Trots att jag faktiskt älskar att packa och klura ut hur man på bästa sätt får ner så mycket som möjligt i en låda/väska var detta dock inte den roligaste uppgiften jag har haft. Det kändes ju plötsligt så mycket mer deffinitivt på något sätt (hur rätt vi båda vuxna i familjen än tycker beslutet att ”pausa” är, har det inte varit utan tårar och jobbiga tankar om att detta med rätt stor risk ändå omvandlas till en riktig separation).
Det är viktigt att se cool ut när man hammrar ihop lådor. Tur att min åländska kompis gav oss sin stora spegel innan hon flyttade till Europa för ett par månader sedan, så att man själv kan kontrollera coolhetsfaktorn. *hihi* Och ja, hörselskydd är också viktigt! ;-)
Detta var bara en liten del av alla data-/TV-spel, CD-roms och DVD:er vi fick packat ner.
Det var rörigt där en stund. *hihi*
Men tillslut blev vi klara och så saknades det bara lite tejp (som jag köpte igår onsdag). Och ja, så ska vi klura ut hur vi får lådorna ner från 4:e våningen och körda ner till hamnen. Så långt har jag inte kommit ännu... ;-)
Mycket hade gjort tisdagen till en småjobbig dag, men innan det var dax för min lilla ängel att gå i säng bakade han en kladdkaka till mig. Tillsammans med den (kladdkakan alltså) unnade jag mig en bra film. Och under en natt (fram till kl 3.30 med intensiv halsbränna) slöttitande på TV föll bitarna återigen på plats och jag kände mig återigen stärkt.
Det må vara (för så är det verkligen) att vi alla måste lämna Grönland om vi en dag vill bli återförenade igen. Men desto viktigare att förstå och påminna mig själv om var att det inte är bråttom. Vi behöver inte stressa med att ta några beslut. Jag behöver inte kolla efter jobbannoncer, kontrollera priser på möbelfrakt osv. Och det må vara smått hårt att bo i ett så isolerat samhälle som ensamstående mamma, utan nära vänner och familj, men det här ska nog gå ändå. ;-)
16 kommentarer:
Å Lullun!!!
Skickar en mängd kramar till dig!! Du ÄR stark och det här kommer gå bra. Det känner jag på mig. Du verkar ha en sådan inställning. Om man ger sig dn på att man ska fixa det poå ett eller annat vis så brukar det oftast gå. Visst, det kommer säkert kunna bli tungt ibland, men du är som sagt en klok, varm och generös person med både huvudet och hjärtat på rätta ställena så jag är övertygad om att det kommer att bli bra o slutändan. Och med bra menar jag att du, Aaju och Holger kommer att må bra och leva de liv som passar er. Omd etta sedan blir som en familj tillsammans eller som en familj som är lite "utspridd" får framtiden och ni avgöra.
Kram!
Hej Lullun!
Det var ett tag sedan jag "hälsade på" i din blogg. Men nu är semestrandet slut för i år och datatid finns igen.
Jag tycker verkligen om att kika in i din blogg, alla dina underbart vackra foton på den mest exotiska plats jag kan tänka mig!
Jag får erkänna att jag mest har läst inlägg som handlat om precis det: Grönland. För att "snoka" i ditt privata liv har känts fel. Men idag läste jag dina rader och jag förstår att du har blandade känslor. Så trots att vi inte är nära bekanta, jag är ju bara en av alla miljoners bloggande människor i världen... så vill jag iallafall ge dig en STOR KRAM!
Var rädd om dej!
Hälsningar från Eva i Lappland
Kara Lullun. Relax. Det ar det enda man kan gora - man behover for det mesta inte *gora* nagonting. Det kommer att visa sig hur det ska bli.
Har kommer mer kramar fran Texas. Nog ar det lite val mycket for dig att packa hans grejer - det tycker jag nog om jag ska vara tyckmycken...
Men jag maste saga att du har en liten juvel dar, i spegeln! :o)
Håll i hatten! Håll ut, håll ut du halv-gamla västkustbo (öh, hur var det nu med PMS:en? Morra inte så där hotfullt; blir ju rädd ju! :-). Du har tagit dig igenom värre stormar än detta misstänker jag.
Lyssna på sjörapporten (dina och din familjs känslor), ha flytvästar på och rid ut detta! Ni rundar snart nog en kobbe och bakom den så har du mindre krabbig sjö!
Hey ho and up she rises - eller hur gick sången?
MEN DU? Köpte du diskborste i Sverige?
Kram! Från 08:an som blev 031:a och är ännu äldre än du!
Usch så jobbigt det låter att behöva gå igenom allt det du måste just nu. Men jag säger som föregående talare, du är stark och klok med hjärtat på rätta stället, så det kommer att ordna sig även om det är stormigt på vägen. Tur att du har en sådan riktig liten ängel vid din sida, en som till och med bakar kladdkaka till dig när du som bäst behöver en bit choklad! (Det var kanske därav jag fick idén till att göra kladdkaka i går!)
Alla bitar kommer säkert att ramla på plats så småningom, ta en dag i taget och känn dig så sakteliga fram till hur du vill ha det.
Här får du en miljon styrkekramar från mig! Du fixar det här!
Saltistjejen: Taaack! Jo, men visst kommer detta gå bra. Det känns så klart inte alltid så, men att det ska gå bra (hur det än går) det är liksom det enda alternativet ändå, eller hur? :-) Kram!
My little cloud: Vad gulligt av dig. Du får mer än gärna läsa alla mina inlägg. Jag förstår att de kan verka väldigt personliga och är det säkert också, men samtidigt väl avvägda (försöker jag i alla fall) så att det är ok att alla kan läsa dem ändå. Kanske kan någon lära av mina erfarenheter ändå. Har själv funnit mycket stöd och tips/råd till min vardag genom att lsa andras bloggar, om hur de känner och har det. Kram tillbaka! :-)
Eva: Jag gör mitt bästa! :-)
Aurorabuddha: Japp, det är det jag försöker; att inte göra/tänka någonting alltså. ;-) Och det har funkat, om inte felfritt så iaf väldigt bra i nästan 2 månader, men nu hade jag en vecka då jag tillät andras behov (eller snarare det jag trodde var deras behov) komma före och då började tankarna på framtiden rulla in. Men ja, problemet att få skickat lådorna återstår, och det skulle jag nog gärna se att ”någon annan” kunde ta hand om, ”någon” med killkompisar här i stan, killar stora & starka nog till att få burit lådorna ned för alla trapporna utan större problem och in i bilen (som de har tillgång till via sina jobb). Men, men. Idag stormar det och ösregnar så jag låter uppgiften bero... ;-)
Och Aaju, ja visst är det en juvel alltid. *hihi*
Karlavagnen: *hahaha* Jo men visst håller jag i hatten. Jag ska nog rida ut även denna storm, inklusive den rent fysiska som pågår utanför fönstret just nu. Stormar helt gaalet just nu och det ösregnar. 10 sekunder utanför och jag hade lika gärna kunnat hoppa ner i poolen med kläderna på... ;-)
Och nej, inga svenska diskborstar, men väl tre ”grönländska” när jag kom tillbaka hem igen. Man får ju passa på när de precis fått leverans. :-)
Marianne: Ja, som jag också skrivit till de andra, så vet jag att detta nog ska ordna sig. Det måste det ju helt enkelt, positivt tänkande som man är i de allra, allra flesta tillfällen. Och Aaju, ja han kan ju både vara en odåga som gör vardagen hopplös och en underbar, underbar ängel som kommer med legoblommor, kramar och bakar kladdkaka, bara för att nämna något! :-) Kram!
jag känner igen mig i din situation trots att vi befinner oss så långt isär... kan intyga att man orkar, man orkar så vanvettigt mycket mer än man bara tror, men försök att "mota Olle i grind" o lyssna av dig själv under hela den här resan... själv totalkollapsade jag efter min förra separation då ingenting av min egna tjurighet eller forna styrka hjälpte till... för mig slog epilepsin till, för andra händer andra saker... att klara av att ta hand om sig själv är underbart o fortfarande min grundinställning men ibland måste man prioritera sig själv också..
(svammel, som vanligt, men tanken är god, lovar!)
åsså vill jag bara hälsa till Eva i Lappland, vilken tillfällighet :-) jag är ju också en Efwa, numera utlokaliserad till Västerbotten, tidigare Lappland .
Jag kan bara instämma i allt vad de andra skrivit. Det här kommer att gå bra Lullun, du kommer att klara det. Det tvivlar jag inte en sekund på.
Du har kraften inom dig.
Jag tror inte du behöver fundera så mycket aktivt utan bara låta allting komma till dig (lätt säga...). Pusselbitarna kommer falla på plats, tills dess lev bara här och nu och ha en fungerande vardag för dig och lillprinsen. Det räcker nog så för stunden, framtiden får vila en stund.
Kram!
Du är så positiv och stark och jordnära (det var egentligen nåt annat ord än jordnära jag tänkte på men det försvann och jag kan inte hitta det i min hjärna just nu!!) så man kan inte låta bli att beundra dej!!
Kram!
Vad är detta? Nu blir jag lite ledsen. Hade ingen aning om att där var några problem alls med min favorit familj på Grönland. Jag tog nog för lång "break" från bloggen i sommar. Men om ni ska separera i alla fall för ett tag, så kanske allt kommer att bli bra igen. Jag hoppas det. Jag tänker på er och håller fingrarna att allt slutar bra vad ni än bestämmer er för att göra till slut. Kram till dej och Aaju
Vännen, vad jobbigt allt är för dig att du ska behöva stå ut med allt detta tycker jag är grymt orättvist på många sätt. Det hjälper ju så lite att vi sitter här hemhemma o tänker på dig jag vill vara där hos dig nu!
Tur för digg att du har Aaju, skönt oxå att han är väldigt självständigså du får lite andrum, Samtidigt som det är gott att ha något att skingra tankarna på. Låt du Holgers kamrater ta hand om lådorna, du ska inte behöva kånka dom ner för trapporna o sedan till hamnen.
Stå på dig syster, men du är inte mer än människa ge lite krav tillbaka. Du ska inte behöva ta hand om allt. Fokusera på dig o Aaju nu. Du måste det. Uff du vet att jag inte gillar skriva moralkakor jag av någon har inte befogenhet till det:)
Ha det bäst nu, ni finns hos mig.
Kram
Efwa: Jo, visst orkar man otroligt mycket. Och jag brukar klara mig igenom hårda tider ganska helskinnad. Det nya med denna process är dock att jag verkligen valt att lyssna på mig själv och faktiskt bara vara, leva i nuet. Det var vad jag hade behov för; jag har alltid tänkt för mycket på att vara där för alla andra liksom. Dina ord stärker mig och ja, det blir nog nedturer framöver, men de ska besegras. :-)
Kul med en lappländsk Eva/Efwa-träff här på bloggen också. ;-)
Anne: Ja, jag tror verkligen på dina ord. Att allt kommer att falla på plats, på något sätt. Och konstigt nog har jag haft det ganska lätt för att leva i nuet, men det är klart; ibland kommer bara känslorna, tankarna osv. Kram!
Annikattsblogg: Positiv, ja det är en egenskap som tagit mig igenom livet, genom många motgångar osv (kom nog med min mammas sjukdom som vi ju levde med i över 20 år). En egenskap jag verkligen värdesätter. Men ibland rasar även min värld, eller snarare får jag behov av att explodera lite och vara negativ. Det vet min familj alltför väl, men resten av världen är turligt nog trygt ovetande... ;-) Kram!
Anita: Nej, det var ju inte så lätt för dig att veta. Det hela gick så snabbt och vips var det semester och blogguppehålldessutom. Men tack snälla du för din omtanke. Ja, jag tror också på att det hela kommer att lösa sig, men hur har jag ingen aning om. ;-) Kram!
Anna: Ja, snart kan du ju ta job som bagare. Av moralkakor. *hahaha* Nej, bara ett skämt. Du vill ju bara väl så jag tar på inget sätt det du skriver som något ont eller ”måste lyda”-råd.
Ja, detta med att lämna lådorna hade jag gärna sluppit, men samtidigt ska ju frakten betalas, så hur det än löses så måste jag nog med. Det där med pengar och fraktförsäkring tror jag inte vännerna har styr på tyvär... Men idag har det ösregnat och stormat hela dagen (nu kl 22 är det dock stilla) så jag har haft en bra ursäkt till att inte komma iväg. :-)
Och jo, visst är det skönt att jag har Aaju! Samtidigt som han ju ”skapar besvär”. Hade detta hänt innan han kom så hade jag ju löst det hela på ett helt annat sätt, men nu måste jag ju ändå främst tänka på honom, som ju har helt andra behov än jag. Inte för att jag någonsin skulle vilja ha det annorlunda, men tror nog ändå att vara nybliven singel är lättare för mig än nybliven ensamstående mamma på något sätt. ;-)
Kram!
Usch ja det later inte som nagon jatte rolig uppgift att packa ner Holgers saker och skicka ivag. Det later dessto roligare med kladdkaka dock! Skont att du kunde kanna dig lite mer positiv i slutandan och att du inte kanner nagon stress i alla fall. Stor kram!
Millan: Nej, det var inte så roligt. Men tillsammans med Aaju så försökte vi ändå göra det till något roligt - för honom var det ju det också. Han hammrade på och var så stolt för att kunna göra detta för sin pappa. Stackars liten. ;-) Men ja, försöker verkligen inte låta mig stressas av situationen vi nu är i, men visst kommer tankarna ibland. Men det SKA gå! :-) Kram!
Hur funkar det egentligen att skicka paket så där? Antar att det är dyrt fast att det tar ett tag att komma fram?
Anna, Fair and True: Det är faktiskt inte alls speciellt dyrt, om man bara själv kör sakerna ner till hamnen. Det dyra är transporten från hamnen i Ålborg och vidare (speciellt om det ska utanför Danmark...). Men hämtar man även upp sakerna där så är det rent av riktigt billigt. Med spedition hela vägen till Skanderborg (ca 12-13 mil från Ålborg) fick jag betala ca 1200 svenska kronor för de 70 kilona (men det är ju volymen man betalar efter).
Vanligtvis skickar jag dock bara via vanliga posten; en låda på 20 kg kostar ca 400 kr till Sverige. Men det är klart, man ska räkna med minst 1 månads levereringstid och ibland går det upp mot 3... ;-)
Skicka en kommentar