De tidigare avsnitten i serien är:
1. Grönland befolkas
2. Vikingaeran
3. Valjägarperioden
4. Kolonialiseringen
5. Polarforskare & äventyr
6. Kolonigreppet spänns
7. Världen i krig
Efterkrigstiden – Danskarna ”moderniserar”
Grönländarna börjar ställa krav
Efter 2:a världskrigets slut visades det mycket medkänsla i Grönland för det av tyskarna tidigare ockuperade Danmark. En insamling blev därför startad, för att ge ett bidrag till det danska samhällets återuppbygnad. Ett samhälle, som trots kriget, troligtvis egentligen hade det mångt bättre än det grönländska.
Det självständiga liv man levt och de amerikanska varor man plötsligt presenterats för under kriget (då ju amerikanarna hade ansvaret för att förse Grönland med varor, som jag skrev om i förra inlägget), gjorde dock även att en debatt om Grönlands framtid väcktes. Grönländarna ville ha fler rättigheter och man ville att standarden skulle höjas.
Den sociala standarden var i Grönland långt lägre än i Danmark. 20-30 % av bostäderna i landet var fortfarande byggda i torv med jordgolv. Sjukvården var ytterst bristfällig och medellivslängden för män var bara 32 år! Dessutom hade danska staten en otrolig makt över folket genom sitt handelsmonopol och det faktum att ingen fick lov att resa till och från landet utan danska statens tillstånd (ett tillstånd som inte var helt lätt att få).
Bildtext: Ett grönländskt hem från mitten av 1900-talet (där bilderna på väggen ska symbolisera att man isolerade med tidningspapper – ja generellt ser denna utställning mycket finare ut än det jag sett på autentiska foton).
Bildtext: I detta enda rum, med kök och allt i ett, bodde ofta stora familjer, sovande tillsammans på britsen för att hålla värmen (ses på första fotot - för ja det är samma rum. Den blå stolen kan ses på båda fotona). Så många möbler i övrigt hade man inte. Flera generationer och syskon med respektive familjer delade ofta de små bostäderna, och så lever man delvis fortfarande idag. I alla fall bor man generellt bra mycket trängre och med lägre standard än vad man gör i t.ex Sverige, speciellt ute i de små bygderna.
Landet öppnas upp
Önskemålen från Grönland hörsammades och i 1950 skedde omfattande ändringar av lagarna som gällde kolonin. Fast inte hela kolonin blev inkluderade i ändringarna: Nord- samt Östgrönland fick först samma rättighetter som resten av landet år 1963.
Syd- och Västgrönland skulle i alla fall öppnas upp för omvärlden och bli en del av Danmark. Det skulle moderniseras. Sjukvården, bostäderna, skolan och infrastrukturen skulle förbättras. Man skulle få både poliser och domstol. Dessutom skulle det danska statens handelsmonopol upphävas. Grönland (med tidigare nämda undantag) blev också en politisk enhet med ett folkvalt landsråd, med en av danska staten utsedd, dansk landshövding som ordförande.
Omvärldens ögon faller på Grönland
Anledningen till att hela denna process gick så snabbt var troligtvis för att omvärlden hade fått upp ögonen på Grönland. FN krävde bland annat nu en årlig rapport från alla kolonihållande länder, där förhållandena i deras kolonier skulle beskrivas. Eftersom Grönland var känt som en mönsterkoloni och Danmark mer som en frälsare än en kolonialmakt, hade det inte varit så bra för Danmarks politiska ställning i världen om sanningen om det kraftigt försummade Grönland kom fram.
Amerikanarna insåg dessutom snabbt hur viktigt Grönland var för deras försvar, med dess strategiska läge. USA erbjöd till och med Danmark 100 miljoner dollar, för att få köpa ön.
Grönland blir en del av Danmark
Processen fortsatte och 1953 blev Grönland förklarat som medlem av det Danska Riket. Man blev ett eget amt (lite motsvarande Sveriges län) och man blev tilldelade två platser i den danska riksdagen. Grönland var alltså inte längre någon koloni, i alla fall inte på papperet. Man skulle nu vara danska medborgare på lika fot med resten av Danmarks befolkning.
Bildtext: Danskarna som levde i Grönland hade (och har generellt fortfarande) en helt annan levnadsstandard. Detta vardagsrum kan man se på en utställning på Grönlands nationalmuseum. Så här fina möbler hade alltså danskarna i Grönland under 1900-talets första hälft. Och det var bara ett rum av flera för en standardfamilj på 4-5 personer.
Danskarna centraliserar & hopplösheten växer
Grönland började plötsligt utvecklas mycket snabbt. Oroväckande snabbt. Landet översvämmades av danska tjänstemän, lärare, ingenjörer och arbetare av olika slag, som byggde & byggde.
Danskarna centraliserade. Folk skulle flytta in till städerna; bort från de små byderna med det traditionella livet nära naturen och in i de nybyggda betonghusen i städerna. För att påskynda processen stängde man skolorna och de små butikerna i bygderna, så att många inte längre hade något annat val än att flytta. Danskarna ville ha alla in i städerna, där även sjukhus, elverk, vattenverk, skolor, asfalterade vägnät och liknande gjorde entré. Men också städer där tyvär – trots att man även byggde upp fiskefabriker – arbetslösheten väntade för de flesta grönländarna.
Bildtext: Tyvär var betonghusen som danskarna byggde under 1950-70-talen inte helt anpassade til de arktiska förhållandena. (Detta är i övrigt huset vi bor i idag... ;-) ).
Det var för de flesta grönländarna en otrolig omvälvning. På otroligt kort tid förändrades allt. De möttes plötsligt av en helt annan kultur. Överallt omkring dem hände det saker som de inte kunde förstå, än mindre delta i och påverka. För många av dem som hade haft turen att få ett arbete blev det också problem. Efter att man levt livet efter naturens och sin egna vilja skulle man plötsligt strängt följa stämpelklockans visare. Man upplevde ett förfall av sin gamla natur- och andebaserade kultur och känslan av hopplöshet, att inte kunna påverka sin egna vardag och framtid, växte.
Alkoholen gör entré
Grönland blev till många unga, manliga danskars guldgruva pga denna ofantliga byggboom. Pengainhåvandet skulle så klart firas så snart det gavs möjlighet. Med egenmedhavd sprit – något som var helt nytt för många i lokalbefolkningen – gav man sig av till stadens Folkets Hus, för att hålla fest. (Alkohol blev först lagligt i Grönland 1954 och var i väldigt många år hårt ransonerat.)
Även grönländarna, varav många arbetslösa, lockades till dessa fester. Och snart blev statistiken över alkoholintag, våld och barn födda utanför äktenskapen bland världens högsta per invånare. Detta var så klart något som snabbt snappades upp av dansk media, och därmed var danskarnas ganska enkelspåriga bild av grönländarna skapad. En bild som tyvär dominerar än i dag, trots att det är konstaterat att den genomsnittlige dansken i Danmark dricker mer än grönländaren och att de danska hantverkarna närmast ”toppar listorna” här i Grönland. Därmed dock inte sagt att de sociala problemen här är små och orelevanta, för det vore också en direkt lögn tyvär. Alkohol är ett problem i dagens Grönland.
Nästa historieinlägg blir alltså det allra sista i serien. Då kommer jag, under titeln ” Kampen för självständighet”, skriva om hur ett land tar form. Från 1970-talet fram till nutid och med några blickar in i framtiden också.
9 kommentarer:
Så intressant. Jag kan ju inte låta bli att jämföra grönländarna och deras erfarenhet av dom "hjälpsamma" danskarna som alltid visste bäst, med indianerna här i USA och hur det var för dem. Den totala oviljan av de vita europeerna i det här landet att lyssna eller ens försöka förstå nått annat sätt att leva än det de själva var vana vid. Det verkar vara samma visa överallt där vi europeer har dragit fram. Inte mycket medkänsla eller förståelse för urbefolkningen och deras traditioner och sätt att tänka om olika saker.
Och detta med alkoholen. Det har ju varit ett jätteproblem bland indianerna här i USA också. Hela generationer med alkohol skador, depressioner och hopplöshets känslor.
Nu måste jag läsa hela Grönlands serien.. har inte hunnit med än :-)
Det är ju så sorgligt detta med alkoholmissbruk. Ofta är det ju tyvärr grupper som är mer "utsatta" som också drabbas hårdast. Som t ex grupper, nationer, minoriteter, etc som kanske lever i lite "enklare" förhållanden. Oerhört tragiska öden.
Jätteintressant inlägg din serie Lullun!! Kul att man får veta mer om Grönlands historia!
KRAM!
Det är så fantstiskt att kunna titta in hos dig och få inblick i en annan världe och dessutom få lära sig så mycket. Tack för att du är så generös med information.
Oj, oj, oj, ja det är verkligen som om ett gäng marsmänniskor hade landat här på jorden och plötsligt ändrat allt i våra levnadsförhållanden. Inte konstigt att alkoholen blev ett problem, där som i många liknande samhällen.
Hur var det med nya sjukdomar? Kom det mycket sådant? Jag tänker på att influensa, syfilis och liknande inte fanns i många samhällen utan introducerades med den vite mannen med många döda som följd. Var det likadant i Grönland?
Tack för en fantastisk serie!
Anita: Visst liknar europeernas kolonialisering varandra. Det finns helt enkelt inte ”snälla” sådana, hur mycket än samtiden tyckte att t.ex danskarnas var en sådan. Det finns bara olika grad av hemska. Och ja, många av dessa naturfolks öden liknar ju varandra i dag. Du nämner indianerna. Aborginerna är en annan stor grupp t.ex. För att inte glömma samerna, som trots allt hör till dem som ändå ”klarat sig” bättre ut ur det som de blev och blir utsatta för.
Och ja, ska du läsa ikapp hela serien så har du att göra, för flera av mina inlägg kom till att bli rätt långa. *hihi* Sista delen kommer på onsdag i nästa vecka var planen. :-)
Saltistjejen: Ja, utsatta grupper har väl lite svårare att stå emot frestelsen på något sätt, samtidigt som det för många minioriteter ändå också är något förhållandevis nytt. Här var det t.ex först någon gång på 1970-talet som ”vanliga” grönländare kunde köpa alkohol ”bara sådär”. Sedan hänger det ju mycket ihop med den hopplöshet/maktlöshet och arbetslöshet som drabbat grupper som blivit kolonialiserade, naturfolk som plötsligt tvingas gå igenom hela industrialiseringen & all annan utveckling på bara ett par årtionden, och det ofta mot deras vilja, utan att de får forma en modern värld utifrån den kultur de själva har. Tragiskt är bara början på hur jag känner.
Della: Varsågod. ;-) Själv tycker jag bara det är roligt att det finns sådana som du som tycker det är intressant att läsa. Det är det som håller mig ”igång”. ;-)
Marianne: Ja, visst är det nästan som ett besök från mars! Jag tycker det är väldigt spännande att läsa om det här och studera samhället av idag utifrån det som händ. Men usch så tragiskt också. Ibland har jag perioder då det hela bara känns ”för mycket”.
Sjukdomar; jo visst har det genom historien varit stora problem med det även här. Hela små samhällen dog ut i ”struntsjukdomar”. Under de snart 300 åren danskarna på något sätt varit här har invånarantalet flera gånger dykt våldsamt pga europeiska sjukdomar.
Kul att du gillat min serie förresten. Ja, du har ju varit en av de största ”anhängarna” redan från starten. Själv tycker jag det är jättekul att det finns de av er som verkligen tycker detta är intressant. :-)
Oj, många ämnen i detta inlägg. Varje ämne kunde vara ett inlägg i sig.
Vad är medellivslängden nu?
Tänkte på detta med trångboddhet. Den svenska definitionen för trångboddhet är om en familj om fyra personer, dvs två vuxna och två barn, bor i tre rum och kök. För då betyder det att barnen måste dela rum. Men många har börjat protestera mot detta och säger att ingen direkt mår dåligt av att bo så. Barn kan däremot må bättre av att dela rum, i alla fall när de är under 10 år. När man bor större rekommenderar barnpsykologer att om det finns två rum för två barn att ett är sovrum och ett lekrum istället för det är särskilt vid sovdags som många barn mår bättre av att dela rum.
Anna, Fair and True: Ja, det var nog lite väl mycket att gå igenom på ett inlägg... ;-)
Medelåldern har stigit markant genom 1900-talet och är idag på 71/66 år (k/m). Fortfarande inte jättehög alltså.
Jättespännande forskning detta med barn och eget rum. Jag tycker faktiskt det låter väldigt logiskt. Och värt att tänka på för framtiden också för egen del.
Vad gäller trångboddhet så är det dock helt andra "tal" vi pratar om här. När H föddes 1977 bodde de tex i ett hus bestående av bara ett litet kök, ett allrum och ett loft (jag gissar på max 60 m^2 inklusive att hälften av ytan då var med rejält snetak och därför inte skulle räknas som boyta i Sverige). Där bodde äldsta generationen (2 personer) med sina 4 barn varav 2 av barnen hade egna fruar och 2-3 barn var... Alltså 8 vuxna och 4-6 barn... ;-) Och ja, i ytterområderna är detta inte helt ovanligt än i dag.
Ja, det ger lite perspektiv på den svenska trångboddheten. Fast det är ganska intressant att komma ihåg att inpå 60-talet när miljonprojektet kom igång så bodde även svenskarna ungefär så som du beskrev, nästan, i alla fall mamma, pappa, ett antal barn och någon inneboende ibland. Om de bodde i stan hade de toa och dusch på gården och på landet var det ju utedass som gällde.
Anna, Fair and True: Jo, visst var det så. Här är det dock så fortfarande till stor del. Just detta med dass t.ex; jag har inga exakta tal, men jag tippar på att minst hälften av landets befolkning fortfarande har utedass eller motsvarande här. :-)
Skicka en kommentar