Idag hade vi inte några speciella planer. När det dessutom regnade så kändes en hemmadag med fotosortering helt ok. Men någon ville visst annorlunda, för kl 11.30 ringde kompisen som vi försökt att få tag på ett tag och meddelade att han blivit pappa! (Mike som i Carlos lillebror för er som känner honom, samt Mike som i Holgers spelkompis nr 1 på det senaste (innan flytten) bl.a).
Så det blev att kasta sig i duschen för Aaju och mig. Sedan var det ut på stan och köpa present innan affärerna stängde kl 13, hem och laga lunch och iväg på kaffe-mik hos de nyblivna föräldrarna. Och oj, vilket söt syn det var som mötte oss (och då menar jag inte hela tjocka släkten och en hel del gemensamma vänner som också var där ;-) ). Det var en liten, liten underbar kille. Aaju blev ju född med en vikt på över 4.5 kilo, så denna lilla krabat på 3.2 var verkligen liiiten för mig. Och ja, även en 4.5 kg-kluns hade nog känts liten vid det här laget. Jag är ju mest van med min grabb på över metern som jag först nu börjar förstå faktiskt inte är en bäbis längre... ;-)
Aaju var väldigt nöjd över att få se bäbisen som han ju hört så mycket om i flera, flera månader. Mike och Maria (mamman) har ju varit personer som han mött flera gånger i veckan under hela graviditeten, med undantag för tiden från vår semester och fram. Dessutom var han ju lite sur över kusinen som föddes förra veckan i Nordgrönland, som inte hade vett till att ens titta förbi. *hihi* Aaju konstaterade dessutom både att den (bäbisen alltså) hade Maria kissat ut och att hon måste vara stark som har kunnat fått ut den. Var får han allt ifrån?! ;-)
Efter kaffe-miken drog Aaju och jag ner till hamnen och kollade in båtar och mycket, mycket annat. Vi kom oss inte hem före klockan var över 19. Så mycket för en hemmadag, men treeevligt var det. Och det trots att det växlade mellan ösregn, solsken, duggregn, ösregn, gråmulet, duggregn osv, med få minuters mellanrum heeela tiden medan vi var ute. ;-)
Aaju klättrar på gigantiska ”räktrålstillbehör”.
Jag har skrivit om det förr; yrkesfångarnas (alltså de traditionella året runt jägar-fiskarnas) båtar är inga lyxåk direkt. Två av dessa båtar såg rent av livsfarliga ut att ens sitta i såhär helt inne vid land. Hur är de då ute till havs, tungt lastade med ett par skjutna renar, i hårt väder, med både isberg och stora valar runt omkring?!
Varje gång jag riktade kameran mot de hööga fjällen idag så låg de totalt inpackade i tjocka snömoln. Dessa moln syns på fotot (som ju egentligen hade en kran som motiv ;-) ), liksom det omskiftande vädret: Snömoln, blå himmel och alldeles bakom mig var molnen regntunga och svarta. När jag inte hade kameran i hand gled så klart molnen över fjällen bort och jag kunde se den vitaste nysnö helt ner på ca 500-600 meters höjd.
Också nere vid havsnivå var det gott om snö....
Nej, nu skojar jag. Detta är bara isrester från räkfabriken som Aaju gladeligen hoppade runt i. *hihi*
Vi stod säkert över 20 minuter vid detta ”lyxåk”, då Aaju insisterade på att jag skulle förklara, om och om igen, vad varenda spak och handtag var till för. Må vara att det var en svensk maskin (Saab Scania), men någon expert är jag nog inte ändå. Fast Aaju var imponerad! ;-)
10 kommentarer:
En sådan söt liten krabat! Mike och Maria låter inte grönländskt? Haha, förtäckt nyfiken-i-en-strut-fråga! Och så lite seriösare fråga: Var föder man barn? Åker man till sjukhus även i normalfall, eller föder man hemma? Min tanke är att dåtiden känns närmare i Grönland, att man kanske föredrar att föda hemma med en barnmorska, som i gamla tider?
Och så måste jag ju fråga trots att du inte är fordonsexpert: Vad är det för vrålåk Aaju står bredvid? Jättestort och långt och konstigt. Vad har man den till? Vad är den där spaken ... ; D
Hoppas du har en jätteskön söndag!
Underbar historia! Jättefina bilder! Bra berättat! Som alltid. Höörröni andra bloggare, ska vi inte ta och luska ut vem högste sjeeeefeeeen är på Grönlands turist kontor och tipsa om att Lullun gör ett jättebra jobb med att göra reklam för Grönland?!
Marianne: om du tycker dåtiden känns närmare i Grönland. Pröva NL. Där föder många många hemma. No pain, no gain är attityden där.
Marianne: Nej, Det är väl inte jättegrönländskt, jag erkänner.:-) Mike uttakas dock typ Micki, så så amerikanskt är det inte heller. Och bibelnamn som Maria är också vanliga här. Nej, nu blev jag så inspirerad att jag faktiskt tror det kommer ett inlägg om detta med namn ganska så snart (började annars att skriva en låååång kommentar. ;-)
Och det här med hur man föder barn är också spännande här; kräver också ett eget inlägg (och jag tror också jag har skrivit lite om det). Kort kan man ju säga att man inte pga dåtiden ligger närmare promt ska föda hemma generellt. Däremot är det många som gör det då det inte finns någon annan möjlighet på många ställen. Och då blir det inte ens med någon barnmorska, utan bara med en ”erfaren” från bygden där man bor. Holgers mamma har t.ex varit en sådan. Hon har ingen utbildning inom vården (eler någon annan för den delen), men har ju själv fött tre barn, så det får liksom ”duga”). Mn som sagt; detta måste bli ett inlägg! :-)
Och maskinen; ja fråga mig inte om något namn, men en ”båttransportslastbil” är det jag skulle kalla den. ;-)
Karlavagnen: *hihi* Tack! :-) Och Holland, jo jag har hört om det. Här är damerna (speciellt uanför Nuuk) dock normalt långt från några mesar. Men att föda under de förhållandena de gör är de dock inte av fri vilja. Det finns helt enkelt inte andra alternativ i ett stooort land med få invånare. Fast å andra sidan; det avskräcker inte kvinnorna från att skaffa barn heller och unga är de. ;-)
Guuuud så söt bebis.
Roligt namnförslag på lastbilen*fniss*
Jag bara läser och läser alla dina roliga inlägg och så skrattade jag åt Mariannes tjugo frågor och ja jag tycker absolut den högste chefen på Grönlands turistkontor borde belöna Lullun stort för fantastiska berättelser om Grönland.
Ha en underbar söndag.
Kram
Susanne
Jag tycker helt enkelt att Lullun ska utses till Grönlands främsta kulturambassadör!
Och så har jag hört att nederlänningar är väldigt väldigt extremt snåla. Kan det bero på det? De vill inte betala vad det kostar att föda på sjukhus? : D
O vad liten o söt!!!!
Och vad klurig Aaju är! Smart kille! Att han funderat över detta med födsel är ju inte så konstigt kanske? Men att han kommit fram till att barnet kissats ut var kul tycker jag!!
Och att han sur på lillkusinen som inte har vett att hälsa på! :-)
4,5 kg lät förresten bamsestort! Haha! Ella var ju kanppt 2,2 kg när hon föddes.... Men ändå stor för sin ålder! Hon vägde ju ca 4 4 kg för ca 3 veckor sedan alltså vid knappa 2 månadersålder..... Men hon växer så mycket nu att hon känns som en bamse! :-)
Tycker ni verkar ha haft en jättelyckad dag!!
KRAAAM!
Susanne: Ja, visst var han söt! :-) Och ja, det blir nog ett par inlägg där pga Marianne. Hur det blir med turistkontoret vet jag dock inte... *hihi*
Hoppas helgen har varit bra, bara ett par timmar kvar för dig av söndagen nu! ;-) Kram
Marianne: *hihi* Kulturambassadör, en du! ;-) Och de är altså så snåla (enligt hörsägnen). Kan det vara värre än jydarna (alltså som i dem från danska Jylland och inte att förväxlas med en viss religiös tillhörighet vilka dock komiskt nog också fått en liknande stämpel). Jag blev MYCKET överraskad i början när jag fick närmare kontakt med danskar, då jag upptäckte hur ”illa” det var. *hihi*
Saltistjejen: Ja, han klurar på många saker han. Han har dock inte kommit så långt att han har börjat fundera på hur bäbisen kommit in i magen från början, men det ska bli spännande när den frågan kommer... ;-)
Japp, Aaju var verkligen bamsestor. Över 4,5 kg alltså. Tidigare på dagen, innan han föddes, hade en barnmorska dessutom gissat att han skulle väga omkring 3 kg (en vecka innan sade de 3,5), så vi blev minst sagt förvånade. Folk trodde, när vi kom från sjukhuset efter en vecka, att han redan var just 2 månader gammal, speciellt eftersom han också höll huvudet själv ganska bra. Så det var dem som blev lite ”sura” för att vi hållit honom gömd. *hihi* Men turligt nog är ju storheten, liksom litenheten för er del, något som håller i sig. Helt otroligt ändå hur snabbt Ella växer! :-)
Kram!!
Vilken söt en! Är det rentav lite babyboom även i Grönland?
Anna, Fair and True: Nja, faktiskt inte. Ingen babyboom alltså. Det var det mer bland bekanta & kolegor förra året. Fast i Sverige, ja där kommer det nya "kompisbäbisar" mest varje månad... ;-)
Skicka en kommentar