.


I nästa historieinlägg kommer jag att berätta om hur Grönland var med till att avgöra 2:a världskriget och hur grönländarnas vardag drastiskt påverkades.


*) Den av vikingarna kallade Österbyden visade sig senare ha legat i Sydgrönland, medan deras Västerbygd låg inte långt från dagens huvudstad Nuuk. Läs mer om denna tid i historieseriens 2:a inlägg.