De tidigare avsnitten i serien är:
1. Grönland befolkas
2. Vikingaeran
3. Valjägarperioden
4. Kolonialiseringen
5. Polarforskare & äventyr
6. Kolonigreppet spänns
Världen i krig
Grönland avgör kriget
1940 ockuperade tyskarna Danmark. Grönland blev därmet satt till att klara sig själv. Något man klarade galant genom att söka hjälp från USA och Canada. Den danske ambassadören i USA ingick bland annat ett viktigt avtal med amerikanarna: USA skulle försvara Grönland och förse landet med varor, mot att de skulle få upprätta militärbaser i landet samt få tillgång till den för aluminium- och flygplansindustrin så viktiga mineralen kryolit som då fantes i Ivittuut i Sydgrönland.
1941 anlade amerikanerna militärbaser i Narsarsuaq och Kangerlussuaq. Dessa gjorde att amerikanarna kunde sända flyg till fronten i Europa, vilket var helt avgörande för att de allierade senare kunde vinna 2:a världskriget. Som mest hade USA hela 14 militärbaser och väderstationer i Grönland.
Bildtext: Kangerlussuaq är idag en civil flygplats, landets största (vilket säger mer om landets övriga flygplatsers litenhet, än om Kangerlussuaqs storhet om man säger så... ;-) ).
Hundpatruller stoppar fienden
På grund av tysk aktivitet i Östgrönland lät man en hunddragen slädpatrull patrullera det folktomma Nordöstgrönland. Detta var ett lyckat drag och man föhindrade tyskarna från att upprätta användbara metrolog- och kommunikationsstationer i landet.
För att visa sin suveränitet i området och övervaka det, existerar denna danska patrull än idag. Under namnet Sirius-patrullen reser 12 soldater längs den, fågelvägen, 2100 km långa kusten, genom världens största nationalpark. Under de 4 sommarmånaderna sker det med båt, de övriga 8 månaderna med hundsläde. Danske kronprins Frederik är en av dem som deltagit i denna, normalt 2-åriga, extremt hårda militärtjänst.
Livet under kriget
Kontakten med amerikanarna under 2:a världskriget påverkade livet i det tidigare så för omvärden stängda, grönländska samhället. Man presenterades genom film för det glamorösa livet i Hollywood och man fick möjlighet att beställa de mest otroliga varor från amerikanska postorderfirmor som t.ex Sears.
Man introducerades även för elektricitet 1940, samt motorer & olja. 1942 gjordes även den första radioutsändelsen. Och man fick sig några låneord. Ord som man själv faktiskt inte riktigt haft i sitt vokabulär tidigare, som ”aluu” från engelska ”hello” och ”baaj” från engelska ”bye”.
Bildtext: På nationalmuseumet i Nuuk kan man se vilken typ av kläder man gick i normalt på denna tiden. Som ni kanske kan se så är det en blandning av gammalt och nytt; allt från helstass i isbjörns- och sälskinn till ganska ”vanliga” klänningar, men med traditionella kamikker. I bakgrunden står dockor med traditionella anoraker, sydda av importerade tyger. Samtliga av dessa traditionella kläder ser man gammal som ung använda än idag, även om andelen har blivit färre.
Själv tycker jag att 1900-tals historia är väldigt spännande, inte bara Grönlands. Med den grönländska aspekten tror jag därför jag återkommer till ämnet här i bloggen, då jag t.ex gärna vill berätta om när den första bilen kom på grönlandsk mark under 1940-talet och om de amerikanska militärbasernas historia. Detta kommer dock att vara något som ligger utanför denna serie av mer generella historieinlägg.
I nästa historieinlägg kommer jag att berätta om Grönland under efterkrigstiden. Därefter följer ett sista inlägg med lite mer nutidshistoria och framtid.
14 kommentarer:
Hej jag hittade just hit via en annan bloggare, det är så intresant att ta del av andra utlandssvenskars vardag, jag bor själv i Singapore sedan 1,5 år,och trivs jättebra!
Ha en fin dag
//Gunilla
Tänk ändå vilken tur att Grönland kunde ställa upp med militärbaser på den tiden! Annars vet man inte hur det hade slutat.
Oj, oj, oj, jag kan tänka mig hur det var att introduceras till 40-talets Hollywood-filmer med damer i sidenklänningar och allt när man själv var van vid sälpälsar! Vilken annorlunda värld, undrar vad de tänkte!
Nu har jag härmat dig och gjort en likadan smart länklista. Det är ju superbra så kan man se att Desirée är åter osv! Men den ville inte ta med en del länkar, undrar varför!
Det här är verkligen en spännande serie som du har på bloggen. Man får ju erkänna att Grönlands historia inte är en kunskapskälla att ösa ur direkt, i alla fall inte för min del.
Det här är också en av alla saker som är så roligt med bloggar att nya världar öppnar sig och att man faktiskt kan lära sig en hel massa och samtidit ha väldigt kul!
Hoppas ni fått lite bättre väder och att ni får se solen lite till innan kyla och snö tar sitt grepp om er.
Hej, det är kul att vara tillbaka och börja läsa bloggar igen och umgås med er bloggvänner. Vad fint du har gjort om på bloggen. Blev jättelyckat.
Kram
Desiree
Intressant inlägg! Jag tänkte fråga lite mer om de amerikanska militärbaserna, men såg sen att du skrev att det kommer mera om just det senare.
Finns det t.ex. någon aktivitet kvar idag på de amerikanska militärbaserna?
Verkligen ett intressant inlägg och jag ser framemot att läsa mer om både Grönlands 1900-tals historia och om militärbaserna. Jag hade ingen aning om Grönlands roll i 2:a världskriget!
Stor kram!
Gunilla: Välkommen till min blogg! Ja, jag var över hos dig för några månader sedan kommer jag ihåg, men så åkte jag på semester och sedan dess har jag inte riktigt kommit igång med bloggbesökandet på full fart igen. :-( Men det kommer... ;-)
Ja, att läsa andra utlandssvenskars bloggar är verkligen otroligt roligt och trots att man bor på så olika platser har man mycket gemensamt. Och det skriver jag, som normalt aldrig söker mig till andra svenskar när jag är ute och reser osv. Men ja, vi delar ju ofta många upplevelser och känslor ändå, som familjen och vännerna där hemhemma i Sverige kanske inte helt förstår.
Marianne: Ja, amerikanarna (och i förhållande till 2:a v-kriget hela Europa) har verkligen haft nytta av Grönlands strategiska läge. Tillgången till grönländsk mark spelade ju också en riktigt viktig roll för försvaret av USA under det kalla kriget och gör det fortfarande (och nu med lite växande hot från öst igen, så vem vet vad som händer...).
Men visst, vilket chock mötet med allt amerikanskt ändå måste ha varit. Grönland hade ju innan hållits helt isolerat och det var nästan inga nyheter från eller kunskap om resten av världen den gången. Riktit många (och det är verkligen sant) trodde innan amerikanarna kom att Danmark var det enda landet som fanns utöver Grönland. Och även de som visste mer, var helt överbevisade om att Danmark var det mest utvecklade & rikaste landet i världen. Därför var det verkligen många som hade svårt att tro att amerikanarna också var riktiga människor när de kom. Som du märker, det finns massor av historier omkring dessa möten som är värda sina egna inlägg. :-)
Och länklistan, ja visst är den bra!! :-) Tror det har något att göra med att vissa bloggar inte har RSS-feed eller liknande. De stora, som blogger och worldpress har det, men inte t.ex blogg.se-bloggar. Fast man kan bara trycka ok på den fråga som dyker upp, så lägger sig bloggarna utan feed i botten av listan, utan tidsangivelsen. :-)
Norrsken och stjärnfall: Det där med kunskap om Grönland är nog något ganska generellt. Själv visste jag så gott som ingenting när jag flyttade hit för dryga 7 år sedan. :-) Men visst är detta med bloggar fantastiskt. Det ger ju också många gånger en helt annan insikt i hur det är i olika länder och regioner än om man skulle läsa en bok. Just för man får denna vardagliga inlblicken också. :-)
Desiree: Hej och välkommen tillbaka till min blogg (ja, den generella välkommen tillbaka-hälsningen har vi ju redan avklarat *hihi*). SÅ kul att ha dig tillbaka. Kul att du gillar looken. Fick ett infall en lördagmorgon. Det var tid till något nytt helt enkelt! :-)
Anne: Jodå, det finns en militärbas kvar, den i Thule och som skyddar USA från missilanfall från Ryssland bl.a. En mycket viktig bas (för USA alltså) om än liten sett till bemanning. Några hundra militärer och en hel del större drös civila (amerikaner/danskar/grönländare). Alla andra baser är stängda varav de två andra stora har blivit civila flygplatser (varav den senaste 1992). Finns massor av spännande att berätta om dessa, men det får vänta till hösten... ;-)
Petra H: Ja, Grönlands historia är verkligen smått bortglömd i historieböckerna, men den mer nutida är egentligen otroligt spännande. Speciellt med den roll landet ändå har spelat både under 2:a v-kriget, det kalla kriget och nu med kampen om olja i Arktis. Fast det är klart; det mesta har hänt över huvudet på lokalbefolkningen... Men det kommer mer här på bloggen framöver. Jag lovar! ;-) Kram!
Ser verkligen fram emot inlägg om alla de där mötena mellan grönlänningar och amerikaner!
Tack för tipset, då ska jag göra så, för de som ligger i sin egen lista känns lite utanför, och det är ju inte meningen. Men jag har flera som är på Blogger som inte heller ville lägga sig i nya listan.
Vilket intressant inlägg Lullun!
Jag blev så fascinerad över detta emd hundslädesspaningen! och att de fortfarande gör den på vintern! Känns nästan lite James Bond över det tycker jag. ;-)
En fråga bara märks det något på Grönlands befolkning att det var så många aktiva militärbaser där under andra världskriget. Jag menar finns det många par där hon är grönländska och han amerikan? Eller kasnke barn med en amerikansk pappa? Sådant är ju annars rätt vanligt i andra länder där USA varit aktivt deltagare i krig som t ex Korea och Vietnamn.
Kram!
Marianne: Kul att du ser fram emot att höra mer. Det blir dock inte än på ett tag. Måste ju få slut på historeserien först om inte annat. ;-)
Och konstigt med att blogger-bloggar inte vill ”fastna”, men det kan ju vara ett tillfälligt fel eller kanske att de stängt av den där RSS-feed-funktionen som jag tror också man kan göra.
Saltistjejen: Kul du gillade mitt historieinlägg. ;-) Ja, visst är det lite James Bond över det hela, det med slädarna. *hihi* Jag hade tänkt att skriva om Sirius-patrullen innan semestern – ett helt inlägg om dem alltså – i samband med att jag skulle på ett föredrag. Men så kom jag mig aldrig iväg. Fast jag får väl försöka skriva ner något mer någon gång i framtiden. ;-)
Ja, visst har amerikanarna även lämnat spår ifrån sig här. Det finns ”blandbarn” och det finns många med amerikanska ex (och några – i alla fall en som jag känner till – som gift sig och flyttat till USA). Men det där med många är ju ändå väldigt relativt. Militärbaserna här har ju alla legat väldigt isolerade dessutom, så det har ju inte direkt varit så mycket amerikaner som ”knallat runt på gatorna” så att säga. Just under 2:a världskriget, när de ju ansvarade för att landets befolkning fick varor var de såklart lite överallt, men senare, efter kriget och fram till nu (de har ju fortfarande en aktiv bas kvar - Thule), så har de hållt sig på sina baser. Men även grönländare arbetar ju där, som diverse hantverkare, restaurang- & stödpersonal osv. Holger har ju t.ex bott över 2 år på basen i Thule. Livet där är dock väldigt amerikanskt. Alla varor är amerikanska och amerikanarna möter bara de grönländare som jobbar på basen. Efter deras tjänstegöring här vet de därför närmast inte ett dyft om Grönland och hur livet är här. Och ja, har en massa inläggsidéer som jag har tänkt att skriva på detta ämnet men det har inte blivit av ännu... ;-)
Hej! Det var ett tag sedan jag kikade in på din blogg men nu hittade jag tillbaka till dig via en annan blogg, lyckligtvis får jag väl tillägga för du har en superintressant och lärorik blogg! Historia har alltid fascinerat mig. Nu ska jag lära mig mer om Grönland! Jättespännande!
Pumita: Välkommen tillbaka! Och kul du gillar bloggen. Och historia. Så många följdfrågor jag fått på senaste historieinlägget gör ju dessutom att jag nog har ett par fler historieinlägg att skriva till hösten. Men prioritet 1 är i alla fall att slutföra denna serie av mer generella inlägg. Två onsdagar kvar, så skulle jag vara klar! ;-)
Tack för ännu ett intressant inlägg! Jag visste ju att amerikanarna hade/har militärbaser i Grönland och även på Island, men jag visste ju inte detaljer runt detta.
Anna, Fair and True: Och mer kommer det nog om just militärbaserna framöver någon gång, när det passar sig. :-)
Skicka en kommentar