Fredagstema: Jorden runt med ett Mmmmm....

Först, dagens väderrapport:
Temperaturen är -26 C, medräknat den ganska starka vinden/köldfaktorn blir det -44 C. Ganska hög luftfuktighet har vi också. Det blev därför att flera gånger under turen till jobbet pilla bort halsduken som insisterade på att frysa fast under näsan, och väl på jobbet fick jag torka små istappar från ögonfransarna, som klistrat ihop ögonlocken...! Jag lovar; det är inte ens standard här i Nuuk i februari månad.

Show & tell
Men till det dagens inlägg ska handla om. Denna veckas fredagstema/show & tell är nämligen inte kyla utan ”Choklad”. Och något lättare att skriva om borde det ju inte finnas för en chokladoman som mig. *hihi* Och det trots att jag med start denna vecka lovat mig själv att hålla mig så mycket borta från allt vad sådana sockerbomber heter.

Problemet är nämligen att Holger och jag enligt vågen helt bytt idealvikt med varandra typ. Lite Helan & Halvan med andra ord! Han är ju trots allt över 20 cm längre än mig. Så det gäller för mig att ”tappa bort” några kilon, samtidigt som det är någon som ska intensivgödas. En lite klurig kombination för kocken...!

Choklad är annars en liten livlina i mitt liv. Ett par dagar varje månad är denna bruna massa t.ex det enda som kan helt kan kontrollera mitt humör. Och finns det något bättre än choklad för att få en rejäl energikick när sådana behövs?


Och jag har massor av resehistorier relaterat till choklad också...:

T.ex den från då min syster och jag luffade i Indien 1997 och smått utmattade av en månad levande på vattenmeloner, bananer & kokoskex samt massor av flaskvatten, totalt oväntat mötte en man, mitt ute i den Indiska öknen (eller ja, snarare den mycket öde, ökenliknande prärien) som sålde Mars choklad & Pringles chips! Det fanns inte ett hus i närheten. Ingenting. Bara huset där han satt på en matta och sålde dessa för oss vid det laget exotiska, importerade varor. Det var garanterat vår räddning, just då! *hihi*


Det är inte chokladförsäljaren ni ser på fotot. Jag har nämligen bara fått med mig 3 foton hit till Grönland från vår underbara Indienresa, så detta foto på syrran & slottsvakten i Jaipur får duga. :-)

Eller de underbara chokladpralinerna man kunde se framställas från en flytande chokladmassa som hälldes ut över ett stort stenbord, i så många små ”chokladerier” i den smått Disneyliknande staden Banff, i canadensiska Rocky Mountains, 2002. (Och jo, jag vet man kan se det på andra ställen oxå, men det är riktigt fränt ändå! Och själv har jag bara sett det där och på TV, vad jag kan komma ihåg så...! *hihi*)


Banff var ett av ställena vi besökte när jag tillsammans med några kompisar bilade i Canada. Turen gick ca som följer, i grova drag: Calgary – Banff – Lake Louise (såklart *hihi*) – Jasper – Edmonton – Drumheller (stället med alla dinosaurier) – Calgary igen - Vancouver – Victoria – Vancouver Island runt.


Och här är dem som var med på turen. Kortet är taget precis efter vi varit inne och försett oss med litte sött på en av Banffs alla gotteaffärer! :-)

Och sedan har jag ju också en drös av chokladupplevelser från Chokladmekkat Belgien förra året, 2007. Och ja, de fotona är ju digitala och lätttillgängliga, så nedan kommer ett par av dem.


Om det ändå vore jordgubbssäsong snart...! Och läckrare "grillspätt" än dem till höger kan man väl inte hitta?! :-)


Numma, numma...



I många belgiska skyltfönster (i turistkvarteren ;-)) ser man dessa snurrande torn av flytande choklad. De gör sig inte så bra på bild, men live...: Mums!!




Eller varför inte en belgisk våffla med chokladsås på, eventuellt också heldoppad i choklad? En sockerbomb helt klart, men GOTT! :-)

Men allra mest förknippar jag ändå choklad med Marabou. Och det kommer nog lite från min uppväxt. Och då menar jag inte minnena från gymnasiekompisens (jo, vi är oxå kompisar nu :-) ) garage som var fullt av Marabou-produkter som man bara kunde äta lös på. ;-) Nej det var något annat, något mycket tidigare som satt sina spår.

Min morfar hade nämligen alltid en 200 grams kaka Marabou mjölkchoklad i kylskåpet, som man fick två rutor av när man kom på besök. Den smaken, den njutningen. Det går inte att hitta choklad i hela världen som kan konkurrera med det! (Även om belgisk tryffel är på gränsen... ;-) )

För några månader sedan fick jag så ett tips från Annika om en ny smak: Marabou mjölkchoklad + Daim. Det var något jag bara var tvungen att smaka, så det var nästan bara att springa ner till affären med en gång och hoppas på det bästa. För ja, så otroligt lyckligt lottad är vi att vi numera kan köpa Marabou i Nuuk, Grönland. Bara några få olika produkter, men ändå! Ren lyx för en exilsvensk. (Men å andra sidan har vi ingen IKEA, eller H&M för den delen, som så många andra uomlandssvenskar har...)

De hade den nya smaken och den var definitivt ingen besvikelse! Mums, mums. Farligt mums för en notorisk tröstätare som var mitt uppe i en tuff period, men lite måste man ju unna sig! ;-) Och en ny favorit (utöver den oslagbara rena mjölkshokladen) var funnen!

Till min förvåning hittade jag så ännu en ny smak i butiken här i veckan; Marabou + Non Stop (se fotot i början av inlägget). Ja, kanske är den inte ny där hemma, men för mig var den ny, och efter noga övervägande blev det också första provsmaket. Kunde dock konstatera att den fö mig var långt ifrån en lika stor hit som Daimkombinationen. Tur för mig, för därför var det inte så jättesvårt för mig att lämna över resterna till den antibantande Holger redan efter att jag bara ätit en rad. Eller är det bara jag som äntligen har blivit disciplinerad vad gäller choklad..?! Njää, knappast....! ”Non Stop”-smaken var bara helt enkelt inget för mig.

Vad säger ni andra; vilken Marabou är er favorit? Eller choklad generellt?